Hade bytt till mig en extra hopplektion, och fann till min förvåning att jag verkar ha fått en ny hopphästkompanjon, eftersom jag stod uppskriven på Mighty igen. Visserligen var det bara markarbete när jag satt på honom sist, men det verkade åtminstone som en tanke att jag fick sitta på honom igen. Även om jag kanske helst hade hoppats på Dunja, så är Mighty absolut inget dåligt val - den vackra gulbruna känsliga killen.
Mighty sägs vara en av dom hästar på ridskolan som är grinigast i boxen, men jag har ärligt talat inte märkt av det dom fåtal gånger jag har gjort iordning honom. Det jag har märkt är att han är väldigt känslig, men om jag är försiktig, lugn och lyhörd på när han säger att nånting är obehagligt så tycker jag inte att det är några konstigheter alls med att göra iordning honom. Då finns det flera andra hästar som verkligen är mycket otrevligare!
Dagen till ära gick han tydligen på hackamore pga sår i munnen, vilket jag kanske inte var helt förtjust i. Och mina farhågor visade sig stämma. Dom andra hästar på ridskolan som jag har ridit på hack har varit hyfsat OK på den betslingen, men Mighty kändes verkligen helt stum framtill. Det var jättesvårt att få någon respons och något register, för jag tyckte inte att han lyssnade på mig alls. Ju mer bestämt jag tog i tygeln, desto mer hängde han bara på. Och små signaler sket han fullständigt i. Så det var svårt. Jag tyckte inte att jag fick honom att lyssna alls. Och eftersom jag inte hade nån respons framtill, så tyckte jag inte heller att jag fick igenom skänkelhjälperna.
Eftersom jag inte hade honom ”på hjälperna” eller i en OK form, så blev inte heller galoppfattningarna särskilt bra alls, utan vi sprang mest in i galopp. På den nivån var det alltså... Men han gillar ju att hoppa fina gulingen, så det funkade ju hyfsat ändå. Vi körde först språng längst långsidorna i ett flöde, sen språng i en åtta i ett flöde, sen sattes hindrena ihop till en liten bana. Mighty är som sagt med på noterna när det gäller hoppning, så jag behövde bara styra på, hålla i honom någorlunda och åka med. Sprången blev bra och det mesta flöt, men känslan av att jag inte hade någon riktig kommunikation med honom störde mig lite.
Om jag ska hoppa honom fler gånger så hoppas jag att han går på bett nästa gång...
Mighty sägs vara en av dom hästar på ridskolan som är grinigast i boxen, men jag har ärligt talat inte märkt av det dom fåtal gånger jag har gjort iordning honom. Det jag har märkt är att han är väldigt känslig, men om jag är försiktig, lugn och lyhörd på när han säger att nånting är obehagligt så tycker jag inte att det är några konstigheter alls med att göra iordning honom. Då finns det flera andra hästar som verkligen är mycket otrevligare!
Dagen till ära gick han tydligen på hackamore pga sår i munnen, vilket jag kanske inte var helt förtjust i. Och mina farhågor visade sig stämma. Dom andra hästar på ridskolan som jag har ridit på hack har varit hyfsat OK på den betslingen, men Mighty kändes verkligen helt stum framtill. Det var jättesvårt att få någon respons och något register, för jag tyckte inte att han lyssnade på mig alls. Ju mer bestämt jag tog i tygeln, desto mer hängde han bara på. Och små signaler sket han fullständigt i. Så det var svårt. Jag tyckte inte att jag fick honom att lyssna alls. Och eftersom jag inte hade nån respons framtill, så tyckte jag inte heller att jag fick igenom skänkelhjälperna.
Eftersom jag inte hade honom ”på hjälperna” eller i en OK form, så blev inte heller galoppfattningarna särskilt bra alls, utan vi sprang mest in i galopp. På den nivån var det alltså... Men han gillar ju att hoppa fina gulingen, så det funkade ju hyfsat ändå. Vi körde först språng längst långsidorna i ett flöde, sen språng i en åtta i ett flöde, sen sattes hindrena ihop till en liten bana. Mighty är som sagt med på noterna när det gäller hoppning, så jag behövde bara styra på, hålla i honom någorlunda och åka med. Sprången blev bra och det mesta flöt, men känslan av att jag inte hade någon riktig kommunikation med honom störde mig lite.
Om jag ska hoppa honom fler gånger så hoppas jag att han går på bett nästa gång...
