Idag på morgonen tidigt så gick jag och hunden till vårat badställe, och jag badade också. Trots att armar och allt ser förfärliga ut och det var en annan där som jag och min hund känner så struntade jag i det och badade ändå. Fick som jag inte haft på länge en natt med faktisk sömn så jag orkade lite mer i morse. Kanske kanske kan livet vända igen, även om det känns som om det är enormt mycket jobb för det just nu. För varje gång jag sjunker såhär så är det svårare att komma tillbaka. Men jag ska kämpa för min hunds skull. Han behöver mig.