Efter fång..

[fejt]

Fick hem en shettis som ganska omgående efter att ha kommit hit fick fång. Tidigare ägare säger att den aldrig haft fång tidigare och gått på bete med storhästar. Nåväl, han fick fång här och behandling sattes in fort vilken han svarade bra på. Idag har hans hovar verkats och han har släppts ut på ridbanan efter att ha stått en månad på box. Han verkar helt smärtfri och galopperar, bockar och går på asfalt (kort skrittur på väg till hagen) helt obekymrat. Han går med betesreducerare för att inte få i sig för mycket av det gröna (mest nässlor) som växer längs ridbanans kanter. Min fråga gäller eg munkorgen. Han äter inte ett strå (vilket är bra) och jag funderar över om det bara är för att det är första dagen eller om jag skulle kunna släppa honom med de andra hästarna så att han får sällskap. Ridbanan ligger i deras beteshage så han ser dem (ibland) men ändå. Era erfarenheter av betesreducerare? Fattar de efter ett tag? Hur hårt ska man spänna dem? Han kommer in på nätterna och får hö i nät.

 

[Sirap]

Sv: Efter fång..

Om han så nyligen haft fång skulle jag absolut inte släppa i beteshage ens med munkorg. Tyvärr.

 

[bettysmatte]

Sv: Efter fång..

Jag hade inte chansat och släppt i gräshage. Tänk om han lyckas komma ur betesreduceraren och hinner äta gräs flera timmar obehindrat! Eftersom ridbanan ligger i anslutning till hagen med de andra hästarna tycker jag att det skulle kännas helt okej att ha honom där.

 

[fejt]

Sv: Efter fång..

Tack för svar. Vi ser hästarna från tomten så jag skulle i så fall hålla grundlig koll och bara ha honom där när jag kan ha koll men ni har rätt. Riskerna är för stora. Vi har löst det så att en av hästarna går med honom på ridbanan några timmar på dagen. Och på nätterna når de varandra över boxväggen så han överlever nog. Man får tänka på att det är mer synd om honom om han får ett nytt anfall. Efter tre dagar med betesreduceraren betar han fortfarande ingenting.

 

[Sirap]

Sv: Efter fång..

Väldigt klokt av er! Det känns hemskt att inte låta dem gå och äta gräs med sina kompisar som vanligt, men precis som du skriver är det elakare att utsätta dem för risken att få ett nytt anfall. Det är tufft att ha fånghäst, men det går bra om man verkligen vill och orkar kämpa.