Att vara ett våldsoffer

[Sofie.S]

Jag har precis avslutat säsong två av serien ”13 reasons why” och har en klump i magen över vilket klimat det kan vara i skolor och hur tufft det är att växa upp.
Jag vet det själv, för när jag var 16 år gammal satt jag i rättegång mot en kille som jag levde ihop med, som misshandlade mig under ett års tid. Det är 9 år sedan rättegången var och vi har båda barn och familj idag. Jag vet inte mycket mer än att han bor långt ifrån mig nu.

Jag var bara 14 år första gången jag träffade den här killen som då var 23 år gammal.
Jag tänker inte allt för ofta på det och jag har gått vidare med mitt liv trots att det har påverkat min personlighet.
Men jag skulle vilja nå ut till yngre tjejer, hjälpa och ge stöd. Berätta att det inte är okej att bli kallad hora, att bli kontrollerad dygnet runt, att bli slagen eller vara ständigt rädd.
Men, hur gör man?
Jag vill så gärna men samtidigt finns en viss rädsla, det har varit tyst i så många år, jag vill inte riskera att han tar kontant med mig igen.

 

[Trott]

Kanske hjälpa en kvinnojour i närheten? Då hjälper du utan att vara offentlig.

 

[bumpo]

Jag hjälper till på så sätt att jag vägrar vara tyst. Jag berättar om vad jag varit med om, tar striden så fort offer skuldbeläggs, vägrar låta kukaset begränsa mig (det går olika bra olika dagar men ja), vägrar helt enkelt att låta tystnads- och skamkulturen växa. Och jag vägrar låta män styra debatten.

 

[em-pirre]

@Sofie.S fick du flytta ihop med en (äldre) kille då du bara var ett barn? Varför?

 

[Sofie.S]

@Sofie.S fick du flytta ihop med en (äldre) kille då du bara var ett barn? Varför?

Ja jag bodde i princip i hans lägenhet. Mina föräldrar gjorde sitt bästa, klandrar inte dem. Det är inte alltid lätt att vara förälder.

 

[Sofie.S]

Kanske hjälpa en kvinnojour i närheten? Då hjälper du utan att vara offentlig.

Har tänkt på det också.
Funderar mycket på hur man skulle kunna förebygga och har en förhoppning att kunna få kontakt med tjejer genom skola. Men då blir jag offentlig, men samtidigt vill jag inte vara tyst heller.

 

[Sofie.S]

Jag hjälper till på så sätt att jag vägrar vara tyst. Jag berättar om vad jag varit med om, tar striden så fort offer skuldbeläggs, vägrar låta kukaset begränsa mig (det går olika bra olika dagar men ja), vägrar helt enkelt att låta tystnads- och skamkulturen växa. Och jag vägrar låta män styra debatten.

Dit du är har jag inte kommit men önskar att jag gör det i framtiden. Våld är tabu att prata om och det vill jag ändra på.
Personer som jag känner och som inte har anktytning till honom pratar jag gärna med och berättar. Finns ingen skam eller rädsla för att berätta då.
Men jag skulle vilja ta steget längre.

 

[Shaggy]

Men jag skulle vilja nå ut till yngre tjejer, hjälpa och ge stöd. Berätta att det inte är okej att bli kallad hora, att bli kontrollerad dygnet runt, att bli slagen eller vara ständigt rädd.
Men, hur gör man?
Jag vill så gärna men samtidigt finns en viss rädsla, det har varit tyst i så många år, jag vill inte riskera att han tar kontant med mig igen.

Jag förstår inte varför han skulle kontakta dig för att du börjar informaera om den typen av saker. Jag antar att du kommer informera utifrån dig själv och då kommer ju inte han vara inblandad på något sätt.

 

[Sofie.S]

Jag förstår inte varför han skulle kontakta dig för att du börjar informaera om den typen av saker. Jag antar att du kommer informera utifrån dig själv och då kommer ju inte han vara inblandad på något sätt.

Hade jag vart själv hade det vart lättare men nu finns det en familj att ta hänsyn till.
När man vet vad en person är kababel till så är det nog rätt naturligt att känna oro.

 

[Shaggy]

Hade jag vart själv hade det vart lättare men nu finns det en familj att ta hänsyn till.
När man vet vad en person är kababel till så är det nog rätt naturligt att känna oro.

Jag förstår det men jag kan ändå inte riktigt se din oro. Du kommer ju aldrig nämna hans namn och han bor som du säger långt ifrån dig numera. Givetvis är det du som måste värdera risken men för mig låter det som om du fortfarande låter honom styra ditt liv.