Att aldrig få sova

Hazel

Trådstartare
Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det. Kanske är det för att jag har diagnosen ME/CFS så att dom tycker det liksom ingår? men det påverkar mitt psykiska mående otroligt mycket.

Jag vaknar aldrig färre än 3 gånger per natt. I perioder sover jag inte ens en timme åt gånger, när jag tagit upp detta hos läkare så säger dom att eftersom jag faktiskt somnar om igen (även om det tar olika lång tid) så är det inget problem (!) när jag däremot tar upp det med vänner som sover mer normalt säger dom att det låter som tortyr att aldrig få sova en natt. Jag sover aldrig bra, ALDRIG.

Nyligen provade jag melatonin och häromnatten sov jag ca 4 timmar i ett sträck. Detta va helt fantastiskt för att vara jag, problemet är att jag fått otroligt jobbiga drömmar av melatoninen, det verkar inte så ovanligt? Det jag har provat är dom vanliga 3 mg utan recept

nu ska jag snart till en ny läkare och jag är livrädd. Det enda jag har för sömnen är imovane och jag är rädd att dom kommer ta det ifrån mig eftersom det är så nya läkare gjort med alla mediciner som faktiskt funkat litegrann. Jag är helt inne själv på att sluta med dom tids nog men när det redan är så här dåligt så håller man krampaktigt kvar i allt som hjälper ens lite.

Nyligen slängde psykiatrin ut mig (det va den läkaren som skrev ut imovane) eftersom dom inte tyckte jag gick dit tillräckligt ofta. Sist jag va där och bad om hjälp sa dom att "du har redan provat allt så det finns inget vi kan göra"

Jag har mer och mer inställningen att jag inte vill ta någon medicin för jag är så rädd att nästa läkare tar den ifrån mig.
 
Jag vaknar aldrig färre än 3 gånger per natt. I perioder sover jag inte ens en timme åt gånger, när jag tagit upp detta hos läkare så säger dom att eftersom jag faktiskt somnar om igen (även om det tar olika lång tid) så är det inget problem (!) när jag däremot tar upp det med vänner som sover mer normalt säger dom att det låter som tortyr att aldrig få sova en natt. Jag sover aldrig bra, ALDRIG.
Jag har haft liknande sömnproblem och fått hjälp.
Propavan tex är ju till för att man ska fortsätta sova (ingen insomningsmedicin) och inte beroendeframkallande.
Klart du ska få hjälp!
Jag hade problem med mardrömmar också och fick behandling för det.
 
Jag har samma problem, varit utan medicin i perioder, men då sover jag knappt och är riktigt trött konstant.
För att sömnen ska fungera tar jag provavan och theralene, på kvällarna jag ska jobba dagen efter tar jag även stilnoct.
 
Samma problem. Svårt att somna och vaknar flera gånger varje natt. Får inget från vården. Jag har frågat olika läkare. Jag lider av sömnapné och ska därför tydligen inte ta sömnmedel. Natten mellan söndag och måndag sov jag en hel timme. Toppen liksom. Jag har en fitnessklocka som mäter sömnen så det är inget jag inbillar mig.
 
Samma problem här. Har gått i sömnskola osv. Fick till slut Propavan utskrivet men inte när jag sökte för sömnproblem…. Fungerar men blir hysteriskt trött på morgonen efter och i princip hela förmiddagen.

Har inte testat sömnrestriktion eftersom en endokrinolog var lite orolig för kortisolvärden. Jag vet inte heller hur jag skulle överleva en sån grej. 😅
 
Hur ser övriga livet ut? Nu skrev du att du har ME, men jag tänker på vikten av ett fysiskt aktivt liv på dagen. Sen svalt sovrum, mörkt, nedvarvning på kvällen osv. Det har du säkert redan fått höra.
 
Åh vad jobbigt sömn är ju så viktigt för att man ska fungera bra på dagarna. Jag hade sömnproblem under en begränsad tidsperiod i livet med mycket om mig och kring mig. Då fick jag Propavan men jag minskade till att bara ta en fjärdedel av tabletterna för att jag blev för trött dagen efter. För lite sömndagbok fram till att du ska till läkaren kanske så att du har något konkret att peka på. Kanske ta några nätter med melatonin och några utan så du kan visa på skillnaden?
 
Jag följer alla "goda råd" kring sömnen, inte för att dom gör någon skillnad utan för att läkare inte ska kunna säga till mig att det är för att jag inte följer dom som jag sover skit.

Kallt mörkt sovrum.
Tyst+öronproppar
Sover aldrig på dagen
Ligger aldrig i sängen på dagen
Går och lägger mig+går upp samma tid oavsett dag
Exakt samma rutin varje dag
Äter inget sent på kvällen

Har provat propavan, fick inte ens lite effekt. Provade också någon tyngre medicin men sov lika dåligt och va som en zombie dagen efter

Jag motionerar varje dag, på sommaren simmar jag i princip varje dag och är ute nästan hela dagarna, ju tröttare jag är desto sämre sover jag.
 
Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det. Kanske är det för att jag har diagnosen ME/CFS så att dom tycker det liksom ingår? men det påverkar mitt psykiska mående otroligt mycket.

Jag vaknar aldrig färre än 3 gånger per natt. I perioder sover jag inte ens en timme åt gånger, när jag tagit upp detta hos läkare så säger dom att eftersom jag faktiskt somnar om igen (även om det tar olika lång tid) så är det inget problem (!) när jag däremot tar upp det med vänner som sover mer normalt säger dom att det låter som tortyr att aldrig få sova en natt. Jag sover aldrig bra, ALDRIG.

Nyligen provade jag melatonin och häromnatten sov jag ca 4 timmar i ett sträck. Detta va helt fantastiskt för att vara jag, problemet är att jag fått otroligt jobbiga drömmar av melatoninen, det verkar inte så ovanligt? Det jag har provat är dom vanliga 3 mg utan recept

nu ska jag snart till en ny läkare och jag är livrädd. Det enda jag har för sömnen är imovane och jag är rädd att dom kommer ta det ifrån mig eftersom det är så nya läkare gjort med alla mediciner som faktiskt funkat litegrann. Jag är helt inne själv på att sluta med dom tids nog men när det redan är så här dåligt så håller man krampaktigt kvar i allt som hjälper ens lite.

Nyligen slängde psykiatrin ut mig (det va den läkaren som skrev ut imovane) eftersom dom inte tyckte jag gick dit tillräckligt ofta. Sist jag va där och bad om hjälp sa dom att "du har redan provat allt så det finns inget vi kan göra"

Jag har mer och mer inställningen att jag inte vill ta någon medicin för jag är så rädd att nästa läkare tar den ifrån mig.
Åh, vad jag lider med dig!

Jag har under ca 25 år kroniskt svåra sömnproblem. Jag har testat allt man kan med sömnskola, rätt sovmiljö, sömnrutiner, aldrig sova dagtid etc etc.

Jag måste ta insomningstabletter för att öht somna. Utan dem är jag vaken 3 dygn i sträck innan jag däckar några h och det upprepas.
Utöver insomningstabletter måste jag också ta melatonin och Theralen och Propavan.
Då kan jag lyckas somna och få sova några h i sträck.
Jag har gått på den medicineringen i ca 15 år. När jag får den funkar jag.
Jag råkade ut för ny läkare som mitt under trauma plockade bort medicinerna och sa att ”det är inte farligt att inte sova”. Men jo, för mig är det farligt att inte sova mer än 3 h var tredje natt. Jag blir väldigt deprimerad av att vara så orkeslös och jag tappar allt hopp. Och det kanske inte direkt var rätt läge heller just då.
Hon gjorde flera grova tjänstefel och fick avgå.
Jag har varit med om liknande någon gång innan med läkare som utöver plocka bort mediciner gjorde en massa tjänstefel och blev tvångssjukskriven av mottagningen. Jag slogs som fasen så jag fick byta mottagning.
Läkare som som tagit över efter dessa 2 har varit chockade över vad som gjorts.

Jag är en i grunden väldigt(!) positiv person som också har enorm istadighet och kämpaglöd. Men när jag inte får sova mer än 3 h var 3:e natt deppar jag ihop totalt. Att det inte är farligt att vara utan sömn känns lite svårt att tro på då man får suicidtankar och ser noll hopp.
Förstår din rädsla i att man då är utlämnad åt läkare som med recept eller ej avgör om man ska orka leva eller inte. Väldigt otrygg känsla om man har ”fel” läkare.

Med allt det här sagt: Jag fattar hur jobbigt du har det! Om du inte får hjälp av den här läkaren hoppas jag du orkar kriga och få en ny och vettig läkare! De finns! ❤️
 
Har du provat att ta en större dos melatonin? När jag tar 4 mg (circadin, 2mg x 2, recept) så sover jag kanske 4 timmar innan jag vaknar (men kan oftast somna om) och drömmer mycket konstigt. Nu har jag köpt receptfritt melatonin och äter 3mg x 2 per natt, och nu sover jag 8 Tim i sträck, och drömmer inte alls lika konstigt. Stor skillnad på kvalitén på sömnen genom lite mer melatonin bara!
 
Jag följer alla "goda råd" kring sömnen, inte för att dom gör någon skillnad utan för att läkare inte ska kunna säga till mig att det är för att jag inte följer dom som jag sover skit.

Kallt mörkt sovrum.
Tyst+öronproppar
Sover aldrig på dagen
Ligger aldrig i sängen på dagen
Går och lägger mig+går upp samma tid oavsett dag
Exakt samma rutin varje dag
Äter inget sent på kvällen

Har provat propavan, fick inte ens lite effekt. Provade också någon tyngre medicin men sov lika dåligt och va som en zombie dagen efter

Jag motionerar varje dag, på sommaren simmar jag i princip varje dag och är ute nästan hela dagarna, ju tröttare jag är desto sämre sover jag.
Åh vad jag känner med dig <3
Har du provat alternativa grejer? Jag får bättre sömn med glycin och l-arginin just nu. Jag har också testat maca (effekt ett tag) och ashwaganda (funkade också ett tag).
Tyngdtäcke nästan dubbelt så tungt som rekommendationen på 10% av kroppsvikten och självhypnos är grunden för mig och sedan lägger jag till och drar ifrån utefter hur effekten är på olika saker. För mig fungerar olika saker bara under en period och sedan försvinner effekten och det oavsett vad det är. Jag har testat igenom varenda sömntablett, insomningstablett, antihistamin och till och med benzo. Det enda som fungerade en period var att ta två propavan (och då ihop med glycin, l-arginin, maca och ashwaganda). Då kunde jag få ihop 6-7 timmar på 10 timmar.
Jag tar melatonin men inte för sömnen utan förebyggande för horton. För sömnen hjälper de inte för mig. Ett tips är att börja med svagare och sedan höja, då brukar de konstiga drömmarna inte bli så jobbiga. Kan vara värt att testa om du nu får effekt på sömnen menar jag.

Det är ett jäkla aber det där att inte få sova och jag blir så förundrad när endel får hjälp direkt liksom med orden, det är jätteviktigt att få sova!" Såklart det är men varför är det sådan skillnad på bemötandet? Jag hade inte sovit mer än 1 timme och 20 minuter i stöten i femton år innan jag fick hjälp. Visserligen hjälpte inte den hjälpen men de försökte.
Det som fungerar bäst för mig är att inte bli för trött. Ju mer slutkörd jag är desto mindre sover jag och dessutom med sämre kvalitet. Men jag får inte heller vila för mycket för då kan jag inte heller sova vilket gör att jag efter en körig period när jag väl vilar inte får sova heller. Moment 22 O_o

Det gäller att ha exakt rätt mängd aktivitet och hur ska man veta vad det är när dagsformen svajar? Det enda jag verkligen vet är att det är superviktigt att jag håller mattiderna. Slarvar jag där blir det pannkaka av allt. Varje gång.
 
Känns lite värdelöst att rekommendera vad som funkat för mig, eftersom jag inte har haft tillnärmelsevis så stora problem, men Lergigan var helt magiskt för min del. Sov som en stock hela nätterna utan att vakna. Har det fortfarande hemma och tar nån gång ibland vid behov, blir inte supertrött dagen efter.
 
Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det. Kanske är det för att jag har diagnosen ME/CFS så att dom tycker det liksom ingår? men det påverkar mitt psykiska mående otroligt mycket.

Jag vaknar aldrig färre än 3 gånger per natt. I perioder sover jag inte ens en timme åt gånger, när jag tagit upp detta hos läkare så säger dom att eftersom jag faktiskt somnar om igen (även om det tar olika lång tid) så är det inget problem (!) när jag däremot tar upp det med vänner som sover mer normalt säger dom att det låter som tortyr att aldrig få sova en natt. Jag sover aldrig bra, ALDRIG.

Nyligen provade jag melatonin och häromnatten sov jag ca 4 timmar i ett sträck. Detta va helt fantastiskt för att vara jag, problemet är att jag fått otroligt jobbiga drömmar av melatoninen, det verkar inte så ovanligt? Det jag har provat är dom vanliga 3 mg utan recept

nu ska jag snart till en ny läkare och jag är livrädd. Det enda jag har för sömnen är imovane och jag är rädd att dom kommer ta det ifrån mig eftersom det är så nya läkare gjort med alla mediciner som faktiskt funkat litegrann. Jag är helt inne själv på att sluta med dom tids nog men när det redan är så här dåligt så håller man krampaktigt kvar i allt som hjälper ens lite.

Nyligen slängde psykiatrin ut mig (det va den läkaren som skrev ut imovane) eftersom dom inte tyckte jag gick dit tillräckligt ofta. Sist jag va där och bad om hjälp sa dom att "du har redan provat allt så det finns inget vi kan göra"

Jag har mer och mer inställningen att jag inte vill ta någon medicin för jag är så rädd att nästa läkare tar den ifrån mig.
Jag vet inte hur vården ställer sig till det men jag fick cpap-maskin efter diagnosticerad sömnapné och jag upplever att även utan sömnapné skulle jag haft enorm hjälp av denna maskin för sömn.

Det blir en tydlig ritual och man hjälps att andas på ett sätt som ger tydliga signaler till kroppen. Lugn, bara jag, maskinen och sömnen. Alla andra tankar försvinner och blir sekundära. Meditativt.

Har du gjort någon rejäl sömnutredning med apparatur som monitorerat sömnen?

Nu har jag inte längre andningsuppehåll även om maskinen inte används, kroppen har vant av sig med det destruktiva schemat, men jag skulle aldrig vilja bli av med maskinen. Den ger så grymt mycket bättre kvalitet på sömnperioden.
 
Bara för att visa att även vi finns så skriver jag en rad om att jag är en av dem som vaknar massor med gånger under natten men somnar om och har trots uppvaknande en fungerande sömn (däremot väldigt INTE morgonpigg… men det har med min dygnsrytm att göra och inte sömnen).

Jag medicinerar eller behandlar alltså inte sömnen alls, vaknar 3-10 gånger per natt ungefär (och är ibland medvetet vaken och gör saker medan andra bara vaknar jag och somnar om).
Så även om du inte får bort själva uppvaknandena, så borde du kunna få hjälp eller kunna hitta själv olika sätt att få sova bra mellan uppvaknandena liksom? om det kan vara enklare, eller göra att sjukvården kan hjälpa dig hitta andra sätt att få bra sömn på?
 
Bara för att visa att även vi finns så skriver jag en rad om att jag är en av dem som vaknar massor med gånger under natten men somnar om och har trots uppvaknande en fungerande sömn (däremot väldigt INTE morgonpigg… men det har med min dygnsrytm att göra och inte sömnen).

Jag medicinerar eller behandlar alltså inte sömnen alls, vaknar 3-10 gånger per natt ungefär (och är ibland medvetet vaken och gör saker medan andra bara vaknar jag och somnar om).
Så även om du inte får bort själva uppvaknandena, så borde du kunna få hjälp eller kunna hitta själv olika sätt att få sova bra mellan uppvaknandena liksom? om det kan vara enklare, eller göra att sjukvården kan hjälpa dig hitta andra sätt att få bra sömn på?
Så var jag hela livet innan mina sömnproblem. Det klassade jag inte som sömnproblem. Jag har alltid trott att folk har skämtat när de säger att de sover hela natten igenom. Det har jag nog aldrig gjort i hela mitt liv, så skulle jag sätta upp det som mål skulle jag alltid ha problem.
 
Om jag skulle må ok trots att jag vaknade hade jag såklart inte bett om hjälp med det, det är väl ändå rätt självklart? Om jag vaknar 3 gånger per natt så är jag i ok skick. När jag vaknar varje timme känner jag helt tappad efter ett tag, hela världen pågår runt mig och jag kan inte ens ta in normal information, förra året hade jag 2.5 MÅNAD där jag var vaken varje timme. Jag har inget minne från den tiden, jag va helt väck men kunde ändå inte sova
 
Åh, vad jag lider med dig!

Jag har under ca 25 år kroniskt svåra sömnproblem. Jag har testat allt man kan med sömnskola, rätt sovmiljö, sömnrutiner, aldrig sova dagtid etc etc.

Jag måste ta insomningstabletter för att öht somna. Utan dem är jag vaken 3 dygn i sträck innan jag däckar några h och det upprepas.
Utöver insomningstabletter måste jag också ta melatonin och Theralen och Propavan.
Då kan jag lyckas somna och få sova några h i sträck.
Jag har gått på den medicineringen i ca 15 år. När jag får den funkar jag.
Jag råkade ut för ny läkare som mitt under trauma plockade bort medicinerna och sa att ”det är inte farligt att inte sova”. Men jo, för mig är det farligt att inte sova mer än 3 h var tredje natt. Jag blir väldigt deprimerad av att vara så orkeslös och jag tappar allt hopp. Och det kanske inte direkt var rätt läge heller just då.
Hon gjorde flera grova tjänstefel och fick avgå.
Jag har varit med om liknande någon gång innan med läkare som utöver plocka bort mediciner gjorde en massa tjänstefel och blev tvångssjukskriven av mottagningen. Jag slogs som fasen så jag fick byta mottagning.
Läkare som som tagit över efter dessa 2 har varit chockade över vad som gjorts.

Jag är en i grunden väldigt(!) positiv person som också har enorm istadighet och kämpaglöd. Men när jag inte får sova mer än 3 h var 3:e natt deppar jag ihop totalt. Att det inte är farligt att vara utan sömn känns lite svårt att tro på då man får suicidtankar och ser noll hopp.
Förstår din rädsla i att man då är utlämnad åt läkare som med recept eller ej avgör om man ska orka leva eller inte. Väldigt otrygg känsla om man har ”fel” läkare.

Med allt det här sagt: Jag fattar hur jobbigt du har det! Om du inte får hjälp av den här läkaren hoppas jag du orkar kriga och få en ny och vettig läkare! De finns! ❤️

Enligt min mamma började det här runt jag va 11, jag är 37 nu.. Det har helt klart blivit sämre med åren, främst är det längre och längre perioder med det här riktigt dåliga sovandet. Jag tog oxascand rätt länge för att få lite fler timmar i sträck, men sen tyckte jag inte den funkade längre och jag hade inte lust att höja dosen en massa för att få efekt så jag gav upp den.

Jag är inte sådär positiv som du är men jag är faktiskt rätt positivt lagd, tex så antar jag varje gång jag har en bättre period att nu har jag minsann lyckats få in rätt knyck på det hela och att det ska fortsätta så. Tyvärr gör det aldrig det

Men jag har ingen kämparglöd kvar alls längre. Jag hoppas såklart att denna läkaren är bra, har fått rekommendation från en jag känner, men samtidigt så verkar de flesta inte veta nåt alls om ME så hur det blir är omöjligt att säga, den sista läkaren tog all min smärtmedicin, utan utfasning eller nåt och verkade sen besviken över att jag inte hade nån abstinens. Nu är det över ett år sen jag hade nån smärtlindring
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
3 200
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 014
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 330
Senast: Sassy
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 273
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp