Safir
Trådstartare
Ursäkta för långt inlägg!
Lite bakgrund:
Vi adopterade vår (inne)katt från ett katthem han var då fyra år gammal (idag 12 år). Han har alltid varit harig/ängslig av sig men också kelig och gnuggar/stryker sig ofta mot folk han känner och möbelkanter (revirmarkering?). Han är svanslös och föddes sådan enligt uppgift från tidigare ägare till katthemmet vilket medför att hans balans alltid varit lite si och så (går t.ex. lite speciellt med bakbenen).
De senaste dagarna upptäckte vi dock att han börjat "rädd-skaka" och visade andra tecken på stress så som att dra sig undan, inte vara lika matglad samt att han kissade i en tvättpåse med rena kläder (vi fick barn för 7 veckor sedan så misstänkte att det kunde vara orsaken). Vi bokade tid till veterinären i början av för att undersöka honom (samt göra en uppföljning på hans sköldkörtelmedicin) men fick fick åka in akut igår då han plötsligt fick panik när han åt mat = kastade sig bakåt upprepande gånger och samtidigt försökte slå sig om munnen.
Väl inne kunde de se att han har en dålig tand (blå strimma i tanden och blöder lite vid tandköttet) men detta tordes inte ha varit det som orsakat den kraftiga reaktionen + minskad apit. Enligt vet så ska det vara rätt illa ställt med tanden/tänderna för att det ska vara orsaken till att de äter mindre. Dock kunde hon konstatera att han var väldigt spänd i käken och jag såg även att han tuggade/bet försiktigt i luften under tiden vi väntade. Veterinären var dock mer bekymrad av hans skakningar och misstänkte att det symptom på någon neurologisk sjukdom. De tog blodprov och vi fick utskrivet smärtstillande för ett par dagar samt recept på kortison och ska höra av oss om detta inte hjälper.
Min undran är nu om någon har erfarenhet av ataxi hos katt? Är det något man kan behandla eller borde vi förbereda oss på att vår älskling inte blir mycket äldre än såhär? Jag medicinerar gärna om det innebär han att är smärtfri och mår bra men vill absolut inte utsätta honom för onödigt lidande. Fram tills nu har han alltid varit matglad och gosig/social (när det passar honom) men nu gömmer han sig under sängen eller badkaret och är inte sitt vanliga jag...
Lite bakgrund:
Vi adopterade vår (inne)katt från ett katthem han var då fyra år gammal (idag 12 år). Han har alltid varit harig/ängslig av sig men också kelig och gnuggar/stryker sig ofta mot folk han känner och möbelkanter (revirmarkering?). Han är svanslös och föddes sådan enligt uppgift från tidigare ägare till katthemmet vilket medför att hans balans alltid varit lite si och så (går t.ex. lite speciellt med bakbenen).
De senaste dagarna upptäckte vi dock att han börjat "rädd-skaka" och visade andra tecken på stress så som att dra sig undan, inte vara lika matglad samt att han kissade i en tvättpåse med rena kläder (vi fick barn för 7 veckor sedan så misstänkte att det kunde vara orsaken). Vi bokade tid till veterinären i början av för att undersöka honom (samt göra en uppföljning på hans sköldkörtelmedicin) men fick fick åka in akut igår då han plötsligt fick panik när han åt mat = kastade sig bakåt upprepande gånger och samtidigt försökte slå sig om munnen.
Väl inne kunde de se att han har en dålig tand (blå strimma i tanden och blöder lite vid tandköttet) men detta tordes inte ha varit det som orsakat den kraftiga reaktionen + minskad apit. Enligt vet så ska det vara rätt illa ställt med tanden/tänderna för att det ska vara orsaken till att de äter mindre. Dock kunde hon konstatera att han var väldigt spänd i käken och jag såg även att han tuggade/bet försiktigt i luften under tiden vi väntade. Veterinären var dock mer bekymrad av hans skakningar och misstänkte att det symptom på någon neurologisk sjukdom. De tog blodprov och vi fick utskrivet smärtstillande för ett par dagar samt recept på kortison och ska höra av oss om detta inte hjälper.
Min undran är nu om någon har erfarenhet av ataxi hos katt? Är det något man kan behandla eller borde vi förbereda oss på att vår älskling inte blir mycket äldre än såhär? Jag medicinerar gärna om det innebär han att är smärtfri och mår bra men vill absolut inte utsätta honom för onödigt lidande. Fram tills nu har han alltid varit matglad och gosig/social (när det passar honom) men nu gömmer han sig under sängen eller badkaret och är inte sitt vanliga jag...
