Riley
Trådstartare
Ska snart åka in till djursjukhuset för andra gången på två dagar, med min 11-åriga chinchilla. Jag upptäckte igår att han slemmade ur nosen och knappt kunde andas, han röntgades och undersöktes grundligt och det hade något med lungemfysem att göra.
Han fick stanna på djursjukhuset över natten, medicinerades och fick väl även sitta i en syrgasbur, eller något åt det hållet. Det var inte säkert att han skulle bli bra men vi provade, och nu på förmiddagen hade han piggnat i och mådde bra nog för att komma hem. Han fick även medicin med sig.
Nu för en timme sedan märkte jag att han andades konstigt igen, det liksom knäpper för varje andetag och han rycker till med huvudet. Han är därtill, precis som igår, mer eller mindre apatisk.
Vi ska nu in på jourtid om en timme, och den stora frågan är förstås: Om det inte är något okomplicerat som går att lösa snabbt och med en gång, borde jag avliva honom?
11 är inte gammalt för en chinchilla, och det är främst därför jag tvekar. Samt att det förstås är mycket sentimentalitet inblandat i bilden, jag har haft honom i tio år och det är klart att jag vill prova de rimliga alternativ som finns för att rädda honom. Samtidigt vill jag naturligtvis inte att han ska behöva lida i onödan.
Vad hade ni gjort?
Önskar snabba svar då vi som sagt åker inom en timme.
Han fick stanna på djursjukhuset över natten, medicinerades och fick väl även sitta i en syrgasbur, eller något åt det hållet. Det var inte säkert att han skulle bli bra men vi provade, och nu på förmiddagen hade han piggnat i och mådde bra nog för att komma hem. Han fick även medicin med sig.
Nu för en timme sedan märkte jag att han andades konstigt igen, det liksom knäpper för varje andetag och han rycker till med huvudet. Han är därtill, precis som igår, mer eller mindre apatisk.
Vi ska nu in på jourtid om en timme, och den stora frågan är förstås: Om det inte är något okomplicerat som går att lösa snabbt och med en gång, borde jag avliva honom?
11 är inte gammalt för en chinchilla, och det är främst därför jag tvekar. Samt att det förstås är mycket sentimentalitet inblandat i bilden, jag har haft honom i tio år och det är klart att jag vill prova de rimliga alternativ som finns för att rädda honom. Samtidigt vill jag naturligtvis inte att han ska behöva lida i onödan.
Vad hade ni gjort?
Önskar snabba svar då vi som sagt åker inom en timme.
Senast ändrad: