Tuvstarr
Trådstartare
Jag har drabbats av något helt oförklarligt sug efter lyx. 
Förstår inte riktigt varför, jag har alltid varit rätt enkel i mitt sätt, det har inte varit så noga med kläder eller inredning, det som är bekvämt och praktiskt funkar. Ganska minimalistisk egentligen, har inte tyckt om att samla på mig grejer. Jag lever enkelt, går tillexempel nästan aldrig på café, reser mest bara för att träffa familjen, går inte på spa eller liknande, klipper håret en gång om året ungefär. Och har varit aldeles utmärkt nöjd med det.
Men de senaste månaderna har jag känt ett allt större sug efter vad jag definierar som lyx. Mitt i allt tittar jag på youtubevideor med någon snubbe som flyger i första klass, och kommenterar ifall det ena flygbolagets fruktsallad är bättre än det andras, och kollar sedan hur mycket det skulle kosta att uppgradera min resa. Vilket jag givetvis inte gör pga svindyrt.
Eller så går jag förbi ett café och får en väldig längtan efter att sitta där med en av de fina bakelserna och en fancy kopp kaffe. Jag dricker ju inte ens kaffe, och tycker ju att det går aldeles utmärkt att använda samma tepåse ett par tre gånger då jag gör te hemma.
Nyligen behövde jag en ny tröja, och kom på mig själv med att stå och fingra på en snygg blazer och sidenblus i affären. Jag kan omöjligt ha sådana kläder på jobbet, där är det jeans och tröja som gäller, sidenblus hade blivit förstörd i ett nafs, inte passar den då jag gräver i trädgården heller.
Nu handlade jag mat, och kunde inte köpa kumminfröna jag hade tänkt, för de fanns inte i samma märke och de flesta av mina andra kryddor, och då passar det ju inte in i kryddhyllan.
Därtill har jag drabbats av något sug att göra rent och fint hemma, och tycker att det är en utmärkt sysselsättning en lördag morgon att djuprengöra duschen eller ugnen.
Jag känner inte riktigt igen mig själv. Varifrån kom det här behovet att uppgradera tillvaron, eller vad man nu ska kalla det? Nu kan jag ju kontrollera behovet, och köper varken blazer jag inte behöver, eller specialkaffe. Och att rengöra ugnen är ju bara en bra grej, och det skadar ju inte att fixa några fina ramar till ett par foton eller ta in en vacker knotig tallgren i fönstret och göra en inredningsdetalj av.
Är det reklam som nu mitt i allt påverkat mig, eller någon medelålderskris?
Min ekonomi har inte förändrats speciellt mycket, och jag hade lätt kunnat unna mig den där bakelsen och kaffet, både nu och tidigare, jag har bara alltid tyckt att sånt är onödigt. Så inte är det heller något uppdämt behov efter ett liv i fattigdom eller så.
Nåja, det gör ju ingen skada, och det blir ju hemtrevligare här, är bara lite förvånad på mig själv.
Förstår inte riktigt varför, jag har alltid varit rätt enkel i mitt sätt, det har inte varit så noga med kläder eller inredning, det som är bekvämt och praktiskt funkar. Ganska minimalistisk egentligen, har inte tyckt om att samla på mig grejer. Jag lever enkelt, går tillexempel nästan aldrig på café, reser mest bara för att träffa familjen, går inte på spa eller liknande, klipper håret en gång om året ungefär. Och har varit aldeles utmärkt nöjd med det.
Men de senaste månaderna har jag känt ett allt större sug efter vad jag definierar som lyx. Mitt i allt tittar jag på youtubevideor med någon snubbe som flyger i första klass, och kommenterar ifall det ena flygbolagets fruktsallad är bättre än det andras, och kollar sedan hur mycket det skulle kosta att uppgradera min resa. Vilket jag givetvis inte gör pga svindyrt.
Eller så går jag förbi ett café och får en väldig längtan efter att sitta där med en av de fina bakelserna och en fancy kopp kaffe. Jag dricker ju inte ens kaffe, och tycker ju att det går aldeles utmärkt att använda samma tepåse ett par tre gånger då jag gör te hemma.
Nyligen behövde jag en ny tröja, och kom på mig själv med att stå och fingra på en snygg blazer och sidenblus i affären. Jag kan omöjligt ha sådana kläder på jobbet, där är det jeans och tröja som gäller, sidenblus hade blivit förstörd i ett nafs, inte passar den då jag gräver i trädgården heller.
Nu handlade jag mat, och kunde inte köpa kumminfröna jag hade tänkt, för de fanns inte i samma märke och de flesta av mina andra kryddor, och då passar det ju inte in i kryddhyllan.
Därtill har jag drabbats av något sug att göra rent och fint hemma, och tycker att det är en utmärkt sysselsättning en lördag morgon att djuprengöra duschen eller ugnen.
Jag känner inte riktigt igen mig själv. Varifrån kom det här behovet att uppgradera tillvaron, eller vad man nu ska kalla det? Nu kan jag ju kontrollera behovet, och köper varken blazer jag inte behöver, eller specialkaffe. Och att rengöra ugnen är ju bara en bra grej, och det skadar ju inte att fixa några fina ramar till ett par foton eller ta in en vacker knotig tallgren i fönstret och göra en inredningsdetalj av.
Är det reklam som nu mitt i allt påverkat mig, eller någon medelålderskris?
Min ekonomi har inte förändrats speciellt mycket, och jag hade lätt kunnat unna mig den där bakelsen och kaffet, både nu och tidigare, jag har bara alltid tyckt att sånt är onödigt. Så inte är det heller något uppdämt behov efter ett liv i fattigdom eller så.
Nåja, det gör ju ingen skada, och det blir ju hemtrevligare här, är bara lite förvånad på mig själv.
