snurran
Trådstartare
En vän till mig är släkt med en tjej på 13 år.
Tjejen är ofta ute hos sin släkting och rider och älskar fullkomligt att få vara i stallet.
Tjejens mamma har ett enormt kontrolbehov, näst intill sjukt över dottern. Hon sköter sin skola med bra betyg, är aldrig på stan som många av hennes vänner är utan föredrar sin släkting och dennes stall.
Hon har utvecklats bra under de år hon ridit och har nu börjat tävla lite smått i dressyr.
Vi misstänkte länge att tjejen var allergisk mot något pälsdjur och lyckades efter enorma diskussioner övertala mamman att ett halvår senare ta och kolla upp deta.
Katter var hon allergisk mot -endast.
Hon skulle inte få åka till stallet (där det inte finns katt) för just detta...
Men mamman har katt... OCH VÄGRAR TA BORT DEN!
Är inte det en form av barnmisshandel?
Hade det varit min son som blev sjuk mot vårat husdjur så hade jag ju illa kvickt sett till att detta fick ett nytt hem.
Vad anser ni? Är det barnmisshandel? Barnet tsätts ju medvetet av sin mor för saker som är direkt skadliga...
Bortsett från detta så är mamman väldigt orättvis och elak mot sin dotter. Hennes bror får träningar, busspengar och nya skor jämt av sin mor... de är dessutom tvillingar. Dotterns resor, ridkläder, ridlektioner och t.om nya glasögon har bekostats av pappans släkt (han har inte vårdnaden om barnen) eftersom det inte får kosta enligt mamman.
En kusindotter till mig går i samma klass som flickan och säger att tjejens bror får pengar till bussen hem medan dottern får gå.
Sonen får skjuts til och från sina träningar medan dottern får lita till att andra ställer upp vilket då inte heller ses med blida ögon hos modern...
Vill gärna veta era tankar och funderingar kring detta. Gärna lite tips och råd och stöd så jag vet vad jag ska göra.
Tjejen är ofta ute hos sin släkting och rider och älskar fullkomligt att få vara i stallet.
Tjejens mamma har ett enormt kontrolbehov, näst intill sjukt över dottern. Hon sköter sin skola med bra betyg, är aldrig på stan som många av hennes vänner är utan föredrar sin släkting och dennes stall.
Hon har utvecklats bra under de år hon ridit och har nu börjat tävla lite smått i dressyr.
Vi misstänkte länge att tjejen var allergisk mot något pälsdjur och lyckades efter enorma diskussioner övertala mamman att ett halvår senare ta och kolla upp deta.
Katter var hon allergisk mot -endast.
Hon skulle inte få åka till stallet (där det inte finns katt) för just detta...
Men mamman har katt... OCH VÄGRAR TA BORT DEN!
Är inte det en form av barnmisshandel?
Hade det varit min son som blev sjuk mot vårat husdjur så hade jag ju illa kvickt sett till att detta fick ett nytt hem.
Vad anser ni? Är det barnmisshandel? Barnet tsätts ju medvetet av sin mor för saker som är direkt skadliga...
Bortsett från detta så är mamman väldigt orättvis och elak mot sin dotter. Hennes bror får träningar, busspengar och nya skor jämt av sin mor... de är dessutom tvillingar. Dotterns resor, ridkläder, ridlektioner och t.om nya glasögon har bekostats av pappans släkt (han har inte vårdnaden om barnen) eftersom det inte får kosta enligt mamman.
En kusindotter till mig går i samma klass som flickan och säger att tjejens bror får pengar till bussen hem medan dottern får gå.
Sonen får skjuts til och från sina träningar medan dottern får lita till att andra ställer upp vilket då inte heller ses med blida ögon hos modern...
Vill gärna veta era tankar och funderingar kring detta. Gärna lite tips och råd och stöd så jag vet vad jag ska göra.
