R
Raderad medlem 94602
Våren 2010 separerade jag och mitt ex efter tio år ihop. Vår son var då 5 år. Jag har väl alltid varit den som skött "allt" gällande sonen. Dagis, sjukvård, fixat nya glasögon, tandläkare, osv. När vi separerade var det självklart att vi skulle köra varannan vecka.
Bortsett från att det första halvåret var helt obegripligt för mitt ex hur man skötte rutiner som mattider, läggdag och så vidare så har det funkat rätt okej. Dock har han nog missat exakt alla tider och möten gällande sonen och det har inte varit ovanligt att sonen kommit till sin läkare först efter tredje kallelsen osv. Jag har hela tiden fått påminna om viktiga möten trots att vi varit separerade i över 2½ år. När jag låtit bli att påminna så uteblir exet.
Men så började skolan förra året. I början var skolan lätt så det märktes inte så tydligt att exet slarvade med sonens läxor. Han gjorde i princip inga läxor alls med honom på hela årskurs ett. Oftast låg läxböckerna orörda i skolväskan när sonen kom tillbaka till mig. Likaså kunde där ligga lappar om föräldrarmöten, friluftsdagar, viktig information mm. Sonen har alltid fått två lappar av allt, en till oss var märkt "mamma" och "pappa". Pappalapparna ligger alltid kvar olästa. Under ettan var skolan inte svårare än att jag och sonen jobbade igen de missade läxorna på min vecka. men under vårterminen blev det tuffare och lärare samt jag började inse att sonen dessutom hade koncentrationssvårigheter och under vårterminen i ettan påbörjades en utredning ( som ännu pågår)
Under tiden börjar jag allt mer försöka upplysa exet om hur viktigt det är att han sköter sonens läxläsning. Han lovar, hummar förstående med men inte mycket händer.
Sen börjar tvåan. Nu har sonen stora problem med att hänga med, framförallt i matten. Exet har gjort en liten förbättring på läxläsandet men det räcker inte på långa vägar. Varje vecka ligger det ändå ogjorda sidor i matteboken som skulle varit gjorda under hans vecka. Och jag och sonen får jobba hårdare och hårdare för att han ska ligga någorlunda i takt med sina kamrater. Vissa veckor har inte en enda bok öppnats!!
Andra veckor är läxan halvgjord.
Nu har jag blivit tråkiga mamma som bara tjatar om läxor och pappa är jättekul för där får man spela på Ipaden istället
Min och sonens vecka är slitsam. Han är så tapper och duktig som kämpar med sin skola men jag är utled på att sköta 80% av ansvaret på 50% tid. Den ekvationen börjarbli allt svårare att få till att gå ihop. Varken jag eller sonen orkar ha det såhär tufft alla våra veckor. Läxorna hade inte varit ett problem om exet tog sitt ansvar för läxorna sin vecka. Och medans vi väntar på vad utredningen ska säga så är det jätteviktigt att vi hjälper sonen med att hålla ett någorlunda tempo och nå målen i skolan.
Exet har missat BUP-möten, kört sonen till skolan när det är studiedag, missat utvecklingsamtalet ( som var jätteviktigt eftersom han har problem med skolgången) han missade den läkarundersökning som ingår i utredningen, han har som sagt missat merparten av alla läxor under hela ettan och hela denna terminen i tvåan. Han har verkligen noll koll...Jag påminner och påminner...han lovar och lovar men det blir inte bättre. Till och med sonens fröken säger att det måste bli ändring och att situationen är ohållbar
Vad kan jag göra? Ska sonen få sin skolgång radikalt försvårad pga sin fars slapphet? Ska jag acceptera ödet att sonens far är en lat egoist och fortsätta ta hans ansvar i 10 år till? Jag vet inte hur länge till jag orkar titta ner i skolväskan på söndagarna och se en veckas läxor ligga där och vänta och samtidigt veta att under veckan kommer lika mycket till att ramla in. På en vecka satt vi med 10 timmar läxor totalt pga att det fanns en hel veckas ogjorda läxor i skolväskan och då lämnade vi ändå 2 sidor matte till veckan därpå för sonen orkade verkligen inte mer. Han håller på att utveckla en riktig avsky mot skolan redan pga det här.
Jag har föreslagit för exet att vi kanske skulle ändra om i vårdnaden så han fick mera helgdagar och jag mera vardagar för att jag skulle kunna planera och sköta läxor lättare. Men det vill han inte. Jag vill in i det sista att vi ska kunna ha vårdnaden som den ser ut idag för vår sons skull. Men samtidigt så funkar det ju inte heller...Sonen mår ju inte bra av att dränkas i läxor var annan vecka.
Jag har upplyst BUP om läget så de kan väga in detta i utredningen. Det var nog bara bra att exet inte dök upp på sista mötet ( ännu så länge så är det bara bedömninssamtal) så jag kunde prata lite fritt. Det är väldigt svårt att ta upp något när han är med. Han kan låta så otroligt lugn, smart, engagerad och övertygande när det behövs. När jag säger något till honom privat vänder han taggarna utåt, skyller ifrån sig på skolan, sitt jobb...ja det finns alltid en ursäkt till varför läxorna är ogjorda eller ett möte missats.
Jag behöver råd, inputs, pepp.............
Bortsett från att det första halvåret var helt obegripligt för mitt ex hur man skötte rutiner som mattider, läggdag och så vidare så har det funkat rätt okej. Dock har han nog missat exakt alla tider och möten gällande sonen och det har inte varit ovanligt att sonen kommit till sin läkare först efter tredje kallelsen osv. Jag har hela tiden fått påminna om viktiga möten trots att vi varit separerade i över 2½ år. När jag låtit bli att påminna så uteblir exet.
Men så började skolan förra året. I början var skolan lätt så det märktes inte så tydligt att exet slarvade med sonens läxor. Han gjorde i princip inga läxor alls med honom på hela årskurs ett. Oftast låg läxböckerna orörda i skolväskan när sonen kom tillbaka till mig. Likaså kunde där ligga lappar om föräldrarmöten, friluftsdagar, viktig information mm. Sonen har alltid fått två lappar av allt, en till oss var märkt "mamma" och "pappa". Pappalapparna ligger alltid kvar olästa. Under ettan var skolan inte svårare än att jag och sonen jobbade igen de missade läxorna på min vecka. men under vårterminen blev det tuffare och lärare samt jag började inse att sonen dessutom hade koncentrationssvårigheter och under vårterminen i ettan påbörjades en utredning ( som ännu pågår)
Under tiden börjar jag allt mer försöka upplysa exet om hur viktigt det är att han sköter sonens läxläsning. Han lovar, hummar förstående med men inte mycket händer.
Sen börjar tvåan. Nu har sonen stora problem med att hänga med, framförallt i matten. Exet har gjort en liten förbättring på läxläsandet men det räcker inte på långa vägar. Varje vecka ligger det ändå ogjorda sidor i matteboken som skulle varit gjorda under hans vecka. Och jag och sonen får jobba hårdare och hårdare för att han ska ligga någorlunda i takt med sina kamrater. Vissa veckor har inte en enda bok öppnats!!
Andra veckor är läxan halvgjord.
Nu har jag blivit tråkiga mamma som bara tjatar om läxor och pappa är jättekul för där får man spela på Ipaden istället
Min och sonens vecka är slitsam. Han är så tapper och duktig som kämpar med sin skola men jag är utled på att sköta 80% av ansvaret på 50% tid. Den ekvationen börjarbli allt svårare att få till att gå ihop. Varken jag eller sonen orkar ha det såhär tufft alla våra veckor. Läxorna hade inte varit ett problem om exet tog sitt ansvar för läxorna sin vecka. Och medans vi väntar på vad utredningen ska säga så är det jätteviktigt att vi hjälper sonen med att hålla ett någorlunda tempo och nå målen i skolan.
Exet har missat BUP-möten, kört sonen till skolan när det är studiedag, missat utvecklingsamtalet ( som var jätteviktigt eftersom han har problem med skolgången) han missade den läkarundersökning som ingår i utredningen, han har som sagt missat merparten av alla läxor under hela ettan och hela denna terminen i tvåan. Han har verkligen noll koll...Jag påminner och påminner...han lovar och lovar men det blir inte bättre. Till och med sonens fröken säger att det måste bli ändring och att situationen är ohållbar
Vad kan jag göra? Ska sonen få sin skolgång radikalt försvårad pga sin fars slapphet? Ska jag acceptera ödet att sonens far är en lat egoist och fortsätta ta hans ansvar i 10 år till? Jag vet inte hur länge till jag orkar titta ner i skolväskan på söndagarna och se en veckas läxor ligga där och vänta och samtidigt veta att under veckan kommer lika mycket till att ramla in. På en vecka satt vi med 10 timmar läxor totalt pga att det fanns en hel veckas ogjorda läxor i skolväskan och då lämnade vi ändå 2 sidor matte till veckan därpå för sonen orkade verkligen inte mer. Han håller på att utveckla en riktig avsky mot skolan redan pga det här.
Jag har föreslagit för exet att vi kanske skulle ändra om i vårdnaden så han fick mera helgdagar och jag mera vardagar för att jag skulle kunna planera och sköta läxor lättare. Men det vill han inte. Jag vill in i det sista att vi ska kunna ha vårdnaden som den ser ut idag för vår sons skull. Men samtidigt så funkar det ju inte heller...Sonen mår ju inte bra av att dränkas i läxor var annan vecka.
Jag har upplyst BUP om läget så de kan väga in detta i utredningen. Det var nog bara bra att exet inte dök upp på sista mötet ( ännu så länge så är det bara bedömninssamtal) så jag kunde prata lite fritt. Det är väldigt svårt att ta upp något när han är med. Han kan låta så otroligt lugn, smart, engagerad och övertygande när det behövs. När jag säger något till honom privat vänder han taggarna utåt, skyller ifrån sig på skolan, sitt jobb...ja det finns alltid en ursäkt till varför läxorna är ogjorda eller ett möte missats.
Jag behöver råd, inputs, pepp.............
