Ny kattkompis eller inte?

[nyttnick]

Jag har en 11-årig hona. När jag skaffade henne så tog jag hem ytterligare en kattunge från samma katthem och dessa två var oskiljaktiga, tills jag var tvungen att ta bort kompisen (hjärtemisse som jag saknar otroligt mycket).

Ett tag senare så tar jag hem en kattunge, i förhoppning om att min gammelmisse ska bli glad åt sällskapet. Det funkade hjälpligt. De bråkade inte, men verkade inte ha ut något av varandra. Antagligen var det större problem under ytan, då den andra katten kissade precis överallt hemma. Jag kämpade i 1½ år med städning, flera lådor, feromoner osv och den kissande katten höll på att få en enkelbiljett till himlen, men då det var en himla fin och rysligt trevlig individ, så lyckades jag omplacera. I nya hemmet med fler katter och ett gäng hundar så har den katten inte kissat utanför lådan en gång. Så gissningsvis var det något mellan min gammelkatt och denna som inte riktigt fungerade.

Jag är lite sugen på en katt till, men frågan är om historien kommer att upprepa sig. Och om det kommer att vara till någon glädje för missen jag redan har. Hon är lite skygg och går gärna undan när hon känner sig trängd. Det kanske är bättre att hon får vara gammal ifred? Samtidigt som jag önskade att hon hade en kompis under dagarna när jag jobbar länge.

Några tankar och idéer runt detta?

 

[Alexandra_W]

Verkar katten vantrivas med att vara själv?

Om inte, och det att den inte verkade ha utbyte av kompisen du provade med och fick omplacera, skulle jag låta den njuta av ålderdomen ifred. Katter är ju inte flockdjur så. Sen vissa katter (min äldsta tex) vill verkligen ha en kompis och mår inte bra ensamma.

 

[TinyWiny]

Jag hade nog inte skaffat någon mer katt så länge den du har lever. Den visade ju tydligt att den inte gillade sällskapet och risken är ju ganska stor att det inte kommer fungera med nästa katt heller. Möjligtvis om du kan ta en katt ifrån ett katthem och får ha den på prov ett tag? Då kan du ju i lugn och ro se hur det fungerar mellan katterna och lämna tillbaka katthemskatten om det inte fungerar. Jag vet inte alls vad katthemmen har för policy om de överhuvudtaget kan tänka sig att göra så men man kan ju fråga. Det kan ju ha varit så att det var just för att den nya katten var en kattunge som det inte fungerade och att det fungerar med en vuxen katt.

 

[nyttnick]

Hon mår nog rätt bra själv som så, det kanske är mitt dåliga samvete som spelar mig ett spratt. Hon är egentligen ingen familjekatt, även om det ingår två barn på deltid i familjen, utan mer en mattegris. Så de dagar jag har barnen ser jag inte röken av henne förrän de somnat på kvällen. De dagarna jag inte har barnen så jobbar jag mellan 10 och 13 timmar, så det blir långa och ensamma dagar för henne. Det är varannan helg som jag har mer tid över. Därför hade det kännts bra för mig och mitt samvete om jag kunde hitta en kompis. Sen är ju frågan om det är bäst för henne som sagt.

I övrigt är hon pigg, blank i pälsen och är fysiskt väldigt välmående. Hon har aldrig velat vara utekatt, men nu i sommar har hon fått upp smaken för att vara i trädgården. Hon går inga långa sträckor, utan håller sig precis runt huset.

Just det, hon har ju två marsvinskompisar också, fast de är lite läskiga ibland när de springer i buren Har sett att hon gärna sitter utanför buren och kollar in vad de pysslar med.

 

[TinyWiny]

Okej, då förstår jag mer men frågan är ju om hon får det sällskapet du vill ha till henne med en ny katt? Jag tänkte likadant när jag började plugga och var borta långa dagar och hade en ensam katt. Jag skaffade en till och visst, de var inte osams eller så men de hade heller inget utbyte utav varandra. De lekte aldrig och de låg aldrig och sov i en hög som mina stallkatter jag har nu gör utan de höll sig var och en på sin kant och var mer beroende av mig än av varandra. När jag sedan skaffade hund så tydde sig den nya katten mer till honom än till den första katten. Den första katten var och förblev en ensamvarg även sedan när vi skaffade två katter till. Men kolla upp med ett katthem om du kan tänka dig att ta hand om en vuxen katt? Katthemmen kanske tycker att det är helt okej att lämna ut på prov så att ni kan testa hur det fungerar i lugn och ro? Det handlar ju om individer, vissa går jättebra ihop medans andra inte går ihop alls och vissa accepterar varandra men inte mer. Det är ju betydligt mycket enklare och går snabbare att se om två vuxna katter kommer gå bra ihop än en vuxen och en unge.

 

[nyttnick]

Problemet med katthemmen här är att de vuxna katter de har inte vill komma till en familj med barn (misstänker att de katterna är väldigt skygga och/eller osäkra).
Hon kanske mår ok som det är ändå, men hon är ju min lilla älskling och jag tycker det är synd att hon på äldre dagar inte kan/vill/får ta mer plats än hon gör. Samtidigt vet jag att hon skulle må jättedåligt av att byta familj, för hon är väldigt matteberoende och sover hos mig, även när barnen är hemma.
Det är jobbigt att känna att jag inte riktigt räcker till. Särskilt när jag vet att det kanske inte är så många år kvar. Jag får hoppas att det lättar på jobbfronten.

 

[TinyWiny]

Jag tror faktiskt inte att du behöver ha dåligt samvete. Din katt får sova hos dig och vad är mer värt än det? Det hade varit skillnad om hon hade visat att hon mådde dåligt på något sätt men hon verkar ju må bra och det tycker jag att du ska ta fasta på

 

[nyttnick]

Jag tror faktiskt inte att du behöver ha dåligt samvete.

Åh, jag är en sån där som har konstant dåligt samvete över att inte kunna ge 100% av mig själv till alla jag tycker om, djur som människor Men tror ni att det här är gott nog åt min misse så litar jag på det. Hon kom till mig mest av en slump, för jag ville ha kompis till den andra kattungen, men kände att jag inte visste vilken av alla hundratals kattungar jag skulle välja, så jag bad katthemmet att skicka med den kattunge de trodde skulle vara svårast att få omplacerad. Det tog 6 veckor innan jag kom i närheten av henne, eller rättare sagt, hon km i närheten av mig. Hon hoppade upp i soffan och lade sig raklång bredvid mig och jag vågade inte röra på mig på flera timmar av rädsla för att hon skulle försvinna igen
Så hon är väldigt speciell för mig. Än idag har vi allsköns problem med "normal hantering" men vi har utarbetat en fungerande strategi för vår relation och hon är väldigt "mammig".

 

[Alexandra_W]

Av det du berättar tror jag inte hon vill ha en ny kompis, varken som sällskap eller som konkurrerar om matte, kanske gör man inte törs röra sig som man vill osv.

Visst kan vissa tillbakadragna katter blomma upp av en artfrände, men din har ju visat innan att den inte gör det. Låt henne njuta av en avslappnad ålderdom helt solo du

 

[nyttnick]

Nä, du har säkert rätt. Det var bara att hon saknade sin gamla kompis så mycket initialt. De låg alltid tillsammans i en hög i sängen eller soffan, på varandra, bredvid och under och runt. Det vara bara färgen som gjorde att man såg två katter i stället för en. Hon gick länge och letade efter henne. Nu har det visserligen gått 3 år sen kompisen togs bort, så hon kanske inte saknar allt det så mycket som jag som människa hade gjort.