dotzie
Trådstartare
Skulle vara jättetacksam om någon orkar läsa (med reservation för att jag låter som en bortskämd skitunge) och kanske bolla lite med mig.. känner mig väldigt uppgiven för tillfället och har inte direkt någon att prata om det med.
Jag tog studenten 2011, skrev in mig på Arbetsförmedlingen med en gång och har sedan dess skickats runt mellan olika arbetsmarknadspolitiska program som lovar guld och gröna skogar. För att få den där ersättningen på typ 140kr/dag har jag gått på "jobbcoachingprogram" i ett halvår, haft arbetspraktik på heltid i flera månader osv. Varje sommar har jag dock varit säsongsanställd och därmed sluppit AF. Det senaste som hänt var att jag hade praktik/provanställning på 2 månader och sedan en visstidsanställning på 6 månader på typ världens bästa arbetsplats. Fick förfrågan om att fortsätta ytterligare 6 månader, men någon regel sa att jag blivit anställd en månad för tidigt för att utnyttja det erbjudandet, så det sket sig..
Så nu sitter jag här. Får ingen ersättning för januari månad då jag var så uppe i mitt körkortstagande att jag helt enkelt inte kunde prioritera jobbsökande på det sätt som AF vill (heltid, dvs 40h/vecka). Risken finns att jag inte får någon ersättning för februari heller av diverse olika själ. De på AF menar att det har med mina prioriteringar att göra - och det kan jag hålla med om. Jag förstår att de inte kan dela ut ersättning hursomhelst, och egentligen är jag inte särskilt beroende av den i dagsläget, helst vill jag bara slippa allt som har med AF att göra.. Helt enkelt söka de jobben jag vill ha på egen hand och slippa lägga tid på att söka de jobb som AF tycker att jag vore lämpad för fast jag egentligen inte alls är det som arbetsgivaren frågar efter. De anställningarna jag haft har jag dessutom ordnat på egen hand genom kontakter så det enda AF hjälpt mig med är egentligen att placera mig i diverse aktiviteter som tvingar mig att sitta inne framför en dator när jag helst är ute och håller på med fysiskt ansträngande och socialt arbete..
Jag förstår att inte alla tänker som mig, det finns säkert de som tycker jag är helt dum i huvudet och undrar om jag tror att jag kan glida runt på en räkmacka resten av mitt liv. Min plan har under lång tid varit att jobba under sommaren (har redan plats) och plugga till hösten, vilket ger ett glapp på några månader. Det är här som AF vill att jag ska söka jobb för brinnande livet - men vem vill anställa någon som riskerar att bara bli kvar under våren? Helst skulle jag vilja engagera mig i föreningslivet, kanske anordna aktiviteter för barn och ungdomar i kommunen, även om det allra mesta av det arbetet skulle vara obetalt. Jag känner att det skulle ge mig mer än det kommande coachingprogrammet (heltid) som AF satt in mig på fr.o.m nästa vecka..
Det jag egentligen skulle vilja ha svar på är: Är det värt allt meck med AF? På 3 år kan jag inte säga att det gett mig nämnvärt, bara ångest över allt jag förväntas göra och det ständiga tjatet om att jag måste sälja in mig hos arbetsgivare som jag egentligen inte vill hamna hos - bara för att få de där 140kr om dagen. Ekonomiskt vet jag att jag klarar mig ändå - därav funkar inte dagsersättningen som någon vidare hävstång, men AF gillar att hota med den ändå. Vad förlorar jag på att lämna AF? Inte pengar alltså, utan möjligheter, fördelar..?. Usch vad flummigt detta blev. Jag är bara så himla frustrerad, för jag och AF tycker uppenbarligen inte samma sak om mitt ärende.
Om det är otydligt så vill jag bara tillägga att jag kan utföra så mycket ideellt arbete jag vill, och faktiskt göra något som jag verkligen brinner för under de här närmaste månaderna. Jag gillar att arbeta, jag gör det mer eller mindre varje dag. Men jag är inte beredd att byta ut det mot vilket tråkigt skitjobb som helst bara för att det är bättre betalt (men det tycker AF att jag ska göra).. kan jag inte hitta något som är mer givande än det jag redan håller på med så är det inte värt det tycker jag, i alla fall inte under de närmaste månaderna fram till sommaren..
Detta blev tyvärr ett jättelångt inlägg, men har ni egna erfarenheter att dela med er av så gör gärna det! Alla råd mottages tacksamt, jag är så vilsen som vilsen kan bli.. Snälla försök ha överseende med att jag låter som en bortskämd snorunge.. Mvh dotzie
Jag tog studenten 2011, skrev in mig på Arbetsförmedlingen med en gång och har sedan dess skickats runt mellan olika arbetsmarknadspolitiska program som lovar guld och gröna skogar. För att få den där ersättningen på typ 140kr/dag har jag gått på "jobbcoachingprogram" i ett halvår, haft arbetspraktik på heltid i flera månader osv. Varje sommar har jag dock varit säsongsanställd och därmed sluppit AF. Det senaste som hänt var att jag hade praktik/provanställning på 2 månader och sedan en visstidsanställning på 6 månader på typ världens bästa arbetsplats. Fick förfrågan om att fortsätta ytterligare 6 månader, men någon regel sa att jag blivit anställd en månad för tidigt för att utnyttja det erbjudandet, så det sket sig..
Så nu sitter jag här. Får ingen ersättning för januari månad då jag var så uppe i mitt körkortstagande att jag helt enkelt inte kunde prioritera jobbsökande på det sätt som AF vill (heltid, dvs 40h/vecka). Risken finns att jag inte får någon ersättning för februari heller av diverse olika själ. De på AF menar att det har med mina prioriteringar att göra - och det kan jag hålla med om. Jag förstår att de inte kan dela ut ersättning hursomhelst, och egentligen är jag inte särskilt beroende av den i dagsläget, helst vill jag bara slippa allt som har med AF att göra.. Helt enkelt söka de jobben jag vill ha på egen hand och slippa lägga tid på att söka de jobb som AF tycker att jag vore lämpad för fast jag egentligen inte alls är det som arbetsgivaren frågar efter. De anställningarna jag haft har jag dessutom ordnat på egen hand genom kontakter så det enda AF hjälpt mig med är egentligen att placera mig i diverse aktiviteter som tvingar mig att sitta inne framför en dator när jag helst är ute och håller på med fysiskt ansträngande och socialt arbete..
Jag förstår att inte alla tänker som mig, det finns säkert de som tycker jag är helt dum i huvudet och undrar om jag tror att jag kan glida runt på en räkmacka resten av mitt liv. Min plan har under lång tid varit att jobba under sommaren (har redan plats) och plugga till hösten, vilket ger ett glapp på några månader. Det är här som AF vill att jag ska söka jobb för brinnande livet - men vem vill anställa någon som riskerar att bara bli kvar under våren? Helst skulle jag vilja engagera mig i föreningslivet, kanske anordna aktiviteter för barn och ungdomar i kommunen, även om det allra mesta av det arbetet skulle vara obetalt. Jag känner att det skulle ge mig mer än det kommande coachingprogrammet (heltid) som AF satt in mig på fr.o.m nästa vecka..
Det jag egentligen skulle vilja ha svar på är: Är det värt allt meck med AF? På 3 år kan jag inte säga att det gett mig nämnvärt, bara ångest över allt jag förväntas göra och det ständiga tjatet om att jag måste sälja in mig hos arbetsgivare som jag egentligen inte vill hamna hos - bara för att få de där 140kr om dagen. Ekonomiskt vet jag att jag klarar mig ändå - därav funkar inte dagsersättningen som någon vidare hävstång, men AF gillar att hota med den ändå. Vad förlorar jag på att lämna AF? Inte pengar alltså, utan möjligheter, fördelar..?. Usch vad flummigt detta blev. Jag är bara så himla frustrerad, för jag och AF tycker uppenbarligen inte samma sak om mitt ärende.
Om det är otydligt så vill jag bara tillägga att jag kan utföra så mycket ideellt arbete jag vill, och faktiskt göra något som jag verkligen brinner för under de här närmaste månaderna. Jag gillar att arbeta, jag gör det mer eller mindre varje dag. Men jag är inte beredd att byta ut det mot vilket tråkigt skitjobb som helst bara för att det är bättre betalt (men det tycker AF att jag ska göra).. kan jag inte hitta något som är mer givande än det jag redan håller på med så är det inte värt det tycker jag, i alla fall inte under de närmaste månaderna fram till sommaren..Detta blev tyvärr ett jättelångt inlägg, men har ni egna erfarenheter att dela med er av så gör gärna det! Alla råd mottages tacksamt, jag är så vilsen som vilsen kan bli..
Snälla försök ha överseende med att jag låter som en bortskämd snorunge.. Mvh dotzie
