Hade köpt på mig en extra hopplektion. På väg till stallet så upprepade jag högt för mig själv ”Dunja, Dunja, Dunja, Dunja” för att försöka påverka universums händelseförlopp eller dom goda gudarna eller nåt.
Och se på fan men det funkade visst!
Jag stod till min stora glädje och lycka uppskriven på att få hoppa min hoppkompanjon fina fröken långöra igen! Jag gillar den hästen mer och mer. Vilket är lite märkligt, eftersom hon ju faktiskt trots allt är ett sto!... Och dessutom inte särskilt trevlig på marken måste jag erkänna. Men jag har inga större problem med henne – plockar ut henne i spolspiltan för att göra iordning henne och struntar i hennes försök att plocka bitar av mig till en början. Hon brukar lugna ner sig då. Och trots att hon inte är direkt solig till humöret, så funkar våra personligheter bra – jag gillar henne. Hon är tuff och cool.
När jag kom till stallet och hade tagit ut Dunja till spolspiltan så kom jag på att hon ju hade gått lektion tidigare på dagen och alltså redan var borstad, och dessutom var jag tidig så jag hade 35 minuter kvar till lektion. Vad skulle jag göra då? Jag kom fram till att jag skulle prova att massera fröken grinig, gick på magkänsla och lät mina händer glida över hennes kropp och fastnade vid höftbenen på henne, där jag masserade mjukt på bägge sidor. Hon stod stilla med öronen framåt, lutade sig mot mig och halvsov, så hon verkade inte ha allt för mycket emot det. Det känns verkligen som om den där helgkursen i hästmassage som jag gick för evigheter sen var en riktigt bra investering!
Men jag blev förvånad över hur gravt oliksidig hon var. På ena sidan så kunde jag massera ganska ordentligt kring höftbensknölen och ner mot baksida lår, hon var mjuk och verkade inte ha något emot det. På hennes vänstra sida däremot så var hon inte alls lika mjuk, jag var tvungen att vara mycket lättare i händerna och kunde inte ens gå ner på baksida lår för att hon tyckte att det var så obehagligt. Inte konstigt att hästarna kanske är oliksidiga vid ridning sen!...
Hopplektionen gick väldigt bra, till och med bättre än sist. Det var mer fart i Dunja den här gången, men hon var fortfarande lika lyhörd, mjuk och reglerbar fram och tillbaks. Jag kom ihåg att hon hade blivit lite väl kort i sprången mot hindrena sist och tryckte därför fram henne i en större galopp i anridningarna. Och det tyckte hon var roligt för då taggade hon till lite och bjöd på riktigt bra och sprången flöt jättefint. Men däremot kunde vi ha gjort bättre ifrån oss i att ha rätt galopp i svängarna. Vi låg i fel galopp i flera svängar, men det gick så balanserat i galoppen ändå, så det orsakade inga problem. Och då tyckte jag att det inte var värt att bråka med att få henne att bryta av och fatta om mellan hindrena, och eftersom ridläraren inte heller krävde det förutom några enstaka gånger, så lät jag det vara. Det kan jag förstås jobba mer på.
Just den här ridläraren har jag inte ridit för förut, och i slutet av lektionen så kommenterade hon att det syntes att jag och Dunja trivdes med varandra. Roligt! För jag tror faktiskt att vi gör det bägge två.
Och se på fan men det funkade visst!
Jag stod till min stora glädje och lycka uppskriven på att få hoppa min hoppkompanjon fina fröken långöra igen! Jag gillar den hästen mer och mer. Vilket är lite märkligt, eftersom hon ju faktiskt trots allt är ett sto!...
Och dessutom inte särskilt trevlig på marken måste jag erkänna. Men jag har inga större problem med henne – plockar ut henne i spolspiltan för att göra iordning henne och struntar i hennes försök att plocka bitar av mig till en början. Hon brukar lugna ner sig då. Och trots att hon inte är direkt solig till humöret, så funkar våra personligheter bra – jag gillar henne. Hon är tuff och cool.När jag kom till stallet och hade tagit ut Dunja till spolspiltan så kom jag på att hon ju hade gått lektion tidigare på dagen och alltså redan var borstad, och dessutom var jag tidig så jag hade 35 minuter kvar till lektion. Vad skulle jag göra då? Jag kom fram till att jag skulle prova att massera fröken grinig, gick på magkänsla och lät mina händer glida över hennes kropp och fastnade vid höftbenen på henne, där jag masserade mjukt på bägge sidor. Hon stod stilla med öronen framåt, lutade sig mot mig och halvsov, så hon verkade inte ha allt för mycket emot det.
Det känns verkligen som om den där helgkursen i hästmassage som jag gick för evigheter sen var en riktigt bra investering!Men jag blev förvånad över hur gravt oliksidig hon var. På ena sidan så kunde jag massera ganska ordentligt kring höftbensknölen och ner mot baksida lår, hon var mjuk och verkade inte ha något emot det. På hennes vänstra sida däremot så var hon inte alls lika mjuk, jag var tvungen att vara mycket lättare i händerna och kunde inte ens gå ner på baksida lår för att hon tyckte att det var så obehagligt. Inte konstigt att hästarna kanske är oliksidiga vid ridning sen!...
Hopplektionen gick väldigt bra, till och med bättre än sist. Det var mer fart i Dunja den här gången, men hon var fortfarande lika lyhörd, mjuk och reglerbar fram och tillbaks. Jag kom ihåg att hon hade blivit lite väl kort i sprången mot hindrena sist och tryckte därför fram henne i en större galopp i anridningarna. Och det tyckte hon var roligt för då taggade hon till lite och bjöd på riktigt bra och sprången flöt jättefint. Men däremot kunde vi ha gjort bättre ifrån oss i att ha rätt galopp i svängarna. Vi låg i fel galopp i flera svängar, men det gick så balanserat i galoppen ändå, så det orsakade inga problem. Och då tyckte jag att det inte var värt att bråka med att få henne att bryta av och fatta om mellan hindrena, och eftersom ridläraren inte heller krävde det förutom några enstaka gånger, så lät jag det vara. Det kan jag förstås jobba mer på.
Just den här ridläraren har jag inte ridit för förut, och i slutet av lektionen så kommenterade hon att det syntes att jag och Dunja trivdes med varandra. Roligt!
För jag tror faktiskt att vi gör det bägge två. 
