- Svar: 4
- Visningar: 767
Let's be honest.
Jag mår skit. Jag trivs med både personal och butiken Jag arbetstränar på så har inget med det att göra. Att jag ens orkar samla ihop min lilla, lilla, lilla uns av energi och gå till stället är pga stället.
Men jag har ingen fritid längre. Jag orkar knappt öppna en bok, ofärdiga projekt ligger, hemmet ser ut som fan, levt på knäckebröd de senaste dagarna för att få i mig något. Orkar knappt laga någon mat, orkar knappt duscha, orkar knappt slänga soporna.
Slutat med hästarna, slutat mycket med det sociala och när jag väl orkar umgås med en vän är jag liksom inte där mentalt. Jag är där i form av ett skal. Ingen lust, ingen ork och helt plötsligt ligger jag i soffan och ligger däckad.
Att värma mat i mikron känns som ett arbetspass. Att bre knäckebröden likaså, jag äter dem som de är. Torrt.
Jag ligger bara apatisk och glor upp i taket eller sover.
Jag har haft sagt till min kontaktperson samt läkare på psykiatrin att fortsätter det såhär har jag gett mitt liv en chans på 36 år. Sedan ger jag upp. Får se om jag orkar kämpa mer än till nyår. Men mina katter och orm får mig att klara av att kämpa vidare. Men när den orken är slut.. vågar inte tänka på det.
Dum som jag är tog jag en tablett för mycket av sömnmedicinen idag med då jag trodde det var mitt magnesium jag tog i min dimmiga trötthet.
Existensen är bara lite jobbig och inte rolig längre.
Men nä, oroa er inte. Ska inte göra något dumt. Ska mysa med katterna tills jag somnar och imorgon ska jag försöka städa ett rum.
Jag mår skit. Jag trivs med både personal och butiken Jag arbetstränar på så har inget med det att göra. Att jag ens orkar samla ihop min lilla, lilla, lilla uns av energi och gå till stället är pga stället.
Men jag har ingen fritid längre. Jag orkar knappt öppna en bok, ofärdiga projekt ligger, hemmet ser ut som fan, levt på knäckebröd de senaste dagarna för att få i mig något. Orkar knappt laga någon mat, orkar knappt duscha, orkar knappt slänga soporna.
Slutat med hästarna, slutat mycket med det sociala och när jag väl orkar umgås med en vän är jag liksom inte där mentalt. Jag är där i form av ett skal. Ingen lust, ingen ork och helt plötsligt ligger jag i soffan och ligger däckad.
Att värma mat i mikron känns som ett arbetspass. Att bre knäckebröden likaså, jag äter dem som de är. Torrt.
Jag ligger bara apatisk och glor upp i taket eller sover.
Jag har haft sagt till min kontaktperson samt läkare på psykiatrin att fortsätter det såhär har jag gett mitt liv en chans på 36 år. Sedan ger jag upp. Får se om jag orkar kämpa mer än till nyår. Men mina katter och orm får mig att klara av att kämpa vidare. Men när den orken är slut.. vågar inte tänka på det.
Dum som jag är tog jag en tablett för mycket av sömnmedicinen idag med då jag trodde det var mitt magnesium jag tog i min dimmiga trötthet.
Existensen är bara lite jobbig och inte rolig längre.
Men nä, oroa er inte. Ska inte göra något dumt. Ska mysa med katterna tills jag somnar och imorgon ska jag försöka städa ett rum.
