Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu talar jag utifrån ett brukskörnings-perspektiv då det är det jag är uppväxt med, folk som kör maraton och andra körgrenar kan ha helt andra preferenser
Jag skulle säga att en häst som är lämpad för körning är en häst som är dragvillig, den är inte rädd för att gå emot trycket i selen och den är lyhörd, speciellt för röstkommandon. En bra körhäst måste också vara stadig i vagnen och ha alla hovarna på jorden sas. Skvättiga hästar som inte kan gå rakt utan vinglar lite hit och dit om man inte håller en stadig kontakt i tömmarna hela tiden är inte så populärt. Sen får hästen helst inte vara bakskygg. Det är jobbigt att köra med hästar som är för bakskygga. Kör du över ett gupp med vagnen hoppar hästar, om draglinorna gungar emot hästen hoppar den osv. Ska hästen användas för att köra timmer i skogen får den absolut inte vara bakskygg, den ska kunna klara att man lastar timmer bakom helst utan att någon måste stå och hålla i den framtill och hästen måste vara tillräckligt lydig för att stå kvar där man sagt att den ska stå. Beroende på om man lastar timmer på vagn eller om man drar med kätting kan den som lastar förlora kroppsdelar om hästen plötsligt börjar gå i fel ögonblick, ställd häst ska stå.
Sen tycker jag ofta att vissa hästar har en naturlig förståelse för det här med vagn. De fattar nästan på direkten vad det är frågan om medan andra inte verkar kunna greppa konceptet ö.h.t trots massa träning.
Kortfattat så är en bra körhäst en häst som är:
- Lugn. En häst som stressar i vagn är inte önskvärt. Den måste klara att stå still både medan man spänner för och spänner av vagnen. Ska man köra ute på trafikerade vägar måste den kunna stå still i korsningar och vänta på att det ska blir fritt.
- Den är stabil i psyket och hoppar inte för småsaker, den är inte bakskygg eller blir rädd om t.ex. draglinorna gungar emot sidorna på den.
- Den förstår vad det innebär att vara i vagn, t.ex. att man inte kan vända sig om hur som helst, att den måste röra kroppen annorlunda för att kunna vända med vagnen och att den accepterar att den måste hålla emot vagnens tyngd när man kör i nedförsbackar (många moderna vagnar har dock manuell broms numera). Detta är dock i mångt och mycket en träningsfråga.
- Den håller sig i framåt-riktning, även i spända situationer. Det är viktigt att hästen står kvar i den riktningen man kör åt och att den inte försöker vända sig om, backa eller hitta på andra saker, oavsett om den blir rädd eller för att den bara inte vill gå åt det hållet. Det är inte kul med en häst som backar ned med vagn och allt i diket eller helt plötsligt bestämmer sig för att vända om när man kör.
TS
När det gäller körning är säkerheten A och O. I många fall är körning mycket farligare än ridning och skaderisken är högre, speciellt för hästen. Om hästen kommer lös med vagn skulle jag säga att det är mycket allvarligare än om en häst kommer lös utan vagn. Har du en skenande häst med en vagn som slänger som en vante efter den är skaderisken enorm, inte bara fysiskt utan även mentalt.
I min barndom hade vi en gammal nordsvensk som kom lös med vagn efter en gång i sin ungdom hos en tidigare ägare. Hon blev skrämd när man höll på att spänna för och skenade iväg med bara den ena skakeln fast i selen. Hon klarade sig fysiskt men hon gick aldrig att sätta i vagn igen pga de mentala skadorna händelsen orsakade.
Säkerheten får aldrig under några omständigheter tummas på när man kör, speciellt inte när man kör unghästar eller hästar som inte är erfarna körhästar än. Man ska alltid vara två när man kör, speciellt när man kör ut, en som kör, och en groom som åker med i vagnen och kan rycka in om något skulle hända. Om hästen blir skrämd kan groomen hoppa ur vagnen och springa fram och ta tag i hästen medan kusken fortfarande har koll på tömmarna bak i vagnen. Sitter man i sadeln utan vagn är hela ekipaget mycket rörligare, är hästen orolig kan man ofta låta den snurra och ha sig bäst den vill, men har du vagn efter är hästen mycket mer låst i sin kropp, den kan inte vända som vanligt, börjar den backa och man inte får den att gå framåt kan det bli väligt farligt om den t.ex. backar ned vagnen i ett dike etc. En häst som redan är skrämd kan dessutom få full panik när den försöker komma bort från det som skrämde den från början, men hindras av vagnen och när paniken sätter in för den känner att den sitter fast, då är det bara att be till gudarna...
Bra sammanfattning!Nu talar jag utifrån ett brukskörnings-perspektiv då det är det jag är uppväxt med, folk som kör maraton och andra körgrenar kan ha helt andra preferenser
Jag skulle säga att en häst som är lämpad för körning är en häst som är dragvillig, den är inte rädd för att gå emot trycket i selen och den är lyhörd, speciellt för röstkommandon. En bra körhäst måste också vara stadig i vagnen och ha alla hovarna på jorden sas. Skvättiga hästar som inte kan gå rakt utan vinglar lite hit och dit om man inte håller en stadig kontakt i tömmarna hela tiden är inte så populärt. Sen får hästen helst inte vara bakskygg. Det är jobbigt att köra med hästar som är för bakskygga. Kör du över ett gupp med vagnen hoppar hästar, om draglinorna gungar emot hästen hoppar den osv. Ska hästen användas för att köra timmer i skogen får den absolut inte vara bakskygg, den ska kunna klara att man lastar timmer bakom helst utan att någon måste stå och hålla i den framtill och hästen måste vara tillräckligt lydig för att stå kvar där man sagt att den ska stå. Beroende på om man lastar timmer på vagn eller om man drar med kätting kan den som lastar förlora kroppsdelar om hästen plötsligt börjar gå i fel ögonblick, ställd häst ska stå.
Sen tycker jag ofta att vissa hästar har en naturlig förståelse för det här med vagn. De fattar nästan på direkten vad det är frågan om medan andra inte verkar kunna greppa konceptet ö.h.t trots massa träning.
Kortfattat så är en bra körhäst en häst som är:
- Lugn. En häst som stressar i vagn är inte önskvärt. Den måste klara att stå still både medan man spänner för och spänner av vagnen. Ska man köra ute på trafikerade vägar måste den kunna stå still i korsningar och vänta på att det ska blir fritt.
- Den är stabil i psyket och hoppar inte för småsaker, den är inte bakskygg eller blir rädd om t.ex. draglinorna gungar emot sidorna på den.
- Den förstår vad det innebär att vara i vagn, t.ex. att man inte kan vända sig om hur som helst, att den måste röra kroppen annorlunda för att kunna vända med vagnen och att den accepterar att den måste hålla emot vagnens tyngd när man kör i nedförsbackar (många moderna vagnar har dock manuell broms numera). Detta är dock i mångt och mycket en träningsfråga.
- Den håller sig i framåt-riktning, även i spända situationer. Det är viktigt att hästen står kvar i den riktningen man kör åt och att den inte försöker vända sig om, backa eller hitta på andra saker, oavsett om den blir rädd eller för att den bara inte vill gå åt det hållet. Det är inte kul med en häst som backar ned med vagn och allt i diket eller helt plötsligt bestämmer sig för att vända om när man kör.
TS
När det gäller körning är säkerheten A och O. I många fall är körning mycket farligare än ridning och skaderisken är högre, speciellt för hästen. Om hästen kommer lös med vagn skulle jag säga att det är mycket allvarligare än om en häst kommer lös utan vagn. Har du en skenande häst med en vagn som slänger som en vante efter den är skaderisken enorm, inte bara fysiskt utan även mentalt.
I min barndom hade vi en gammal nordsvensk som kom lös med vagn efter en gång i sin ungdom hos en tidigare ägare. Hon blev skrämd när man höll på att spänna för och skenade iväg med bara den ena skakeln fast i selen. Hon klarade sig fysiskt men hon gick aldrig att sätta i vagn igen pga de mentala skadorna händelsen orsakade.
Säkerheten får aldrig under några omständigheter tummas på när man kör, speciellt inte när man kör unghästar eller hästar som inte är erfarna körhästar än. Man ska alltid vara två när man kör, speciellt när man kör ut, en som kör, och en groom som åker med i vagnen och kan rycka in om något skulle hända. Om hästen blir skrämd kan groomen hoppa ur vagnen och springa fram och ta tag i hästen medan kusken fortfarande har koll på tömmarna bak i vagnen. Sitter man i sadeln utan vagn är hela ekipaget mycket rörligare, är hästen orolig kan man ofta låta den snurra och ha sig bäst den vill, men har du vagn efter är hästen mycket mer låst i sin kropp, den kan inte vända som vanligt, börjar den backa och man inte får den att gå framåt kan det bli väligt farligt om den t.ex. backar ned vagnen i ett dike etc. En häst som redan är skrämd kan dessutom få full panik när den försöker komma bort från det som skrämde den från början, men hindras av vagnen och när paniken sätter in för den känner att den sitter fast, då är det bara att be till gudarna...
Vilket bra inlägg
Ger en ryttare betydligt mer insikt
En fråga ang det fetmarkerade bara, hur är en häst som fattar vs en som inte fattar?
Bra sammanfattning!
Jag är verkligen ingen körmänniska, tycker INTE om att åka bakom något som är större än en shettis. Trots detta har jag kört in ett antal shettisar genom åren och eftersom jag själv tycker att körning är lite läbbigt så är jag ju extra noga med att varje moment i förberedelserna ska fungera klockrent innan man går vidare. När ponnyn kan trava avspänt med ett däck släpande efter, fastsatt i en gammal järnsvängel (skramlar som fan på grusväg..) brukar de vara redo att sätta i vagn.
en vettig säkerhetsåtgärd, både för vagn och när man rider, är att aldrig aldrig aldrig ha stalldörren ståendes öppen, stäng dörrarna eller häng ett rep för dörröppningen åtminstånde.