Nussikan
Trådstartare
Ja, precis som rubriken säger har jag en väldigt börbannad honkatt hemma.
Molly som den lilla tjejen heter, är en birma på 2,5 år. Jag fick henne i höstas och då hade hon gått på p-piller i hela sitt liv. Jag slutade ge henne p-piller med en gång eftersom min tanke var att ta en kull på henne och sen sterilisera henne. Lite innan jul började hon gå o gapa lite så vi åkte då iväg till den tänkta hanen. Detta var inte alls populärt hos Molly som bara låg i ett hörn och morrade åt hanen i två dar, så jag hämtade hem henne igen. När jag den gången kom o hämtade henne nästan sprang hon in i famnen på mig och började slicka mig precis som om hon sa: "Mamma, ta mig hem!" Så vi åkte hem och allt var som vanligt.
Molly är den snällaste katt jag någonsin träffat, hon är inte särskilt gosig, det har hon aldrig varit, hon kommer ibland när det passar henne och hon brukar sova brevid mig i sängen. Man har kunnat göra vad som helst med henne, hon har aldrig sagt ett ord, bara accepterat läget.
Så nu i slutet av januari fick hon en kompis, en liten birmakille vid namn Samson som nu är drygt 4 månader. Molly accepterade honom väldigt snabbt och tog på sig rollen som "extra-mamma". Bara några veckor efter Samsons anländande började Molly löpa på riktigt, så det bar iväg till hanen igen, denna gången tyckte hon det var betydligt trevligare!
Efter ett par dagar hämtade jag hemma henne eftersom dom hade slutat para sig och inte verkade så intresserade av varandra längre. När jag skulle hämta henne ville hon dock inte alls följa med! Hon gömde sig under soffan så jag fick dra fram henne och i bilen hem skrek hon och försökte bryta sig ut (hon ligger alltid still och tyst annars, även på långa färder). Sen när vi väl kom hem var hon fly förbannad både på oss, på Samson och på hunden och fräste o morrade. Jag tänkte att det hade väl varit mycket för henne dom senaste dagarna och att hon behövde tagga ner lite. Efter ett par dagar hade det lagt sig lite, och hon kom tom och strök sig runt benen på mig (vilket inte är någon vanlig företeelse). Nu (ca 2 veckor efter) har hon börjat skrika (inte löpa, bara "prata") och är jätte arg på mig och Samson! Hon morrar och fräser åt mig när jag tar upp henne, och detta har aldrig hänt innan! Vad kan det bero på??
Jag har kännt över henne och hon har inte ont någonstans, hon äter och dricker och ser ut att må bra med tanke på päls, färg och ögon etc.
Molly som den lilla tjejen heter, är en birma på 2,5 år. Jag fick henne i höstas och då hade hon gått på p-piller i hela sitt liv. Jag slutade ge henne p-piller med en gång eftersom min tanke var att ta en kull på henne och sen sterilisera henne. Lite innan jul började hon gå o gapa lite så vi åkte då iväg till den tänkta hanen. Detta var inte alls populärt hos Molly som bara låg i ett hörn och morrade åt hanen i två dar, så jag hämtade hem henne igen. När jag den gången kom o hämtade henne nästan sprang hon in i famnen på mig och började slicka mig precis som om hon sa: "Mamma, ta mig hem!" Så vi åkte hem och allt var som vanligt.
Molly är den snällaste katt jag någonsin träffat, hon är inte särskilt gosig, det har hon aldrig varit, hon kommer ibland när det passar henne och hon brukar sova brevid mig i sängen. Man har kunnat göra vad som helst med henne, hon har aldrig sagt ett ord, bara accepterat läget.
Så nu i slutet av januari fick hon en kompis, en liten birmakille vid namn Samson som nu är drygt 4 månader. Molly accepterade honom väldigt snabbt och tog på sig rollen som "extra-mamma". Bara några veckor efter Samsons anländande började Molly löpa på riktigt, så det bar iväg till hanen igen, denna gången tyckte hon det var betydligt trevligare!
Jag har kännt över henne och hon har inte ont någonstans, hon äter och dricker och ser ut att må bra med tanke på päls, färg och ögon etc.