Psykiska biverkningar på kortison?

[lady_vip]

Längesen jag var inloggad, men när FASS och googling inte ger något så provar jag här.

Jag har sedan en tid en JR-hane på 4 år, kastrerad, som kom till oss som omplacering. Han är en väldigt härlig hund på många sätt, men hans förra hem har satt sina spår. Han utreds och behandlas just nu för IBS-liknande symptom, då han har inflammationer i hela mag- och tarmsystemet. Trots detta har han varit pigg och en ganska glad hund hela tiden vi har haft honom (10 månader), symtomen har främst visat sig i kräkningar.
Han har träffat mycket hundar i sitt förra hem, men fått väldigt lite ramar och träning, däremot har jag inte sett den sociala biten mot andra hundar som ett problem. I vårt hem har det funkar väl åtminstone, även när vi är på andra ställen, förutom att han kan bli lite överexalterad.

Oavsett, igår attackerade han vår lilla valp, till synes oprovocerat. Valpen gjorde inget, hon var tillochmed vänd ifrån honom. Han gick in i jakt-mode och hade jag inte varit precis bredvid hade det kunnat gå riktigt illa. Istället fick jag huggen i min hand som är lindrigt skadad.

Jag är vädigt förvånad, för även om han såklart har en jaktinstinkt så tycker jag att det har skett en personlighetsförändring hos honom. Sedan i lördags går han på en ganska hög dos kortison som ett led i sin behandling, denna ska sedan trappas ner. Han äter också Primperan som har ganska otäcka biverkningar såg jag vid googling igår - men han har inte visat några biverkningar av dem innan, han har fått dem i snart 2 månader.

Det jag funderar på är biverkningar på kortison, vad har ni för erfarenhet av detta? Jag var beredd på trötthet, kissa mycket, tappa muskler etc, inte tvärtom. Han är på helspänn.

Hundarna är såklart skilda åt och vi får lösa detta på något sätt, troligtvis får terriern bo hos min mamma ett tag.

 

[athena_arabians]

@lady_vip: Nu har jag inte haft någon hund men själv tagit kortison och fått en rejäl psykisk påverkan av den (depression på gränsen till självmordsbenägen). Att hunden skulle ha en psykisk påverkan känns inte helt ur luften men bäst är givetvis att ta det med behandlande vet.

 

[Inte_Ung]

Jag blir helt knäpp på kortison, så det borde väl en hund också kunna bli.
Ja blir helt hyper och ser och hör saker som inte finns.
Som människa så kan jag förstå att det är kortisonet.
Men vad skall en stackars hund tro om han plötsligt ser ett monster?

(Jag såg varelser a'la Star Wars som knallade runt i stallet. Och det vet jag ju att det inte finns.)

 

[Malibu_Stacy]

Längesen jag var inloggad, men när FASS och googling inte ger något så provar jag här.

Jag har sedan en tid en JR-hane på 4 år, kastrerad, som kom till oss som omplacering. Han är en väldigt härlig hund på många sätt, men hans förra hem har satt sina spår. Han utreds och behandlas just nu för IBS-liknande symptom, då han har inflammationer i hela mag- och tarmsystemet. Trots detta har han varit pigg och en ganska glad hund hela tiden vi har haft honom (10 månader), symtomen har främst visat sig i kräkningar.
Han har träffat mycket hundar i sitt förra hem, men fått väldigt lite ramar och träning, däremot har jag inte sett den sociala biten mot andra hundar som ett problem. I vårt hem har det funkar väl åtminstone, även när vi är på andra ställen, förutom att han kan bli lite överexalterad.

Oavsett, igår attackerade han vår lilla valp, till synes oprovocerat. Valpen gjorde inget, hon var tillochmed vänd ifrån honom. Han gick in i jakt-mode och hade jag inte varit precis bredvid hade det kunnat gå riktigt illa. Istället fick jag huggen i min hand som är lindrigt skadad.

Jag är vädigt förvånad, för även om han såklart har en jaktinstinkt så tycker jag att det har skett en personlighetsförändring hos honom. Sedan i lördags går han på en ganska hög dos kortison som ett led i sin behandling, denna ska sedan trappas ner. Han äter också Primperan som har ganska otäcka biverkningar såg jag vid googling igår - men han har inte visat några biverkningar av dem innan, han har fått dem i snart 2 månader.

Det jag funderar på är biverkningar på kortison, vad har ni för erfarenhet av detta? Jag var beredd på trötthet, kissa mycket, tappa muskler etc, inte tvärtom. Han är på helspänn.

Hundarna är såklart skilda åt och vi får lösa detta på något sätt, troligtvis får terriern bo hos min mamma ett tag.

Det finns några mindre studier som pekar på att det kan finnas samband med kortison och beteenderubbningar så som aggressivitet hos hund, ja.
Det kan också vara ett smärtutlöst beteende.
Oavsett är det nog klokt att skilja på hundarna under behandlingen.

 

[lady_vip]

Det finns några mindre studier som pekar på att det kan finnas samband med kortison och beteenderubbningar så som aggressivitet hos hund, ja.
Det kan också vara ett smärtutlöst beteende.
Oavsett är det nog klokt att skilja på hundarna under behandlingen.

Det kan absolut vara ett smärtutlöst beteende, men han har inte visat såna beteenden innan när han varit obehandlad och verkligen haft smärta.

Om det inte finns något annat alternativ till behandling så ska de absolut forsätta vara åtskilda.

 

[lady_vip]

@lady_vip: Nu har jag inte haft någon hund men själv tagit kortison och fått en rejäl psykisk påverkan av den (depression på gränsen till självmordsbenägen). Att hunden skulle ha en psykisk påverkan känns inte helt ur luften men bäst är givetvis att ta det med behandlande vet.

Jag blir helt knäpp på kortison, så det borde väl en hund också kunna bli.
Ja blir helt hyper och ser och hör saker som inte finns.
Som människa så kan jag förstå att det är kortisonet.
Men vad skall en stackars hund tro om han plötsligt ser ett monster?

(Jag såg varelser a'la Star Wars som knallade runt i stallet. Och det vet jag ju att det inte finns.)

Det var lite så jag funderade. Han kan inte slappna av riktigt och går med uppspärrade ögon mer eller mindre konstant.
Troligtvis mår han väldigt dåligt.

Väntar på att vet. ska ringa upp under dagen.

 

[tanten]

Jag blir väldigt speedad på kortison.
Så pass att när jag var tvungen att få kortison under cellgiftsbehandlingarna så skrev man ut stesolid för att jag skulle klara det.
Jag hallucinerar inte men jag kunde inte vara stilla och småjoggade runt runt i lägenheten trots att jag mådde räv av cellgifterna.
Det var ganska otäckt. Trots att jag som människa kunde begripa varför.

 

[lady_vip]

Jag blir väldigt speedad på kortison.
Så pass att när jag var tvungen att få kortison under cellgiftsbehandlingarna så skrev man ut stesolid för att jag skulle klara det.
Jag hallucinerar inte men jag kunde inte vara stilla och småjoggade runt runt i lägenheten trots att jag mådde räv av cellgifterna.
Det var ganska otäckt. Trots att jag som människa kunde begripa varför.

Det finns ju väldigt lite sånt hät beskrivet på hund, men rimligtvis borde hundar kunna känna samma sak.

 

[em-pirre]

Jag blir väldigt speedad på kortison.
Så pass att när jag var tvungen att få kortison under cellgiftsbehandlingarna så skrev man ut stesolid för att jag skulle klara det.
Jag hallucinerar inte men jag kunde inte vara stilla och småjoggade runt runt i lägenheten trots att jag mådde räv av cellgifterna.
Det var ganska otäckt. Trots att jag som människa kunde begripa varför.

Jag blir också speedad. Men på ett bra sätt. Jag får så himla mycket gjort!

 

[tanten]

Jag blir också speedad. Men på ett bra sätt. Jag får så himla mycket gjort!

Mitt är i stort sett bara extremt adrenalinpåslag. Känner mig vettskrämd utan att vara rädd. Kan inte vara stilla utan måste röra mig eller trumma med händer och fötter. Det är ganska vidrigt.

 

[lady_vip]

Mitt är i stort sett bara extremt adrenalinpåslag. Känner mig vettskrämd utan att vara rädd. Kan inte vara stilla utan måste röra mig eller trumma med händer och fötter. Det är ganska vidrigt.

Det där beskriver nog min hund väldigt väl. I förmiddags låg han i sin bädd i säkert en timme, men med öppna ögon, inte alls avslappnad som han brukar vara. Valpen har han stenkoll på, nästan som om han är rädd för henne och ska ha koll på var hon är.

 

[Ciccio]

Jo det förekommer på hundar enligt min erfarenhet. Det talas inte så mycket om det av veterinärer tyvärr men det beror väl på att det vetenskapliga underlaget är skralt. Men det är rätt väl iakttaget av hundägare. (Googla på engelska.) Gäller även barn som kan få mardrömmar, bli aggressiva, deprimerade etc.

Det är ju svårt både med hundar och små barn att studera och veta säkert av förklarliga skäl, samt att det gäller ju inte alla individer. Kortison är ju jäkligt bra många gånger och nödvändigt ofta så det är ju lite knepigt. Jag har själv haft en hund som stått på kortison, dock i låg dos, och hon mådde bra förutom väldigt hungrig.

Lycka till med vovven.

 

[Åsa A]

Jag blev själv superspeedad på kortison, sov inte många timmar per natt, var hungrig hela tiden och ville hela tiden göra något för det var jobbigt att bara ta det lugnt (trots att jag bara ett par dagar innan hade varit rätt sjuk och knappt orkat något alls).

De hundar jag haft som gått på kortison har också blivit ganska aktiva, galet hungriga och den ena hunden rök för första och enda gången ihop med sin bästa kompis, de som annars var oskiljaktiga och aldrig bråkade, men ett gammalt märgben triggade honom så pass att han flög på sin kompis (som inte ens visade intresse för benet). De hade alltså kunnat äta färska ben bredvid varandra i vanliga fall men inte när ena hunden gick på kortison. Tack och lov var det bara en kortare kortisonbehandling han genomgick.

 

[lady_vip]

Jag blev själv superspeedad på kortison, sov inte många timmar per natt, var hungrig hela tiden och ville hela tiden göra något för det var jobbigt att bara ta det lugnt (trots att jag bara ett par dagar innan hade varit rätt sjuk och knappt orkat något alls).

De hundar jag haft som gått på kortison har också blivit ganska aktiva, galet hungriga och den ena hunden rök för första och enda gången ihop med sin bästa kompis, de som annars var oskiljaktiga och aldrig bråkade, men ett gammalt märgben triggade honom så pass att han flög på sin kompis (som inte ens visade intresse för benet). De hade alltså kunnat äta färska ben bredvid varandra i vanliga fall men inte när ena hunden gick på kortison. Tack och lov var det bara en kortare kortisonbehandling han genomgick.

Det ger ju lite hopp ändå, jag hoppas ju att han blir som vanligt efter behandlingen. Tyvärr är behandlingen på över en månad.

 

[lady_vip]

Igår gick det mycket bättre. Men han mår inte bra, det är uppenbart. Han ville inte gå på promenad, bara totalvägrade att gå. Så har han inte gjort på väldigt, väldigt länge, senast när han hade en akut inflammation.

Efter samtal med veterinären igår så har vi minskat dosen idag, men jag inser ju också att han troligtvis behöver den här större dosen för att inflammationen ska försvinna.

 

[TinyWiny]

Det där är ett aber! Min hund har ungefär som din, problem med magen pga taskig uppväxt och i hans fall har det gått över till allergi med Det kan bli så när mag-tarmslemhinnan blir så trasig.

Min blir tack och lov inte dålig som du beskriver din men han blir väldigt mycket mer på och det hade säkerligen kunnat slå över i aggressivitet om tillfället och omständigheterna hade varit rätt. Min får numera också antidepressiva och det har varit som ett mirakel. Nu är han nåbar även när ptsd symptomen slår i taket och det går att träna även i skarpt läge vilket har gjort hans problem så mycket lättare att hantera.

Sommartid är min som sämst pga pollen och gräs och han får därför också allergitabletter ihop med kortisonet. Det har gjort att han kan gå på väldigt låg dos (1,25 mg predisonol till 10 kg hund) när det värsta har lagt sig och då märks inte mycket av biverkningarna som kortisonet ger.

 

[lady_vip]

Det där är ett aber! Min hund har ungefär som din, problem med magen pga taskig uppväxt och i hans fall har det gått över till allergi med Det kan bli så när mag-tarmslemhinnan blir så trasig.

Min blir tack och lov inte dålig som du beskriver din men han blir väldigt mycket mer på och det hade säkerligen kunnat slå över i aggressivitet om tillfället och omständigheterna hade varit rätt. Min får numera också antidepressiva och det har varit som ett mirakel. Nu är han nåbar även när ptsd symptomen slår i taket och det går att träna även i skarpt läge vilket har gjort hans problem så mycket lättare att hantera.

Sommartid är min som sämst pga pollen och gräs och han får därför också allergitabletter ihop med kortisonet. Det har gjort att han kan gå på väldigt låg dos (1,25 mg predisonol till 10 kg hund) när det värsta har lagt sig och då märks inte mycket av biverkningarna som kortisonet ger.

Jag har haft en hund innan som gick på ganska hög dos kortison i slutet av livet pga allergi och där märkte jag faktiskt inte så mycket biverkningar, förutom muskelförtvining, sämre päls och mer kissande. Men just det här med trötthet etc märktes inte alls på henne. Sen sammanföll de andra symtomen dessutom med ålderdom, så en viss försämring där hade varit okej oavsett.

Vad tråkigt att han också har problem med mag- och tarmsystemet. Vad gör du för att underlätta för honom med det?

 

[TinyWiny]

Jag har haft en hund innan som gick på ganska hög dos kortison i slutet av livet pga allergi och där märkte jag faktiskt inte så mycket biverkningar, förutom muskelförtvining, sämre päls och mer kissande. Men just det här med trötthet etc märktes inte alls på henne. Sen sammanföll de andra symtomen dessutom med ålderdom, så en viss försämring där hade varit okej oavsett.

Vad tråkigt att han också har problem med mag- och tarmsystemet. Vad gör du för att underlätta för honom med det?

Han får allergifoder, hydrolyserat, och inget annat foder eller godis. Han får hjorthorn att tugga på ibland. Det är inte så ofta för då blir det stress av det och han får inga andra ben. Däremot får han en morot varje dag och det älskar han. Han får också dubbel dos pro-fibre uppdelat på morgon och kväll.
Det tog tid att hitta ett hydrolyserat foder han fungerar på men nu fungerar den biten ganska bra! Vid stress, inre eller yttre i form av t ex pollen eller att han får det jobbigt med ptsd så blir han sämre. Får blodiga diarréer, mår illa och får såklart ont i magen och vill inte äta. Han svarar dock väldigt snabbt på kortison, redan efter några timmar är matlusten tillbaka och de övriga symptomen är borta med. Det är bara diarrén som brukar hänga i ett tag till. Han har tidigare år behövt gå på kortison från mars till januari ungefär. När det fryser till ordentligt brukar han inte behöva det längre. Det är såklart en lång tid men att han mår bra är ju det viktiga och jag är glad att vi kan sluta med det alls iallafall några månader och att han oftast klarar sig på väldigt låg dos.

Första omgången kortison märkte jag att han tappade mycket muskler men de senaste åren har det faktiskt inte blivit några märkbara tapp vilket är väldigt skönt. För hans del blev faktiskt pälsen bättre när han fick kortison. Han hade ju med all säkerhet inte kunnat ta upp tillräckligt med näringsämnen när magen inte mådde bra även om det bara var folsyra som han hade brist på enligt blodproven. Han fällde också konstant tidigare men även det är väldigt mycket bättre nu.

 

[TinyWiny]

Han får allergifoder, hydrolyserat, och inget annat foder eller godis. Han får hjorthorn att tugga på ibland. Det är inte så ofta för då blir det stress av det och han får inga andra ben. Däremot får han en morot varje dag och det älskar han. Han får också dubbel dos pro-fibre uppdelat på morgon och kväll.
Det tog tid att hitta ett hydrolyserat foder han fungerar på men nu fungerar den biten ganska bra! Vid stress, inre eller yttre i form av t ex pollen eller att han får det jobbigt med ptsd så blir han sämre. Får blodiga diarréer, mår illa och får såklart ont i magen och vill inte äta. Han svarar dock väldigt snabbt på kortison, redan efter några timmar är matlusten tillbaka och de övriga symptomen är borta med. Det är bara diarrén som brukar hänga i ett tag till. Han har tidigare år behövt gå på kortison från mars till januari ungefär. När det fryser till ordentligt brukar han inte behöva det längre. Det är såklart en lång tid men att han mår bra är ju det viktiga och jag är glad att vi kan sluta med det alls iallafall några månader och att han oftast klarar sig på väldigt låg dos.

Första omgången kortison märkte jag att han tappade mycket muskler men de senaste åren har det faktiskt inte blivit några märkbara tapp vilket är väldigt skönt. För hans del blev faktiskt pälsen bättre när han fick kortison. Han hade ju med all säkerhet inte kunnat ta upp tillräckligt med näringsämnen när magen inte mådde bra även om det bara var folsyra som han hade brist på enligt blodproven. Han fällde också konstant tidigare men även det är väldigt mycket bättre nu.

Tillägg, han får mat fyra gånger per dag jämt fördelat över dygnet. Lika stora givor varje gång. När han är dålig får han sex gånger/dygn. Allt för att det inte ska bli för tufft för magen.

 

[lady_vip]

Igår bytte vi från Prednisolon till Medrol. Redan igårkväll såg jag ett helt annat lugn i hunden. Vi har inte testat öht med valpen, kommer inte göra det på ett par veckor än, men min lilla JR verkar ha gått tillbaka mer till sitt normalläge.

Tyvärr har han tappat en del kondis och är lite uppsvälld, men han fick ändå höra att han var stilig igår när vi tog blodprov