Återkommande hälta

[Milaa]

Hej
Jag har världens finaste- och snart 19 åriga häst som har återkommande hälta Pga pålagringar i båda fram. Han blir behandlad och svarar bra, blir ohalt, sätts igång och så går det några månader innan han är halt igen. Han fick en gaffelbandskada för ett år sen och har varit konvalescent 9 månader. Nu har han skrittats för hand och uppsuttet 3 månader och nu är han halt igen. Min tanke denna gång var att han inte skulle igång mer än att skrittas i skogen men det verkar inte som att det går heller. Nu ska jag boka en ny tid hos veterinären men jag vet inte hur jag ska göra om det visar sig vara pålagringarna eller gaffelbandet igen.

Sällskapshäst åt någon kan kanske va ett alternativ men då krävs det att någon jag känner och litar på behöver sällskap. Eller att jag har honom i hagen i stallet och pysslar om honom men ridning verkar vara uteslutet. Hade jag haft en egen gård hade jag kanske resonerat annorlunda, men nu står han uppstallad med alla kostnader det medför. Och såklart den psykiska påfrestningen hältorna medför för mig och min vän (gillar inte sjukhage).

Jag vill inte ta ett själviskt beslut så det känns som att jag dras mellan det rationella och hjärtat. När vet man att det är dags att ta det där hemska beslutet?

 

[Kristall10]

Det är aldrig lätt att ta det svåra beslutet. Men i ditt fall så tror jag att det är dags nu. Hade det varit min häst så hade jag inte funderat på något alternativ. Det är en äldre häst som haft problem med pålagringar sedan en längre tid tillbaka och inte ens håller för att ridas i skritt. Då skulle jag känna att även om jag hittade ett bra hem där han kan vara sällskapshäst då går det inte utesluta att han har ont även om han bara går i hagen. Att bara skrittas tre månader är inte särskilt ansträngande arbete och jag tycker att det går att jämställa skrittjobb med att gå i en stor hage. Så nej, jag hade låtit honom somna in med gott samvete för att säkerställa att han inte behöver ha ont mer. Pålagringar blir inte bättre med tiden.
Ibland är det vi människor tycker är det värsta det som är det bästa för våra älskade djur.

 

[Novali01]

Jag kan också tycka att du gjort allt du kunnat för din pålle och det ingår ju i djurägande att man måste sätta stopp när det går ut över livskvalitén för ens bästa vän. I ditt fall är det ju precis så, man kan inte säkerställa att han inte har ont när han bara går i hagen och då är det dags att säga adjö.

 

[Milaa]

Tack för era svar och speciellt angående sällskap. Ni har rätt i det och det visste jag väl egentligen men det är väl ett försök att klamra sig fast för att slippa ta ett sånt beslut.

 

[Kristall10]

Tack för era svar och speciellt angående sällskap. Ni har rätt i det och det visste jag väl egentligen men det är väl ett försök att klamra sig fast för att slippa ta ett sånt beslut.

Jag tycker det är klokt av dig att utvärdera de alternativ som finns. Då har du gjort det du kunnat för din älskade vän och du behöver inte ha dåligt samvete och tänka efteråt att du kanske hade kunnat göra mer.
Du har gjort allt du kan för honom och nu är det dags att låta honom galoppera iväg på det evigt gröna ängarna utan smärta i kroppen. Det kommer han att vara dig evigt tacksam för
Det är ett tufft beslut att ta, men när det väl är gjort och hästen är borta så har jag känt lättnad. Även om saknaden så klart gör väldigt ont. Men det har varit skönt att slippa fundera över det mer och veta att hästen nu inte behöver ha ont mer. Jag har varit tvungen att ta bort 2 gamla trotjänare en av dem varit med mig i 18 år, en unghäst och två fölungar de senaste fyra åren. Det är tufft, men samtliga har haft stora problem så det har varit en lättnad när de väl har somnat in. Men jag saknar dom varje dag.

 

[mily]

Just pålagringar kan ju se väldigt olika ut och beroende på hur nära en led de sitter och var så påverkas de ju väldigt olika. En sak jag tycker du ska se över innan du bestämmer dig är hovarna, då lederna (speciellt de med pålagringar) behöver så lite påfrestning som möjligt i överrullningen - både i sidled och framåt men även i hur hästen sätter ner sina hovar i marken.

Man kan göra ett sk. ”Leverage test” eller ”cross test” för att se om man behöver sko/verka annorlunda.

Man kan också välja en sko som har hela undersidan rundad i kanterna åt alla håll, en överrullningssko, antingen komposit som man slipar kanterna på eller metall som ex equilibrium.

https://blog.easycareinc.com/modifying-easyshoes-for-leverage-management/

Bara en tanke

 

[Mia_R]

Det värsta är innan det är över som @Kristall10 säger. När det är gjort så finns sorgen och saknaden där som ett enormt hål i ens själ, men du slipper ångesten och oron och till sist en dag kan du tänka på din vän utan att gå i bitar.

 

[a1agnlju]

Jag var helt inne på att låta min vara sällskapshäst när hon skadade sig och inte blev riktigt bra. Men när jag såg att hon blev halt så fort det hade regnat och blivit lite halt så tog jag beslutet på en gång. Det ska ju inte bara funka när det är optimala förhållanden i hagen menar jag.
Jag tror du gör rätt i att låta din kompis slippa det onda genom att låta honom somna för alltid.

 

[ameo]

Hej
Jag har världens finaste- och snart 19 åriga häst som har återkommande hälta Pga pålagringar i båda fram. Han blir behandlad och svarar bra, blir ohalt, sätts igång och så går det några månader innan han är halt igen. Han fick en gaffelbandskada för ett år sen och har varit konvalescent 9 månader. Nu har han skrittats för hand och uppsuttet 3 månader och nu är han halt igen. Min tanke denna gång var att han inte skulle igång mer än att skrittas i skogen men det verkar inte som att det går heller. Nu ska jag boka en ny tid hos veterinären men jag vet inte hur jag ska göra om det visar sig vara pålagringarna eller gaffelbandet igen.

Sällskapshäst åt någon kan kanske va ett alternativ men då krävs det att någon jag känner och litar på behöver sällskap. Eller att jag har honom i hagen i stallet och pysslar om honom men ridning verkar vara uteslutet. Hade jag haft en egen gård hade jag kanske resonerat annorlunda, men nu står han uppstallad med alla kostnader det medför. Och såklart den psykiska påfrestningen hältorna medför för mig och min vän (gillar inte sjukhage).

Jag vill inte ta ett själviskt beslut så det känns som att jag dras mellan det rationella och hjärtat. När vet man att det är dags att ta det där hemska beslutet?

Hästägandets baksida är att man inte bara kan njuta av det stora nöjet man har tillsammans med sin häst, utan att man även måste kunna fatta beslut om när hästen har gjort sitt.
Din häst klarar inte ens av att skrittas utan att få ont i benen igen. Frågan är hur länge den ens kan gå i en hage utan att ridas innan smärtan kommer även där.
Du vet att det är dags att fatta det mest sorgliga beslutet redan nu. Det vet du nog förmodligen i både själ och hjärta, eftersom du ser att din häst inte längre kan leva ett värdigt hästliv utan att bli halt igen. Att det sen tar emot att fatta beslutet, det är fullkomligt normalt.
Låt din häst vandra över regnbågsbron till hästens evigt gröna land, där ingen smärta existerar.

 

[Milaa]

Tack för era svar Har fått ok från försäkringsbolaget så nu kvarstår att göra dom sista dagarna så fina som möjligt. Men fy va tungt det är, det känns som att jag ska gå i bitar. Min fina fina vän
Han har räddat mig så många gånger och nu är det min tur att se till att han inte behöver ha ont längre. Försöker tänka så även fast jag egentligen vill göra allt för att få ha honom kvar ett tag till