Jag är lite nervös.
Den här veckan som kommer så går ett event av stapeln som jag har haft i uppgift att sköta det mesta av det praktiska arrangemanget inför. Det är närmare 100 pers som ska komma, inklusive utländska föreläsare och myndighetsfolk. Tänk om jag har missat något? Tänk om det är något som jag har glömt? Tänk om det är någon av de inblandade leverantörerna som inte skött sin del i det hela? Tänk om det är något viktigt som jag inte har tänkt på? Tänk om jag har räknat fel? Planerat fel? Tänkt fel?...
Egentligen borde jag inte vara nervös, utan bara konstatera att hur välplanerat ett evenemang än är så är det alltid något som skiter sig som man måste lösa på plats genom improvisation. Så är det ju bara. En naturlag.
Grejen är att samtidigt som jag hållt i det praktiska arrangemanget inför detta möte, så har jag vari inblandad i ytterligare ett möte som ska hållas denna vecka (dock mycket mindre), plus att jag håller i det praktiska arrangemanget för ett annat ungefär lika stort event som ska gå av stapeln nästa vecka, plus bokningen av jullunchen för jobbet, plus att jag senaste veckan även påbörjat planeringen av en workshop i januari och en jättekonferens senare nästa år.
Det snurrar bara runt i min skalle.
Jag blir lite orolig för att jag blandar ihop dom olika mötena. "Var det den cateringfirman som hade svarat på offerten, eller var det det andra mötet där dom inte hade bekräftat att dom kunde leverera porslin till?" "Har jag skickat välkomstmail med information till alla deltagare, eller var det för det andra mötet?" Huuu! Som gjort för att snurra ihop det...
Jag har inte jobbat lika mycket med eventplanering och konferensarrangemang tidigare som jag gör på det här jobbet som jag började på nu i höstas, så jag känner mig lite grön på det. Jag känner mig inte riktigt säker på att jag fattat rätt beslut alla gånger. Som för ett av eventen, där vi ska bussa alla deltagare från ett plejs till ett annat i slutet av dagen, för att eventet ska avslutas med mingel i andra lokaler. Där har jag bara beställt busstransport i en riktning, dvs inte någon buss som går tillbaks till ställe 1. Det går ju SL-buss (kollektivtrafik) från ställe 2, och med tanke på att det "bara" är ett mingel i slutet av dagen så brukar ju folk ändå avvika lite sporadiskt när dom känner för det och spridas för vinden. Det kändes inte meningsfullt att boka upp en hel busstransport till ett specifikt klockslag, för att åka tillbaks till ställe 1, som dessutom inte ligger särskilt centralt... Då skulle folk behöva leta sig hem därifrån. Men jag kan slå vad om att det kommer vara någon som kommer att bli förbannad över att vi inte bussar tillbaks!....
Men jag kan faktiskt ändå inte låta bli att tycka att det är himla roligt att jobba med!
Rent generellt så känns det mycket bättre på mitt nya jobb (eller särskilt nytt är det kanske knappast längre) än det gjorde tidigare i höstas. Jag har börjat komma in i det, återfå självförtroendet, och faktiskt trivas riktigt bra! Jag kämpar dessutom på med min engelska så gott jag kan, och det känns nästan - NÄSTAN - som att jag tycker att det är roligt att försöka slipa upp mina engelskakunskaper igen...
Den här veckan som kommer så går ett event av stapeln som jag har haft i uppgift att sköta det mesta av det praktiska arrangemanget inför. Det är närmare 100 pers som ska komma, inklusive utländska föreläsare och myndighetsfolk. Tänk om jag har missat något? Tänk om det är något som jag har glömt? Tänk om det är någon av de inblandade leverantörerna som inte skött sin del i det hela? Tänk om det är något viktigt som jag inte har tänkt på? Tänk om jag har räknat fel? Planerat fel? Tänkt fel?...
Egentligen borde jag inte vara nervös, utan bara konstatera att hur välplanerat ett evenemang än är så är det alltid något som skiter sig som man måste lösa på plats genom improvisation. Så är det ju bara. En naturlag.
Grejen är att samtidigt som jag hållt i det praktiska arrangemanget inför detta möte, så har jag vari inblandad i ytterligare ett möte som ska hållas denna vecka (dock mycket mindre), plus att jag håller i det praktiska arrangemanget för ett annat ungefär lika stort event som ska gå av stapeln nästa vecka, plus bokningen av jullunchen för jobbet, plus att jag senaste veckan även påbörjat planeringen av en workshop i januari och en jättekonferens senare nästa år.
Det snurrar bara runt i min skalle.
Jag blir lite orolig för att jag blandar ihop dom olika mötena. "Var det den cateringfirman som hade svarat på offerten, eller var det det andra mötet där dom inte hade bekräftat att dom kunde leverera porslin till?" "Har jag skickat välkomstmail med information till alla deltagare, eller var det för det andra mötet?" Huuu! Som gjort för att snurra ihop det...
Jag har inte jobbat lika mycket med eventplanering och konferensarrangemang tidigare som jag gör på det här jobbet som jag började på nu i höstas, så jag känner mig lite grön på det. Jag känner mig inte riktigt säker på att jag fattat rätt beslut alla gånger. Som för ett av eventen, där vi ska bussa alla deltagare från ett plejs till ett annat i slutet av dagen, för att eventet ska avslutas med mingel i andra lokaler. Där har jag bara beställt busstransport i en riktning, dvs inte någon buss som går tillbaks till ställe 1. Det går ju SL-buss (kollektivtrafik) från ställe 2, och med tanke på att det "bara" är ett mingel i slutet av dagen så brukar ju folk ändå avvika lite sporadiskt när dom känner för det och spridas för vinden. Det kändes inte meningsfullt att boka upp en hel busstransport till ett specifikt klockslag, för att åka tillbaks till ställe 1, som dessutom inte ligger särskilt centralt... Då skulle folk behöva leta sig hem därifrån. Men jag kan slå vad om att det kommer vara någon som kommer att bli förbannad över att vi inte bussar tillbaks!....
Men jag kan faktiskt ändå inte låta bli att tycka att det är himla roligt att jobba med!
Rent generellt så känns det mycket bättre på mitt nya jobb (eller särskilt nytt är det kanske knappast längre) än det gjorde tidigare i höstas. Jag har börjat komma in i det, återfå självförtroendet, och faktiskt trivas riktigt bra! Jag kämpar dessutom på med min engelska så gott jag kan, och det känns nästan - NÄSTAN - som att jag tycker att det är roligt att försöka slipa upp mina engelskakunskaper igen...
