Vad göra med hästen?!

[Edylting]

För ett par år sedan gjorde jag något otroligt oansvarigt och köpte en osedd häst från utlandet. Från ett känt försäljningsställe som jag vet att många importerar ifrån förvisso, men det var ändå otroligt korkat.
Hästen som kom hem var otroligt välskött, i perfekt hull och välmusklad. Men.... hade också svårt sadeltvång, är bräckligt ställd i samtliga ben, snäll men fruktansvärt nervöst lagd med MASSOR av flykt. Och ca 5cm mindre i mankhöjd än vad som påstods.

Hästvän som jag är tog jag mig an utmaningen och idag kan jag sitta upp utan problem (men han bockar när andra sitter upp), får på skor varannan månad (om än med fortfarande lite sedering) och han är nu helt okej funktionell i vardagen. Vi lasttränar idogt men det går fortfarande inte lasta, han får panik och sparkar hejdlöst.

Men han är fortfarande alldeles för mycket blod för att jag ska våga rida honom överallt själv, och han är för liten för mig. Jag väger inte för mycket men känner mig för lång.
Hade i somras bestämt mig för att sälja honom till någon som är lite mindre tantfeg och som passar honom bättre, när han får en skada i en kotsenskida. Veterinären tror han fått den i hagen, alternativt att han rivit upp något gammalt. Han har inte varit halt och jag upptäckte skadan försent med kronisk inflammation som följd, framtida hållbarhet mycket oklar...
Försökt under hösten både sälja jätteBILLIGT och hitta medryttare åt honom utan någon framgång.
Nu står jag här med en häst som jag kämpat på med i två års tid men som alltid kommer vara för nervig och för liten för mig. Har lagt ner otaliga summor pengar på honom, veterinärskollar, euqiterapeuter, hjälp från tränare mm mm.
Jag vet inte vad jag ska göra med honom...?Av veterinären får jag mest otydliga svar att han kanske håller, men inte riktigt för vad. Förstår att det är omöjligt att säga, men det gör mig väldigt osäker på hur hårt jag vågar pressa honom och vad jag ska säga till en eventuell köpare. I lördags var han dessutom plötsligt jättehalt på ett annat ben, fick några dagars boxvila i tron om att det kan vara en hovböld. Idag är han nästan helt ren? Kanske han bara vrickat sig eller trampat på något... men ja, ännu en grej liksom..
Min sambo och kompisar tycker att jag ska ta bort honom men det är en jättevacker, vänlig och ganska ung häst.
Någon som har något tips hur jag ska attackera problemet? Vad är mest adekvat att göra i en sån här situation?

 

[tuaphua]

För ett par år sedan gjorde jag något otroligt oansvarigt och köpte en osedd häst från utlandet. Från ett känt försäljningsställe som jag vet att många importerar ifrån förvisso, men det var ändå otroligt korkat.
Hästen som kom hem var otroligt välskött, i perfekt hull och välmusklad. Men.... hade också svårt sadeltvång, är bräckligt ställd i samtliga ben, snäll men fruktansvärt nervöst lagd med MASSOR av flykt. Och ca 5cm mindre i mankhöjd än vad som påstods.

Hästvän som jag är tog jag mig an utmaningen och idag kan jag sitta upp utan problem (men han bockar när andra sitter upp), får på skor varannan månad (om än med fortfarande lite sedering) och han är nu helt okej funktionell i vardagen. Vi lasttränar idogt men det går fortfarande inte lasta, han får panik och sparkar hejdlöst.

Men han är fortfarande alldeles för mycket blod för att jag ska våga rida honom överallt själv, och han är för liten för mig. Jag väger inte för mycket men känner mig för lång.
Hade i somras bestämt mig för att sälja honom till någon som är lite mindre tantfeg och som passar honom bättre, när han får en skada i en kotsenskida. Veterinären tror han fått den i hagen, alternativt att han rivit upp något gammalt. Han har inte varit halt och jag upptäckte skadan försent med kronisk inflammation som följd, framtida hållbarhet mycket oklar...
Försökt under hösten både sälja jätteBILLIGT och hitta medryttare åt honom utan någon framgång.
Nu står jag här med en häst som jag kämpat på med i två års tid men som alltid kommer vara för nervig och för liten för mig. Har lagt ner otaliga summor pengar på honom, veterinärskollar, euqiterapeuter, hjälp från tränare mm mm.
Jag vet inte vad jag ska göra med honom...?Av veterinären får jag mest otydliga svar att han kanske håller, men inte riktigt för vad. Förstår att det är omöjligt att säga, men det gör mig väldigt osäker på hur hårt jag vågar pressa honom och vad jag ska säga till en eventuell köpare. I lördags var han dessutom plötsligt jättehalt på ett annat ben, fick några dagars boxvila i tron om att det kan vara en hovböld. Idag är han nästan helt ren? Kanske han bara vrickat sig eller trampat på något... men ja, ännu en grej liksom..
Min sambo och kompisar tycker att jag ska ta bort honom men det är en jättevacker, vänlig och ganska ung häst.
Någon som har något tips hur jag ska attackera problemet? Vad är mest adekvat att göra i en sån här situation?

Försök tänka på hästens bästa. Vad tror du man kan hitta för hem till honom?

En sådan häst måste man ju vara rätt så duktig för att reda ut. Så att man inte riskerar skador på ryttare eller häst.
Hur många duktiga tror du köper en sån häst? Det är rätt få just för att de förstår vilket jäkla arbete det är med en sån häst ens om det bara är psykiskt. Nu finns dessutom också skador med tveksam prognos.

Att han är ung, vacker och, som du säger, vänlig är ju ingen garanti för att han kommer få ett bra och långvarigt hem där man förstår och kan hantera honom.

Jag har många år arbetat med problemlösning och liknande individer som din. Jag har också ägt 2 farliga individer. Men mina har varit friska fysiskt. Och jag har sagt till mig själv att de 2 avlivar jag hellre än skickar vidare. Just för att de inte ska må dåligt.

Jag har haft lite liknande hästar hemma i träning. Ägare har gjort lite naiva köp, blivit rädda/hästarna gått sönder och man inser att det är för mkt häst. Vissa av dem har såna specialbehov att det är vettigast att avliva iom att man är säker på att det inte kommer finnas ngt vettigt hem till dem. Och vissa har sålt till någon tuffare och duktigare. I vissa fall har då den bra köparen fått ändrad livssituation och måste sälja hästen. I en del av de fallen har det då gått helt åt helvete. Någon har skadat sig, någon häst har gått sönder, någon häst har blivit farlig etc.

Så fundera över hur marknaden ser ut för en häst som din. Känns det rimligt att någon duktig ska ta sig an hästen?

 

[prinsessfeminist]

Hur gammal är hästen? Är han tillräckligt ung så finns kanske någon intresserad. Jag tänker under sex år.

Är han däremot uppåt åtta år, så är det nog svårt.

Jag hade annonserat och gett det en chans under låt säga, till sommaren.

En deadline skulle hjälpa mig. Är det inte löst före midsommar, så hade jag avlivat hästen.

 

[Dopy]

Kanske gå som sällskapshäst på lösdrift hade passat?
Så slipper han ridningen, får mental stimulans av att gå ute dygnet runt i flock, och eftersom det verkar lite osäkert vad han håller för pga skadan kanske sällskapshäst är passande.
För det kan du ju prova att låna ut honom på foder för senare kör, för att se att det passar och funkar för honom.

 

[Nota]

Sällskapshäst?

 

[animalasia]

För ett par år sedan gjorde jag något otroligt oansvarigt och köpte en osedd häst från utlandet. Från ett känt försäljningsställe som jag vet att många importerar ifrån förvisso, men det var ändå otroligt korkat.
Hästen som kom hem var otroligt välskött, i perfekt hull och välmusklad. Men.... hade också svårt sadeltvång, är bräckligt ställd i samtliga ben, snäll men fruktansvärt nervöst lagd med MASSOR av flykt. Och ca 5cm mindre i mankhöjd än vad som påstods.

Hästvän som jag är tog jag mig an utmaningen och idag kan jag sitta upp utan problem (men han bockar när andra sitter upp), får på skor varannan månad (om än med fortfarande lite sedering) och han är nu helt okej funktionell i vardagen. Vi lasttränar idogt men det går fortfarande inte lasta, han får panik och sparkar hejdlöst.

Men han är fortfarande alldeles för mycket blod för att jag ska våga rida honom överallt själv, och han är för liten för mig. Jag väger inte för mycket men känner mig för lång.
Hade i somras bestämt mig för att sälja honom till någon som är lite mindre tantfeg och som passar honom bättre, när han får en skada i en kotsenskida. Veterinären tror han fått den i hagen, alternativt att han rivit upp något gammalt. Han har inte varit halt och jag upptäckte skadan försent med kronisk inflammation som följd, framtida hållbarhet mycket oklar...
Försökt under hösten både sälja jätteBILLIGT och hitta medryttare åt honom utan någon framgång.
Nu står jag här med en häst som jag kämpat på med i två års tid men som alltid kommer vara för nervig och för liten för mig. Har lagt ner otaliga summor pengar på honom, veterinärskollar, euqiterapeuter, hjälp från tränare mm mm.
Jag vet inte vad jag ska göra med honom...?Av veterinären får jag mest otydliga svar att han kanske håller, men inte riktigt för vad. Förstår att det är omöjligt att säga, men det gör mig väldigt osäker på hur hårt jag vågar pressa honom och vad jag ska säga till en eventuell köpare. I lördags var han dessutom plötsligt jättehalt på ett annat ben, fick några dagars boxvila i tron om att det kan vara en hovböld. Idag är han nästan helt ren? Kanske han bara vrickat sig eller trampat på något... men ja, ännu en grej liksom..
Min sambo och kompisar tycker att jag ska ta bort honom men det är en jättevacker, vänlig och ganska ung häst.
Någon som har något tips hur jag ska attackera problemet? Vad är mest adekvat att göra i en sån här situation?

Jag hade tagit bort hästen. Även om du säljer den som sällskap så vet du ju inte vad som händer sen.

 

[mars]

Jag hade förmodligen tagit bort den.

 

[Mia_R]

Kanske gå som sällskapshäst på lösdrift hade passat?
Så slipper han ridningen, får mental stimulans av att gå ute dygnet runt i flock, och eftersom det verkar lite osäkert vad han håller för pga skadan kanske sällskapshäst är passande.
För det kan du ju prova att låna ut honom på foder för senare kör, för att se att det passar och funkar för honom.

Jag hade ju aldrig köpt en stor, trasig sällskapshäst med nerverna utanpå. Den äter lika mycket som en häst som går att rida, den ska skos och kommer antagligen fortsätta kosta pengar veterinärt även om den går i hagen som det låter.

Det är jäkligt hårt, men kan man inte behålla en sån här häst så håller jag med de andra, bättre att avliva än att riskera att han far illa eller skadar någon.

 

[Dopy]

Jag hade ju aldrig köpt en stor, trasig sällskapshäst med nerverna utanpå. Den äter lika mycket som en häst som går att rida, den ska skos och kommer antagligen fortsätta kosta pengar veterinärt även om den går i hagen som det låter.

Det är jäkligt hårt, men kan man inte behålla en sån här häst så håller jag med de andra, bättre att avliva än att riskera att han far illa eller skadar någon.

Kan dock vara svårt att ha häst + sällskapsponny eftersom dem har olika näringsbehov, idag är många ponnysar är feta eftersom dem får för mycket mat eftersom dem går med hästar som behöver mycket mat.
Trasig är ju tveksamt i detta läge, verkar ju finnas en chans att den här hästen kanske kan bli bra igen.
Nerverna, många hästar blir lugnare i temperamentet av att gå på lösdrift.

Jag skulle tex aldrig ha en shettis som sällskap till min häst eftersom min häst behöver gå på ordentligt sommarbete och käka fri tillgång på hö under resten av året, en shettis kommer bli sjuk av det om den inte motioneras massor varje vecka, vilket man sällan gör med en sällskapsponny.

Men därför jag rekommenderade foder för senare köp, för att se att det funkar för alla innan man säljer hästen. Men om hästen visar sig vara för sjuk för att gå i hagen eller inte trivs som sällskapshäst på lösdrift, då är självklart det bästa att ta bort hästen.

 

[malumbub]

En död häst har inte ont.
En död häst kan inte bli en vandringspokal, missförstådd och förvirrad.
En död häst kan inte bli skadad eller vanvårdad.
En död häst kan inte skada andra.

Det låter hårt att skriva död. Men det är inget lätt beslut heller. Även om det i mina ögon inte finns några alternativ.

 

[animalasia]

Kan dock vara svårt att ha häst + sällskapsponny eftersom dem har olika näringsbehov, idag är många ponnysar är feta eftersom dem får för mycket mat eftersom dem går med hästar som behöver mycket mat.
Trasig är ju tveksamt i detta läge, verkar ju finnas en chans att den här hästen kanske kan bli bra igen.
Nerverna, många hästar blir lugnare i temperamentet av att gå på lösdrift.

Jag skulle tex aldrig ha en shettis som sällskap till min häst eftersom min häst behöver gå på ordentligt sommarbete och käka fri tillgång på hö under resten av året, en shettis kommer bli sjuk av det om den inte motioneras massor varje vecka, vilket man sällan gör med en sällskapsponny.

Men därför jag rekommenderade foder för senare köp, för att se att det funkar för alla innan man säljer hästen. Men om hästen visar sig vara för sjuk för att gå i hagen eller inte trivs som sällskapshäst på lösdrift, då är självklart det bästa att ta bort hästen.

En häst som beskrivs ha ”massor av flykt” i en miljö där den förmodligen känner sig någorlunda trygg är ett stort risktagande att sälja vidare. Både för hästen och människorna omkring. Jag väljer hellre en sällskaps häst som är glad, trygg, lätthanterlig och gillar just sällskap.

 

[Mia_R]

Kan dock vara svårt att ha häst + sällskapsponny eftersom dem har olika näringsbehov, idag är många ponnysar är feta eftersom dem får för mycket mat eftersom dem går med hästar som behöver mycket mat.
Trasig är ju tveksamt i detta läge, verkar ju finnas en chans att den här hästen kanske kan bli bra igen.
Nerverna, många hästar blir lugnare i temperamentet av att gå på lösdrift.

Jag skulle tex aldrig ha en shettis som sällskap till min häst eftersom min häst behöver gå på ordentligt sommarbete och käka fri tillgång på hö under resten av året, en shettis kommer bli sjuk av det om den inte motioneras massor varje vecka, vilket man sällan gör med en sällskapsponny.

Men därför jag rekommenderade foder för senare köp, för att se att det funkar för alla innan man säljer hästen. Men om hästen visar sig vara för sjuk för att gå i hagen eller inte trivs som sällskapshäst på lösdrift, då är självklart det bästa att ta bort hästen.

Jag hade ändå inte tagit in en sådan häst i min lösdrift och ja, jag har två halvblod och en shettis som klarar sig fint på högkvalitativt grovfoder. Hon gick ner i vikt när jag köpte henne genom att hon fick tillgång till ett bra grovfoder istället för ett med låg kvot.

 

[mars]

Kan dock vara svårt att ha häst + sällskapsponny eftersom dem har olika näringsbehov, idag är många ponnysar är feta eftersom dem får för mycket mat eftersom dem går med hästar som behöver mycket mat.
Trasig är ju tveksamt i detta läge, verkar ju finnas en chans att den här hästen kanske kan bli bra igen.
Nerverna, många hästar blir lugnare i temperamentet av att gå på lösdrift.

Jag skulle tex aldrig ha en shettis som sällskap till min häst eftersom min häst behöver gå på ordentligt sommarbete och käka fri tillgång på hö under resten av året, en shettis kommer bli sjuk av det om den inte motioneras massor varje vecka, vilket man sällan gör med en sällskapsponny.

Men därför jag rekommenderade foder för senare köp, för att se att det funkar för alla innan man säljer hästen. Men om hästen visar sig vara för sjuk för att gå i hagen eller inte trivs som sällskapshäst på lösdrift, då är självklart det bästa att ta bort hästen.

Kan absolut vara ett dilemma att ha stor och liten tillsammans, har dock själv alltid haft det.
Däremot skulle jag aldrig ha en större som rent sällskap (blir för dyrt). Sen skulle jag aldrig för varken hästens eller kommande ägare sälja en sådan häst vidare, känns för riskabelt. Så en större med den beskrivningen hade jag tagit bort. Dock står ju inget om storleken här på ts häst.

 

[nullo-modo]

Kanske gå som sällskapshäst på lösdrift hade passat?
Så slipper han ridningen, får mental stimulans av att gå ute dygnet runt i flock, och eftersom det verkar lite osäkert vad han håller för pga skadan kanske sällskapshäst är passande.
För det kan du ju prova att låna ut honom på foder för senare kör, för att se att det passar och funkar för honom.

Köps det sällskapshäst så är det ju ingen flock i den bemärkelsen utan 2 eller 3 hästar. Det viktigaste för en sällskapshäst är att kunna vara själv när den andra eller dom andra blir ridna, så frågan är i så fall om hästen kan bli själv på gården i några timmar.

 

[Edylting]

Oj, vad många svar! Tack för alla kloka tankar och råd och att ingen varit dömande.
Hästen i fråga är 7år, 160cm i väldigt nätt fullblodsmodell.
Det ska tilläggas att han är en väldigt trygg och ranghög flockmedlem. Han håller lugn i flocken, är väldigt inkluderande och snäll mot alla.
Det är runt allt som har med hantering att göra han blir osäker. Skulle kunna ha honom lös här på gården, han vill bara vara med sin människa. Man behöver inget grimskaft.
Han är fantastiskt nyfiken, social, gosig häst. Klappa honom mer än gärna men spänn inte fast honom, håll inte fast honom, stäng inte in honom eller sätt fast grejer på honom. Det är alltid mer eller mindre obehagligt.
Med mig och i vardagshanteringen liksom köper han numer hanteringen av ovan nämnda art men han tycker inte det är roligt. Han trivs bäst när han bara får vara häst.
Men som ni skriver ovan så har jag inte råd att ha en sån häst då jag varken behöver en bra sällskapshäst eller är särskilt intresserad av tex frihetsdressyr (som han ÄLSKAR).
Bor dessutom i Norrbotten, så skor runtom är ett måste. Annars hade han med all säkerhet kunnat gå barfota.
Just för att han är så levnadsglad flockhäst (älskar att busa med kompisarna...dock snäll, aldrig lämnat ett märke på någon annan häst) så hade jag så gärna önskat att någon kunde ta emot honom.

 

[malumbub]

Oj, vad många svar! Tack för alla kloka tankar och råd och att ingen varit dömande.
Hästen i fråga är 7år, 160cm i väldigt nätt fullblodsmodell.
Det ska tilläggas att han är en väldigt trygg och ranghög flockmedlem. Han håller lugn i flocken, är väldigt inkluderande och snäll mot alla.
Det är runt allt som har med hantering att göra han blir osäker. Skulle kunna ha honom lös här på gården, han vill bara vara med sin människa. Man behöver inget grimskaft.
Han är fantastiskt nyfiken, social, gosig häst. Klappa honom mer än gärna men spänn inte fast honom, håll inte fast honom, stäng inte in honom eller sätt fast grejer på honom. Det är alltid mer eller mindre obehagligt.
Med mig och i vardagshanteringen liksom köper han numer hanteringen av ovan nämnda art men han tycker inte det är roligt. Han trivs bäst när han bara får vara häst.
Men som ni skriver ovan så har jag inte råd att ha en sån häst då jag varken behöver en bra sällskapshäst eller är särskilt intresserad av tex frihetsdressyr (som han ÄLSKAR).
Bor dessutom i Norrbotten, så skor runtom är ett måste. Annars hade han med all säkerhet kunnat gå barfota.
Just för att han är så levnadsglad flockhäst (älskar att busa med kompisarna...dock snäll, aldrig lämnat ett märke på någon annan häst) så äpplen hade jag så gärna önskat att någon kunde ta emot honom.

Det finns ing garantier om att han mår liakadant på nästa ställe.

 

[chiiliacanth]

Oj, vad många svar! Tack för alla kloka tankar och råd och att ingen varit dömande.
Hästen i fråga är 7år, 160cm i väldigt nätt fullblodsmodell.
Det ska tilläggas att han är en väldigt trygg och ranghög flockmedlem. Han håller lugn i flocken, är väldigt inkluderande och snäll mot alla.
Det är runt allt som har med hantering att göra han blir osäker. Skulle kunna ha honom lös här på gården, han vill bara vara med sin människa. Man behöver inget grimskaft.
Han är fantastiskt nyfiken, social, gosig häst. Klappa honom mer än gärna men spänn inte fast honom, håll inte fast honom, stäng inte in honom eller sätt fast grejer på honom. Det är alltid mer eller mindre obehagligt.
Med mig och i vardagshanteringen liksom köper han numer hanteringen av ovan nämnda art men han tycker inte det är roligt. Han trivs bäst när han bara får vara häst.
Men som ni skriver ovan så har jag inte råd att ha en sån häst då jag varken behöver en bra sällskapshäst eller är särskilt intresserad av tex frihetsdressyr (som han ÄLSKAR).
Bor dessutom i Norrbotten, så skor runtom är ett måste. Annars hade han med all säkerhet kunnat gå barfota.
Just för att han är så levnadsglad flockhäst (älskar att busa med kompisarna...dock snäll, aldrig lämnat ett märke på någon annan häst) så hade jag så gärna önskat att någon kunde ta emot honom.

Pröva att sälja honom till någon med ett tänk som passar den individ du beskriver. Tror det finns många där ute som söker en sån häst (jag känner flera som äger en sån häst).