Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
I vissa fall så tror jag att det kan vara det absolut bästa för hunden, om man har råd.Jag förstår dock till fullo att de valt att ta hit hunden, jag hade antagligen gjort samma sak i samma läge. De har skapat ett band till hunden, och ska de då lämna den åt sitt öde och ett fortsatt miserabelt liv. Nä. Sen kanske om man kunde hjälpt den på plats hade varit ett alt, men jag skulle inte riktigt lita på den hjälpen. Jag tror inte hunden far illa av det hela heller.
Dom har jag hört på en föreläsning, fantastisk historia.Jag tycker också att det är skillnad på att ta hit gatuhundar bara sådär efter att ha sett dem på bild kontra mot att man på plats verkligen mött en individ som man sedan lärt känna, levt med och fungerar oerhört bra ihop med. Alltså, även jag skulle nog ha rätt svårt att lämna min kompis i sticket.
Jag har inget personligt emot att de tog hit honom och tycker också att det är bra att vanligt folk får reda på att han måste sitta i karantän och att det faktiskt kan kosta väldigt mycket pengar att ta hem en hund från utlandet. Jag reagerade bara på att det gick så snabbt och sedan då hanteringen på Arlanda som stack ut lite väl mycket med alla klappar av vem som helst och detta då på en hund som skulle till en karantänsstation.
Arthur verkar för övrigt vara en trevlig hund som är lugn och trygg och det ökar ju hans chanser för acklimatisering i det nya landet så jag hoppas att det går bra för dem och att han kommer att få vara en frisk, glad och omtyckt hund resten av sitt liv.
En annan hund som varit med om något liknande var ju hunden Sigge. Ett svenskt par red genom hela Patagonien under ett år och fick en följeslagare som följde med dem troget under nästan hela färden. Även han fick så småningom flytta till sverige. En av ägarna skrev dessutom en bok om deras resa tillsammans och jag råkar visst ha den i bokhyllan: Sigge vildhunden från Patagonien.
/ kayoba
En annan hund som varit med om något liknande var ju hunden Sigge. Ett svenskt par red genom hela Patagonien under ett år och fick en följeslagare som följde med dem troget under nästan hela färden. Även han fick så småningom flytta till sverige. En av ägarna skrev dessutom en bok om deras resa tillsammans och jag råkar visst ha den i bokhyllan: Sigge vildhunden från Patagonien.
/ kayoba
Mja, det är väl just det tråden behandlar, om det verkligen är så? vad jag minns fick inte Sigge stå och bli klappad av kreti och pleti i en ankomsthall utan det var marsch till karantänen direkt och en hel del strul och väldigt stränga regler.
Jag lyssnade på intervjun på radion i bilen häromdagen och det var så att hunden hade ett öppet sår och därför fick de avslag, men efter att såret behandlats korrekt och börjat läka så fick de tillståndet.Vad som gjorde mig mest förvånad var när jag läste en notis i DN häromdagen att Jordbruksverket först hade sagt nej till att ta hit honom, men sedan ändrat sig. Varför sa dom då mej först? Varför ändrade dom sig? Hur är det ens möjligt att de kan "ändra sig"?