Jag tycker att jag ofta ser mina egna gamla dagbokstrådar under rubriken "Liknande trådar" under senaste inlägget i en tråd. Det gör mig obekväm. I förhållande till hur måttligt aktiv jag tycker att jag är på den här sajten så begriper jag inte varför jag syns så ofta... Jag tycker inte om att synas. 
Det har ofta hänt att jag har tänkt att skriva ett svar i nån tråd, men så ser jag att det ligger typ tre inlägg från mig under "Liknande trådar", och då känner jag mig så dum att jag inte längre vill skriva nåt. Har letat efter nånstans där man kan ställa in att mina inlägg inte ska finnas med under "Liknande trådar" men inte hittat nån möjlighet att välja bort det.
OK, jag skriver på ett offentligt forum. Klart att jag fattar att det jag skriver är offentligt, att det syns, och att gamla inlägg ligger kvar. Jag står för det jag skriver, det är inte det. Men jag tänker att det jag skriver är som en dagslända - det blir sett av ett fåtal intresserade och sen "försvinner" det och faller i glömska. Så jävla rolig är jag ju inte. Att mina gamla döda inlägg ska poppa upp igen under "Liknande trådar" känns som nån slags zombieapokalyps...
Det känns som att jag går och trycker upp mig själv i andras ansikten, mot deras vilja (och mot min egen vilja).
Jag försöker alltid tänka på att vara så obemärkt som möjligt, inte reta någon och inte vara alltför iögonfallande. Jag har fått för mig att folk tycker att jag är konstig, irriterande och "för mycket", så jag försöker verkligen tona ner mig själv i alla situationer. För att lugna mig själv så brukar jag tänka på att de flesta har fullt upp med sitt och inte alls ägnar sin tid åt att tänka på mig. Brukar intala mig själv att jag nog är en som de flesta inte minns, inte lyssnar till, inte bryr sig om eller lägger märke till, vilket jag trivs bra med. Jag har alltid önskat att jag vore osynlig.
Men så ser jag hela tiden mina gamla trådar, och jag slipper liksom inte undan...
Det stör min bild av att vara osynlig!
Apropå det så var jag i Stockholmstrakten igen för ett tag sen och tänkte att jag skulle passa på att besöka en trevlig butik som jag brukade besöka lite då och då när jag bodde där. Räknade ut att det borde vara 7 år sen jag var där sist. Gick runt och tittade och njöt och shoppade lite, och ställde lite frågor till butiksinnehavaren om en viss produkt de säljer. Då har butiksinnehavaren mage att säga att hen känner igen mig och kommer ihåg att jag har varit där förut... !!!
Jag tänker att jag BORDE ta det som en komplimang, såklart. Men jag kan inte låta bli att känna obehag. WTF - funkar inte min osynlighetsmantel alltså?!
Det enda jag vill är ju att få leva ifred och pyssla med mitt och inte synas...
Det har ofta hänt att jag har tänkt att skriva ett svar i nån tråd, men så ser jag att det ligger typ tre inlägg från mig under "Liknande trådar", och då känner jag mig så dum att jag inte längre vill skriva nåt. Har letat efter nånstans där man kan ställa in att mina inlägg inte ska finnas med under "Liknande trådar" men inte hittat nån möjlighet att välja bort det.OK, jag skriver på ett offentligt forum. Klart att jag fattar att det jag skriver är offentligt, att det syns, och att gamla inlägg ligger kvar. Jag står för det jag skriver, det är inte det. Men jag tänker att det jag skriver är som en dagslända - det blir sett av ett fåtal intresserade och sen "försvinner" det och faller i glömska. Så jävla rolig är jag ju inte. Att mina gamla döda inlägg ska poppa upp igen under "Liknande trådar" känns som nån slags zombieapokalyps...
Det känns som att jag går och trycker upp mig själv i andras ansikten, mot deras vilja (och mot min egen vilja).Jag försöker alltid tänka på att vara så obemärkt som möjligt, inte reta någon och inte vara alltför iögonfallande. Jag har fått för mig att folk tycker att jag är konstig, irriterande och "för mycket", så jag försöker verkligen tona ner mig själv i alla situationer. För att lugna mig själv så brukar jag tänka på att de flesta har fullt upp med sitt och inte alls ägnar sin tid åt att tänka på mig. Brukar intala mig själv att jag nog är en som de flesta inte minns, inte lyssnar till, inte bryr sig om eller lägger märke till, vilket jag trivs bra med. Jag har alltid önskat att jag vore osynlig.
Men så ser jag hela tiden mina gamla trådar, och jag slipper liksom inte undan...
Det stör min bild av att vara osynlig!Apropå det så var jag i Stockholmstrakten igen för ett tag sen och tänkte att jag skulle passa på att besöka en trevlig butik som jag brukade besöka lite då och då när jag bodde där. Räknade ut att det borde vara 7 år sen jag var där sist. Gick runt och tittade och njöt och shoppade lite, och ställde lite frågor till butiksinnehavaren om en viss produkt de säljer. Då har butiksinnehavaren mage att säga att hen känner igen mig och kommer ihåg att jag har varit där förut... !!!
Jag tänker att jag BORDE ta det som en komplimang, såklart. Men jag kan inte låta bli att känna obehag. WTF - funkar inte min osynlighetsmantel alltså?!
Det enda jag vill är ju att få leva ifred och pyssla med mitt och inte synas...
