Kan ni förstå känslan av förvåning och lättnad när man ställer sig i duschen efter två ridlektioner, och det INTE svider och gör ont satanihelvete!!?!!
SÅ underbart att slippa ridsår! Halleluja!
För att börja bakifrån (eftersom jag ändå håller på att ifrågasätta tiden så...
) så blev jag alldeles till mig när jag insåg att jag skulle få sitta på självaste finaste bästaste Ägrim på kvällens sista lektion. Min favvo! Som jag bara har fått sitta på två gånger sen jag började på ridskolan igen i våras. Älskade Ägrim – farbror muttrig, stor och kraftig, svart och lurvig, som ett lakritstroll.
Det jag har sett av honom på lektion tidigare den här terminen har dock inte varit så smickrande. Dels så verkar han inte gå så mycket överhuvudtaget, dels har han mest sprungit runt och verkat spänd och motsträvig när han väl har gått. Och han var inte riktigt sådär mjuk och följsam som han kan vara, han gick emot en del och satt väldigt fast i högersidan. Men med säte säte säte, skänkel skänkel skänkel och sidvärts sidvärts sidvärts så fick jag farbrorn åtminstone någorlunda trevlig till och från, och formen var hyfsad och han sprang inte iväg med mig en endaste gång. Så jag är nöjd. Det är ju sååååå himla roligt bara att få sitta på honom. Underbara härliga hästen!
Lektionens övning var passande nog sidvärts på flera olika linjer. Det passar bra för Ägrim, för att jobba honom sidvärts är ett sätt att jobba honom lite mjukare och få lite mer respons, samt att hindra honom från att lägga sig på och dra iväg. Högersidan ville han inte riktigt släppa till överhuvudtaget, så jag jobbade en hel del med att flytta honom undan höger skänkel och försöka skåla ur till höger, men samtidigt så använde jag nästan bara vänstertygeln för att fånga upp honom på. Började jag försöka ta i höger så ville han mest bara bita sig fast, och det ville jag undvika. Istället fick jag gå på ganska bestämt och envist med skänklarna på honom för att han skulle vilja ta mina tygeltag överhuvudtaget - mer än jag brukar behöva på honom. Och sätet är ju verkligen det centrala på den hästen. Har man ett ostadigt eller mindre bestämt säte så är det bara att önska lycka till, när han är så spänd och motsträvig. Det är som att man får tänka att man sätter sina höfter bestämt på hans bakhovar och sen sitter kvar där så orubbligt som möjligt.
Ridlärarens kommentar i avslutningen var att ”stundtals var han riktigt fin”, så nånting rätt blev det ju.
Å VAD JAG VILL RIDA MER PÅ DEN HÄSTEN!!
På kvällens första lektion fick jag sitta på Inter, och om jag var lite fundersam till en början så släppte det snabbt. Inter är en mellanstor fuxkille utan pannlugg, som jag inte har så jättemycket erfarenhet av. Men jag konstaterade att han är riktigt trevlig att sitta på, det var riktigt positivt. Mitt problem på Inter är samma som jag minns att jag hade den gången jag satt på honom i våras – jag hittar inte rätt avstämning mellan hand och skänkel på honom. Tar jag i tygeln så försvinner hela halsen på hästen och han krullar ihop sig och går bakom hand och tappar motorn lite, men om jag då länger ut tygeln blir han osäker, vinglig och taktlös. Det var som i våras när jag på honom fick kommentaren att Inter måste ha tydligare ramar för att kunna bli stabil. Då funkar det inte att jag är för mjuk. Vilket jag gärna blir, eftersom han reagerar på väldigt lätta hjälper.
Annars är han en positiv kille som som sagt svarar bra på lätta hjälper. Lektionens övningar var öka/minska volter, ställa åt olika håll samt många korta galoppsträckor (typ galopp endast på kortsidan och trav på långsidorna), och var det något som funkade strålande så var det galoppen. Jag behövde bara sitta till så kom han direkt in i en supertrevlig galopp. Enormt vilken trevlig, fin, samlad och reglerbar galopp han hade, det var mjukt och fint som att glida fram på en smörklick!
Om jag får möjlighet att rida honom igen (vilket jag också hoppas på) så ska jag försöka hålla honom stabilare i handen med kortare tygel – trots att halsen försvinner på honom – och jobba mer med skänkeln, eller som ridläraren sa: ”klämma fram honom som du skulle klämma på en ballong för att fördela om luften i den”.
Och det var återigen en jätterolig ridkväll!
SÅ underbart att slippa ridsår! Halleluja!
För att börja bakifrån (eftersom jag ändå håller på att ifrågasätta tiden så...
) så blev jag alldeles till mig när jag insåg att jag skulle få sitta på självaste finaste bästaste Ägrim på kvällens sista lektion. Min favvo! Som jag bara har fått sitta på två gånger sen jag började på ridskolan igen i våras. Älskade Ägrim – farbror muttrig, stor och kraftig, svart och lurvig, som ett lakritstroll. Det jag har sett av honom på lektion tidigare den här terminen har dock inte varit så smickrande. Dels så verkar han inte gå så mycket överhuvudtaget, dels har han mest sprungit runt och verkat spänd och motsträvig när han väl har gått. Och han var inte riktigt sådär mjuk och följsam som han kan vara, han gick emot en del och satt väldigt fast i högersidan. Men med säte säte säte, skänkel skänkel skänkel och sidvärts sidvärts sidvärts så fick jag farbrorn åtminstone någorlunda trevlig till och från, och formen var hyfsad och han sprang inte iväg med mig en endaste gång. Så jag är nöjd. Det är ju sååååå himla roligt bara att få sitta på honom. Underbara härliga hästen!
Lektionens övning var passande nog sidvärts på flera olika linjer. Det passar bra för Ägrim, för att jobba honom sidvärts är ett sätt att jobba honom lite mjukare och få lite mer respons, samt att hindra honom från att lägga sig på och dra iväg. Högersidan ville han inte riktigt släppa till överhuvudtaget, så jag jobbade en hel del med att flytta honom undan höger skänkel och försöka skåla ur till höger, men samtidigt så använde jag nästan bara vänstertygeln för att fånga upp honom på. Började jag försöka ta i höger så ville han mest bara bita sig fast, och det ville jag undvika. Istället fick jag gå på ganska bestämt och envist med skänklarna på honom för att han skulle vilja ta mina tygeltag överhuvudtaget - mer än jag brukar behöva på honom. Och sätet är ju verkligen det centrala på den hästen. Har man ett ostadigt eller mindre bestämt säte så är det bara att önska lycka till, när han är så spänd och motsträvig. Det är som att man får tänka att man sätter sina höfter bestämt på hans bakhovar och sen sitter kvar där så orubbligt som möjligt.
Ridlärarens kommentar i avslutningen var att ”stundtals var han riktigt fin”, så nånting rätt blev det ju.
Å VAD JAG VILL RIDA MER PÅ DEN HÄSTEN!!
På kvällens första lektion fick jag sitta på Inter, och om jag var lite fundersam till en början så släppte det snabbt. Inter är en mellanstor fuxkille utan pannlugg, som jag inte har så jättemycket erfarenhet av. Men jag konstaterade att han är riktigt trevlig att sitta på, det var riktigt positivt. Mitt problem på Inter är samma som jag minns att jag hade den gången jag satt på honom i våras – jag hittar inte rätt avstämning mellan hand och skänkel på honom. Tar jag i tygeln så försvinner hela halsen på hästen och han krullar ihop sig och går bakom hand och tappar motorn lite, men om jag då länger ut tygeln blir han osäker, vinglig och taktlös. Det var som i våras när jag på honom fick kommentaren att Inter måste ha tydligare ramar för att kunna bli stabil. Då funkar det inte att jag är för mjuk. Vilket jag gärna blir, eftersom han reagerar på väldigt lätta hjälper.
Annars är han en positiv kille som som sagt svarar bra på lätta hjälper. Lektionens övningar var öka/minska volter, ställa åt olika håll samt många korta galoppsträckor (typ galopp endast på kortsidan och trav på långsidorna), och var det något som funkade strålande så var det galoppen. Jag behövde bara sitta till så kom han direkt in i en supertrevlig galopp. Enormt vilken trevlig, fin, samlad och reglerbar galopp han hade, det var mjukt och fint som att glida fram på en smörklick!
Om jag får möjlighet att rida honom igen (vilket jag också hoppas på) så ska jag försöka hålla honom stabilare i handen med kortare tygel – trots att halsen försvinner på honom – och jobba mer med skänkeln, eller som ridläraren sa: ”klämma fram honom som du skulle klämma på en ballong för att fördela om luften i den”.
Och det var återigen en jätterolig ridkväll!
