Sv: Slå hästen i huvudet
Sånt känner man...
Om jag hade köpt ett föl och märkt senare med tiden att det här är en vass häst så får man ju ta det då..
Däremot så tror jagatt köper man ett föl, så har man god chans att forma den hästen en hel del.
Den blir ju vad man gör den till.
Sen finns det ju genetiskt lynne och rang på en häst.
Men jag tror ändå det är skillnad att köpa en som är högrangad t.ex och som du får ta dig an då än en som du har haft sen föl.
Men personkemi till sin häst ÄR jätteviktig om man vill komma den nära.
Jag tycker inte folk ska skämmas för att de säljer sin häst för att de inte passar ihop.
Det finns alltid en häst för alla.
Som man slipper tjaffsa sig igenom livet tillsammans med..
Och det tycker även jag är ganska tänkvärt..
För många ggr är det hästar som har en personlighet som hamnar i helt fel händer..
Tänk en liten tjej som har en superdominant häst. Den blir odräglig och tar befälet över alla.
Den stackarn som kommer efter får ett etter värre problem och beteende att bryta.
Säkert ett ganska vanligt syndrom.. tyvärr..
Men guud förresten..Det är ju 2år sen denna tråden skapades...
Hade glömt den.. hehehe
Men jag vidhåller mitt dåvarande tänk!
Mycket tänkvärt...
Frågan är när man ska inse att man inte passar ihop med sin häst och ge upp? Man vill ju gärna kämpa in i det längsta och hoppas att det ska bli bättre med tiden. Om man har en unghäst t ex. Man kanske inte visste när man köpte den hur den skulle vara att hantera.
Sånt känner man...
Om jag hade köpt ett föl och märkt senare med tiden att det här är en vass häst så får man ju ta det då..
Däremot så tror jagatt köper man ett föl, så har man god chans att forma den hästen en hel del.
Den blir ju vad man gör den till.
Sen finns det ju genetiskt lynne och rang på en häst.
Men jag tror ändå det är skillnad att köpa en som är högrangad t.ex och som du får ta dig an då än en som du har haft sen föl.
Men personkemi till sin häst ÄR jätteviktig om man vill komma den nära.
Jag tycker inte folk ska skämmas för att de säljer sin häst för att de inte passar ihop.
Det finns alltid en häst för alla.
Som man slipper tjaffsa sig igenom livet tillsammans med..
Och det tycker även jag är ganska tänkvärt..
För många ggr är det hästar som har en personlighet som hamnar i helt fel händer..
Tänk en liten tjej som har en superdominant häst. Den blir odräglig och tar befälet över alla.
Den stackarn som kommer efter får ett etter värre problem och beteende att bryta.
Säkert ett ganska vanligt syndrom.. tyvärr..
Men guud förresten..Det är ju 2år sen denna tråden skapades...
Hade glömt den.. hehehe
Men jag vidhåller mitt dåvarande tänk!