Monstermom
Trådstartare
Jag har börjat ge Monster kosttillskott, främst B-vitamin. Jag tycker mig ha märkt positiva effekter av det(*) och vill gärna fortsätta med det - och också lyckas bättre med det! För, det är ju närmast omöjligt att trycka i honom de mängder pulver han enligt beskrivningen ska ha!? Om jag ger honom två sorters tillskott (B & Immun) så handlar det om över fyra matskedar pulver, alltså en rejält dryg halvdeciliter... Jag har provat att röra ut det i vatten och hacka ner en bunt godsaker, provat att röra ut det i köttsmet, provat att bara hälla det över maten, osv. Men det går ju inte, det är på tok för mycket - hälften är på tok för mycket! Hur gör ni andra som ger pulvertillskott, hur får ni i det i hundarna?
Förr var det enklare med tabletter, även fast Monster inte var godisintresserad. Bara att bända upp munnen och lägga ner dem i halsen, så var det i alla fall över. Nu är det istället enormt mycket lättare med tabletter, eftersom Monster numer älskar godis och glatt mumsar i sig en godisbit oavsett om det finns nån liten hård, illaluktande bit i mitten. Så jag har börjat ge honom av mina egna B-vitamintabletter istället (räknat ut så han får ungefär samma som i pulvret, förutom biotin och B12 som blir väldigt mycket mindre, ska fixa det), och det går ju. Men samtidigt står de där burkarna i köket och hånar mig, andra måste ju rimligen få i det där i sina hundar på något sätt? Dessutom är det kolostrum i det där pulvret, kanske är det det som gett en positiv effekt istället (om nu någon positiv effekt alls uppnåtts genom tillskott)?
Så, hur gör ni?
Förr var det enklare med tabletter, även fast Monster inte var godisintresserad. Bara att bända upp munnen och lägga ner dem i halsen, så var det i alla fall över. Nu är det istället enormt mycket lättare med tabletter, eftersom Monster numer älskar godis och glatt mumsar i sig en godisbit oavsett om det finns nån liten hård, illaluktande bit i mitten. Så jag har börjat ge honom av mina egna B-vitamintabletter istället (räknat ut så han får ungefär samma som i pulvret, förutom biotin och B12 som blir väldigt mycket mindre, ska fixa det), och det går ju. Men samtidigt står de där burkarna i köket och hånar mig, andra måste ju rimligen få i det där i sina hundar på något sätt? Dessutom är det kolostrum i det där pulvret, kanske är det det som gett en positiv effekt istället (om nu någon positiv effekt alls uppnåtts genom tillskott)?
Så, hur gör ni?
Alltså, jag har själv B-vitaminbrist (problem med upptaget) och började fundera i våras/somras om en del symptom, och huruvida de stämde in på Monster. Eftersom jag inte ser ens stora överdoser av B-vitamin som riskabla tänkte jag i princip "friskt vågat, hälften vunnet" och bestämde mig för att försöka. Dock fanns inte B-vitamin i butiken där jag handlar, och eftersom jag absolut ville följa tanken nu när jag bestämt mig kom jag hem med Immun och Biotin istället. Började ge honom - så gott jag kunde! - av detta, och fick ett par veckor senare tag på B-vitamin. Han började intressera sig för mat. Han började dregla när jag gick till kylskåpet! Och det fortsatte utvecklas till en hund som nu är närmast på gränsen till knubbig, efter att jag fått tillbringa timmar dagligen i flera år med uppgiften att få i honom tillräckligt med mat. Han tycks dessutom ha blivit... jag vet inte hur jag ska beskriva det, mindre pessimistisk kanske? Jag har försökt lära honom borsta tänderna sen han var liten, det har varit en ständig kamp och eltandborsten har han sprungit och gömt sig för. Nu sitter han snällt och funderar på annat när jag - inte särskilt milt - kör runt den i käften på honom i ett par minuter, utan minsta protest. Samma sak med kloslipen - ett djävulens påfund som jag tillbringat åratal med att få honom att acceptera: helt plötsligt inte det minsta läskig... Vad gäller hans problembeteenden ute är de inte borta, men det ligger vääääääldigt mycket mindre allvar bakom. Han är över huvud taget inte intresserad av att genomföra något mer än en halvsekunds markering - frustrationsbeteenden finns kvar, men som sagt mindre agg i grunden.
Nu är jag helt medveten om att det för det första inte behöver föreligga någon förändring alls, nästan allt är genom mina observationer som givetvis inte är det minsta objektiva. Det enda som mätbart faktiskt förändrats är hans aptit. För det andra behöver en eventuell förändring inte ha något alls att göra med tillskotten, det kan vara ett sammanträffande helt och hållet. Han är ju fyra år nu, kanske har han bara börjat mogna lite? Men alldeles oavsett att jag inte är det minsta säker på att det finns en förändring eller att den i så fall orsakats av tillskotten så vill jag fortsätta ge dessa, då jag inte ser några risker med det (förutom möjligen att det kan påverka mina förväntningar) och att ha B-vitaminbrist känns bedrövligt i min erfarenhet.
(Och ja, jag ser att jag drar paralleller mellan mitt mående och hundens, och det är inte ett gott tecken. Det ser ut som att jag münchausar honom eller något, lägger mitt eget tillstånd på honom. Men så var det, så lika bra att vara ärlig med det...)
Han har varit "allmänutredd" hos ett par olika veterinärer, genomröntgad och blodprov taget. Jag vet inte om de tittat på hans vitaminnivåer dock. Och i nuläget ser jag det inte som nödvändigt att be att få dem kollade, stressen för alla inblandade är inte värt det när det gäller vattenlösliga vitaminer som inte har någon visad eventuell negativ påverkan förrän i intag väldigt mycket högre än de nivåer jag ger honom.
Nu är jag helt medveten om att det för det första inte behöver föreligga någon förändring alls, nästan allt är genom mina observationer som givetvis inte är det minsta objektiva. Det enda som mätbart faktiskt förändrats är hans aptit. För det andra behöver en eventuell förändring inte ha något alls att göra med tillskotten, det kan vara ett sammanträffande helt och hållet. Han är ju fyra år nu, kanske har han bara börjat mogna lite? Men alldeles oavsett att jag inte är det minsta säker på att det finns en förändring eller att den i så fall orsakats av tillskotten så vill jag fortsätta ge dessa, då jag inte ser några risker med det (förutom möjligen att det kan påverka mina förväntningar) och att ha B-vitaminbrist känns bedrövligt i min erfarenhet.
(Och ja, jag ser att jag drar paralleller mellan mitt mående och hundens, och det är inte ett gott tecken. Det ser ut som att jag münchausar honom eller något, lägger mitt eget tillstånd på honom. Men så var det, så lika bra att vara ärlig med det...)
Han har varit "allmänutredd" hos ett par olika veterinärer, genomröntgad och blodprov taget. Jag vet inte om de tittat på hans vitaminnivåer dock. Och i nuläget ser jag det inte som nödvändigt att be att få dem kollade, stressen för alla inblandade är inte värt det när det gäller vattenlösliga vitaminer som inte har någon visad eventuell negativ påverkan förrän i intag väldigt mycket högre än de nivåer jag ger honom.
