Apropå hästmänniska

[Svamlan]

Finns en tråd nedan om hur mkt hästmänniska man anser sig vara och då fick jag lite funderingar...

Har det någon gång hänt något som gjort att du valt bort hästarna ur ditt liv? För en längre eller kortare period.

Om inte - kan du tänka dig något som skulle kunna få dig att minska ner på hästandet?

Ni som har barn - hur var det när barnen kom? Har hästlivet förändrats och hur?

Själv är jag hästtjej sen barnsben, men det har funnits ett längre uppehåll då jag ej varit aktiv i stallet och det har varit när barnen var små. Jag har lite svårt för människor som praktiskt taget nästan sätter djuren före barnen, finns en hel del sådana hund och hästmänniskor. Ett ex är när vi var och provred en medryttarponny åt dottern. Hon som hade stallet (bodde 2 mil bort) hade 3 barn under 9 år, varav två under 6. Barnen sprang omkring barfota bland ponnysarna som stod uppbundna ute vid ett räcke. Då kommer den smarta mamman på att fodra ponnysarna som då börjar stampa runt så klart. Medans barnen ff gick omrking där vilket slutade i att jag fick putta bort en ponnys hov från en barfota-tå på en 3-åring som vrålade. Mamman verkade ha blivit döv för hon hörde inget trots att hon var där, och när jag kom med det ledsna barnet med blödande tå så var det bara "Jaja, jag får kolla sen, jag måste fodra först." Alltså - sånt gör mig ARG. Barnen har inte bett om att få bli hästbarn...särskilt inte om inte någon tänker på deras säkerhet och välmående i första hand.

Vårt yngsta barn är nu 5, och vi har nu två ponnier inackorderade på ridanläggning. De tycker det är jättekul att vara i stallet-massor av stora tjejer att vara med, vi har fik med värme och leksaker i ridhuset etc, men jag ser ändå till att de inte behöver tillbringa alla eftermiddagar där, eller titta på alla storasyrrans träningar.

 

[Popcorn]

Sv: Apropå hästmänniska

Dom enda gångerna jag höll upp med hästar var när jag väntade barn och 3-4 månader efter.
Sen har det varit full rulle!

 

[Korpilompolo]

Sv: Apropå hästmänniska

Japp. Mellan sommaren 2005 och våren 2007 såg jag inte åt en häst. Trodde uppriktigt sagt att det var helt slut. Här är min storry:
Flyttade som 16-åring hemifrån för att börja på hästgymnasie, hade från 11 års ålder dagligen pysslat med häst, främst travhästar och var helt övertygad om att det var detta jag skulle viga mitt liv åt. Det blev verkligen hysteriskt mycket häst, skolkade från många ämnen som inte var häst och man hittade mig då på travbanan. Jobbade praktiskt taget alla helger och lov och många eftermiddagar gick åt att ridträna andras hästar. Hann under gymnasietid med att leasa två travare som tog enormt mycket tid, men jag trivdes med detta och brydde mig inte i att skolan blev lidande.. Jag skulle ju ändå jobba med hästar efter studenten. Sagt och gjort. Fick på studentdagen jobb hos en tränare, hade eget stall och 8 hästar. Perfekt. Dock blev det stallbyte och jag fick dela stall med andra, detta fungerade inget vidare så jag sa upp mig och bytte tränare.. Dock till en ohumman chef som bara ser till sig själv och defenetivt inte till sin personal.. Det var helt ärligt inte långt ifrån 24/7. Jag hade inget liv. Bodde i ett torp på travbanan knappt en km från stallet där jag jobbade, ändå hände det att jag kunde somna på soffan i stallet efter tävlingar och inte orka hem. Tränaren kunde åka iväg med sin tjej (som också jobbade som hästskötare hos denne tränare) på tävling en helg och inte hittat helgpersonal (jobbade varannan helg) då hade jag att välja på antingen mocka trippelboxar nästkommande måndag och ha på mitt samvete att hästarna står i 2 dygn utan mat eller 500kr extra för att jobba hans helg.. Vilket väljer man liksom?? INTE för hans utan för hästarnas skull.. Och det viste chefen mycket väl så därför gjorde han så. Tro inte att jag var ledig nästkommande helg, -Nej det är ju din helg nu, fick jag till svar när jag ifrågasatte om inte han och tjejen kunde ta den då jag jobbat de två tidigare.
Sommaren 2005 fick det bära eller brista... Jag var ju redan mer död än levande så jag kunde ju lika järna slopa de ynka kronorna jag fick för slavandet åt detta rickspucko och gå mot en oviss arbetslös framtid. Det kom nog inte som en chock, han hade (har kanske fortfarande) ganska bra rullning på personal, de flesta tröttnade ganska snabbt så att jag orkade i två år var nog en sensation.
Jag var så snuskigt trött på hästar, jag orkade inte se på dom. Flyttade ganska snart efter uppsägning från travbanan in till stan där jag faktiskt fått ett spännande terminaljobb. Trivdes jätte bra och inte ett knyst om häst. Underbart!!
Träffade hösten 2006 min nuvarande sambo. Hans mamma har hästar.. Och jag var ju bara tvungen att titta lite på djuren när vi väl var där. Kände inget speciellt just då. Men sen när våren kom 2007 då brast mitt hästhjärta och jag blev helt uppslukad. Så nu sitter jag här och har skaffat mig en alldeles egen ridtravare som jag älskar mest av allt. Och jag behöver bara tänka på henne och inte 25 hästar till. Så länge tanten står på sina egna ben tänker jag inte lägga ner hästeriet..

 

[pulkaskurk]

Sv: Apropå hästmänniska

Jag har bara haft ett "längre" uppehåll från hästar och det var när jag var tvungen att ta bort min första häst, jag var sååå ledsen.
Var hemma från skolan i nästan 3 månader pga tårarna sprutade konstant och jag kunde inte tänka alls, behöver jag säga att det var min första och absolut största kärlek?
Efter det blev det ett uppehåll pga jag inte ville eller kunde se någon annan häst, det var liksom ingen som dög.

Nu har jag inga barn själv men det planeras för att skaffa det inom en ganska snar framtid.
Jag kommer inte att sälja mina hästar, däremot räknar jag med att jag kommer att behöva dra ned på ridningen när det blir stor mage och småbarn.
Som tur är har jag en väldigt bra medryttare vars barn börjar bli stora så hon motionerar hästarna och sambon min är inte heller främmande för att hjälpa till med både skötsel och motion av varken min hund eller hästarna.

Men klart har man inte möjlighet till medryttare eller väldigt hjälpsam sambo förstår jag om man måste sälja hästen. Men jag skulle inte må bra utan mina djur och jag tror det är väldigt viktigt både innan och efter man skaffar barn att man har sina egna intressen som man får egen tid med ett par dagar i veckan för att orka vara en snäll och trevlig man/hustru/mamma/pappa, men som sagt man kan ju behöva dra ned på det medan barnen är små.

Dock tycker jag inte man ska "tvinga" med sina barn till varken stallet eller vad man nu har för intressen om de inte tycker att det är roligt, men visst en del ggr måste de göra det även om de inte vill men det är så livet är.

Däremot att ha småbarn springandes runt hästarna utan skor det skulle jag också bli arg över, det är såå onödigt!
Klart det är nyttigt att de lär sig vara bland djur och natur men dem kan fortfarande ha ett par rejäla skor på sig då som skyddar lite mot tex tramp.
Dålig säkerhet är något som jag alltid blir upprörd över, visst kan man inte skydda sig mot allt och hur mycket som helst men man får inte bli dum för det.
Tex ett par rejäla skor med stålhätta tycker iaf jag det är värt att investera i till sina barn och även sig själv om man nu vistas i såna miljöer. Känns lika naturligt som att alltid ha hjälm/säkerhetsväst när man rider.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Apropå hästmänniska

Jag gjorde ett uppehåll då jag gick in i väggen och blev sjuk 2002. Jag lämnade ut min häst på foder och red bara sporadiskt under ett år då jag var hemma på ledigheter (pluggade 70 mil bort). Under min sjukdomstid han min häst gå bort och det blev då aldrig naturligt att åka till stallet då jag heller inte hade andra hästkompisar på orten jag kunde haka på.
Åren rullade på och när jag fick tillbaka orken och intresset hade jag för dåligt betalt arbete för att ha råd med häst. Så jag har skruttat runt sporadiskt i skogen på diverse medryttarhästar i 1,5 år.

Jag började plugga i höstas för att nån gång ha råd med häst. Nu har jag inte sett en häst alls på 2 mån så på sätt och vis känner jag inte att jag tagit mig ur uppehållet än. Men numera är det iaf inte "frivilligt" eller vad man ska kalla det. Och det är f-n så mkt värre än att välja bort det av egen maskin så att säga.
Jag har nedräkning tills min utbildning är klar. Men det är fortfarande 2-3 år till jag ens har råd att tänka på egen häst... hur står man ut? Tips någon?

 

[vildros]

Sv: Apropå hästmänniska

Förstår att du tröttnade på hästar efter det. Tror inte det är helt ovanligt att behöva en paus från hästeriet när man jobbat med hästar dygnet runt några år.

Själv övervägde jag en paus när jag var i 14-årsåldern för att det var mycket problem med medryttarhästar. Eller snarare, problem med deras människor, samt omständigheterna runt medryttandet. Men så kom det en trevlig häst med ännu trevligare ägare i min väg, och sen dess har det rullat på med egna och andras hästar om vartannat.

 

[vildros]

Sv: Apropå hästmänniska

Åker och tittar på hästtävlingar? Lite självtortyr måste erkännas, men man får iaf se hästar
Engagerar sig i en ridklubb är annars mitt bästa tips, finns alltid behov av medhjälpare på tävlingar etc, alternativt i en rasförening. Jag är inte med i nån rasförening själv, men p.g.a kontakter så brukar jag ändå alltid vara "personal" på unghästbedömningar etc, då får man se fina hästar, lära sig nya saker och träffa massa hästfolk!!

 

[Qosack]

Sv: Apropå hästmänniska

Har haft ett lååångt uppehåll efter sista hästen dog.

Hus, småbarnsåren, studerande med snål ekonomi gjorde att det inte fanns på världskartan att köpa häst igen. Red iofs någon termin på ridskola samt försökte vara medryttare men det rann ut i sanden då det aldrig klickade...

När dottern ville börja på ridskola i 8 årsåldern var jag ju inte sen att haka på

Nu har vi sen i somras en egen D-ponny som vi båda rider. Det är ett toppenupplägg för oss.

Ångrar inte uppehållet utan jag känner att nu är båda barnen så stora att jag inte behöver barnvakt när jag eller när jag och dottern åker till stallet. Sonen kan vara hemma själv några timmar, alla nöjda och glada

 

[stjarnfrugt]

Sv: Apropå hästmänniska

Ja, jag blir nästan värre av att åka på tävlingar. Jag var på Strömsholmstävlingen och tittade i somras och blev helt sjuk av det. Det var jättekul och helt underbart att vara där. Men efteråt fick jag sån abstinens och var bitter och otrevlig i flera veckor Jag vet inte varför jag inte kan hantera det där. Det kunde jag itne då jag var yngre heller, just för att jag var hindrad att träna och tävla själv. Numera har jag inga såna ambitioner att tävla, men att kunna träna och rida iaf...

Jag har tänkt skaffa en ordentlig medryttarhäst så fort jag håller mig på ett och samma ställe, dvs en häst där jag kan rida på bana och kanske träna nån gång. Men just nu måste jag pendla så mkt mellan norrland och mälardalen att det inte är någon vits. Det finns ingen hästägare som vill ha medryttare som är hemma resp. borta 2-3 mån åt gången...

 

[PebblesBeach]

Sv: Apropå hästmänniska

Egentligen räknas detta inte eftersom jag fortfarande hade en foderhäst hemma, men jag hade ett kortare uppehåll frön ridskola som varade lite drygt en sommar. Då tänker ni kanske: va då, ridskolor har ju alltid sommarupphåll. Jo, så även denna. Saken var den att jag var fruktansvärt less på kasandet i deras ridhus, på att alltid få rida samma häst och på att jag inte kom någonstans i utbildningen. jag stod stilla helt enkelt och mådde därtill skitdåligt. När det sedan blev dags att betala de 200kr för att få behålla platsen i gruppen lär jag helt enkelt bli.

Att uppehållet från ridskola blev så kort berodde på att min lillasysters kompis red på ett annat ställe. Där var vi och provred och blev sedan kvar där.

Jag valde att göra mina gymnasiestudier på Bollerup. Sista året där var en pina och jag var så trött på deras hästar att jag skolkade från de flesta lektioner som hade med dessa att göra. Om man vll kan man ju räkna det också som ett uppehåll.

I övrigt tror jag inte att jag helt och hållet skulle kunna släppa hästarna för någon längre tid.

 

[Pansi]

Sv: Apropå hästmänniska

Jag hade uppehåll från hästar i ett drygt år efter att min förra häst såldes 2006, ville prova vad livet kunde erbjuda mer än leriga täcken och tidiga mornar. Efter ett år hade jag testat allt det där, rest runt, festat och betett mig som en dåre och bara tagit dagen som den kom och det var inte roligt längre. Något saknades

Hittade en medryttarhäst och sen började blicken vandra mot annonssidor, "man kan ju kolla lite" och vips stod en kuse i stallet och nu är allt som det ska igen.

Får se hur det blir om det kommer en liten knatte en dag, då lär man få prioritera om lite. Men tror inte att jag kommer sälja och sluta helt, är för mycket hästnörd för det.

 

[anni0001]

Sv: Apropå hästmänniska

KL

Jag hade uppehåll när jag väntade första barnet (sysslade då med tillridning av halvgalna hästar och lade det på hyllan i grav.vecka 12 och ville inte köpa häst mitt i graviditeten)

Hade ingen häst fram tills dottern var ett år.
Det var mitt livs största misstag tror jag... mådde iaf inget bra. Först var det lite skönt att slippa alla måsten, framförallt när dottern var bebis, men sen var det URTRÅKIGT att bara ta promenader o knappt ta sig utanför dörren om det var sämre väder (med häst så MÅSTE man ju ut varje dag vilket är tydligen väldigt viktigt för mitt välbefinnande )

När dottern fyllde ett köpte jag en treåring. Det blev perfekta kombon. En unghäst behöver inte ridas 7 dagar i veckan o heller inga långa pass så jag hann vara både mamma o hästtjej. Oooo så underbart det var! blev en mkt gladare o bättre mamma på köpet

Nu är jag gravid igen o i höstas sålde jag ovan nämnda treåring som då blivit 4,5 år och köpte mig en fölunge! så under hösten o vintern har jag haft hästar i min närvaro hela tiden, varje dag, men utan mer krav än borsta, mocka o fodra. Man är ju inte världens piggaste som gravid o har problem med ryggen så detta passar mig PERFEKT! Nu har jag fyra veckor kvar till BF och visst är det förbaskat tungt ibland att ha häst o vara höggravid, men det är värt varje sekund. En del dagar orkar jag inget mer än att bara mocka o ta in dem för kvällen - andra dagar tömkör jag ettåringen, leker med dem, borstar o miljötränar och så kommer det ju förbli tills åringen blir 2,5 - på en lagom nivå utan krav så jag hinner vara mamma oxå

Så tips för alla som planerar barn - att ha fölunge på tillväxt är super! Då är bebisen "stor" när det är dags för inridning och sen tar det MÅNGA år innan hästen ska ridas fullt ut!


(Tillägg: Och som du skriver Pansi - nu hade jag tänkt prova livet utanför stallet oxå, inte festa direkt, men ska börja träna på gym, testa lite spinning eller andra träningsformer - sådant man aldrig har tid med när man är i stallet! Åringen kräver ju inte så mkt engagemang så nu kanske jag kan prova på lite annat ett tag )

 

[Atalantha]

Sv: Apropå hästmänniska

jag har hållt på med hästar i 11 år utan uppehåll, förut en sommar då ridskolehästarna var på sommarbete och jag inte hade någon att rida. Inget frivilligt uppehåll sas.

Jag har inga barn och inget intresse för att skaffa barn. Men jag kan bli otroligt irriterad när en hästägares barn springer runt i stallet och slår på boxdörrar, skriker och drar i svansar utan att någon säger till. varför ska hästarna störas och riskera skada sig för att man inte vill säga till barnet?

 

[laeikinois]

Sv: Apropå hästmänniska

Har det någon gång hänt något som gjort att du valt bort hästarna ur ditt liv? För en längre eller kortare period.
jag skulle inte vilja kalla det frivilligt direkt, men hade uppehåll från hästar helt ca. 7 månader. slutade på ridskolan pga mobbning och att jag vantrivdes. (började rida på ridskolan när jag var 5 år, detta uppehållet blev när jag var 12.(?) ) efter dryga halvåret stod jag inte ut mer att vara hästlös så det blev det sköthäst, som blev sköthästar ganska snart...
började på ridskola igen, då det inte funkade med sköthästarna av olika anledningar. blev även "ridlärare" några gånger i veckan, hade en knattegrupp bla. tillsammans med en annan tjej. En ny sköthäst, och blev en sådan tjej som bodde i stallet och slaviskt jobbade häcken av sig för att kanske få rida en skrittur i skogen. sedan skolan på detta...
sedan skedde vissa saker som gjorde att allt rasade. (inget jag tar upp här. men gick in i väggen kan man nog kalla det...)

sedan åkte sköthästen tillbaka(lånetiden var slut), och jag la ner allt igen. tog sedan upp ridlektionerna 1g i veckan, men inget av det andra. fick egen häst därefter och slutade helt i det stall jag spenderat all min hästtid innan, inkl slutade med ridlektionerna.

mår fortfarande inte helt bra, men har inte lagt ner hästeriet helt igen vid något tillfälle. men blivit helt ridfritt längre perioder, människor som hjälpt mig med min häst då jag ej klarat det själv och till dessa är jag evigt tacksam. har en underbar häst som jag verkligen älskar och det är han som håller mig uppe, och skulle inte för allt i världen kunna göra mig av med honom. ser inte ett hästfritt liv i framtiden, har även planerat att jobba inom häst sedan.

kan du tänka dig något som skulle kunna få dig att minska ner på hästandet? minska ner, ja (men inte längre perioder, det skulle jag inte klara.;p. sluta helt, nej.

 

[Svamlan]

Sv: Apropå hästmänniska

Tack för era berättelser. Det var intressant att läsa.
Jag blev gravid under en tid då jag arbetade med hästar i ett inackorderings/försäljningsstall och det var mycket där ett tag, tungt jobb, lerigt, mörkt och arbetet tog aldrig slut tycktes det. Hade jag inte lbivit gravid och fått en naturlig pause vet jag inte hur det gått.

 

[Pilot]

Sv: Apropå hästmänniska

Jag har gjort det nu!

Flyttade ifran min hast i somras, flyttade till England.
Har velat flytta fran Sverige en langre tid, men det som har hindrat mig ar hasten.
Jag forsoker slappa pa det daliga samvetet, aven om jag vet att han gar pa losdrift och alskar livet.
Men ja, jag saknar honom och hastar som tusan (koper hasttidningar var vecka vilket jag inte gjorde innan, och forsoker halla mig "uppdaterad").
Jag kande att jag ville gora nagot nytt innan det blev for sent, och jag inte ville bli bitter pa hasten for att jag aldrig tog chansen.

Daremot har jag ingen aning om hur det blir efter sommaren, de planer jag hade nar jag flyttade hit, att borja plugga och flytta over honom, finns inte langre.

Men jag hoppas fortfarande pa att jag far ett bra jobb och har mojlighet att flytta over honom, alternativt att jag far flytta tillbaka i host/ vinter.

Daremot sa har jag blivit lite bitter () nar jag tanker pa all traning som vi missar..
Jag ar ung och har egentligen inga tavlingsambitioner, men jag saknar att traningen helt klart.
Det roliga med hasten, av allt jag saknar, mina vanner osv, sa far jag ingen hemlangtan sa grym som nar jag saknar hasten.

Det som hindrar mig fran att aka hem ar att jag vill "leva livet" och att det ar sa forbaskat svart att fa ett ordentligt jobb (aven lagenhet) hemma.

 

[Mooch]

Sv: Apropå hästmänniska

Jag red mer sällan och pysslade mindre med hästar under den där tonårstiden när killar betydde mer, men jag hade inte ett helt uppehåll.

Sen hade jag ett uppehåll i 30 års åldern, när jag flyttade till min käre. Uppehållet varade ungefär ett år och för en kort tid trodde jag att jag var klar med hästar. Sen började jag rida lektioner igen och sen köpte jag egen och nu planerar jag att jobba med hästar...

Vad som kunde få mig att göra ett uppehåll nu är nog om jag skulle bli allvarligt sjuk. Eller en riktigt besvärlig ekonomisk kris. Sjukdom har jag tänkt på ibland, då jag tycks ha lite klena leder och har ont i muskler och leder nu och då, samt lite klent immunförsvar.

Annars hoppas jag kunna ha hästar och arbeta med dem under många år framåt!

 

[Pilot]

Sv: Apropå hästmänniska

Da blir jag genast nyfiken och undrar vad du hade tankt jobba med/ som?

 

[tinissen]

Sv: Apropå hästmänniska

jag skulle aldrig kunna tänka mig att sluta med hästarna men en olycka för 3 år sedan med en svår ryggskada som följd gjorde mig tvungen. 1år efter var jag tillbaka på hästryggen för ett par månader, skadade jag ryggen ytterligare 1 gång och fick göra ett nytt uppehåll igen, sen kom nästa "käpp i hjulet" graviditet när lillen var ca 5 mån var jag igång på hästryggen igen, men tyvärr så har hästen sen i september haft problem med hälta, efter en viloperiod och igångsättning kom hältan tillbaka, kiropraktor+veterinär konstaterade inflammation i båda bakknäna och tyvärr ser det ut som damen får pensioneras 17 år gammal pga detta eftersom det inte visats någon större förbättring ännu efter snart 6 mån. och nu är jag gravid igen så hästeriet har allt fått ligga åt sidan av alla olika möjliga anledningar tyvärr... men aldrig att jag kommer sluta helt. när barnen är större blir det att investera i häst igen men tills dess får jag nöja mig med att rida åt någon annan

 

[Mooch]

Sv: Apropå hästmänniska

Hästunderstödd psykoterapi.