Sv: Att avliva dräktigt sto
Ja usch vad hemskt, nu återupplivar du hemska gamla minnen hos mig
Min häst stod kvar hos uppfödaren när jag köpte honom, och hon sysslade med hobbyavel av halvblod. Hade ett par ston och fick 1-2 föl om året. Denna olyckliga dag skulle jag gå till hagen och hämta min häst. En underbart vacker strålande vinterdag med ett par dm snö och blå himmel. Hästarna står vid grinden allihopa och min en bit ner i hagen. Jag går förbi allihop (ca 5 st), klappar dom på rumporna och traksar vidare. Ett av stona hummar åt mig, det gör hon aldrig men då gjorde hon det. Kanette då säger jag ger henne en klapp och går vidare, tar min häst och går tillbaka, skall återigen passera flocken vid grinden och då hummar hon riktigt högt, tom gnäggar lite med huvudet åt mig med spetsade öron. Då börjar jag titta på marken runtomkring och får syn på blodspår, jag följer dom med blicken och dom leder fram till hennes ena framben. Och den synen glömmer jag inte. Kotan var sprängd.
För er som inte sett eller hört talas om sprängda kotor kan jag säga att vid tillräckligt hög belastning så kan kan skenbenets ände gå rakt igenom skålen på kotbenet och klyva den itu. Det hade hänt med henne och allt under skenbent var bara trasor och hoven hängde och dinglade åt helt fel håll.
Nödslakt såklart och detta var i februari och hon skulle ha fölat i april men där fanns inget att göra. Lungorna var inte tillräckligt utvecklade att fölet gick att rädda. Stoet var jättefint, hade gått Rikskvalitetsfinalen och blivit högt placerad själv, hade även en dotter som också kvalat till finalen om jag minns rätt, detta skulle bli hennes tredje föl.
det var som om hon ropade på mig för att tala om att hon inte var hel. för det stoet pratar aldrig med oss människor, det var en snäll gammal dam som mest stod för sig själv och filosoferade
