Bett med tungfrihet och hävstångsverkan

Roheryn

Trådstartare
För inte så länge sedan blev det förbjudet i islandshästvärlden att på tävling rida med bett som har tungfrihet i kombination med hävstångseffekt. På Island förbjöds dessa bett dessutom i lagen, efter att man sett att hästar som reds på den typen av bett var överrepresenterade vad gäller skador i munnen på tävling.

Jag är lite nyfiken på hur resten av hästvärlden ser på stångbett med tungfrihet. De förekommer ju inom flera discipliner, exempelvis i "vanlig" dressyr då man rider på kandar och stångbettet ofta är utformat med tungfrihet. Och även inom western ses en hel del sådana bett.

Jag har hittills inte varit medveten om någon debatt utanför islandshästkretsar kring tungfrihetens vara eller inte vara på stångbett - hur ser ni på detta? Lite nyfiken...
 
Fast moderna kandar-stänger har ingen tungfrihet, de är raka, sen man insåg att "friheten" klämde fast sig i gommen.

Fast finns, finns det ju.
 
Ok, ja jag är ganska "ouppdaterad" på vad som är praxis inom ex-vis dressyren numera, då jag bara rider islandshäst. Men då finns det alltså någon sorts debatt kring hävstångsbett med tungfrihet? Om jag förstått den isländska studien rätt, så var det främst skador på lanerna man såg, eftersom ju tungfriheten gör att hästen inte kan "försvara sig" med tungan utan allt tryck hamnar på lanerna.
 
Vissa hästar trivs väldigt bra med tungfrihet, andra har liten plats i munnen och då kan porten slå i gomtaket. Antar det var en anledning till att det förbjöds på islandshästar, små hästar med generellt små munnar.
Det bästa är att kolla upp hur hästen er ut i munnen och sen prova sig fram vad hästen vill ha :)
 
Jag upplever att "man" generellt har litegrann frångått tungfrihet inom både hoppning och dressyr sen några år tillbaka.
 
Det skrevs just jätteintressanta inlägg om stångbett och tungfrihet i "Proffs-tråden"!

Öh jo...det är det ursprungliga syftet och den faktiska funktionen i ett stångbett...

På ett stångbett i balans hänger porten (toppen) fritt i hästens mun, vill man att hästen ska elevera nacken, så tar man i stångtygeln så att porten vrider sig upp mot gommen och är hästen väl skolad och bär ett väl anpassat stångbett så följer hästens huvud med (nosen in) så att porten fortfarande hänger fritt. Det är därför stångbettet är ett signalbett och inte ett tryckbett. Man behöver lära hästen att följa porten, inte trycket från hakan/nacken. Därav att man rider med dubbla tyglar för att skola in detta bla.

Man ställer in kedjan/remmen så att porten aldrig slår i botten fullt. Hästen lär sig att hålla upp bettet själv i övrigt (när man inte vill något och tygeln hänger fritt), då har man en välskolad häst med en stång i balans.
 
De flesta dressyrbett av idag har inte så stor port att den rör gommen. Ganska många är helt utan.
Kedjan fyller inom dressyren mer funktionen att se till att stången inte faller igenom för mycket och blir mer av ett hissbett. Utöver att den påverkar ihop med mundel vid tygeltag.
Det är rätt stor skillnad på dagens kandarstänger och de blanka stänger som används inom western och AR.
 
Vissa hästar trivs väldigt bra med tungfrihet, andra har liten plats i munnen och då kan porten slå i gomtaket. Antar det var en anledning till att det förbjöds på islandshästar, små hästar med generellt små munnar.
Det bästa är att kolla upp hur hästen er ut i munnen och sen prova sig fram vad hästen vill ha :)

Man kan ju tro det, men om jag förstod saken rätt, så var det främst skador på lanerna man såg, till följd av ökat tryck där. Och det fenomenet borde ju vara likartat oavsett storlek på hästens mun. Därav min fråga kring denna typ av bett inom andra discipliner. Själv kan jag ju inte välja att rida på tungfrihetsbett oavsett om hästen gillar det, eftersom jag vill kunna träna på samma bett som jag sedan använder på tävling.
 
För inte så länge sedan blev det förbjudet i islandshästvärlden att på tävling rida med bett som har tungfrihet i kombination med hävstångseffekt. På Island förbjöds dessa bett dessutom i lagen, efter att man sett att hästar som reds på den typen av bett var överrepresenterade vad gäller skador i munnen på tävling.

Jag är lite nyfiken på hur resten av hästvärlden ser på stångbett med tungfrihet. De förekommer ju inom flera discipliner, exempelvis i "vanlig" dressyr då man rider på kandar och stångbettet ofta är utformat med tungfrihet. Och även inom western ses en hel del sådana bett.

Jag har hittills inte varit medveten om någon debatt utanför islandshästkretsar kring tungfrihetens vara eller inte vara på stångbett - hur ser ni på detta? Lite nyfiken...

Inom dressyren rids ju inte på blank stång.
Eg är ju stången skapt att ridas på i eftergift. Den ska inte ridas på i kontakt, som många gör.

Nu är jag inte helt insatt i Islands-världen. Men problemet där, i mina ögon, är ju felaktigt användande av blank stång. En del har ridit i tryck på blank stång och sas använt det som tränsbett.
Islandshästar är ju jävligt stryktåliga och tål mycket smärta.
Det är väl känt bland både oss tränare, vet och övriga behandlare.
Felaktig gångartsridning då man försöker forcera fram dem på stång kan leda till väldiga munskador just IOM att de sas har lätt att välva sig åt fel håll per natur. Och en del då tagit till stäng för att i kraftridning kunna gasa på och med stången få dem ngt välvda rätt i fronten och kontrollerbara.

Jag tycker det är trevligt att man tagit tag i det hela och ändrat gamla regler.
Kul att folk drivit igenom det!
 
Inom dressyren rids ju inte på blank stång.
Eg är ju stången skapt att ridas på i eftergift. Den ska inte ridas på i kontakt, som många gör.

Nu är jag inte helt insatt i Islands-världen. Men problemet där, i mina ögon, är ju felaktigt användande av blank stång. En del har ridit i tryck på blank stång och sas använt det som tränsbett.
Islandshästar är ju jävligt stryktåliga och tål mycket smärta.
Det är väl känt bland både oss tränare, vet och övriga behandlare.
Felaktig gångartsridning då man försöker forcera fram dem på stång kan leda till väldiga munskador just IOM att de sas har lätt att välva sig åt fel håll per natur. Och en del då tagit till stäng för att i kraftridning kunna gasa på och med stången få dem ngt välvda rätt i fronten och kontrollerbara.

Jag tycker det är trevligt att man tagit tag i det hela och ändrat gamla regler.
Kul att folk drivit igenom det!

Ja, håller med dig om att problemet är felaktig ridning på stångbett. Frågan är dock om man kommer åt det genom att förbjuda just betten med tungfrihet, även om det är där konsekvenserna kanske blir som värst pga bettets mekanik. Ett generellt ifrågasättande av hur snabbt man "tar fram" en häst och vilken typ av ridning som skall premieras på tävling vore kanske minst lika önskvärt (och sker förvisso också, i Sverige t.ex. genom att man tagit fram en helt ny domarhandledning sedan 2014, där form, harmoni, kontakt och kommunikation betonas i betydligt högre grad än tidigare). Imponerande, dock, att förbudet blivit lag på Island!

Håller också med om att stångbett skall ridas på i eftergift, även om islandsstången (om det är den vi talar om just nu) funkar lite annorlunda än t.ex. en kandarstång. Skänklarna på en islandsstång är inte fasta, utan kan röras oberoende av varandra, och tränsets sidostycken sitter i samma ring som kedjan och "början av" skänkeln. Det betyder att islandsstången har en mekanik som väldigt mycket liknar tränsbettets, innan kedjan börjar "ta". I det läget fungerar skänklarna enbart som förlängning av tygeln, och det blir ingen eller liten hävstångseffekt. Med kedja, däremot, så fungerar islandsstången som blank stång och jag kan tänka mig att det blir en ganska stark "klämeffekt" på lanerna (mellan bett o kedja) om man rider med hård hand och kontakt istället för eftergift. Skall kanske tillägga att den "normala" utformningen på mundelen av dessa bett är två- eller tredelad utan tungfrihet, och det är bara tungfrihetsbetten som är förbjudna.

Anser däremot inte alls att islandshästar har lättare än andra att "välva sig åt fel håll". De är varken lättare eller svårare att rida i bra form än vilken häst som helst. Dock är töltridning generellt svårare än "3-gångsridning" pga att det krävs en högre samlingsgrad för att få till det bra. Och kan ryttaren inte det, eller gör det dåligt, får man se prov på en hel massa felaktigheter i formen, för att varken ryttare eller häst är färdiga för högre samlingsgrad. Så tölten är "avslöjande" på det sättet. Som att försöka rida piaff och passage innan man nått de utbildningsstegen, liksom...
 
Ja, håller med dig om att problemet är felaktig ridning på stångbett. Frågan är dock om man kommer åt det genom att förbjuda just betten med tungfrihet, även om det är där konsekvenserna kanske blir som värst pga bettets mekanik. Ett generellt ifrågasättande av hur snabbt man "tar fram" en häst och vilken typ av ridning som skall premieras på tävling vore kanske minst lika önskvärt (och sker förvisso också, i Sverige t.ex. genom att man tagit fram en helt ny domarhandledning sedan 2014, där form, harmoni, kontakt och kommunikation betonas i betydligt högre grad än tidigare). Imponerande, dock, att förbudet blivit lag på Island!

Håller också med om att stångbett skall ridas på i eftergift, även om islandsstången (om det är den vi talar om just nu) funkar lite annorlunda än t.ex. en kandarstång. Skänklarna på en islandsstång är inte fasta, utan kan röras oberoende av varandra, och tränsets sidostycken sitter i samma ring som kedjan och "början av" skänkeln. Det betyder att islandsstången har en mekanik som väldigt mycket liknar tränsbettets, innan kedjan börjar "ta". I det läget fungerar skänklarna enbart som förlängning av tygeln, och det blir ingen eller liten hävstångseffekt. Med kedja, däremot, så fungerar islandsstången som blank stång och jag kan tänka mig att det blir en ganska stark "klämeffekt" på lanerna (mellan bett o kedja) om man rider med hård hand och kontakt istället för eftergift. Skall kanske tillägga att den "normala" utformningen på mundelen av dessa bett är två- eller tredelad utan tungfrihet, och det är bara tungfrihetsbetten som är förbjudna.

Anser däremot inte alls att islandshästar har lättare än andra att "välva sig åt fel håll". De är varken lättare eller svårare att rida i bra form än vilken häst som helst. Dock är töltridning generellt svårare än "3-gångsridning" pga att det krävs en högre samlingsgrad för att få till det bra. Och kan ryttaren inte det, eller gör det dåligt, får man se prov på en hel massa felaktigheter i formen, för att varken ryttare eller häst är färdiga för högre samlingsgrad. Så tölten är "avslöjande" på det sättet. Som att försöka rida piaff och passage innan man nått de utbildningsstegen, liksom...

Ja, visst är problemet eg inte att betten finns. Utan symptomen på ett annat problem kan bli något värre om bettet används, dvs om man redan rider skit och då slänger på den typen av bett som av skitridning får ett utslag sas som kan ge skador.

Men jag ser inga större problem i att förbjuda saker som man inte har behov av och gynnas av.
Normalt anser ju jag att man inte bör behöva sånt på en utbildad häst. Vilket ju en som ska tävlas bör vara, den bör vara klar för det den ska visa.
Jag tycker man gärna får förbjuda sånt som inte behövs om man bara skolar hästen korrekt.
Sen blir det ju en flytande gräns iom att man alla har olika åsikter om vad skolning är, vad som är normal tidsåtgång till det etc.
Problemet idag stavas väl tid och pengar. Ingen vill betala för hästar, hästjobb etc. Men alla vill ha bra hästar, prestera bra etc..
Något kommer bli lidande när folk tvingar ner priserna. Tyvärr oftast hästarna.

Jag är inte obekant med Islänningar. Jag har haft en 4-gångare och ridit och tränat rätt många. Men jag har dressyrridit dem a la 3-gångare.
Sen har jag som jobbar så och med svårklassrörelser som mål en annan bild av vad som är vad jag vill ha i en hästs utbildning mot om man ska rida gångartsridning med.
Jag anser ju att hästar som kan separera benen och ändra om takten så som en Islänning tex kan oftast har lätt att sas välva sig åt fel håll, dvs spänna fel muskelkedjor. Araber tex är ju lite liknande. De har lätt åt båda håll sas.
Sen går de absolut att utbilda och har de bra vinklar är det inte så att de har svårt att välva sig rätt.
Men iom rörligheten de har och förmågan att använda benen separat på ett sätt halvblod inte kan tycker jag de om de rids fel kan gå i en rätt så mkt osundare form muskulärt än led-styvare mer taktrena raser. Sen är det ju en massa andra parametrar som ska till; vinklar och rörelsemönster etc. Men Islänningar är svårare att linjera än tex halvblod.
Är man van att rida Islänning blir det väldigt lätt att rida halvblod bara man klarar av gången på dem.
 
@Roheryn precis som @tuaphua skrivit så skillnaden i fråga om Islands frågan och det folk som svarar ur dressyr aspekten i dressyrtävlingssportsammanhang så är det ju att i din fråga handlar det om ridning på skarp stång , medans det i dressyrsammanhang handlar om stången som ett kombinationsbett och i sammanhanget en förfinad sekundär inverkan på just stången eftersom det andra bettet är det primära .

En blank stång med tungfrihet är nog det skarpaste ngn kan rida på bettmässigt . Pga hur en sån stång som sagt verkar i munnen . Precis som du redovisar så skador på lanerna kan bli stor på blank stång med tungfrihet eftersom tungfriheten skapar ett tryck på lanerna som blir mycket större än om bettet var rakt och därmed låg över hela tungan och fördelade trycket jämnare över hela bettanläggningsytan i munnen .

Kl

Ang att ta upp /referera till proffstråden ang bett så blir det återigen som att diskutera äpplen och morötter . Dressyrfolket svarar utifrån att stångbett i deras värld innebär ett kombinationsbett där tränsbettet är det primära bettet som inverkar i alla lägen primärt . Medans andra svarar utifrån hur de anser ridning på enkel blank stång ska utföras /fungerar . De som svarat utifrån blank stång rider inte islandshäst heller utan svarar från western /AR perspektiv där tygeln ska hänga slakt .
 
Senast ändrad:
@Roheryn precis som @tuaphua skrivit så skillnaden i fråga om Islands frågan och det folk som svarar ur dressyr aspekten i dressyrtävlingssportsammanhang så är det ju att i din fråga handlar det om ridning på skarp stång , medans det i dressyrsammanhang handlar om stången som ett kombinationsbett och i sammanhanget en förfinad sekundär inverkan på just stången eftersom det andra bettet är det primära .

En blank stång med tungfrihet är nog det skarpaste ngn kan rida på bettmässigt . Pga hur en sån stång som sagt verkar i munnen . Precis som du redovisar så skador på lanerna kan bli stor på blank stång med tungfrihet eftersom tungfriheten skapar ett tryck på lanerna som blir mycket större än om bettet var rakt och därmed låg över hela tungan och fördelade trycket jämnare över hela bettanläggningsytan i munnen .

Kl

Ang att ta upp /referera till proffstråden ang bett så blir det återigen som att diskutera äpplen och morötter . Dressyrfolket svarar utifrån att stångbett i deras värld innebär ett kombinationsbett där tränsbettet är det primära bettet som inverkar i alla lägen primärt . Medans andra svarar utifrån hur de anser ridning på enkel blank stång ska utföras /fungerar . De som svarat utifrån blank stång rider inte islandshäst heller utan svarar från western /AR perspektiv där tygeln ska hänga slakt .
Det spelar ju ingen roll vad du rider med i kombination med stången, en stång är en stång, och den är precis lika skarp i sig oavsett dubbla bett/tyglar. Det handlar bara om hur du använder stången, hur skarp den blir. En stång fungerar inte annorlunda för att du byter inriktning heller, dom är ganska universiellt designade.

KL

Ett stångbett är inte ett tryck-bett, ett stångbett är ett signal-bett, designat för att användas med signal/eftergift. Lite det @Roheryn är inne på, att stångsignalerna går fram utan att tryck ens uppstår, innan kedjan tar i. Behöver dock inte vara lösa skänklar för att det ska fungera, det är konstruktionen och balansen i bettet självt som får denna mekanik att fungera och porten som hjälper till och fungerar som signalförmedlare.

Tar man bort porten och dessutom gör mundelen urgröpt (tungfrihet), ja då uppstår punkttryck så fort tygeln/stången aktiveras. Sätt dessutom på nosgrimma, ja då har du hästen i ett skruvstäd.

Stångbettet, enligt dom gamla traditionerna, är ett signalbett som fungerar med eftergift. Eftergift betyder inget tryck alls från tygeln, slack i tygeln. Hästen måste ges tid och förutsättning att lära sig bära bettet själv. Hitta balansen i bettets tyngdpunkt där eftergiften finns. Så fort huvudet hamnar ur denna position kommer bettet att trycka någonstans, antingen på tungan/lanerna eller uppe i gommen.

Då behöver hästen tungan, det är med tungan den kan “lyfta”och hålla upp betttet. Betänk då vad tungfrihet ställer till med. Hästen får inte tag i bettet eller får i alla fall stora problem. Bettet blir liggandes på lanerna och trycker, eller i gommen. Betänk också vad nosgrimman ställer till med, hur den försvårar för hästen. Eller hårda tygeltag, med skänkeln i botten, stackars laner.

Tungan är alltså viktig för hästen i ett stångbett, den behöver kunna använda den, den behöver kanske kunna gapa ibland, mer än vad en nosgrimma tillåter. I synnerhet i början innan den har lärt sig att hålla upp bettet korrekt i alla postitioner/former och gångarter. Det är också därför som bettets konstruktion/form är så viktig, att det finns en port tex, eller i alla fall mer yta än en blank smal stång för tungan att greppa och verkligen inte en urgröpning för tungan som försvårar.

Bettets vikt fördelas över större yta med en port, det blir trevligare att ha det i munnen och bära upp då helt enkelt. Tvärtemot vad dom flesta tänker om portar och bett med mycket “järnskrot” i mundelen.

Remmen under hakan är då till för att hindra porten från att trycka upp i gommen om skänkeln rör sig för mycket. Inte för att, som många tror, skapa tryck på haka/nacke och/eller hindra hissbettseffekt eller vad det nu var. För tryck ska det ju inte alls var i ett stångbett, egentligen inte i något bett alls, för tryck är lika med onödigt plågsamt för hästen.

Det finns oerhört mycket mer att säga i denna fråga, sånt som handlar om hästens utbildning tex, hur viktig den är att den anpassas till vilket verktyg man tänkt använda, tex inget tryck i tygeln, bara löst hängande tygel, eftergift och hur kommer man dit. Men fördjupar vi oss i det ämnet blir väl även den här tråden stängd/rensad med motiveringen att det inte handlar om utrustning.

Den här filmen lade jag in i den andra tråden, den är bra och informativ, pedagogisk, och visar med hästhuvud (ett skellett) hur ett stångbett med port (ett traditonellt spade bit) fungerar och hur viktigt det är med balansen i bettet i förhållande till hästens/individens exteriör osv. Han förklarar också på slutet och visar varför ett sånt här bett är “mildare” i en hästmun än tex ett tränsbett, i motsats till vad dom flesta tänker/känner när dom ser ett sånt här bett.

 
@Fiador jag tänker inte diskutera med dig öht du är inte intresserad av diskussion . Du har heller inte förstått vad som avses med sk blank stång , så hela ditt svar till mig är snett .
 
@Fiador jag tänker inte diskutera med dig öht du är inte intresserad av diskussion . Du har heller inte förstått vad som avses med sk blank stång , så hela ditt svar till mig är snett .
Eller så är det så att du inte förstår vad jag försöker säga, att det har ingen betydelse om du rider med dubbla tyglar eller bara stångbett, det är hur du använder stången när du använder den som har betydelse. Eftersom en stång är en stång oavsett om du rider med dubbla tyglar elller ej.

Som här, med eftergift i stångtygeln. Då är stången precis lika trevlig oavsett.
DoubleBridle_Tarr.jpg

220px-MaclintockV.jpg


Eller här, med tryck i stångtyglen. Då är stången precis lika otrevlig oavsett.

dressage-double-bridle-misuse_2.jpg

reiningtrainer2-980x360.jpg
 

Liknande trådar

Islandshäst Jag har förstått att det debatterats inom islandshästvärlden huruvida stångbett med tungfrihet skall vara tillåtna eller ej, eftersom...
Svar
14
· Visningar
2 810
Senast: skuggi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp