Sv: Ibland får jag bita mig i tungan...
*kl*
Det finns några grundproblem som jag ser det.
* Köpares okunnighet. Vet inte hur många timmar jag suttit med spekulanter i luren eller på mailen som svarat på någon annons där jag tex säljer en ren pleasureavkomma och de på frågan vad de söker önskar rida reining och "lite på kor" (för de är vad de flesta som är nya i gemet vill göra
).
En del "ändrar" sig rentav och vill plötsligt rida pleasure eftersom att dom har fått för sig att dom vill ha just den hästen. (i det läget har jag inget intresse av att sälja till den spekulanten)
Oftast är detta spekulanter som sedan ändå köper en massproducerad häst med skojig färg (förmodligen mkt billigare) och sedan återkommer efter 2-3 år då den gick sönder/inte höll för träning, den var för tuff eller dom kom på att dom faktiskt hellre ville rida pleasure och trail ändå.... (nu kan jag tänka mig att sälja).
Ofta är det också priset som avgör. Ingen frågar sig varför en 6 månaders fölunge kostar mer eller mindre än en annan. Om man frågar får man svar.
Som spekulant borde man göra sin hemläxa bättre, oavsett vad det är man letar efter men alldeles särskilt om man önskar en speciell typ av häst och/eller om man önskar avla nu eller i framtiden.
*Okunskap och/eller ignorans hos säljare/uppfödare. Man blir mörkrädd.
Många uppfödare i Sverige har ingen koll på alla genetiska problem som finns hos rasen, vad man kan göra åt dom och hur. Många har inte koll på rasens svagheter och fortsätter ohämmat att producera vidare dessa i dubbla anlag.
Jag ser annonser från uppfödare där dom säljer hästar som te en viss typ (avlad för si och så) när dom inte är i närheten av en sådan häst vare sig stam eller typmässigt!
Säkert en trevlig och bra häst, men när det står "avlad för halter, pleasure och hunter (verkar poppis att skriva nu) -när det för det första är tämligen svårt att få in alla dessa linjer i en och samma individ och fortfarande ha någon viss typ kvar överhuvudtaget, och när det vid närmare titt på stamtavlan visar sig att det är ranchhästar och möjligen ett par halterhingstar bak i generna..... ja då blir man ju lite less. Hästen hade förmodligen haft en bättre chans till en lämplig köpare om den salufördes för vad den var, tex trevlig allroundhäst (utan speciell stam för avel -alla djur är inte avelsdjur!)
Jag har läst på hemsidor med rena felaktigheter skrivet svart på vitt, hur ska spekulanter som inte kan massor kunna veta vad som är rätt när inte ens uppfödarna gör det???
Bara för att en häst fått poäng i en viss klass till exempel pleasure, betyder inte det att det är en pleasurehäst, särskilt inte avelsmässigt.
Det kan vara en reininghäst som bara är tävlad i pleasure, och kanske har fått 1 poäng under 500 tävlingar. Eller en reininghäst som råkar gå jäkligt bra i pleasure. Detta kanske har liten betydelse för en köpare, men den som har avlat fram hästen eller använder den i avel måste väl för bövelen veta vad det är den har??? Inte sitta och inbilla sig att hästen har perfekta gener för pleasure.
Och bara för att det finns ett känt namn i stamtavlan gör det inte hästen till en superhäst som måste avlas på heller. Man måste titta på helheten och vad som har hänt i hela stamtavlan och se bakåt. Kanske är det en häst utan en world champion i stammen som är bättre än en med fem world champions. Hur ska man veta det? Jo man måste sätta sig in i stammar, linjer, meriter, exteriör, hur olika linjer fungerar ihop osv.
Nu säger jag inte att man inte kan korsa olika linjer och typer, det kan man absolut med bra resultat om man har koll på vad man gör.
Och färg är väl roligt, men det ska vara en bonus och det har ingenting med hästens kvalitét och förutsättningar att göra. Sedan kan man göra medvetna val runt färg ändå om man nu gillar sådant men trenden är att det snarare ligger först på listan i många fall och inte bakom alla de viktigare punkterna som bör komma före.
För om vi ska vara ärliga, hur ofta finns det en långtgående tanke bakom varje kombination som görs avelsmässigt? Hur ofta finns det en hållbar plan?
Handen på hjärtat, hur ofta handlar det om antingen att man råkar ha en viss hingst och några ston och så inbillar man sig att det är den perfekta kominationen varje gång man betäcker sina ston med sin hingst?
Eller hur många tar inte "flavor of the month" bara för att man kan. Man kanske har ett sto med bra stam och väljer den för tillfället populäraste hingsten i USA som står på fryst, lägger ner massor med pengar och tror att bara för det är det den perfekta kombinationen och fölungen kommer bli EM champion? När det kanske var en lite mindre populär hingst som hade varit en golden cross för just det stoet...
Man kan inte veta allt direkt, och man är aldrig fullärd. Och misstag och dåliga val kan alla göra, vem har inte gjort det genom åren! Det är helt okej. Men när uppfödare som hållt på i många år stoppar huvudet i sanden, eller lär ut rena felaktigheter, eller faktiskt har noll koll -ja då kan man ju börja undra...
Jag hävdar fortfarande att man som uppfödare måste brinna för och värna om sin ras, och inte bara göra det som är lättast eller ger snabbast och lättast cash.
Och vilken uppfödare hävdar att dom inte gör det... alla tycker väl att dom gör det. Men börja ifrågasätta vissa saker, tex avel på undermåliga individer, fråga efter hur avelsplanen ser ut och varför, varför man väljer att korsa vissa linjer med andra, varför man väljer just dom individerna till avel, vad man tycker bör göras med den och den svagheten inom rasen och hur tacklar just den uppfödaren det, hur ställer man sig till defekta gener och hur ser det långtgående arbetet för den problematiken ut för just den uppfödaren, vad är rutinerna kring uppfödningen praktiskt - det finns massor av frågor att ställa sig själv som uppfödare, men framförallt som presumtiv köpare av en avkomma att ställa till den som sett till att just den hästen blev till!
Ok, slut på ett vad jag känner kanske blev ett rörigt och långt inlägg men min hjärna är uppfylld av funderingar som dessa merparten av tiden så...
