Så jävla stolt!!

[SiZo]

Skitlöjlig tråd kommer detta bli, men jag måste!!

Jag tycker att det är oerhört läskigt att prova nya saker. Jag har som liten fått lära mig att det är dåligt när saker blir fel, så troligen kommer det därifrån. Men till saken!

Jag har haft en diskmaskin som jag tog med min från förra huset. Jag har bett om hjälp att koppla in den, flera ggr. Det är lite över 1,5 år sedan jag flyttade hit.

Idag bestämde jag mig att fan, trots att folk ska hjälpa mig "nästa vecka" så kommer det ju aldrig hända! Jag provar själv!

Så jag har varit på Bauhaus 3 ggr idag då jag fick med mig fel kopplingar hem. Men tillslut fick jag med mig rätt saker! Jag kopplade in allt, bytte avloppsslang då den gamla var för kort, på typ 45-50 min och sätter på vattnet... Det läcker Jag stänger av vattnet snabbt som attan, och börjar försöka skruva loss skiten, men det sitter tvärfast! Tillslut går det iaf, och jag pratar med min biologiska far som säger att man måste ha nån tejp mellan gängorna

Springer ner till garaget och letar, hittar nån tejp som verkar vara tyyyyyp rätt.

Och nu funkar det!!

Men ja, jag lär stänga av vattnet under natten, för säkerhets skull

Jag är så jävla stolt! Jag klarade det! Helt själv!!

Det är ju märkligt hur handfast jag kan vara med djuren, o totalt hjälplös med sånadär grejer


Vad har du gjort för saker som kan tyckas löjligt för andra, men som du ändå är jättestolt över?

 

[Crossline]

Jag älskar den gången jag körde fast med bilen och fick loss den helt själv!

 

[TheRedLightning]

Varför skitlöjlig tråd? Är väl inget löjligt med det? Har man aldrig gjort det förut så klart man ska vara stolt över det man gjorde.

---

Jag har backat in lastbil och släp på ett trångt ställe när jag precis hade börjat köra med släp på jobbet och en fd kollega tyckte att det var väl ingenting, men för mig var det så.
Idag efterdrog jag däcken på släpet, som är bakom lastbilen. Det är inte som att efterdra på en personbil. Jag vet för mina kollegor som har fysiken på deras sida är det busenkelt, men för mig som är nätt av mig är det något jag är stolt över att jag klarar, med teknik istället för muskler.

En annan grej var när jag var inne i en restaurang och sökte efter en bilägare vars bil var felparkerad, så jag inte kom förbi. Det var ett stort steg för mig, som jag är grymt stolt över mig själv att jag genomförde, då de som inte haft socialfobi inte förstår det stora steget och tycker att det var väl ingenting.

Jag har monterat ihop min soffa, byrå, bokhylla, skrivbord, även kopplat in diskmaskinen, bara avloppsslangen då jag ej hade verktyg hemma för vattnet. Jag har upptäckt att jag klarar mer saker än jag trodde från början, speciellt nu när jag är singel och måste göra sakerna själv.
Som till exempel att ta bort oönskade spindlar från lägenheten (har/haft spindelfobi).

I December förra året hamnade jag nästan i diket med långtradaren, släpet skar ner i snömodden ut mot diket, lyckades få upp ekipaget på vägen igen.
Sen är det alltid tillfredsställande när jag lyckas få loss långtradaren från att sitta fast med lite grus på isen under däcken.

Så ja, det finns en hel del. Går säkert att göra listan ännu längre men jag tror det är viktigt att få känna sig stolt, hur stort eller litet det än må vara.

 

[SiZo]

Varför skitlöjlig tråd? Är väl inget löjligt med det? Har man aldrig gjort det förut så klart man ska vara stolt över det man gjorde.

---

Jag har backat in lastbil och släp på ett trångt ställe när jag precis hade börjat köra med släp på jobbet och en fd kollega tyckte att det var väl ingenting, men för mig var det så.
Idag efterdrog jag däcken på släpet, som är bakom lastbilen. Det är inte som att efterdra på en personbil. Jag vet för mina kollegor som har fysiken på deras sida är det busenkelt, men för mig som är nätt av mig är det något jag är stolt över att jag klarar, med teknik istället för muskler.

En annan grej var när jag var inne i en restaurang och sökte efter en bilägare vars bil var felparkerad, så jag inte kom förbi. Det var ett stort steg för mig, som jag är grymt stolt över mig själv att jag genomförde, då de som inte haft socialfobi inte förstår det stora steget och tycker att det var väl ingenting.

Jag har monterat ihop min soffa, byrå, bokhylla, skrivbord, även kopplat in diskmaskinen, bara avloppsslangen då jag ej hade verktyg hemma för vattnet. Jag har upptäckt att jag klarar mer saker än jag trodde från början, speciellt nu när jag är singel och måste göra sakerna själv.
Som till exempel att ta bort oönskade spindlar från lägenheten (har/haft spindelfobi).

Så ja, det finns en hel del. Går säkert att göra listan ännu längre men jag tror det är viktigt att få känna sig stolt, hur stort eller litet det än må vara.

Ja det är ju det där att våga prova, och sedan inte ge sig utan fullfölja! Jag har så himla lätt för att ge upp för att jag är ju inte bra nog. Det lättaste är att inte prova alls, för då finns inga bevis för att man inte klarar det
Men nu jävlar ska jag ta tag i saker mer! Det har varit en lång process innan jag insåg att det faktiskt var ett reellt problem för mig.

Spindlar har jag en väldresserad hund till. Hon äter upp dem! Hon vet precis vilket skrik det är, och vad hon ska göra då! Jag kan tillomed lyfta upp henne o peka på väggen så tar hon den i ett nafs! Så det är sällan jag ser spindlar numera

Härligt att du vågar prova! Med social fobi och allt! Det är inte lätt!

 

[Tass]

Skitlöjlig tråd kommer detta bli, men jag måste!!

Inte skitlöjligt och GRATTIS!!!!
Jag har tänkt en hel del på saker som jag kan och saker som jag inte kan och som känns helt omöjliga. Jag blir så frustrerad!!! Jag kan helt enkelt saker som min mamma kunde visa mig när jag var liten. Så eftersom jag har grunden kan jag ofta improvisera och lösa saker inom dessa områden. Men allt annat! Allt sånt där som är mansdominerat, där är jag usel, och det stör mig oerhört. Jag kan liksom inte ens börja för jag har det inte i mig. Ändå är jag rätt teknisk, men jag har ingen erfarenhet eller kunskap att falla tillbaka på.
Jag önskar att det fanns kvällskurser dit man kunde ta sina projekt och sina frågor, och där det fanns lärare som kunde visa och förklara. Jag kan ta med min trasiga lampa och mycket annat, det är så skönt att kunna fixa själv.

 

[TheRedLightning]

Ja det är ju det där att våga prova, och sedan inte ge sig utan fullfölja! Jag har så himla lätt för att ge upp för att jag är ju inte bra nog. Det lättaste är att inte prova alls, för då finns inga bevis för att man inte klarar det
Men nu jävlar ska jag ta tag i saker mer! Det har varit en lång process innan jag insåg att det faktiskt var ett reellt problem för mig.

Spindlar har jag en väldresserad hund till. Hon äter upp dem! Hon vet precis vilket skrik det är, och vad hon ska göra då! Jag kan tillomed lyfta upp henne o peka på väggen så tar hon den i ett nafs! Så det är sällan jag ser spindlar numera

Härligt att du vågar prova! Med social fobi och allt! Det är inte lätt!

Igenkänningsfaktorn är hög, det där med att lätt ge upp om det inte är bra nog. Påminner mig om när jag höll på att lära mig backa med lastbils och släp på skolan. Jag hade ribban satt till perfekt och när jag inte nådde upp till den blev jag väldigt deprimerad och trodde att jag inte kunde.
Hade en bra körlärare, som sa till mig precis innan jag skulle köra upp att jag var en "lågoddsare och bäst i klassen". Då visste jag inte vad lågoddsare betydde, men jag fixade uppkörningen galant, inte det lättaste att backa på en manöverbana som är snö och istäckt, men jag fixade det.
Den lärdomen jag tagit med mig från det är att inte sätta ribban så högt, sänka kraven lite och det har hjälpt mig ganska mycket i livet.

Jag minns mammas förra hund en cockerspaniel, han kunde komma springades när jag fortfarande bodde hemma och jag skrek högt, sen var det bara att peka och han tog hand om dom åt mig, även om vi hade en hat-kärlek mellan oss.

 

[SiZo]

Inte skitlöjligt och GRATTIS!!!!
Jag har tänkt en hel del på saker som jag kan och saker som jag inte kan och som känns helt omöjliga. Jag blir så frustrerad!!! Jag kan helt enkelt saker som min mamma kunde visa mig när jag var liten. Så eftersom jag har grunden kan jag ofta improvisera och lösa saker inom dessa områden. Men allt annat! Allt sånt där som är mansdominerat, där är jag usel, och det stör mig oerhört. Jag kan liksom inte ens börja för jag har det inte i mig. Ändå är jag rätt teknisk, men jag har ingen erfarenhet eller kunskap att falla tillbaka på.
Jag önskar att det fanns kvällskurser dit man kunde ta sina projekt och sina frågor, och där det fanns lärare som kunde visa och förklara. Jag kan ta med min trasiga lampa och mycket annat, det är så skönt att kunna fixa själv.

Precis samma för mig! Jag kunde inte ens hålla i en skruvmejsel på ett bra sätt och skruva! Men iomed att min häst ändrar form en gång i månaden, och jag har en wowsadel som jag då skruvar på minst en gång i månaden så lärde jag mig. Och nu när jag har grunden att faktiskt kunna skruva så blev allt annat mkt lättare!

Så ett tips är att köpa skruv och skruvmejsel och något att skruva i och öva!

Jag var intresserad av bilar som liten, men "flickor ska inte vara i garaget" fick jag höra av min mors man. Som 4 år gammal

@RedHyuuga Det är SVÅRT att inte lägga ribban högt. Helst ska det ju vara perfekt första gången man provar Men det går ju liksom inte! Det kommer aldrig fungera så! I ridningen så börjar jag lära mig, men jag faller tillbaks ibland och ställer för höga krav...

 

[TheRedLightning]

@RedHyuuga Det är SVÅRT att inte lägga ribban högt. Helst ska det ju vara perfekt första gången man provar Men det går ju liksom inte! Det kommer aldrig fungera så! I ridningen så börjar jag lära mig, men jag faller tillbaks ibland och ställer för höga krav...

Visst är det så, det är svårt att ändra på sig själv, men när det lyckas då känns det genast mycket bättre.
Har varit samma i ridningen för mig med, jag tycker inte att jag kan rida osv. Sen kommer ridläraren och säger att det kan du visst, då det tydligen inte var många som kunde få Brunte att gå på det viset även om det kändes skit.
I ridningen har jag försökt tänka på elitryttarna att de också har börjat någonstans och sen tagit sig dit dom är. Min ena tränare sa en gång att när det känns motigt i ridningen är det ett tecken på att man är på väg upp i utbildningen och när det går lätt står man still, lite sanning ligger det nog däri.

 

[Fibusen]

Skitlöjlig tråd kommer detta bli, men jag måste!!

Jag tycker att det är oerhört läskigt att prova nya saker. Jag har som liten fått lära mig att det är dåligt när saker blir fel, så troligen kommer det därifrån. Men till saken!

Jag har haft en diskmaskin som jag tog med min från förra huset. Jag har bett om hjälp att koppla in den, flera ggr. Det är lite över 1,5 år sedan jag flyttade hit.

Idag bestämde jag mig att fan, trots att folk ska hjälpa mig "nästa vecka" så kommer det ju aldrig hända! Jag provar själv!

Så jag har varit på Bauhaus 3 ggr idag då jag fick med mig fel kopplingar hem. Men tillslut fick jag med mig rätt saker! Jag kopplade in allt, bytte avloppsslang då den gamla var för kort, på typ 45-50 min och sätter på vattnet... Det läcker Jag stänger av vattnet snabbt som attan, och börjar försöka skruva loss skiten, men det sitter tvärfast! Tillslut går det iaf, och jag pratar med min biologiska far som säger att man måste ha nån tejp mellan gängorna

Springer ner till garaget och letar, hittar nån tejp som verkar vara tyyyyyp rätt.

Och nu funkar det!!

Men ja, jag lär stänga av vattnet under natten, för säkerhets skull

Jag är så jävla stolt! Jag klarade det! Helt själv!!

Det är ju märkligt hur handfast jag kan vara med djuren, o totalt hjälplös med sånadär grejer


Vad har du gjort för saker som kan tyckas löjligt för andra, men som du ändå är jättestolt över?

Det är en helt underbar känsla! Mitt bästa är nog när jag lyckades sala ut en dörröppning och sätta foder runt. Hade stått utan i 2 år.

 

[iNHALE]

Jag är stolt över att jag redde ut logistiken och koordinationen att på egen hand planera och genomföra en flytt från ett land till ett annat när jag var 24 med allt vad det innebär av flyttofferter, biljetter, kontakter, tajma tider och datum exakt för upphämtning/leverans, fixa allt med banker, mobilabonnemang och fan och hans moster. Flöt på smidigt som fan ned till klockslaget. Hade nog inte kunnat göra om det lika bra igen om jag testat.

 

[Ramona]

Jag har byggt en hel massa saker sen jag flyttade ut på landet. Jag byggde en förvaringsbod som blev skitbra trots att det var det första jag någonsin byggde utanför träslöjden i högstadiet. Jag har byggt en kaninbur och jag har byggt ett foderbord till hästarna med tak helt själv. Har fått jättebra självförtroende och tror att jag är rätt bra på att bygga.

 

[Brandgul]

Skitlöjlig tråd kommer detta bli, men jag måste!!

Jag tycker att det är oerhört läskigt att prova nya saker. Jag har som liten fått lära mig att det är dåligt när saker blir fel, så troligen kommer det därifrån. Men till saken!

Jag har haft en diskmaskin som jag tog med min från förra huset. Jag har bett om hjälp att koppla in den, flera ggr. Det är lite över 1,5 år sedan jag flyttade hit.

Idag bestämde jag mig att fan, trots att folk ska hjälpa mig "nästa vecka" så kommer det ju aldrig hända! Jag provar själv!

Så jag har varit på Bauhaus 3 ggr idag då jag fick med mig fel kopplingar hem. Men tillslut fick jag med mig rätt saker! Jag kopplade in allt, bytte avloppsslang då den gamla var för kort, på typ 45-50 min och sätter på vattnet... Det läcker Jag stänger av vattnet snabbt som attan, och börjar försöka skruva loss skiten, men det sitter tvärfast! Tillslut går det iaf, och jag pratar med min biologiska far som säger att man måste ha nån tejp mellan gängorna

Springer ner till garaget och letar, hittar nån tejp som verkar vara tyyyyyp rätt.

Och nu funkar det!!

Men ja, jag lär stänga av vattnet under natten, för säkerhets skull

Jag är så jävla stolt! Jag klarade det! Helt själv!!

Det är ju märkligt hur handfast jag kan vara med djuren, o totalt hjälplös med sånadär grejer


Vad har du gjort för saker som kan tyckas löjligt för andra, men som du ändå är jättestolt över?

Jag gör ofta sådana där saker. Byter ljudkort i datorn, tapetserar, skruvar upp elektronik (som drivs av batteri) och lagar så det fungerar igen och ja... Massor av sådana saker. Sen tittar jag bakåt och förstår inte hur jag ORKAT klara av det. Inte min förmåga utan att samla ihop kraft till att göra något jag egentligen aldrig tränat på innan. Men ibland hittar jag motorn

Är det inte där vi brister? Att orka göra något nytt och tänka efter ordentligt.

 

[bettysmatte]

Jag har bytt brädor på ett burspråk. Det är jag mycket stolt över ! Sågade, spikade, målade...och fint blev det !

 

[Red_Chili]

Åh, där känner jag igen mig. Jag är extrem på "göra det perfekt eller inte göra alls", och det ska bli bra redan första gången hur nytt område det än är för mig... Det är något jag konstant får kämpa för att komma förbi, men fy så jobbigt det är. Tanken är att utmana mig mycket på den punkten nu framöver, för jag är så jäkla less på känslan av att "sitta fast" för att det är så mycket som borde göras som jag inte vågar ta itu med... Ska utan tvekan följa den här tråden för att få mer inspiration...

 

[TheRedLightning]

Åh, där känner jag igen mig. Jag är extrem på "göra det perfekt eller inte göra alls", och det ska bli bra redan första gången hur nytt område det än är för mig... Det är något jag konstant får kämpa för att komma förbi, men fy så jobbigt det är. Tanken är att utmana mig mycket på den punkten nu framöver, för jag är så jäkla less på känslan av att "sitta fast" för att det är så mycket som borde göras som jag inte vågar ta itu med... Ska utan tvekan följa den här tråden för att få mer inspiration...

Känner igen det där, är likadan själv och blir det inte perfekt blir det jobbigt och blir det jobbigt skjuter jag på det och så blir det en ond cirkel.
Du kommer säkert komma över tröskeln, för min egen del har det tagit lång tid och är inte helt över den än heller. Kämpa på.