S
sundancer
Jag har många gånger suttit och läst om hur en del människors hästar råkar ut för en det ena och än det andra , jag har också undrat hur är det möjligt?
Själv har/hade jag en ganska skadefri häst.
MEN nu vet jag bättre, det ÄR möjligt. Jag måste bara skriva av mig om allt motflyt med min häst de senaste åren om någon nu skulle orka läsa detta.
Förutom en gigantisk hovböld (som vet. först misstänkte var hovbensfraktur) verkades upp på djursjukhus och en gaskolik är min häst fit for fight och nybehandlad av eqiterapeut ett antal gånger, observera att det är en vecka kvar innan vi ska på vår första clinic. Fräsch som aldrig förr tycker han att han är stålmannen och busar med unghästen i hagen, jag har precis kommit till stallet och står och tittar ut mot hagen. Då ser jag att han reser sig i leken, rakt upp och.....jo...tippar baklänges, landar på korset och svansroten. Detta resulterar i en enorm svullnad över svansrot och kors medföljandes kraftig ömhet. Ridsäsongen inställd ca. 2 månader därefter nya behandlingar av eqiterapeut.
Ok, vi kommer igång igen. Ridningen känns fin, kanske kan vi hålla igång över vintern också detta år. Han börjar bli orolig i bakbenen och jag ser hur han står och sparkar och vevar med dem i hagen. Det är kallt ute, men en del sol mitt på dagen. Benen blir värre, karlederna blir brännheta och röda, han svullnar i benen. Karlederna blir fuktiga och börjar vätska. Veterinär kommer och vet inte vad det är, det blir värre. Penicillinkur och kortison. Hjälper lite men inte tillräckligt. Trasig hud och kletig skorv. Misstänkt fotosensibilitet av johannesört i hösilagebal + sol (i början av januari). Suck! Specialsalva från Strömsholm + kortison hjälper tillsist. Ridning inställd ca. 2 mån.
Nu sätter vi igång och skrittar lite runt snömassorna.
Idag lyckades en hundgrind av trä i stallet åka upp så han fick den under magen, varav han fick panik och skrapade upp sina bakknän.Så nu står han öm och olycklig igen.
Ja vad ska man säga...det känns rätt långt till mina ridvisioner just nu
Själv har/hade jag en ganska skadefri häst.
MEN nu vet jag bättre, det ÄR möjligt. Jag måste bara skriva av mig om allt motflyt med min häst de senaste åren om någon nu skulle orka läsa detta.
Förutom en gigantisk hovböld (som vet. först misstänkte var hovbensfraktur) verkades upp på djursjukhus och en gaskolik är min häst fit for fight och nybehandlad av eqiterapeut ett antal gånger, observera att det är en vecka kvar innan vi ska på vår första clinic. Fräsch som aldrig förr tycker han att han är stålmannen och busar med unghästen i hagen, jag har precis kommit till stallet och står och tittar ut mot hagen. Då ser jag att han reser sig i leken, rakt upp och.....jo...tippar baklänges, landar på korset och svansroten. Detta resulterar i en enorm svullnad över svansrot och kors medföljandes kraftig ömhet. Ridsäsongen inställd ca. 2 månader därefter nya behandlingar av eqiterapeut.
Ok, vi kommer igång igen. Ridningen känns fin, kanske kan vi hålla igång över vintern också detta år. Han börjar bli orolig i bakbenen och jag ser hur han står och sparkar och vevar med dem i hagen. Det är kallt ute, men en del sol mitt på dagen. Benen blir värre, karlederna blir brännheta och röda, han svullnar i benen. Karlederna blir fuktiga och börjar vätska. Veterinär kommer och vet inte vad det är, det blir värre. Penicillinkur och kortison. Hjälper lite men inte tillräckligt. Trasig hud och kletig skorv. Misstänkt fotosensibilitet av johannesört i hösilagebal + sol (i början av januari). Suck! Specialsalva från Strömsholm + kortison hjälper tillsist. Ridning inställd ca. 2 mån.
Nu sätter vi igång och skrittar lite runt snömassorna.
Idag lyckades en hundgrind av trä i stallet åka upp så han fick den under magen, varav han fick panik och skrapade upp sina bakknän.Så nu står han öm och olycklig igen.
Ja vad ska man säga...det känns rätt långt till mina ridvisioner just nu