Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Jag kommer också då. Ska bara övertala maken att leverera Vilgot dit, så jag kan åka direkt från jobbet. Då återstår frågan, var? Vid markan som sist, eller picknick nere vid slottet nånstans?
Va stor hon har blivit!! Söt Ebba!
Jag ska lägga upp minibild och nubild på Miltons ettårsdag sen!
Michellan95: Äh du kommer aldrig framstå som ett freak bland oss! Klart Bellan vill komma och leka med dom andra barnen!
Mina pengar stod att dom betalades ut den 4e. Så det är ju 3 vardagar idag. Dumma långhelg Men inga pengar än, får hoppas dom kommer i em!
Oregano:Fick man en krystvärk bara sådär nu skulle jag nog dö av chock om inte annat Jag tyckte krystvärkarna va "härliga" för då fick men ju äntligen ta i. Va lättare det än att andas genom värkarna.
*kl*
Ni som haft ettårkalas vad har era barn fått som va bra/mindre bra? Jag har idétorka och det börjar ju blir dax att planera lite snart iaf.
Lottch: Vi borde komma. Ska samtala lite här hemma men det borde inte vara några problem att vi kommer!
Krystvärkar var ju rena himlariket efter alla öppningsvärkar då gjorde ju inte värkarna ont längre utan då var det smärta från röven helt plötsligt för inte känns det som att man trycker ut någon unge ur vaginan heller!
Fast erkänn att det skulle vara lite läskigt med någon som satt och tittade på er utan att säga ett ord?
Isabella verkar lika socialthandikappad som jag, hon tycker barn är spännande men är mer intresserad av vuxna
Vore jättekul om du också kommer! Vi måste ju börja planera inför halvmaran och diskutera syskonvagnar.
Så är det jättemånga som säger om krystisarna, att de äntligen får ta i. Jag var så glad över att det inte gjorde ont längre och var rädd för att det skulle göra ont när huvudet kom ut, så jag låg bara passiv och gjorde ingenting. det var först efter 20 minuter då de började prata om sugklocka och en läkare kom inrusandes, då tryckte jag på och var han snart ute.
Nu har två av mina arbetskamrater haft ett långt peptalk med mig, så jag ska våga ta upp allt med chefen. Tycker verkligen att det är jätteotäckt, för jag blir alldeles blockerad av situationen och har jättesvårt för att få fram det jag vill få sagt och dessutom gör blockeringen att jag får alldeles för lätt till tårar. Och pga det är jag rädd för att ta samtalet, gör jag är egentligen inte rädd för chefen i sig. Det är så mycket som accumulerats under så lång tid som ligger och pyr, så jag vet redan nu att det kommer att brista. Fan...
Härliga jobbarkompisar! Om jag är nog arg eller upprörd börjar jag också gråta, och jag AVSKYR det! Känns som att sätta sig själv i underläge.
Lån
Funderar på vad jag ska göra. Vet inte om det är den extrema värmen, men H har sovit dåligt de 3 senaste nätterna. Jag klockar väl 4 timmars sömn per natt ungefär. Och sen har han sovit max 45 min vid luncherna istället för sedvanliga 2-3 h, så den där återhämtningsluckan har försvunnit.
Vet inte om vi ska åka iväg och köpa en glass till mig eller något.. Fast det är ju som en ugn i bil utan ac.
Vi har kvavt här, så fruktansvärt kvavt. Isabella har sovit 3h idag utan att bli väckt men jag märker på henne att värmen tar ut henne och hon sover sämre (oroligare) och är slö och gnällig.
Den här dagen började riktigt kasst men nu är hon en liten pärla som kryper runt här, känns lite bättre också efter att jag har städat undan idag så det som kan vara fint är fint, fast det är inte så mycket som kan just vara fint
Be maken ta med sig glass hem så slipper ni ut och åka i bil utan ac kan han köpa en såndär glaslåda och ni får en massa glass
Kan du inte inleda det via mail då? Anses som en ”fegisvariant”. Men jag kan ofta tycka att det blir bättre. För då kan man skriva i lugn och ro och tydligt få fram det man vill. Motparten får även den fundera igenom det hela. O så kan man ses lite senare och prata. Jag ipplever att diskussionen oftast blir mer sansad och saklig.
*kl*
Jahapp, där va de skattepengarna brända
En klänning, ett par finsandaler, ett par träskor och ett par gummistövlar.
Jo, å en present till min lillebror som tar studenten i morgon.
Ja nu ska här ätas glass! Somnade med H på soffan. Krävdes bara lite övertalning.. Han har varit på strålande bushumör trots lite sömn, det är värre för mig. Två kassa nätter fixar jag, men vid den tredje är jag inte längre så rolig.
*lån*
Typ sist på bollen kring det där med värkar. Men jag hade inga krystvärkar alls. EDA:n tog inget av öppningsvärkarna men allt av krystvärkarna. Lite snopet att inte uppleva den där utdrivande kraften som man hört talas om, där kroppen liksom ska ta över. Men det var inget jag tänkte på där och då, BM sa "nu är det dags att föda" och "tryck på". And so I did..
Nej jag kände inga mirakelkrafter jag heller, bara att jag kände ett litet "bajsnödig-tryck" som jag talade om för BM som kollade och sa att det var bara att krysta när jag ville. Så det gjorde jag, då försvann trycket och det enda jag konstaterade var att så länge jag krystade så gjorde inte värkarna alls ont.
Så om inte jag hade känt trycket innan jag bröjade krysta hade jag nog kanske aldrig förstått att det var krystvärkar?
Min BM sa till mig (åtminstone vad som kändes som) en evighet innan (kanske 40-45 min?) att jag kunde börja trycka neråt under värkarna för att hjälpa processen. Så där låg jag och pressade.. och pressade.. Sen var det bara att pressa ännu mer när han skulle ut. Inte konstigt att jag var spräcklig av sprängda blodkärl runt ögonen efteråt, det var ju som att sitta och knösa (norrländskt ord?) för fullt på toaletten i över en timma
Själva utpressandet tog nog inte så länge, kanske 5-6 värkar/15 20 min? Tiden upphörde så smått att existera..
Hjälpa processen? Vad hjälper man då? Öppnandet? Utplåning av tapp? Vad obildad jag kände mig helt plötsligt, tur att jag inte är BM
Jaja ungarna kom ju ut till slut i alla fall
Jag trodde nog att jag krystade kortare tid än jag gjorde. Kändes som 15 minuter kanske men jag krystade i hela 40 minuter!
Vad långt du hade mellan värkarna! Eller det kanske är normalt?
Mina kom utan att jag knappt hann andas mellan, men å andra sidan så fick jag max med värkstimulerande dropp
Känns som att jag vart helt fullpackad med slangar och mediciner hit å dit under förlossningen. Fick ju även antibiotika p.g.a långvarig vattenavgång.
Och den där nedrans EDA slangen i ryggen som inte hjälpte det minsta
Mina krystvärkar var mest nån form av urkraft som gjorde att jag helt ofrivilligt knorrade ganska mycket. Det var lite pinsamt, för jag hade ju inte sagt ett knyst under de andra värkarna och fast jag tittat på en hel del förlossningsprogram så har jag inte hört någon knorra/grymta som jag.
Vad gulligt, knorrande mamman
Sista värkarna från 7-10 cm så vet jag att jag sa "Åh gud, åh, gud, jag klarar inte det här" om och om igen, inte ett ord annars, inget gulligt knorrande och inga vrål.
Var det inte längre paus mellan krystvärkarna? Jag upplevde det som det iaf, men jag håller med Modett om att tidsuppfattningen inte var den bästa. Jag tyckte att den sista delen (5 cm till unge ute) kändes som 10 minuter, men längre än så var det ju. Konstigt egentligen att den värsta delen upplevs som den snabbaste.
Jag uppförde mig nog ganska udda under de sista öppningsvärkarna om jag jämför med folk jag sett på alla program. Jag var helt knäpptyst, totalt blickstilla, totalt inne i mig själv, andades och ingen fick öht peta på mig. Förstår inte alls de som vill bli masserade och röra på sig under värken. Det gjorde ju så ont!
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.