Hej
Jag skulle gärna få lite råd av personer med egen erfarenhet av allergi och hästar och kanske t.o.m hälsoångest (om det finns ngn här).
Jag började rida som sjuåring och hade två egna hästar under hela tonåren. Jag hade även tre katter hemma. Jag började i tidiga tonåren känna av mina allergier för katt (stram i huden, klåda på hud och näsa och ögon), jag gick till allergimottagningen och det konstaterades att jag var fruktansvärt allergisk mot katt och jag skulle mycket väl kunna utveckla astma om inte min familj gjorde sig av med katterna (enligt tanten på mottagningen iaf). Sagt och gjort, vi lämnade katterna till ett trevligt par på landet. Snacka om en sorglig dag för hela familjen. Vi hade haft katt sedan jag bara var ett par år gammal. Jag kommer inte ihåg vad som sas angående häst under den allergiutredningen (den rejäla kattallergin var i fokus då). Jag började runt 14 år känna av hästarna, det gick inte att förneka…jag började bli/var allergisk mot pållarna. Jag vet inte om jag började bli riktigt allergisk eller om jag blev mer medveten om att jag var en ”allergisk person”, men jag började iaf mer och mer försöka undvika och pussa på hästarna osv. Jag red iaf på som vanligt varje dag. När jag var 16 stod jag vid ett vägskäl, köpa stor häst och sälja mina ponnyer, eller sälja hästarna och fokusera på det som började bli roligare vid tidpunkten (fest och killar). Jag valde att sälja hästarna och har egentligen inte ridit typ något sedan den dagen (jag är 29 nu). Jag har tagit allergitest som vuxen och det är konstaterat att jag har hästallergi. Först och främst allergisk mot katt, sedan hund och lite på häst visade det sig. Jag har aldrig haft astma men blev lite tungandad den gången jag gick in till ett stort och dammigt stall efter att jag inte varit i ett stall på många år.
Jag fick i min tidiga 20-årsålder lite hälsoångest och trodde jag hade både det ena och det andra, jag fick lite ångestdämpade och gick i kognitiv terapi. Detta har gjort att jag idag knappt har sådana tankar längre och mår väldigt bra. Hur som helst, under min tid med hälsoångest så började jag att absolut till varje pris undvika pälsdjur (för jag var ju allergisk och kunde ju dö i en astmaattack när som helst!!). Detta med hälsoångest i relation till pälsdjursallergin har varit lite jobbig att ta sig över (även om det är mkt bättre nu), då jag faktiskt hade lite belägg för att djuren kunde påverka min hälsa negativt, så jag kunde liksom inte bara börja gosa med djur igen och bara glömma min ångest. (Jag fattar om detta låter skumt men hoppas ändå ni fattar).
Nu har jag de senaste åren börjat tänka galet mycket på hästar, jag kollar på hästannonser, youtube-klipp osv. Jag vill börja rida igen! Jag har insett att hästarna var mitt liv, de var, förutom mina vänner och min familj, mitt allt. Jag känner att jag nu återigen står i ett vägskäl. Ska jag, pga min allergi (som jag inte vet hur illa den är), glömma hästarna innan jag får för mkt smak för ridningen igen, eller ska jag försöka mig på ridskola (typ utomhusridning i paddock) några gånger och se hur det går? Ja, har ni några idéer? Jag är rädd att allergin, som läkarna alltid säger, ofta blir värre om man exponerar sig för det man är allergisk mot ideligen.
Tacksam för svar
Sarah
Jag skulle gärna få lite råd av personer med egen erfarenhet av allergi och hästar och kanske t.o.m hälsoångest (om det finns ngn här).
Jag började rida som sjuåring och hade två egna hästar under hela tonåren. Jag hade även tre katter hemma. Jag började i tidiga tonåren känna av mina allergier för katt (stram i huden, klåda på hud och näsa och ögon), jag gick till allergimottagningen och det konstaterades att jag var fruktansvärt allergisk mot katt och jag skulle mycket väl kunna utveckla astma om inte min familj gjorde sig av med katterna (enligt tanten på mottagningen iaf). Sagt och gjort, vi lämnade katterna till ett trevligt par på landet. Snacka om en sorglig dag för hela familjen. Vi hade haft katt sedan jag bara var ett par år gammal. Jag kommer inte ihåg vad som sas angående häst under den allergiutredningen (den rejäla kattallergin var i fokus då). Jag började runt 14 år känna av hästarna, det gick inte att förneka…jag började bli/var allergisk mot pållarna. Jag vet inte om jag började bli riktigt allergisk eller om jag blev mer medveten om att jag var en ”allergisk person”, men jag började iaf mer och mer försöka undvika och pussa på hästarna osv. Jag red iaf på som vanligt varje dag. När jag var 16 stod jag vid ett vägskäl, köpa stor häst och sälja mina ponnyer, eller sälja hästarna och fokusera på det som började bli roligare vid tidpunkten (fest och killar). Jag valde att sälja hästarna och har egentligen inte ridit typ något sedan den dagen (jag är 29 nu). Jag har tagit allergitest som vuxen och det är konstaterat att jag har hästallergi. Först och främst allergisk mot katt, sedan hund och lite på häst visade det sig. Jag har aldrig haft astma men blev lite tungandad den gången jag gick in till ett stort och dammigt stall efter att jag inte varit i ett stall på många år.
Jag fick i min tidiga 20-årsålder lite hälsoångest och trodde jag hade både det ena och det andra, jag fick lite ångestdämpade och gick i kognitiv terapi. Detta har gjort att jag idag knappt har sådana tankar längre och mår väldigt bra. Hur som helst, under min tid med hälsoångest så började jag att absolut till varje pris undvika pälsdjur (för jag var ju allergisk och kunde ju dö i en astmaattack när som helst!!). Detta med hälsoångest i relation till pälsdjursallergin har varit lite jobbig att ta sig över (även om det är mkt bättre nu), då jag faktiskt hade lite belägg för att djuren kunde påverka min hälsa negativt, så jag kunde liksom inte bara börja gosa med djur igen och bara glömma min ångest. (Jag fattar om detta låter skumt men hoppas ändå ni fattar).
Nu har jag de senaste åren börjat tänka galet mycket på hästar, jag kollar på hästannonser, youtube-klipp osv. Jag vill börja rida igen! Jag har insett att hästarna var mitt liv, de var, förutom mina vänner och min familj, mitt allt. Jag känner att jag nu återigen står i ett vägskäl. Ska jag, pga min allergi (som jag inte vet hur illa den är), glömma hästarna innan jag får för mkt smak för ridningen igen, eller ska jag försöka mig på ridskola (typ utomhusridning i paddock) några gånger och se hur det går? Ja, har ni några idéer? Jag är rädd att allergin, som läkarna alltid säger, ofta blir värre om man exponerar sig för det man är allergisk mot ideligen.
Tacksam för svar
Sarah