Tänk vad man kan lära sig av CSI!

vallhund

Trådstartare
Häromdagen var det ett avsnitt där en Golden Retriever hade gett sig på ett par, båda dog av betten.
Det förklarades med att det finns ett tillstånd som heter Springer rage, som är ett slags EP som drabbar Retrievers.
:rofl:
Undras hur många fler fel som finns där som vi vanliga dödliga inte begriper?
:D
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Fast Rage Syndrome har väl iaf jag hört talats om..? Sen tvistar väl de lärde om det verkligen är en sjukdom eller vad det är
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Cocker rage har jag hört om, det forskars på om det har något med färggenetiken att göra då det mest är röda cockrar som drabbas av det har jag för mig.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

För ett femtontal år sedan, när min gamla ESS var ung. stod det en del i fackpressen om Rage. Det var tydligen någon sorts hjärnåkomma som skulle kunna drabba unga springerhanar, och göra dem plötsligt aggressiva.

Jag minns att vi blev lite oroliga, eftersom vi också hade en ung hanvalp, så vi läste på lite om det. Tydligen är det någon sorts epileptisk åkomma, och hunden är inte själv medveten om episoderna. Det sades också att den åtminstone delvis var ärftlig, och kunde spåras tillbaka till en engelsk "avelsmatador".

Sen dess har jag varken läst eller hört något om Rage förrän nu, trots att jag fortfarande är medlem i SSRK och springerklubben, så förhoppningsvis har de fått bort de olämpliga linjerna ur aveln. Jag har inte heller hört att det även skulle drabba Golden.

Man kan läsa om det här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rage_syndrome
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

De brukar vara rätt så pålästa de bakom CSI så det är nog inte taget ur luften även om det inte är ngn vanlig åkomma som brukar yttra sig så illa. Det är ju TV så det är klart de vrider upp det hela några varv extra.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Cocker rage har jag hört om, det forskars på om det har något med färggenetiken att göra då det mest är röda cockrar som drabbas av det har jag för mig.

Jag hade en black & tan - hane med cocker rage. Verkligen ingen lätt hund att leva med, men underbar mellan episoderna. Han kom till mig som omplacering/fodervärdshund och hade lämnat många vackra valpar.

Tyvärr visade över hälften av b&t och de röda valparna rage-symptom redan tidigt, så jag är helt inne på att det är det röda färganlaget som ställer till det. Hunden fick totalt sex kullar efter sig tror jag och det var alla färger på valparna utom blue roan och svartvit. Varför man avlar på en sådan hund över huvud taget är oförståeligt för min del. :confused:

Sista åren gick han att ha tillsammans med andra hundar utan större problem, men man fick vakta på honom med främlingar och tänka på att aldrig lita på honom till 100% även om han var gosig just för stunden. Jag har många ärr efter honom...

vinka.jpg
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

tillägg: Efter en "raseriattack" var min hund helt borta, han blev förvirrad över att jag var upprörd eller sprang till badrummet för at skölja bort blod (från mig själv eller från en hund) och för att eventuella andra hundar var upprörda. Ofta var han trött efteråt också.

Jag har hört talas om det på golden några gånger innan, så jag tror inte heller det är helt taget ur luften. Hade min hund varit av en större ras hade han definitivt kunnat vara rejält farlig. En av de första gångerna jag såg beteendet så hade han huggit tag i min handled och vägrade släppa. Jag är inte stolt över det men var tvungen att dänga honom i vardagsrumsväggen för att få loss honom och lappa om mig själv så gott det gick.

Nu blev han så pass mycket bättre på kort tid när vi flyttade ut på landet och vi dels hade mer plats, och dels att jag lärde mig se signalerna på att det var på gång, att jag behöll honom. Han somnade in alltför tidigt som 8-åring under sitt favoritträd i hagen. Men visst funderade jag många många gånger på att ta bort honom.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

KL Jag hade en amrikansk cocker för över 20 år sedan som hade detta ! Givetvis buff färgad :crazy:
Hans far som var en berömd USA import gav detta till sina buff avkommor.
Våran lilla pisse nisse fick avlivas för anfallen kom tätt och han var helt slut i timtal efter dom:( På den tiden så visste dom inte vad det var han led av ! Dom obducerade honom men hittade ingenting .

Så det har funnits i många år ,

Tesora
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

KL

Jag har stött på detta fenomen som relativt nyutexaminerad vet (blev klar 75) på slutet 70-, början 80 talet.

Då kände vi alla till det, inte orsaken dock.

Det handlade om röda o/e svarta engelska cockrar med oprovocerade "vansinnesutbrott" inom familjen, attacker med svåra bett, det gick illa för dem, avlivade. Minns ej hundarnas ålder,

- även avlivat 2 unga golden av samma orsak, minns det speciellt för familjerna var så kära i sin rara snälla valp som just under året (7-8-9 mån) gamla greps av "rage" och oprovocerat attackerade familjemedlemmar. En av dessa minns jag speciellt då den fick ett utbrott på kliniken, läbbigt var det, den var ju rätt stor.

Sedan dess arbetat med smådjur men inte upplevt några fall. Tycks ha försvunnit åtminstone i Sverige. Man hör aldrig talas om det längre. Man trodde på den tiden liksom nu att vissa linjer bar på anlaget.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

KL
Citerar mig själv från AoH:

"De flesta av oss har väl hört talas om Cocker rage
http://en.wikipedia.org/wiki/Rage_syndrome som oftast drabbar röda cockrar
Spaniels är fågelhundar, lixom cockrar o goldens, iaf jaktvarianten, men i övrigt?

Hittar inget på http://www.upei.ca/~cidd/intro.htm
Inte heller på http://webspace.webring.com/people/tb/b ... Links.html där man kan hitta det mesta via länkbiblioteket."

Ni erfarna vettar, uppfödare o vetstud får gärna fylla på med er erfarenhet o kunskap.
kanske är jag helt ute o cyklar, vem vet?
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

KL

Hej vallhund,

Det finns massor med information på nätet. Först kan du titta på referenserna på Wikipedia, där finns en del att läsa, googla sen på cocker spaniel aggressivitet, cocker aggression, cockerwut (cockerraseri) på tyska, tyskarna kallar det även ”Jekyll und Hyde Syndrom”, ganska träffande för det kommer anfallsvis utan att nån förstår vad som hänt attackerar den normalt snälla, rara hunden närmaste person/er vilket ofta blir en familjemedlem.

Tycks förekomma än idag i Sverige, såg något inlägg på Buke så sent som 2008 och ett annat 2009 på vovve.net, kommer upp om du söker på cocker spaniel aggressivitet.

Jag har inte stött på det senaste 20 åren då jag jobbat på djursjukhus i Skåne, cockrar verkar inte vara så poppis här eller i varje fall inte på landsbyggden.

Du har o göra hela natten om du läser allt. Men att Rage syndrom finns, därom råder ingen tvekan enligt samstämmiga uppgifter internationellt.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Det finns som sagt kvar i Sverige fortfarande även om det är betydligt mindre vanligt än för 20 - 30 år sedan.

Jag har inte heller hört talas om det på tikar över huvudtaget. Den hane jag hade lämnade som sagt en hel del valpar med rage-symptom redan som unghundar. Min hane dog sommaren 2011 och sista kullen föddes nog runt 2007 - 2008. Jag har inte kollat hur många valpar som fortfarande finns i livet eller om det avlats vidare på någon av dem.

Förutom spaniels och golden har det även rapporterats fall hos rottweiler och papillon vet jag.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Förutom spaniels och golden har det även rapporterats fall hos rottweiler och papillon vet jag.

När jag första gången hörde talas om den här typen av raserianfall, var av en mycket duktig hundkarl som tidigare fött upp pudlar att det fanns röda individer i rasen som varit drabbade..
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

Så det kan ha varit Cocker rage som drabbade min mors hund för några år sedan... Vi kunde aldrig förstå vad som hände med honom då och då. Fullständigt underbar och så dessa vansinnesutbrott! Han högg allt han kom åt. Tyvärr lever han inte längre. Man kan inte ha en sådan hund i en barnfamilj där det dessutom rör sig mycket folk utifrån. Som "ersättning" fick min mor denna hunds helbror fast ur en tidigare kull. Samma sak med honom. Den hunden lever inte heller längre. Vi fick senare veta att även en tik ur den sista hundens kull tagits bort pga "vansinnesutbrott". Alla 3 var röda kan jag tillägga. Deras mor var röd men världens snällaste. Fadern var black and tan...
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

kl

precis som redan sagts så heter det väl egentligen rage syndrome men benämns cocker rage bland "oss" cocker-folk, springer rage bland springerägarna osv. Att det kallades just springer rage i CSI säger ju inte så mycket mer än det var vad manusförfattarna valde. Det lät nog bättre helt enkelt.

Jaghåller iofs med om att wiki inte är den bästa källan, men det är inte helt fel att börja där i alla fall. Det som står på wiki finns att läsa på många andra ställen också. När jag var aktiv i rasklubben så hade vi info om rage på rasbundna sjukdomar på hemsidan i alla fall, vet inte hur det är nu... så borta är det inte. I alla fall inte hos cocker. (Jag pratar alltså om den engelska cockern, men har uppfattat som att det är ännu vanligare hos den amerikanska?)

Smilitude: Det låter som att det kan ha varit det ja. Jag håller fulltständigt med om att en sådan hund inte bör vistas i närheten av barn. Om bara föräldrar kunde förstå att man faktiskt menar allvar när man försöker berätta det och de ändå manar på sina barn att klappa den söta hunden med de lockiga öronen... :( Skulle jag få en sådan hund igen så skulle jag ta bort den ganska omgående. Det tär verkligen på en, hur mycket man än älskar hunden.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

*KL*

Rage är som sagt tyvärr inte borta. Hos cocker har det funnits länge. Även om man ständigt talar om den röda färgen, så kan ju rimligtvis inte rage vara knutet till den eftersom det även finns hos springer (ESS) som ju aldrig är röda. Likaså borde det vara lika förekommande hos flerfärgade cockrar med röd grundfärg (orange roan och röd/vit), men det är inte min uppfattning.

Hos cocker verkar det däremot vara betydligt vanligare hos den enfärgade populationen. Tror inte det beror på färgen i sig utan på linjerna.

Tyvärr blandas rage ibland ihop med andra typer av temperamentsproblem. Knepiga temperament kan gå att hantera, men med riktig rage är det kört eftersom hunden faktiskt inte är medveten om vad den gör, den är i ett annat tillstånd.

Om Lewellyns hund: hur någon kan komma på idén att avla på en sådan hund...:eek: Ofta visar det sig runt ett års ålder, så det borde ha märkts innan han gick i avel.

För några år sedan hade SLU ett projekt (i samarbete med Brown tror jag) där de försökte hitta genen för rage. Själv var jag skeptisk eftersom man faktiskt inte vet helt säkert vad rage är, även om det lutar åt att det är en form av EP.
 
Sv: Tänk vad man kan lära sig av CSI!

kl
En vän till mig hade en golden som antagligen hade något sådant. Den blev från helt underbart snäll till att en dag utan anledning gå till attack mot folk för att sedan vara lugn och snäll. Efter att ha bitit två personer så fick dom tillslut ta bort den för det fungerade inte. Jag vet inte vad den drabbades av men läskigt var det. Tror den var 3 år när det började. Väldigt synd för det var en underbar hund.

Men det kan ju ha varit något annat fel på den hunden också.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Ska börja med att skriva att ingenting är bestämt men vi funderar. För egen del vill jag ha så opartiska tips som möjligt eftersom att...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
6 710
Senast: Dandylinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp