Att börja valla...?

[Lona]

Inspirerad av bc-tråden men väljer att starta en egen:
Har varken får eller vallhund men har alltid varit fascinerad av vallning och har jobbat lite smått med får, kan dock inte så mycket om dem egentligen.
Jag fattar ju också att man inte bara skaffar några får och köper en bc valp och så är det klappat och klart men var börjar man? Jag har inte ens sett riktig vallning IRL mer än på uppvisningar, kan man komma och titta hos någon bonde och/eller titta på någon kurs? Vart vänder man sig?

Och OM jag verkligen tror att det är något att satsa på, med får och hela köret, i vilken ände börjar man?
Tänkte tidigare att man kunde ha någon annan vallhundsras som inte är så krävande och valla med (bearded collie till exempel) men är det verkligen vallning och inte bara "fösa djur på ren lydnad"? (Min islandshund tog in hönsen och ankorna på kvällen men det var ju jag som skickade henne hit och dit, det hon hade medfött var inte vallning utan bra attityd mot andra djur).
Efter att ha fuskat med jaktapportering och sedan skaffat jaktlabbe inser jag ju att jag vill ha the real thing, ska det vallas så skall det göras ordentligt så att säga.

Mest lite lösa tankar från min sida, inget jag tänker sätta i verket inom de närmaste åren men drömma kan man ju alltid. Jag vill alltså inte ha en bc och därför skaffa får, jag vill valla och då blir det en bc eller möjligen wk. Eller är jag helt ute och cyklar??

 

[Migo]

Tummen upp till att börja i rätt ände!

För att komma i kontakt med någon att hälsa på och/eller prova hos så kan man ta kontakt med sin lokalavdelning inom Svenska Vallhundsklubben. Kontaktuppgifter till dessa finner du på SVaKs hemsida www.svak.se. Ofta kan utbildningsansvarige eller någon i styrelsen hänvisa till djurägare, uppfödare eller instruktörer som är villiga att ta emot studiebesök.

I en ideal värld så börjar man precis som du, med att skaffa sig rutin på att jobba med får. Lära sig läsa av dem, förstå flyktzonen och hur de reagerar på tryck, rörelser och eftergift. Hunden jobbar med precis samma verktyg som vi när den flyttar fåren, den är bara snabbare, effektivare och mer precis. För att kunna utbilda och köra vallhund måste du alltså vara duktig på att "läsa" får!

För att ta reda på vilken typ av vallhund du vill ha och trivs med, så kan man åka som åskådare på olika kurser, åka och titta på tävlingar samt besöka några kennlar och se deras hundar i arbete. Jag är av åsikten att ska man ha en vallhund så är det i princip bara BC och WK man har att välja på, det är de enda som faktiskt avlas på sin vallning vilket är en förutsättning för att det ska bli användbara utöver ren lydnadsvallning. Det skiljer sig en del inom raserna hos BC och WK, så försök träffa så många som möjligt för att avgöra vilken typ du vill ha. En del är "tunga i tassarna" med ett stort lugn och pondus och andra är som snabba vesslor. En del har enorm koncentration och stil från start och andra jobbar väldigt avslappnat och upprätt hela livet.

När man har tillgång till en fårbesättning så skaffar man sig antingen en utbildad hund att utvecklas tillsammans med, eller så köper man en valp/unghund att lära sig tillsammans med. Självklart är det lättare att lära sig med en redan utbildad hund, men även om man gör en del misstag med första unghunden så är det sällan värre än att det går att åtgärda.

Förövrigt är arbetet och träningen tillsammans med en bra vallhund något av det mest fantastiska som finns. Det är något magiskt över att ha så finstämd kommunikation med en hund som får göra det den är född till och älskar mest av allt- och dessutom kunna göra stor praktisk nytta. Att utbilda egna hästen till piaff och rida den första piaffen på hängande tygel var härligt, men att se valpen utvecklas till en finstämd arbetsmaskin ger mig verkligen ståpäls.

När Fridolf seglar uppför en fjällsida 500 meter från mig, möter 5 vilda får och tryggt men bestämt lotsar ner dem i dalen.
När Boss försiktigt knuffar fram de tafatta smålammen som hamnar på efterkälken vid betessläpp så att både lammen och tackorna förstår att han bara hjälper till.
När Frodo kliver in i hagen med över 100 tackor och smålamm, tackor som lärt sig jaga vallhundar och attackerar hunden i samlad trupp- och hunden står pall, möter anfallen i luften så tackorna ger upp och sen självklart går iväg med dem till nya hagen.
När Boss kastade sig huvudstupa in i en knökfull brötlada full med arga avelsbaggar och bagglamm som rymt, klämmer sig mellan djuren och dyker upp längst bak - och flyttar ut allihopa.
När Fridolf vid 7 månaders ålder seglar iväg i den 18 ha stora kuperade, slybevuxna hagen i sökandet efter de 40 fåren, och kommer med hela flocken i lugnt tempo efter bara en liten stund.
När Boss på kommando "var är fåren"? sätter näsan i backen och söker av flera hektar uppvuxet kalhygge och hittar fåren som varit på rymmen i flera dagar.
När Idas pappa ställde charolaistjuren som tänkte attackera herden, och på så vis räddar husses liv. 20 kg hund mot över ett ton arg tjur - utan att tveka.
När Frodo första gången träffade kor, och utan tvekan flyttar 25 unga tjurar lika lätt som om de vore höns.
När en pilsk avelsbagge på 150 kg forcerat fyra staket för att rymma in till den brunstiga gruppen träningsfår, och Fridolf vid 18 månaders ålder singlar ut honom och föser honom de nästan 300 meterna hem.
Eller när man går en Ik2:a med den egenutbildade unghunden och domaren, en av världens bästa vallhundsförare, säger att det var en trevlig runda med föredömlig djurhantering - och vi klådde en massa landslagsekipage på vår femte start. DEN känslan!

 

[Migo]

Inte att förringa - den ofattbart tighta relationen man får med en hund när man jobbar ihop. Den tilliten, kärleken och samarbetet. När man känner varandra så väl att arbetet sker som genom tankeöverföring.

Och när de på kvällen efter jobb kommer och lägger sig bredvid en i soffan och drömmer vallhundsdrömmar så det rycker i tassarna

Hundarna VET att de gör ett jobb, att de gör nytta och att vi tillsammans uträttar saker som vi inte kunnat göra utan varandra. De VET att det är på liv och död ibland, och att vi tillsammans faktiskt klarar att hantera precis vad som helst. De går i döden för mig utan att blinka, och de vet att jag gör detsamma för dem!