I helgen som gick var jag och maken på "gourmetweekend".
Det här med att låta mat bli en sinnlig upplevelse är något jag gillar! Särskilt vid såna här tillfällen när man får möjlighet att uppleva något alldeles extra.
Jag har ett restaurangbesök som har etsat sig fast i mitt minne som den mest outstanding matupplevelse jag någonsin varit med om. Att få uppleva något som kittlar både smaklökar och sinnen, och dessutom sträcker sig utanför den föreställningsvärld man har om vad mat ska vara och hur det ska tillagas, var en sån häftig upplevelse att jag blev helt såld på det här med matupplevelser utanför lådan.
Jag tycker dock att det är svårt att hitta dom där matupplevelserna som fullständigt drar undan mattan under fötterna på en...
På det här stället vi var på nu så är dom bra på att kombinera mat med vin. Maten i sig är visserligen bra, men bara maten hade inte lyft upplevelsen till den nivå den var på. Det var smakkombinationerna med vinerna som gjorde att middagen gav ett härligt pirr i kroppen av att verkligen ha upplevt något häftigt.
Själv är jag bara en glad amatör på området, och är inte alls insatt på den nivån att jag ens klarar av att prata druvsorter i någon vidare bemärkelse... Jag har alltså inga egentliga kunskaper inom gourmetområdet, men jag har definitivt en förmåga att njuta av mina egna oprofessionella upplevelser!
Vår gourmetmiddag bestod av fem rätter, med ett glas särskilt utvalt vin till varje rätt. Första förrätten var en kräftsoppa med kungskrabbekorv. Korv och korv - jag kanske skulle ha kallat det mer åt paté eller terrinhållet, men skitsamma. Till soppan serverades ett glas friskt och mycket torrt vitt vin. Kräftsoppan i sig var fantastiskt smakrik. Smaken fyllde verkligen hela munnen och kändes väldigt intensiv men ändå njutningsfull. Jag funderade på om dom spetsat med arom eller någon form av umami för att kunna lyfta smaken till den nivå den var på. Det smakade dock inte konstgjort (jag brukar annars kunna vara ganska känslig mot konstgjorda aromer...). Det friska torra vinet mötte den kraftiga smaken av soppan på ett behagligt och ödmjukt sätt.
Andra förrätten var en väldigt mjäll bit spädgris. Jag äter inget annat kött än fisk och skaldjur, så jag skulle få något som dom kallade "Sikromsentrecote" istället. Det måste jag säga var ett väldigt pretentiöst namn för en klick sikrom, en klick gräddfil och en klick hackad rödlök... Även om min rätt kanske inte var någon kulinarisk höjdare, så blev jag mäkta imponerad av att dom lyckats ge mig ett vin som klarade av att matcha löken! Min erfarenhet av lök och vin är annars att dom inte brukar var så bra kompisar... Även denna rätt fick jag ett ganska torrt vitt vin till, som jag förfärades lite över att det luktade ganska starkt av - svett! Men trots att det luktade satan (eller kanske på grund av?), så klarade vinet alltså av att möta upp den råa lökens starka smak, och både smaka gott vin och även lyfta sikromens fiskiga smak. Imponerande.
Huvudrätten bestod av röding på en potatismosbädd (ja dom kallade det inte potatismos utan hade säkert något finare namn för det, men jag minns inte vad dom sa) med picklade grönsaker till. Det vita vinet som hälldes upp till rätten var väldigt, väldigt underligt. Jag hann uppfatta att det var hälften chardonnay och hälften någon annan druva. När jag skulle provsmaka vinet så smakade det oljigt och nästan unket, hade en fadd och plastig smak, och jag utbrast att jag "trodde" att det var bra. Det var så diametralt annorlunda mot de andra vitvinerna jag dittills druckit, att det var svårt att säga ens om vinet var bra eller dåligt... Det smakade faktiskt ganska illa. Lite dieselaktigt.
Jag började med en bit röding, och tyckte fortfarande att det var ett väldigt underligt vin och var tveksam till varför dom serverat det. Men så tog jag en bit picklad grönsak, som smakade ganska starkt av ättika, och plötsligt så genomgick vinet jag hade framför mig ett förvandlingsnummer av nästan trollkarlskaraktär! Så galet fascinerande! Med ättiksmaken i munnen så blev vinet mjukt, drickbart och till och med ganska gott. Hur kunde det ske?!?
I slutet av måltiden hade jag mer röding och potatismos kvar på tallriken än jag hade picklade grönsaker, och i takt med att ättiksmaken bleknade bort ur munnen så genomgick vinet samma förtrollningsakt, fast tillbaks åt det äckliga hållet igen. Som sagornas häxa som får bli förvandlad till prinsessa över en natt, och när solen stiger plötsligt förvandlas tillbaks till häxa igen... Mycket spännande upplevelse. Sista klunken av vinet var återigen inte alls angenäm.
Efter huvudrätten fick vi en ostbricka med tre sorters ostar. En hårdost, en hårdost med inslag av mögel, och en krämig blåmögelost. Till ostarna serverades marmelad på stekt rödlök. Rödlök i sig är ju sött och passar till att göra söt marmelad av, men den stekta smaken var en rolig krydda som tillförde en ganska skarp smak, nästan åt stekt-fläsk-hållet.
Till ostbrickan serverades ett portvin (rött och sött). Den första osten var rolig, för den bet tillbaks ganska bra väl inne i munnen. :-) Luktade inte så mycket, såg inte så farlig ut, men hade ett vasst bett i smaken, som utvecklades i eftersmaken. Den överraskade! Den andra osten var mildare och något krämigare i konsistensen, lite mer anonym. Den tredje upplevde jag som en ganska ordinär stark blåmögelost. Portvinet fångade upp sötman i marmeladen ganska bra och gav en intressant dimension åt den stekta touchen. Däremot tyckte jag inte att varken vinet eller marmeladen klarade av att möta upp den ganska fräna mögelsmaken i den tredje osten, så den osten avnjöt jag faktiskt solokvist.
Till dessert serverades en chokladtryffelaktig kladdkaka med hjortron, nougatkräm och minimaränger. Till det ett bärnstensfärgat sött muskatellvin.
Hjortronen förstod jag mig inte på överhuvudtaget. Jag försökte att kombinera dom tillsammans med det övriga på lite olika sätt, men tyckte inte att det lyfte på något sätt, och gav ganska snabbt upp och mofflade i mig samtliga hjortron på en gång bara för att bli av med dom.
Nougatkrämen var faktiskt häftig. För att använda ett uttryck som jag lärt mig här på buke (här lär man sig ju så många bra saker ), så måste jag säga att nougatkrämen och muskatellvinet faktiskt rent av knullade i munnen! Dvs - dom inte bara gifte sig utan gick ett steg längre... Härligt att få vara med om en sån glädje och njutning när två smaker möts på det sättet... ;-)
En annan smakupplevelse som gick att uppleva i samma efterrätt var att kombinera en bit choklad, en minimaräng och lite nougatkräm. När man stoppade in det i munnen så förvandlades det till - tadaaaa - NONSTOP! Det smakade verkligen nonstop. Snacka om oväntat besök i munnen. Chokladkakbiten var väldigt len, krämig, stark och mäktig och passade visserligen med muskatellen, men dessertens höjdarupplevelse var utan tvekan när vinet och nougatkrämen ensamma fick mötas i munnen.
Tre timmar tog det att jobba oss igenom denna kulinariska upplevelse och bekanta oss med både förvandlade häxor, bitande ostar, svettluktsvin, nonstop och smaker som hade ohejdat sex med varandra i munnen...
Riktigt roligt var det!!
Det här med att låta mat bli en sinnlig upplevelse är något jag gillar! Särskilt vid såna här tillfällen när man får möjlighet att uppleva något alldeles extra.
Jag har ett restaurangbesök som har etsat sig fast i mitt minne som den mest outstanding matupplevelse jag någonsin varit med om. Att få uppleva något som kittlar både smaklökar och sinnen, och dessutom sträcker sig utanför den föreställningsvärld man har om vad mat ska vara och hur det ska tillagas, var en sån häftig upplevelse att jag blev helt såld på det här med matupplevelser utanför lådan.
Jag tycker dock att det är svårt att hitta dom där matupplevelserna som fullständigt drar undan mattan under fötterna på en...
På det här stället vi var på nu så är dom bra på att kombinera mat med vin. Maten i sig är visserligen bra, men bara maten hade inte lyft upplevelsen till den nivå den var på. Det var smakkombinationerna med vinerna som gjorde att middagen gav ett härligt pirr i kroppen av att verkligen ha upplevt något häftigt.
Själv är jag bara en glad amatör på området, och är inte alls insatt på den nivån att jag ens klarar av att prata druvsorter i någon vidare bemärkelse... Jag har alltså inga egentliga kunskaper inom gourmetområdet, men jag har definitivt en förmåga att njuta av mina egna oprofessionella upplevelser!
Vår gourmetmiddag bestod av fem rätter, med ett glas särskilt utvalt vin till varje rätt. Första förrätten var en kräftsoppa med kungskrabbekorv. Korv och korv - jag kanske skulle ha kallat det mer åt paté eller terrinhållet, men skitsamma. Till soppan serverades ett glas friskt och mycket torrt vitt vin. Kräftsoppan i sig var fantastiskt smakrik. Smaken fyllde verkligen hela munnen och kändes väldigt intensiv men ändå njutningsfull. Jag funderade på om dom spetsat med arom eller någon form av umami för att kunna lyfta smaken till den nivå den var på. Det smakade dock inte konstgjort (jag brukar annars kunna vara ganska känslig mot konstgjorda aromer...). Det friska torra vinet mötte den kraftiga smaken av soppan på ett behagligt och ödmjukt sätt.
Andra förrätten var en väldigt mjäll bit spädgris. Jag äter inget annat kött än fisk och skaldjur, så jag skulle få något som dom kallade "Sikromsentrecote" istället. Det måste jag säga var ett väldigt pretentiöst namn för en klick sikrom, en klick gräddfil och en klick hackad rödlök... Även om min rätt kanske inte var någon kulinarisk höjdare, så blev jag mäkta imponerad av att dom lyckats ge mig ett vin som klarade av att matcha löken! Min erfarenhet av lök och vin är annars att dom inte brukar var så bra kompisar... Även denna rätt fick jag ett ganska torrt vitt vin till, som jag förfärades lite över att det luktade ganska starkt av - svett! Men trots att det luktade satan (eller kanske på grund av?), så klarade vinet alltså av att möta upp den råa lökens starka smak, och både smaka gott vin och även lyfta sikromens fiskiga smak. Imponerande.
Huvudrätten bestod av röding på en potatismosbädd (ja dom kallade det inte potatismos utan hade säkert något finare namn för det, men jag minns inte vad dom sa) med picklade grönsaker till. Det vita vinet som hälldes upp till rätten var väldigt, väldigt underligt. Jag hann uppfatta att det var hälften chardonnay och hälften någon annan druva. När jag skulle provsmaka vinet så smakade det oljigt och nästan unket, hade en fadd och plastig smak, och jag utbrast att jag "trodde" att det var bra. Det var så diametralt annorlunda mot de andra vitvinerna jag dittills druckit, att det var svårt att säga ens om vinet var bra eller dåligt... Det smakade faktiskt ganska illa. Lite dieselaktigt.
Jag började med en bit röding, och tyckte fortfarande att det var ett väldigt underligt vin och var tveksam till varför dom serverat det. Men så tog jag en bit picklad grönsak, som smakade ganska starkt av ättika, och plötsligt så genomgick vinet jag hade framför mig ett förvandlingsnummer av nästan trollkarlskaraktär! Så galet fascinerande! Med ättiksmaken i munnen så blev vinet mjukt, drickbart och till och med ganska gott. Hur kunde det ske?!?
I slutet av måltiden hade jag mer röding och potatismos kvar på tallriken än jag hade picklade grönsaker, och i takt med att ättiksmaken bleknade bort ur munnen så genomgick vinet samma förtrollningsakt, fast tillbaks åt det äckliga hållet igen. Som sagornas häxa som får bli förvandlad till prinsessa över en natt, och när solen stiger plötsligt förvandlas tillbaks till häxa igen... Mycket spännande upplevelse. Sista klunken av vinet var återigen inte alls angenäm.
Efter huvudrätten fick vi en ostbricka med tre sorters ostar. En hårdost, en hårdost med inslag av mögel, och en krämig blåmögelost. Till ostarna serverades marmelad på stekt rödlök. Rödlök i sig är ju sött och passar till att göra söt marmelad av, men den stekta smaken var en rolig krydda som tillförde en ganska skarp smak, nästan åt stekt-fläsk-hållet.
Till ostbrickan serverades ett portvin (rött och sött). Den första osten var rolig, för den bet tillbaks ganska bra väl inne i munnen. :-) Luktade inte så mycket, såg inte så farlig ut, men hade ett vasst bett i smaken, som utvecklades i eftersmaken. Den överraskade! Den andra osten var mildare och något krämigare i konsistensen, lite mer anonym. Den tredje upplevde jag som en ganska ordinär stark blåmögelost. Portvinet fångade upp sötman i marmeladen ganska bra och gav en intressant dimension åt den stekta touchen. Däremot tyckte jag inte att varken vinet eller marmeladen klarade av att möta upp den ganska fräna mögelsmaken i den tredje osten, så den osten avnjöt jag faktiskt solokvist.
Till dessert serverades en chokladtryffelaktig kladdkaka med hjortron, nougatkräm och minimaränger. Till det ett bärnstensfärgat sött muskatellvin.
Hjortronen förstod jag mig inte på överhuvudtaget. Jag försökte att kombinera dom tillsammans med det övriga på lite olika sätt, men tyckte inte att det lyfte på något sätt, och gav ganska snabbt upp och mofflade i mig samtliga hjortron på en gång bara för att bli av med dom.
Nougatkrämen var faktiskt häftig. För att använda ett uttryck som jag lärt mig här på buke (här lär man sig ju så många bra saker
), så måste jag säga att nougatkrämen och muskatellvinet faktiskt rent av knullade i munnen! Dvs - dom inte bara gifte sig utan gick ett steg längre... Härligt att få vara med om en sån glädje och njutning när två smaker möts på det sättet... ;-)En annan smakupplevelse som gick att uppleva i samma efterrätt var att kombinera en bit choklad, en minimaräng och lite nougatkräm. När man stoppade in det i munnen så förvandlades det till - tadaaaa - NONSTOP! Det smakade verkligen nonstop. Snacka om oväntat besök i munnen. Chokladkakbiten var väldigt len, krämig, stark och mäktig och passade visserligen med muskatellen, men dessertens höjdarupplevelse var utan tvekan när vinet och nougatkrämen ensamma fick mötas i munnen.
Tre timmar tog det att jobba oss igenom denna kulinariska upplevelse och bekanta oss med både förvandlade häxor, bitande ostar, svettluktsvin, nonstop och smaker som hade ohejdat sex med varandra i munnen...
Riktigt roligt var det!!
