Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

[Timsetim]

Är det fler än jag som tappar känseln på magen? Den känns bedövad mitt på.

Sen en helt annan sak!

Jag och min sambo pratar väldigt mycket om hur vi tror och vill att det ska bli efter att våra barn kommit till världen. Hur saker och ting kommer att fungera rent praktiskt, om vikten att hjälpas åt och att inte glömma varandra, att fortsätta vara ett par och inte bara föräldrar osv. Men när vi pratar med andra så verkar alla ha svårt för att slappna av och vara ett par när barnet inte är med. Är de ute och äter så har de med ett foto som de sätter mitt på bordet, de åker hem tidigare pga saknaden osv. Det är lätt att säga att vi inte kommer att bli sådana, men hur är det egentligen. Kan man styra över det? Är det bara så det blir?

/Timsetim

 

[Snurrfian]

Sv: Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

Ang magen, så kommer jag ihåg någon liknande känsla...

Agn hur man blir sedan... Vi har väldigt svårt att få tag på barnvakt så det är inte så ofta vi har kunnat göra något själva, med de gånger vi har gjort det så visst har vi pratat barnen, men sedan har vi även pratat om annat oxå.
Något kort att sätta på bordet har vi defenitift inte, jag har inte ens några kort i plånboken...
Men visst några gånger när vi faktiskt har haft barnvakt har vi ändå kännt oss "stressade" pga att barnvakten inte vill vara kvar så länge/jag är orolig för att det ska fungera...

 

[biffen]

Sv: Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

När man är ute på tu man hand igen, så uppfylls man till en början av en tomhetskänsla. Denna blandat med skuld för att man inte är med sitt barn kan vara orsaken till att man längtar hem mer än man egentligen gör... för visst är det skönt o inte minst viktigt att man ser bara varandra då o då!

Minns när jag lämnade min förstfödda för att handla med min syster när hon bara var någon vecka gammal, barnet var i tryggt förvar, sovande hos min mamma och sambon var ju där. Men jag lämnade henne!! Det var som om jag skulle ha tappat en del av mig själv!

 

[ulda]

Sv: Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

Tomhetskänslan känner jag igen ("Vad sjutton har jag tappat?" "Aha, det är barnvagnen jag saknar") men däremot känner jag ingen skuld. Första gångerna jag åkte hemifrån var jag dock lite oroad över om bebisen skulle vakna och bli hungrig, men det visade sig att jag oroat mig i onödan (hon sov sååå gott). Men numera känner jag inte ens så - försöker medvetet unna mig att tänka på annat när jag är borta.

Jag och min man har inte varit borta tillsammans utan bebisen än, men den dag vi är det ska det bli skönt. Och jag tänkerr inte ha några foton att sätta på bordet...

 

[cirkus]

Sv: Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

Ja, jag var väldigt avdomnad på magen, inte så mycket med twinsen, men med den tjocka enlingen som kom sen !

 

[Timsetim]

Sv: Avdomnad mage och livet efter förlossningen!

Men numera känner jag inte ens så - försöker medvetet unna mig att tänka på annat när jag är borta.

Det är väl just det som jag hoppas att jag/vi kan uppnå. Att verkligen kunna njuta och tänka på sig själv de gånger man har möjlighet.

Jag tror också att det är viktigt att man litar på den/de man lämnat barnet till så att man kan koppla av och känner att barnet/barnen har det bra! Blivande mormor och morfar kommer att vara flitigt anlitade!

/Timsetim