Just trim/klipphanteringen är ju lite extra iom att små valpar inte vill vara stilla speciellt länge så DET har vi fått traggla.Det beror på vad man lägger in i det. Våra valpar, av ras som enligt rasbeskrivningen kan vara reserverad, har efter tre fyra veckor, medvetet fått många besök. Särskilt barn. De får komma in i tv-soffan (från valphagen) en och en och sitta i knäet och gosa. Vi har också kört bil med dem, tränat koppel, haft på klippbordet mm innan de är leveransfärdiga. Men det kanske alla gör
Men tränar annat gör jag! Kontakt, lekutveckling med mat och leksaker, lekregler, hantering, och alla andra saker som bygger relation och grunder. Sen får valpen vänjas att åka kommunalt/båt/flyg/buss/bil/tåg, gå i stan, umgås med stora och små människor, prova underlag etc men sånt kommer automatiskt då hundarna är med i vår vardag.Samma här, ungefär.Socialisering tränar jag inte alls i normalfallet. Snarare tränar jag att låta bli folk ibland fastän de ser så inbjudande ut
Även jag har varit med om att få hem hundgårdshundar och uppvuxen med att ha hundgårdshundar som bara togs ut när dom skulle användas typ. Var inga problem att ta en sån hund och ta med på jaktmässa med fullt av folk och ståhej.Kan tillägga att jag importerat 2 valpar som kom från hundgård vid 4 mån ålder samt en vuxen som också bara bott i hundgård och de fanns sig snabbt tillrätta i hem och samhälle. Är huvudet "rätt" så
Jag håller med om veterinärbesök. Min lilla har följt med in var månad och vägts och fått hänga i både väntrum och inne i undersökningsrummet.Samma här, ungefär.
Nu bor jag i stadsmiljö, så jag håller inte på och vänjer dem vid det utan kämpar snarare för att komma ut i skog dagligen. Bilar av alla slag har vi några få meter från porten, jag måste ta hiss för att alls komma in och ut ur lägenheten, vi bor granne med en förskola, nära ett ställe med blåljusbilar som ger sig ut femtioelva gånger om dagen med sirenerna igång osv. Pga det blir det ju också att jag koppeltränar många gånger per dag, varje gång valpen ska rastas blir det koppel på.
Jag har aldrig åkt kollektivtrafik "för att träna valp", vilket gjort att första gången på tåg/buss varit vid väldigt olika åldrar. Med första valpen så åkte jag redan första veckan. Ebrah var nog närmare ett år gammal första gången och Lily var väl nästan ett halvår gammal. De har helt enkelt fått åka med när jag behövt åka av någon anledning. Jag räknar med att det fungerar, men blir inte heller förvånad om de piper lite för att det är tråkigt att stå stilla när det finns ett helt roligt pendeltåg att utforska
Vad jag däremot medvetet gör är att träna på veterinärbesök! Varje gång någon hund ska till veterinären så tar jag med båda hundarna. Ska en ha vaccin, då följer båda med. Har en ont, ja då följer också båda med osv. Dels för att det kan ta lång tid i väntrummet och jag inte har möjlighet att lämna en hund ensam hemma en hel kväll + natt, dels just för att det är så bra träning. Min älskade Aysu skadade sig ofta. Ebrah fick alltid följa med. När hon sedan faktiskt behövde till veterinär för att själv bli undersökt, då var hon glad(!) åt att gå till veterinären, fullt inställd på att där är folk vänliga och när det är dags att gå hem kan man få godis. Det gjorde henne mycket lätthanterad, och veterinärerna berömmer alltid(!) hur enkla och avslappnade mina hundar är.
Det luktar konstigt och det är inte det lättaste att kanske ha ont och bli klämd av en okänd människa.
Har man bara haft såna hundar så är det klart att man inte tänker på att man behöver miljöträna.
Jag kan inte låta bli att undra lite över aveln när det gäller vissa av dessa problem. Att en ras kan vara reserverad köper jag. Men att man ska behöva träna på saker för att hunden ska kunna hantera vardagliga saker utan stress känns som att lägga energin på fel ställe. Bättre att vara nogrannare med valet av hund.
Jag håller helt med, men det är inte alltid lätt att köpa rätt även om man gör sin efterforskning.
Vi har mest bara sett till att de fått följa med och vara i olika miljöer och bland folk och fä. Ingen direkt aktiv träning utan mer bara sett till att de får göra annat än vara hemma/på jobbet etc. Vi är inte så mycket i bebyggelse iom att vi bor på landet och ofta jobbar i lantlig miljö. Men vi har masat oss iväg till folk i stan mer förut för att de skulle få vänja sig istället för att folk bara kommer till oss.
