Låg

Mina prestationer ligger alltid under vad jag borde klara som minst. Jag försöker hela tiden så gott jag kan, men det är aldrig tillräckligt. Känner att jag hatar mig själv.

 

[manda]

Så sorgligt @Wille. Måste vara tunga känslor.

En grej som hjälpt mig mycket, framför allt genom att se vad av min måttstock för mig själv som kommer utifrån och får mig att döma mig själv, är att läsa om ableism; grundantagandet att normfungerande kroppar och människor är överlägsna andra, mer eftertraktansvärda och att människovärdet bygger på kompetens och prestation. Andra typer av fördomar och diskriminering tex rasism, könsdiskriminering och klassrelaterad ojämlikhet är mer medvetna och diskuterade som problematiska strukturer i vårt samhälle, medan ableismen är mer dold och outtalad, vilket på vissa sätt gör den svårare att adressera och lättare att internalisera.

Vet inte om det ger något för dig, men i min upplevelse finns potential att komma bort från värdering efter prestation och attribut genom att fördjupa sig kring ableism. Det är inte menat som ett råd. Mer en reflektion som kom upp för mig när jag läste, som du såklart bara gör vad som passar bäst med.

 

[Wille]

Så sorgligt @Wille. Måste vara tunga känslor.

En grej som hjälpt mig mycket, framför allt genom att se vad av min måttstock för mig själv som kommer utifrån och får mig att döma mig själv, är att läsa om ableism; grundantagandet att normfungerande kroppar och människor är överlägsna andra, mer eftertraktansvärda och att människovärdet bygger på kompetens och prestation. Andra typer av fördomar och diskriminering tex rasism, könsdiskriminering och klassrelaterad ojämlikhet är mer medvetna och diskuterade som problematiska strukturer i vårt samhälle, medan ableismen är mer dold och outtalad, vilket på vissa sätt gör den svårare att adressera och lättare att internalisera.

Vet inte om det ger något för dig, men i min upplevelse finns potential att komma bort från värdering efter prestation och attribut genom att fördjupa sig kring ableism. Det är inte menat som ett råd. Mer en reflektion som kom upp för mig när jag läste, som du såklart bara gör vad som passar bäst med.

Jag har liksom inte ett fungerande liv eftersom jag inte kan prestera ett fungerande liv.

 

[Rosett]

Jag har liksom inte ett fungerande liv eftersom jag inte kan prestera ett fungerande liv.

Reflektion från en med liknande liv: Jag har sänkt kraven på mig själv. Så att jag inte klarar av att sköta ett hushåll och jobba får vara så, jag har ett fungerande liv utifrån mina förutsättningar och förmågor.
Men det är ju enklare för mig eftersom jag har sjukersättning så måste inte pressa mig själv.
Känns så trist att du måste kämpa så.

 

[Scata]

Men jösses! Tänk på vad du HAR gjort idag! Jag läste ditt dagboksinlägg om röjningen i köket. Jag tycker snarare att du faktiskt gör mer saker nu än förut.

Så här börjar du skriva: Mina prestationer ligger alltid under vad jag borde klara som minst.
Då undrar jag; Vem ställer kraven på dig? Är det du själv? Isåfall varför ställer du dom kraven på dig?
Vad är det som är "borde" egentligen? Vad är "minst"?
Försök gå tillbaka till tänket "vill" och "kan" istället, som du jobbat med tidigare.
Jag vill inte att du svarar på dessa frågor, utan i lugn och ro begrundar dom.

Eller så har du en depp-stund just nu, ta den för vad den är - gosa med en katt en stund t.ex. Låt dagen vara över för idag, vila och ta en ny dag imorgon.

 

[Wille]

Men jösses! Tänk på vad du HAR gjort idag! Jag läste ditt dagboksinlägg om röjningen i köket. Jag tycker snarare att du faktiskt gör mer saker nu än förut.

Så här börjar du skriva: Mina prestationer ligger alltid under vad jag borde klara som minst.
Då undrar jag; Vem ställer kraven på dig? Är det du själv? Isåfall varför ställer du dom kraven på dig?
Vad är det som är "borde" egentligen? Vad är "minst"?
Försök gå tillbaka till tänket "vill" och "kan" istället, som du jobbat med tidigare.
Jag vill inte att du svarar på dessa frågor, utan i lugn och ro begrundar dom.

Eller så har du en depp-stund just nu, ta den för vad den är - gosa med en katt en stund t.ex. Låt dagen vara över för idag, vila och ta en ny dag imorgon.

Alltså, mitt kök är brandfarligt när jag inte orkar hålla ordning och det händer hela tiden. När folk påpekar det så känner jag bara att "vad ska jag göra åt saken?". För jag känner inte att jag klarar av att hålla spisen ren från saker. Det går bara till en viss gräns, sen hamnar saker på spisen.

 

[Scata]

Alltså, mitt kök är brandfarligt när jag inte orkar hålla ordning och det händer hela tiden. När folk påpekar det så känner jag bara att "vad ska jag göra åt saken?". För jag känner inte att jag klarar av att hålla spisen ren från saker. Det går bara till en viss gräns, sen hamnar saker på spisen.

Folk påpekar kanske av välvilja, men du väljer hur du ska leva ditt liv - ingen annan!
Försök ignorera "goda råd" om du blir ledsen av dom, goda råd är bara råd inget annat. Inget måste eller borde, bara ett råd.
OM ditt kök skulle vara brandfarligt på riktigt, skulle inte din boendestödjare hjälpa dig med det då? Hen är ju där och kan SE med egna ögon, det kan ingen på Buke.

Ditt liv - du bestämmer
(och nu menade jag det i positiv bemärkelse! som i "ta makten över ditt liv" låt ingen bestämma över dig )

 

[manda]

Jag har liksom inte ett fungerande liv eftersom jag inte kan prestera ett fungerande liv.

Nä. Så är det såklart. Tycker samtidigt ditt liv - din måttstock.

Jag knölar lite med något liknande men annorlunda. Dock får jag den hjälp utifrån med praktikaliteter vilket ju är en enorm förmån även om det borde vara en rättighet även för dig. Jag har det senaste givit upp flera sådana självbestämmande/egenmaktsgrejer som jag tidigare tänkt på som bidragande till min livskvalitet (värma mat, duscha). Jag är fortfarande i att känna att det sänker min livskvalitet. Samtidigt söker jag ett perspektiv eller en plats att uppleva ifrån där de sakerna inte definierar mig eller mitt liv. Säger inte att det är lätt. Säger inte att det är rätt. Men jag funderar mycket på vilken måttstock jag vill mäta mitt liv (metaforiskt. Egentligen vill jag inte mäta alls, utan samla upplever och erfarenheter).

Förlåt kvällssvammel. Vill mest säga att hur livet ser ut måste inte nödvändigtvis vara så viktigt. Framför allt inte hur någon annan tycker mitt liv ser ut.

 

[Wille]

Folk påpekar kanske av välvilja, men du väljer hur du ska leva ditt liv - ingen annan!
Försök ignorera "goda råd" om du blir ledsen av dom, goda råd är bara råd inget annat. Inget måste eller borde, bara ett råd.
OM ditt kök skulle vara brandfarligt på riktigt, skulle inte din boendestödjare hjälpa dig med det då? Hen är ju där och kan SE med egna ögon, det kan ingen på Buke.

Ditt liv - du bestämmer
(och nu menade jag det i positiv bemärkelse! som i "ta makten över ditt liv" låt ingen bestämma över dig )

Nej, boendestödjare ser inte sånt. Man får vara glad om de har mål i munnen ö.h.t. och inte sitter och bläddrar i sin telefon när de är här. Och jag får aldrig hjälp med att prioritera. Eller så är det så att vi aldrig hinner mer än disk och dammsugning. Det finns mer behov men det hinns inte.

Jo, jag blir ledsen när jag ser att folk nog har rätt i att hela kåken kan brinna upp för att jag har sopor på spisen, men saknar förmåga att göra något åt det.

 

[bettysmatte]

Jo, jag blir ledsen när jag ser att folk nog har rätt i att hela kåken kan brinna upp för att jag har sopor på spisen, men saknar förmåga att göra något åt det.

Men nu HAR du ju precis gjort något åt det - gläds åt det idag !

Och att ditt kök är brandfarligt är väl att ta i men, ja, det ÄR ingen bra idé att förvara saker och ting på spisen. Ingen vill se dig och ditt hus brinna upp!

 

[Wille]

Men nu HAR du ju precis gjort något åt det - gläds åt det idag !

Och att ditt kök är brandfarligt är väl att ta i men, ja, det ÄR ingen bra idé att förvara saker och ting på spisen. Ingen vill se dig och ditt hus brinna upp!

Nej, kan inte alls glädjas åt det för det är snart samma visa igen. Jag känner bara att jag inte mäktar med att göra det jag behöver.

 

[Rosett]

Nej, boendestödjare ser inte sånt. Man får vara glad om de har mål i munnen ö.h.t. och inte sitter och bläddrar i sin telefon när de är här. Och jag får aldrig hjälp med att prioritera. Eller så är det så att vi aldrig hinner mer än disk och dammsugning. Det finns mer behov men det hinns inte.

Det där går väl att ändra på. Har ni gjort nån planering för vad de ska hjälpa till med?
Jag gör det med mina ca var 6e månad, då säger jag vad jag vill att de ska hjälpa till med, t.ex. om det är dammigt så kan de fråga om jag behöver damma.
De gör även en plan på papper där det står olika saker som jag bestämt att jag vill prioritera, sen när det gått 6 månader så går vi igenom det och ser vad som behöver ändras och vad jag vill ha kvar i planeringen.
Det kanske är jobbigt för dig att uttrycka för dem vad du behöver hjälp med? (Frivilligt att svara såklart).

 

[Wille]

Det där går väl att ändra på. Har ni gjort nån planering för vad de ska hjälpa till med?
Jag gör det med mina ca var 6e månad, då säger jag vad jag vill att de ska hjälpa till med, t.ex. om det är dammigt så kan de fråga om jag behöver damma.
De gör även en plan på papper där det står olika saker som jag bestämt att jag vill prioritera, sen när det gått 6 månader så går vi igenom det och ser vad som behöver ändras och vad jag vill ha kvar i planeringen.
Det kanske är jobbigt för dig att uttrycka för dem vad du behöver hjälp med? (Frivilligt att svara såklart).

Det finns en genomförandeplan men tror inte vi följer den. Har ju också bara haft vikarier de senaste halvåret och de verkar inte veta något.

 

[stjarnhimmel]

Det finns en genomförandeplan men tror inte vi följer den. Har ju också bara haft vikarier de senaste halvåret och de verkar inte veta något.

Kan du inte fråga om det?
Eller om du har den planen- ta fram den?

 

[Wille]

Kan du inte fråga om det?
Eller om du har den planen- ta fram den?

Får leta om jag kan hitta den. Tror den är rätt allmänt formulerad. Och att det är jag som beslutar vad som ska göras.

 

[Wille]

Fan, vad jag känner att livet är jobbigt. Måste man leva? Känner att jag skulle vilja slippa.