Artros i SI-lederna

[maria_b]

Tänkte höra om någon av er här har erfarenhet av häst med konstaterad artros i SI-led och vad ni isåfall haft för upplägg för att förhindra återkommande inflammationer/problem i det området?

Min häst har konstaterad artros i båda SI-lederna, värre på höger sida. Det var vid upptäckten inflammerat, ledkapslarna var tjockare än normalt (om jag uppfattat veterinären korrekt). Efter två behandlingar med kortison (tror jag) i SI-lederna, muskelavslappnande mellan kotorna samt täta besök av Equiterapeuten för att arbeta med spänningarna som uppkommit i muskulaturen är hästen nu fri från besvär Han är även blistrad i bakknäna inför igångsättning då han tappat muskulatur. Jag är såklart nervös inför den fortsatta igångsättningen och hur detta ska hålla då jag vet att inte alla har så bra erfarenheter, men hästen har i vilket fall svarat bättre på behandling än vad varken jag, veterinär eller equiterapeuten kunnat tro, så jag hoppas på det bästa såklart. Jag har ett upplägg framåt i samråd med veterinär och equiterapeut där regelbundna checkar av dem är planerade, men det skulle vara intressant att få höra av andra som har erfarenhet av samma problematik hur ni har jobbat med era hästar Tips, erfarenheter, förebyggande åtgärder, berätta gärna! Och vore inte helt fel att få höra några erfarenheter med bra utgång

 

[mooi]

Tänkte höra om någon av er här har erfarenhet av häst med konstaterad artros i SI-led och vad ni isåfall haft för upplägg för att förhindra återkommande inflammationer/problem i det området?

Min häst har konstaterad artros i båda SI-lederna, värre på höger sida. Det var vid upptäckten inflammerat, ledkapslarna var tjockare än normalt (om jag uppfattat veterinären korrekt). Efter två behandlingar med kortison (tror jag) i SI-lederna, muskelavslappnande mellan kotorna samt täta besök av Equiterapeuten för att arbeta med spänningarna som uppkommit i muskulaturen är hästen nu fri från besvär Han är även blistrad i bakknäna inför igångsättning då han tappat muskulatur. Jag är såklart nervös inför den fortsatta igångsättningen och hur detta ska hålla då jag vet att inte alla har så bra erfarenheter, men hästen har i vilket fall svarat bättre på behandling än vad varken jag, veterinär eller equiterapeuten kunnat tro, så jag hoppas på det bästa såklart. Jag har ett upplägg framåt i samråd med veterinär och equiterapeut där regelbundna checkar av dem är planerade, men det skulle vara intressant att få höra av andra som har erfarenhet av samma problematik hur ni har jobbat med era hästar Tips, erfarenheter, förebyggande åtgärder, berätta gärna! Och vore inte helt fel att få höra några erfarenheter med bra utgång

Jag har tyvärr bara dåliga erfarenheter. Två hästar med kraftig artros i SI-leder/korsleder och båda är borta. Båda behandlades och gjordes rehabförsök för att förhoppningsvis bli ridbara igen men båda blev på kort tid oridbara (stark smärta och obehag vid belastning med kraftiga "protester"). Smygande symptom först men eskalerade snabbt mot slutet.
7 och 5 år gamla.

Hoppas ni lyckas bättre.

 

[Flixies]

Jag borde kanske inte ens svara för jag har tyvärr inga tips eller erfarenheter med bra utgång, men jag har en erfarenhet med riktigt tråkig utgång. Menar absolut inte att skrämmas utan tänker bara att jag kan berätta, och det låter som att det är betydligt bättre ställt med din pålle än vad det var med min så du kanske ändå kan finna lite hopp i att det verkar ha upptäckts i tid och kunde behandlas? Eller så är mitt svar bara dumt och gör dig uppskrämd, men känner du så kan du väl bara ignorera detta inlägg?

Min häst hade väldigt kraftig artros, på båda SI-leder och båda höftleder, något av det värsta veterinären hade sett (en väldigt erfaren veterinär inom området). Usch, det är så tragiskt. Min häst visade inga symptom överhuvudtaget i 9 år utan gick som tåget på både hopp- och dressyrbanan. Världens bästa häst för mig, som jag hade fött upp själv och var fäst vid som om han vore min unge. Som sagt det fanns inte minsta lilla tecken på att något skulle vara fel, utan pang bom ett par månader innan han skulle fylla 9 så var han helt plötsligt halt, och i början var det en sån där skum hälta som jag inte blev riktigt klok på om den ens var en hälta, men jag ville ändå kolla upp hos veterinär. Jag fick tid snabbt men på bara den veckan fram till veterinärtiden så blev hältan mycket sämre. Min veterinär var bekymrad över vad hon såg och remitterade oss vidare till en större klinik, där jag också fick tid på knappt en vecka. Under de dagarna fick han smärtstillande men när vi väl kom till den stora kliniken så såg jag att hältan hade blivit ännu sämre, så snabbt. Jag var så himla orolig men trodde ändå förstås att vi skulle få en diagnos, en behandling och en återbesökstid typ. Istället fick jag åka hem med tom transport, utan min kära häst kvar i livet. Det var som sagt riktigt kraftig artros, han skulle haft ont bara av att gå i hagen och lufsa, annars hade han fått åka med hem och göra just det.

Orsaken enligt veterinären måste ha varit ett fysiskt trauma för många år sedan, förmodligen när hästen var föl. Ramlat illa i hagen och slagit i höfterna på ett olyckligt sätt gissade veterinären på, och sedan har artrosen sakta byggts på fram tills det nådde "gränsen" och först då börjat göra ont, rejält ont. Det är snart 1,5 år sedan jag miste min älskade häst nu och jisses vad jag har ältat frågan om jag kunde ha upptäckt det tidigare och kunnat bromsa artrosen! Veterinären säger att det troligtvis inte hade gått, men ja det får jag ju aldrig veta. Jag har väl i mitt ältande åtminstone kommit fram till att det skulle mycket till att man skulle ta ett ultraljud på SI- och höftleder när han inte visade några som helst symptom. Men jag kommer nog alltid att älta det där, jag saknar honom så himla mycket varje dag.

Förlåt, jag förstår att detta inte är något roligt att läsa om när man har fått den diagnosen! Jag googlade artros på höft- och SI-leder som en galning innan jag åkte in på veterinärbesök nr 2, för att kunna förbereda mig lite. Hittade en massa dystra historier vilket såklart var hemskt att läsa om då, men i efterhand var jag ändå lite "tacksam" över att jag hade läst om de dåliga utgångarna så att jag åtminstone hade tänkt den tanken innan jag åkte iväg med min häst på vad som senare visade sig vara sista resan. Jag blev otroligt chockad ändå, fattade inte på flera veckor att det faktiskt hade hänt, men det hade nog blivit ännu värre om jag inte hade tänkt tanken alls. Men som sagt, det låter ju som att artrosen på din häst är av en betydligt mildare grad, behandlingsbar och att behandlingarna har gett resultat. Det låter redan som sjutusen mil bättre utsikter än vad min häst hade. Jag håller tummarna stenhårt för er!

 

[Elisha]

Jag har dåliga erfarenheter också. Hästen togs bort efter mycket försök till bättring.

 

[Speedway]

Jag har tyvärr lika dålig erfarenhet som ovanstående personer. SI-lederna är ju de lederna som ska överföra hela kraften bakifrån så det är verkligen ett uruselt ställe att ha artros på.
Har haft två hästar med samma diagnos. Den ena ägde jag och den andra hade jag på foder. Båda fick tyvärr tas bort efter behandlingar och rehabförsök.

 

[Luzzan]

Min vän hade en häst med atros i SI-lederna. Blev behandling och sen var det en lång rehab med massör (med biolight) och MYCKET tömkörning. Hästen kom igång och var ridbar, men att rida 7 dagar i veckan gick inte, utan den behövde underhållas med tömkörning och raska promenader några dagar i veckan. Tyvärr togs hästen bort av andra orsaker något år efter att den kom igång med ridning, så jag vet tyvärr inte om problematiken med SI-lederna hade fortsatt att hållas i schack.

 

[Tora]

Min behandlades i SI-lederna. Mycket tömkörning efter det. Nu 10 år senare är hon fortfarande fin (om inget har ändrats de senaste månaderna).

Lång rehab, mycket bra tömkörning (alltså inte bara longering utan verkligen jobba hästen) och sedan bara vanlig ridning i form.

 

[maria_b]

Har läst igenom era kommentarer och verkar ju tråkigt nog vara mestadels negativa erfarenheter... Skönt @Tora att du iallafall har en häst som fungerat hyfsat, ger lite hopp!

Min veterinär sa att skadan är orsakad av trauma och han både sett hästar med värre och lindrigare artros än min. Min häst har som sagt svarat riktigt bra på behandling men det viktiga är ju att han håller fortsättningsvis efter igångsättning. Han är ingen häst som skulle klara av att gå som promenahäst då varje uteritt är en skräckupplevelse för honom så målet är att han ska kunna hålla för träning/tävling då det är det han trivs med. Han måste stimuleras både fysiskt och psykiskt för att må bra.

Tömkörning är ett komplement jag gärna använder.
Är det fler som har erfarenheter (såklart gärna positiva) så dela gärna med er.

 

[valvis]

Min Dád har atros båda SI leder. Rätt träning, bra veterinär och bra equiterapeut så har hon ändå fungerat som topp tävlingshäst med flera SM medaljer och vinst på bla WC final för islandshästar i tölt.
Samlat galopp är lite svart för henne men det slipper hon. Och inte massa voltarbete.