Kuggade

Jahapp.

Luften gick änna ur mig, trots att jag var ganska säker på att det skulle bli precis såhär. Men man måste ju tänka positivt osv. Men jag är realist. Osv osv.

Alltså jag kör helt ok när jag kör med min lärare på trafikskolan och den bilen jag är van vid. Men var sjukt stressad över att det var en ny bil och nu människa som skulle sitta med. Fick stoppa min impuls att bara resa mig upp och gå från väntrummet när dom hemska ”rödjackorna” från Trafikverket gjorde entré.

Sen var jag så uppstressad att mina ben och händer skakade som asplöv. Hade svårt att liksom ta in några instruktioner, kändes som jag satt i en burk i mitt eget neurotiska huvud. Gick såklart skit.

Hur gör man när man blir såhär ”blockerad” och panikslagen? Jag har alltid varit en ”underachiver”, kräkts innan tentor och hästtävlingar etc. Detta är 100 resor värre, fattar inte hur det ska gå.

 

[athena_arabians]

Jag har inget bra råd att ge för jag är litegrann åt det hållet. Tydligen är jag bra på att fejka att vara lugn. Men visst, det har blivit bättre med åren och jag försöker medvetet tvinga mig själv utanför min komfortzon.

 

[Luff]

Sonen som är extremt nervös innan prov klarade sig för att han först fick göra yttre besiktning. Han trodde det sket sig redan där, slutade vara nervös och därför skakade han inte under körprovet. Han skakar okontrollerat i händerna. Inte så bra vid körning. Så kolla om du först kan få prata med rödjackorna, förklara din nervositet.

 

[Görel]

Jag körde upp sex gånger för 20 år sen. Det funkade när jag låtsades att jag var världens bästa bilförare. Jag hade i huvudet gått igenom alla situationer där det gått fel på uppkörningarna och hur jag skulle gjort istället, så när det uppstod någon knepig situation hade jag redan förberett mig mentalt för hur jag skulle lösa den. Den gången jag klarade mig tog jag fel på höger och vänster, något jag aldrig gjort vare sig förr eller senare, och istället för att låta det skvalpa kvar i bakhuvudet sa jag bara att jag har svårt för det och tänkte framåt.

 

[aiquen]

Tråkigt att det inte gick vägen! Jag förstår din känsla, så jag menar verkligen inte att låta äckligt klämkäck nu, men kan du försöka vända på det och se det här som en erfarenhet inför nästa gång?

Låt det smälta, fortsätt kör så mycket du bara kan (och öva extra om det var något särskilt moment som gick lite mindre bra, så att du känner dig förberedd och trygg med körningen) och kanske kan det kännas i alla fall lite lättare nästa gång när du nu redan varit i situationen en gång? Åtminstone tycker jag att det ofta kan vara just det okända man ställs inför i en ny situation, som blir som något av en extra katalysator för nervositet/katastroftankar.

Har du provat att hitta någon teknik som kan fungera när nervositeten blir så stark? Andningsövningar eller liknande, för att få kontroll i stunden?

Jag tänker även att förarprövarna är väl införstådda i att man kan vara extremt nervös. Tala om det innan, så hen kan försöka underlätta för dig!

Och angående bilen, så finns det någon möjlighet att du kan låna körskolans bil (om det är den du är van vid) under uppkörningen om det skulle kännas tryggare?

 

[miumiu]

Alltså ni är så himla fina! Snackade med min morsa direkt efteråt (psykolog) och hon har nog nån arbetsskada där hon ska försöka leta lösningar på allting när jag bara vill vara ledsen dotter som blir tröstad. Hypnos, KBT, Ge Upp var alternativ som presenterades för mig. Ibland behöver man liksom bara höra att livet suger ibland, och att man inte är ensam om att känna så. Jag kommer dust myself of and try again, behöver bara få vara ledsen först.

 

[Vira]

Jag klarade det inte förrän på tredje försöket (vilket var rätt besvärligt, för jag behövde verkligen körkortet direkt och det var långa väntetider för att få köra upp igen). Känner igen det där med att bli för nervös för att det ska gå bra, andra uppkörningen var det helt och hållet nervositeten som förstörde för mig. Tredje och sista gången var jag så inställd på att det skulle gå åt skogen den gången också att det inte var lönt att vara nervös längre, så då gick det plötsligt bra Tack och lov hade min bror just också behövt köra upp tre gånger innan han fick körkortet, annars tycker jag att man mest hör från dem som klarar det på första försöket och som förstås är de som helst berättar om det.

 

[athena_arabians]

Jag klarade det inte förrän på tredje försöket (vilket var rätt besvärligt, för jag behövde verkligen körkortet direkt och det var långa väntetider för att få köra upp igen). Känner igen det där med att bli för nervös för att det ska gå bra, andra uppkörningen var det helt och hållet nervositeten som förstörde för mig. Tredje och sista gången var jag så inställd på att det skulle gå åt skogen den gången också att det inte var lönt att vara nervös längre, så då gick det plötsligt bra Tack och lov hade min bror just också behövt köra upp tre gånger innan han fick körkortet, annars tycker jag att man mest hör från dem som klarar det på första försöket och som förstås är de som helst berättar om det.

Jag och min körlärare som väntade på mig vid stationen trodde jag kuggat... men det gick bra Däremot var jag inte en säker förare tillbaka till körskolan, min lärare bara tittade på mig och tyckte "Jag kör tillbaka" vilket jag inte protesterade emot med tanke på adrenalinet jag pumpade just då

 

[Lycan]

Jahapp.

Luften gick änna ur mig, trots att jag var ganska säker på att det skulle bli precis såhär. Men man måste ju tänka positivt osv. Men jag är realist. Osv osv.

Alltså jag kör helt ok när jag kör med min lärare på trafikskolan och den bilen jag är van vid. Men var sjukt stressad över att det var en ny bil och nu människa som skulle sitta med. Fick stoppa min impuls att bara resa mig upp och gå från väntrummet när dom hemska ”rödjackorna” från Trafikverket gjorde entré.

Sen var jag så uppstressad att mina ben och händer skakade som asplöv. Hade svårt att liksom ta in några instruktioner, kändes som jag satt i en burk i mitt eget neurotiska huvud. Gick såklart skit.

Hur gör man när man blir såhär ”blockerad” och panikslagen? Jag har alltid varit en ”underachiver”, kräkts innan tentor och hästtävlingar etc. Detta är 100 resor värre, fattar inte hur det ska gå.

När jag körde upp för bil var jag väldigt nervös. Självklart kuggade jag på första försöket. Men efter ett par lektioner försökte jag igen och då hade jag i princip redan gett upp = inte nervös. Då klarade jag provet. När jag skulle köra upp för mc så erkände jag direkt för läraren att jag är väldigt nervös. Hon var väldigt förstående. Hamnade i ett par knepiga situationer när jag skulle köra i trafiken och efter att ha varit nära att bli påkörd för 3e gången (klassiska bilar som tränger sig/inte ser sig för) så var jag säker på att jag hade kuggat. Nejdå, jag klarade uppkörningen! Världen går inte under för att du kuggar. Det är bara att försöka igen.

 

[Kilauea]

Jag och min körlärare som väntade på mig vid stationen trodde jag kuggat... men det gick bra Däremot var jag inte en säker förare tillbaka till körskolan, min lärare bara tittade på mig och tyckte "Jag kör tillbaka" vilket jag inte protesterade emot med tanke på adrenalinet jag pumpade just då

Min mamma hämtade mig efter uppkörningen och bara "grattis, då kan ju du köra hem nu!".
Jag: "aldrig i livet, det vågar jag inte!"

Hon körde hem .

 

[Kilauea]

Min sambo var sjukt nervös och klarade sig först på sjunde uppkörningen, för övrigt.

 

[sweep]

När jag körde upp sista gången (tredje försöket fast med 4,5 års paus mellan) så hade jag en körlektion precis före och körde med körskolas bil så bytte bara den som satt bredvid och jag var nervös och jag gjorde missar men han godkände mig för att jag visste vad jag gjorde för fel och hur jag skulle lösa det egentligen.
Kör med olika från körskolan om det är möjligt och träna på uppkörning så du blir van vid någon ny bredvid. Och låna körskolans bil som du är van vid nästa gång

 

[Gnist]

Boka en lektion alldeles innan nästa uppkörning och kolla i god tid innan om du kan få köra upp med den bilen, så lägger sig de värsta nerverna inför själva uppkörningen förhoppningsvis

 

[godisklubba]

Tråkigt att det inte gick vägen!

Jag kuggade också min första uppkörning och var helt förstörd efteråt. Men jag tror att det var viktigt för mig att få vara sådär ledsen och gråta efteråt, annars hade jag inte kunnat samla mig och försöka igen.

Innan min andra uppkörning skakade jag av nervositet, glömde bort auto-holder så förarprövaren fick hjälpa mig att få bilen i rullning Tror det som gjorde att jag ändå kunde fokusera på provet var att förarprövaren var så lugn och lyhörd när han märkte att jag skakade som ett asplöv.
Jag skakade för övrigt minst lika mycket efter uppkörningen, men då för att jag var så glad.

Om det går så skulle jag också rekommendera att du lånar bil från körskolan nästa gång. Det är sååå värt pengarna att hyra körskolans bil och köra en bil som man kört tidigare. Bara tryggheten att veta att man kört bilen tidigare, vet vart olika knappar osv sitter (speciellt med tanke på säkerhetskontrollen) tyckte jag var så skönt!

Innan corona vet jag att min körskola brukade låta körläraren sitta med i baksätet under uppkörningen om eleven ville. Det kanske går att fixa om du tycker att det är jobbigt med en ny, okänd person jämte? I så fall kan du se din vanliga körskollärare i backspegeln hela tiden