- Svar: 4
- Visningar: 1 835
Efter att min första upprördhet lagt sig över min skenande vikt samt bekräftelsen jag fick på mina hälsoproblem i boken som handlade om sköldkörtelproblem och (den enligt majoriteten av svensk sjukvård påhittade diagnosen) hypo2, så har jag ägnat mig åt att försöka klura ut en plan. Ja, lite blandat med sammanbrott typ ”om jag aldrig mer kommer att kunna reglera min vikt så kan jag lika bra skjuta mig här och nu!!”... 
Jag blev av en vänlig själ erbjuden att testa en burk Levaxin. Jag funderade fram och tillbaka, men kom fram till att det var en återvändsgränd, så jag tackade nej. Anledningen var att jag inte såg att det skulle kunna leda till något, av flera orsaker:
- Om jag skulle må bra av medicinen så skulle det inte kunna finnas någon möjlighet till fortsättning. Det skulle vara omöjligt eller åtminstone oerhört svårt för mig att få tag på någon läkare som skulle skriva ut medicinen till mig, och generika från suspekta sajter på nätet skulle vara för riskabelt eftersom de inte kontrolleras.
- Om jag skulle må bra av medicinen så skulle jag inte riktigt kunna veta varför. Har hört att ”initialt mår alla bättre på lite sköldkörtelhormon”, och eftersom det inte skulle finnas någon möjlighet till fortsättning så skulle jag inte kunna veta om effekten skulle avta eller ej.
- Om jag inte fick någon effekt av medicinen så skulle det ändå inte vara ett säkert bevis på att jag inte hade några problem, efter som de läkare som behandlar ”hittepådiagnosen” hypo2 tydligen ofta ser effekt först med kombinerat T4 och T3, eller kanske till och med först med torkad svinsköldkörtel...
- Så oavsett om jag skulle må bra av medicinen eller ej, så skulle det inte kunna leda till någon slutsats alls. Alltså helt meningslöst. Och att medicinera sköldkörtelhormon kan fucka upp kroppens egen produktion, och jag behöver verkligen inte bli mer uppfuckad än jag är!
Min ohälsohistoria har ju dessutom tidigare hänvisat mig till funktions-/komplementär-/alternativmedicinen eftersom skolmedicinen gång på gång inte har kunnat hjälpa mig med mina ”medicinskt svårförklarliga symptom”, och med det i bagaget så är jag inlärd på ett annat och mer holistiskt sätt att tänka på kring min hälsa. Min grundinställning är ju att jag helst till varje pris vill undvika läkemedel. Jag äter ju inte ens vanliga smärtstillande... Att jag fick idén att jag ville ha sköldkörtelmediciner var mest resultatet av ett anfall av smärre panik över att jag är så jävla trött på min ohälsa, och att det var så oerhört träffande att läsa om sköldkörtelproblem och även att läsa om att det finns människor som faktiskt har kunnat bli bättre och slippa undan dessa kraftigt livskvalitetssänkande hälsoproblem!
Men nu håller jag på och filar på en komplementärmedicinsk egenvårdsplan istället, och hoppas innerligt att jag ska kunna träffa rätt och hitta något som hjälper.
Jag har även funderat över att jag egentligen inte alls behöver jaga efter att bli helt frisk. För vem är egentligen helt frisk?... Så jag skickade följande köpslagningsönskan till universums högre krafter:
Jag kan tänka mig att fortsätta stå ut med att ha:
- smärta i kroppen (om den inte blir värre än den är idag)
- torr och dysfunktionell problemhud (så att jag aldrig kan gå i shorts eller kortärmat bland folk)
- blåmärken utan orsak som ploppar upp överallt
- svullnader här och var i hela kroppen tex i händer och fingrar så att det t o m gör ont ibland (såvida svullnaderna inte är ett tecken på något som kan leda till värre hälsoproblem)
- kramper i muskler
- problem med minnet
- problem med koncentrationsförmågan
- frusenhet
- lågt blodtryck så att jag t o m har svimmat
- tandproblem – i perioder ont i alla tänder i hela munnen så jag knappt kan tugga
- överrörliga leder som jag hela tiden måste parera för att inte få ont i
...OM jag skulle kunna få uppleva detta:
- orka gå promenader (eller för all del motionera på annat sätt) i både normalt och kanske även friskt tempo, och under promenaden kunna känna mig klar i huvudet och kunna uppleva omgivningen och ha mental energi över till att till och med kunna föra ett samtal!
- ha tillräckligt med ork och energi så att det räcker en hel dag från morgon till kväll!
- att känna mig närvarande i världen med ett vaket sinne och mental energi!
- känna stabil livslust!
- att min vikt normaliseras och går att reglera!
- känna mig mätt och belåten och kunna känna ett lugn i kroppen även när jag inte äter!
- ha en måttfull mens som normala mensskydd på marknaden skulle kunna räcka till, där kläder och säng skulle kunna slippa ständiga blodfläckar och där jag kan fungera normalt även under mensveckan!
- att mina slemhinnor i ögon, näsa och underliv är välfungerande, starka, självåterfuktande, problemfria och smärtfria!
- att min benstomme bygger på sig igen och blir tät och stark!
Snälla universums högre krafter – kan vi inte gå halva vägen till mötes på det sätt jag föreslog ovan, för då skulle min livskvalitet bli så fantastiskt mycket bättre att jag skulle vara evigt tacksam!!!
Jag blev av en vänlig själ erbjuden att testa en burk Levaxin. Jag funderade fram och tillbaka, men kom fram till att det var en återvändsgränd, så jag tackade nej. Anledningen var att jag inte såg att det skulle kunna leda till något, av flera orsaker:
- Om jag skulle må bra av medicinen så skulle det inte kunna finnas någon möjlighet till fortsättning. Det skulle vara omöjligt eller åtminstone oerhört svårt för mig att få tag på någon läkare som skulle skriva ut medicinen till mig, och generika från suspekta sajter på nätet skulle vara för riskabelt eftersom de inte kontrolleras.
- Om jag skulle må bra av medicinen så skulle jag inte riktigt kunna veta varför. Har hört att ”initialt mår alla bättre på lite sköldkörtelhormon”, och eftersom det inte skulle finnas någon möjlighet till fortsättning så skulle jag inte kunna veta om effekten skulle avta eller ej.
- Om jag inte fick någon effekt av medicinen så skulle det ändå inte vara ett säkert bevis på att jag inte hade några problem, efter som de läkare som behandlar ”hittepådiagnosen” hypo2 tydligen ofta ser effekt först med kombinerat T4 och T3, eller kanske till och med först med torkad svinsköldkörtel...
- Så oavsett om jag skulle må bra av medicinen eller ej, så skulle det inte kunna leda till någon slutsats alls. Alltså helt meningslöst. Och att medicinera sköldkörtelhormon kan fucka upp kroppens egen produktion, och jag behöver verkligen inte bli mer uppfuckad än jag är!
Min ohälsohistoria har ju dessutom tidigare hänvisat mig till funktions-/komplementär-/alternativmedicinen eftersom skolmedicinen gång på gång inte har kunnat hjälpa mig med mina ”medicinskt svårförklarliga symptom”, och med det i bagaget så är jag inlärd på ett annat och mer holistiskt sätt att tänka på kring min hälsa. Min grundinställning är ju att jag helst till varje pris vill undvika läkemedel. Jag äter ju inte ens vanliga smärtstillande... Att jag fick idén att jag ville ha sköldkörtelmediciner var mest resultatet av ett anfall av smärre panik över att jag är så jävla trött på min ohälsa, och att det var så oerhört träffande att läsa om sköldkörtelproblem och även att läsa om att det finns människor som faktiskt har kunnat bli bättre och slippa undan dessa kraftigt livskvalitetssänkande hälsoproblem!
Men nu håller jag på och filar på en komplementärmedicinsk egenvårdsplan istället, och hoppas innerligt att jag ska kunna träffa rätt och hitta något som hjälper.
Jag har även funderat över att jag egentligen inte alls behöver jaga efter att bli helt frisk. För vem är egentligen helt frisk?...
Så jag skickade följande köpslagningsönskan till universums högre krafter:Jag kan tänka mig att fortsätta stå ut med att ha:
- smärta i kroppen (om den inte blir värre än den är idag)
- torr och dysfunktionell problemhud (så att jag aldrig kan gå i shorts eller kortärmat bland folk)
- blåmärken utan orsak som ploppar upp överallt
- svullnader här och var i hela kroppen tex i händer och fingrar så att det t o m gör ont ibland (såvida svullnaderna inte är ett tecken på något som kan leda till värre hälsoproblem)
- kramper i muskler
- problem med minnet
- problem med koncentrationsförmågan
- frusenhet
- lågt blodtryck så att jag t o m har svimmat
- tandproblem – i perioder ont i alla tänder i hela munnen så jag knappt kan tugga
- överrörliga leder som jag hela tiden måste parera för att inte få ont i
...OM jag skulle kunna få uppleva detta:
- orka gå promenader (eller för all del motionera på annat sätt) i både normalt och kanske även friskt tempo, och under promenaden kunna känna mig klar i huvudet och kunna uppleva omgivningen och ha mental energi över till att till och med kunna föra ett samtal!
- ha tillräckligt med ork och energi så att det räcker en hel dag från morgon till kväll!
- att känna mig närvarande i världen med ett vaket sinne och mental energi!
- känna stabil livslust!
- att min vikt normaliseras och går att reglera!
- känna mig mätt och belåten och kunna känna ett lugn i kroppen även när jag inte äter!
- ha en måttfull mens som normala mensskydd på marknaden skulle kunna räcka till, där kläder och säng skulle kunna slippa ständiga blodfläckar och där jag kan fungera normalt även under mensveckan!
- att mina slemhinnor i ögon, näsa och underliv är välfungerande, starka, självåterfuktande, problemfria och smärtfria!
- att min benstomme bygger på sig igen och blir tät och stark!
Snälla universums högre krafter – kan vi inte gå halva vägen till mötes på det sätt jag föreslog ovan, för då skulle min livskvalitet bli så fantastiskt mycket bättre att jag skulle vara evigt tacksam!!!
