Jag har bestämt mig för att hoppa på kursen ”Gör din grej” igen. Jag gick den för snart 2 år sedan, och den var orsaken till att jag började skriva här igen – plus en massa annat. :-) Det är en kurs som hjälper en att hitta sig själv och vad man egentligen vill göra med sitt liv, genom övningar i personlig utveckling, lära känna och älska sig själv, mm. Kanske inte passar alla, men passar mig jättebra! Och så fick jag erbjudande om att gå den igen nu, och tänkte att visserligen så har ju mycket av mitt liv förändrats till det bättre och jag har det riktigt bra, men kanske finns det ytterligare något som vill komma fram om jag öppnar dörrarna till mitt hjärta och frågar vad det innerst inne vill?....
Första övningen var att göra en målbild. När jag hade gjort förberedande övningar och öppnat mig för frågan, så dök en stor önskan upp: jag vill vara i balans med tiden!
Känslan av att jag hela tiden mest bara jagar runt och att tiden aldrig räcker till är något av det jobbigaste jag upplever för närvarande, och jag vill ha en lösning på det läget, för känslan av att aldrig hinna med suger musten ur mig, och får mig att hinna ännu mindre.
Men igår efter en akupunktursession kom jag hem och kände mig faktiskt riktigt i balans med tiden hela kvällen. Vad hände??
Jag noterade att jag gjorde saker med lätthet, energi, engagemang, lust och glädje. Saker som legat på min lista ett tag och känts stönjobbiga att göra och som jag har dragit mig för, klarade jag igårkväll av på mindre än en timme. Schwupp schwupp, så var det ur världen. Och jag kände mig inte stressad eller uppjagad utan lugn, glad och energifylld.
För många år sen, innan min stresskrasch, så köpte min nuvarande man och jag ett hus – vårt första gemensamma. Vi hade inte så mycket pengar, men min man är hantverkare och jag är bra på att leverera idéer och se möjligheter
, så det ledde förstås till att vi köpte ett renoveringsobjekt. Samtidigt som vi jobbade heltid varje dag (och på den tiden jobbade jag dessutom på andra sidan Stockholm, så jag behövde dessutom ta mig fram och tillbaks genom huvudstaden till och från jobbet varje dag!) så byggde vi om hela huset och totalrenoverade det - på den nivån att vi slog ut väggar och flyttade hela badrummet och så. Och det gjorde vi med lätthet och glädje på vardagskvällarna. På mindre än ett halvår var det klart.
När jag nu tänker tillbaks på det kan jag inte på något sätt begripa hur vi fick det att gå ihop. Hur hann vi?? Hur orkade vi??
Och den reflektionen har jag också tagit med mig som en pusselbit i min jakt på tidsbalans. För uppenbarligen både hann och orkade vi, och dessutom minns jag att vi hade mage att tycka att det var roligt också ovanpå allt!...
Det som slår mig när jag funderar över tidsbalans är att det verkar vara starkt kopplat till lust och energi. När jag mest lever i känslan av att jag skuffas runt, jagas av mina att-göra-listor och aldrig hinner med nånting, så är jag i ärlighetens namn varken energisk eller full av glädje. Men när jag känner mig just energisk och full av glädje i själ och hjärta – som på kvällen efter akupunkturen sist – så existerar inte tidsproblemet.
Aha. Kanske är tiden bara en kvot av energin och effekten?...
(nej, jag begriper mig inte på fysik och har aldrig gjort)
Kanske är det inte att frigöra mer tid som jag ska jaga, utan istället att frigöra mer energi, lust och glädje i mig själv?.. Och att tidsproblemet då försvinner automatiskt?...
Hmmm.... Intressant teori som jag ska försöka testa.
(Wish me luck... )
Första övningen var att göra en målbild. När jag hade gjort förberedande övningar och öppnat mig för frågan, så dök en stor önskan upp: jag vill vara i balans med tiden!
Känslan av att jag hela tiden mest bara jagar runt och att tiden aldrig räcker till är något av det jobbigaste jag upplever för närvarande, och jag vill ha en lösning på det läget, för känslan av att aldrig hinna med suger musten ur mig, och får mig att hinna ännu mindre.
Men igår efter en akupunktursession kom jag hem och kände mig faktiskt riktigt i balans med tiden hela kvällen. Vad hände??
Jag noterade att jag gjorde saker med lätthet, energi, engagemang, lust och glädje. Saker som legat på min lista ett tag och känts stönjobbiga att göra och som jag har dragit mig för, klarade jag igårkväll av på mindre än en timme. Schwupp schwupp, så var det ur världen. Och jag kände mig inte stressad eller uppjagad utan lugn, glad och energifylld.
För många år sen, innan min stresskrasch, så köpte min nuvarande man och jag ett hus – vårt första gemensamma. Vi hade inte så mycket pengar, men min man är hantverkare och jag är bra på att leverera idéer och se möjligheter
, så det ledde förstås till att vi köpte ett renoveringsobjekt. Samtidigt som vi jobbade heltid varje dag (och på den tiden jobbade jag dessutom på andra sidan Stockholm, så jag behövde dessutom ta mig fram och tillbaks genom huvudstaden till och från jobbet varje dag!) så byggde vi om hela huset och totalrenoverade det - på den nivån att vi slog ut väggar och flyttade hela badrummet och så. Och det gjorde vi med lätthet och glädje på vardagskvällarna. På mindre än ett halvår var det klart.När jag nu tänker tillbaks på det kan jag inte på något sätt begripa hur vi fick det att gå ihop. Hur hann vi?? Hur orkade vi??
Och den reflektionen har jag också tagit med mig som en pusselbit i min jakt på tidsbalans. För uppenbarligen både hann och orkade vi, och dessutom minns jag att vi hade mage att tycka att det var roligt också ovanpå allt!...
Det som slår mig när jag funderar över tidsbalans är att det verkar vara starkt kopplat till lust och energi. När jag mest lever i känslan av att jag skuffas runt, jagas av mina att-göra-listor och aldrig hinner med nånting, så är jag i ärlighetens namn varken energisk eller full av glädje. Men när jag känner mig just energisk och full av glädje i själ och hjärta – som på kvällen efter akupunkturen sist – så existerar inte tidsproblemet.
Aha. Kanske är tiden bara en kvot av energin och effekten?...
(nej, jag begriper mig inte på fysik och har aldrig gjort)
Kanske är det inte att frigöra mer tid som jag ska jaga, utan istället att frigöra mer energi, lust och glädje i mig själv?.. Och att tidsproblemet då försvinner automatiskt?...
Hmmm.... Intressant teori som jag ska försöka testa.
(Wish me luck...
)
