Allt rasar samman....

[solonely]

Trodde aldrig att jag skulle välja att bli anonym, men av hänsyn till närstående....

Förra helgen åkte ena sonen fast för drograttfylleri, det tackar jag iofs för, då jag sagt att OM han någonsin mer drogade hoppades jag att han skulle åka fast!

Det är ju inte allt, men börjar där....

OK, han hade problem för några år sen. I höstas insåg han själv att läget gått överstyr och begärde avgiftning. Var inne knappt en vecka och skrev sen ut sig i samråd med läkaren på avdelningen.

Höll sig drogfri i en och en halv månad, innan det drog igång igen
Jag anade inget, men tyckte att han var frånvarande. OK, han har flyttat hemifrån och när JAG flyttade hemifrån ville jag ju inte ha daglig kontakt med mina föräldrar.

I början av veckan brakade dock allt ihop... Natten mot måndag greps han för en mängd saker, bl a rattonykterhet, innehav, olovlig körning....

Åkte dagen efter in på avgiftning, så just nu vet jag iaf vart han är

I samma veva har jag börjat ett nytt jobb, efter att ha bråkat med a-kassan (har ju jordbruksfastighet, vilket jämställs med näringsverksamhet, massor av skrivelser för att få igenom mitt bidrag)

Fått ett BRA jobb, dock provanställning i tre månader, känns dock som att det går bra!

Haft fastighet uthyrd på gården+boxplatser, vilket jag är beroende av för att få ihop ekonomin. I slutet av januari sa hyresgästen upp sig (fine, har ju tre månader), men denne ballade ur då jag påtalade att jag inte skulle söka efter en ny hyresgäst (haft enorm "otur" med de senaste som inte gjort rätt för sig, sonen tar över i sommar)och nu betalar denna inte ens hyran!!!

Känner mig helt i botten,oron gnager och jag vaknar på nätterna med enorm ångest, kan då knappt somna om...

Vet inte hur det kommer att gå med sonen, med min gård, inte med mina djur....
Mitt i allt ska jag försöka prestera bra på en provanställning, som kan leda till ett väldigt bra jobb!!!


Vet inte vad jag vill, men kanske tips på HUR jag ska hantera vardagen, komma igen och få allt att fungera

 

[Meggan]

Sv: Allt rasar samman....

Vet inte riktigt vad för tröstande jag kan säga. Tur i oturen att sonen åkte dit iallafall så han kan få hjälp. Droger är ett satyg och det är inte lätt att ta sig ur men många många gör det med rätt hjälp och motivation. Tror d att u kan berätta på jobbet så de förstår om du inte är på topp? Förstår att det är känsligt men vore nog skönt om du kunde det? Många kramar.

 

[escodobe]

Sv: Allt rasar samman....

Har han inte redan kontakt med soc, så se till att han tar det nu. Inte nästa månad, inte efter rättegången utan NU. Folk brukar nämligen vara lite spaka och förändringsvilliga just efter de åkt fast...

 

[tanten]

Sv: Allt rasar samman....

Vet inte heller vad jag ska säga - mer än att du har min fulla sympati i den tuffa situation du är.

å ena sidan är det toppen att han verkligen åkte fast - nu händer det nåt. Å andra sidan är det tungt att det hände.

Jag tror att du finns i många bukefalisters tankar ikväll

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Allt rasar samman....

Först vill jag ge styrkekramar! Jag jobbar inom området med drogmissbruk och jag har hört många förtvivlade föräldrar. Nu vet jag inte hur gammal sonen är, men hoppas han förstår allvaret i sitt beroende och vad det kan leda till i det långa loppet. De ynglingar jag träffat tycker ofta att de "bara röker lite hasch", men fattar inte hur deras liv kan ödeläggas om de fortsätter.
Jag blir ledsen o beklämd varje gång och skulle vilja ruska om dem ordentligt.
Och som föregående sagt, ta kontakt med soc direkt och få igång en plan.
Samtidigt måste du leva ditt liv så gott du kan och ta hand om DIG! Prata med någon utomstående om situationen och få lite råd och stöd.
Han är vuxen och det är först och främst samhället som ska ta hand om sonen och du måste bestämma hur mycket du ska orka, och orkar du inte ska du INTE ha dåligt samvete eller anklaga dig själv.

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Först, tack för era svar!!

Han har sen ett par år gått (till och från) på samtal/provtagning mm inom droggruppen för ungdomar.
Började med lite festdrogande under gymnasiet, åkte fast och gick under ca ett år där.
I höstas sökte han sig själv dit och in på avgiftning, höll sig sen ren en och en halv månad (har kommit fram i efterhand) innan han började igen.

Nu tror han sig inte kunna klara att hålla sig ren och verkar rätt uppgiven
På tisdag ska han ha möte med soc, endera kommer de till kliniken eller så blir det via videolänk. De tror att han varit ren i flera år, vilket inte är fallet. Dock har sköterskan på avgiftningen haft kontakt med akuten dit han sökt ett flertal gånger för olika skador, och de har noterat att han varit påverkad.

Själv vill han in på behandlingshem, men det är ju ytterst svårt att få kommunerna att betala för det Själv tror han att det är enda möjligheten.
Det som är väldigt positivt är ju att han har enormt fin kontakt med sin behandlare inom öppenvården (vilken också är en gammal bekant till mig). Hon är oftast den första han ringer när det ballar ur, och hon har även fått tillstånd av honom att prata med mig. Denna kvinna är helt fantastisk och ställer upp för "sina" ungdomar dygnet runt

Slutet av veckan har varit lite bättre, förutom oron för min hyresgäst som jag inte alls litar på.... Är helt beroende av att få in resterande hyror för att det ska gå runt tills jag kommit igång på jobbet, får ju första riktiga lönen först i april...

 

[Inte_Ung]

Sv: Allt rasar samman....

Jag koncentrerar mig på hyresgästerna.
Det andra kan andra bättre än jag.

Haft fastighet uthyrd på gården+boxplatser, vilket jag är beroende av för att få ihop ekonomin. I slutet av januari sa hyresgästen upp sig (fine, har ju tre månader), men denne ballade ur då jag påtalade att jag inte skulle söka efter en ny hyresgäst (haft enorm "otur" med de senaste som inte gjort rätt för sig, sonen tar över i sommar)och nu betalar denna inte ens hyran!!!

Vi börjar med att reda ut vokabulären.
Fastighet är hela gården med samma fastighetsbeteckning.
Så jag antar att du har hyrt ut ett bostadshus.

Där så kan du ju jaga hyresgästerna på pengar sedan.
Om du kanske kan låna av någon så länge.
Så att du klarar din cash flow.

På vilket vis har de ballat ur?

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Jo det är ett bostadshus som hyrts ut, samt två boxplatser.

När jag sa att jag inte skulle ta in någon ny hyresgäst blev det livat, HG sa sig inte ha råd att betala för tre månader, det var anledningen till att denne sa upp sig....
Det har dock redan när denne flyttat in varit sagt att efter avflytt skulle sonen ta över huset, dock börjar han inte jobba förrän i sommar (efter studenten), så först då kan han bidra till gården.

Jaga pengar kan jag visst göra, men jag måste leva fram tills dess med! Antar att om jag kräver in dem via KF så lär det ta tid (personen ifråga tjänar inte mkt och har inga tillgångar, hästarna bl a står inte skrivna på denne). Har dessutom SJÄLV skulder hos KF så jag antar att jag inte kommer att få se dessa pengar iaf...

Hoppas dock att slippa gå så långt, personen har ju inte flyttat ut ännu, även om hästarna skickades iväg sent i går kväll.

 

[Apollo 13]

Sv: Allt rasar samman....

Usch vad jobbigt! Jag är verkligen ledsen för din skull att allt kommit på samma gång!


Börja med att ta en sak i taget!

Men med sonen, försök att se det som något positivt. Självklart är det en enda röra men det är helt klart bättre att han åker fast nu och att den stora bollen är i rullning än att det går än längre och blev mer kaos.

Helt hopplöst med hyresgästen, det är verkligen förbluffande att folk kan bli förvånade över att de får betala uppsägningstiden ut.. Nu vet jag ju inte vart du bor och alltså inte hur mycket pengar det rör sig om. Men glöm inte att om det blir problem, så går det allt som oftast att prata med sina olika leverantörer. Ring bara och förklara läget, att du har en hyresgäst som inte betalar för sig, men att dina pengar beräknas komma in i april. Det är trots allt första mars idag så det handlar ju faktiskt bara om en månad, det har jag väldigt svårt att tro att de skulle bråka om. Folk ringer ofta och behöver betalningsplaner så det är absolut inget nytt. Så när räkningarna kommer, ta dem direkt och ring och prata med företagen så kommer det nog lösa sig utan några som helst problem, ffa om du hör av dig direkt och inte tre dagar efter sista betalningsdatum.

Om du bara delar upp alla saker och försöker ha en hyfsad struktur och försöker att inte balla ur så ska du se att det kommer gå bra. Skriv upp och planera sakerna du behöver göra och sedan är det bara ta en efter en.

Det kommer gå bra! Lycka till!

 

[Passion]

Sv: Allt rasar samman....

Oj vad mycket som har hänt dig, jag förstår att det är tufft. Men grattis till provanställningen!
Först tänkte jag PM:a dig men det kanske finns någon annan som kan bli hjälpt av mina ord.

Jag har en del erfarenhet av av missbruk och beroende, har själv varit drogfri i 4,5 år nu och har massor av vänner som har varit drogfri i många, många år. Det går, men det krävs en massa jobb och villighet från din sons sida.

Det sättet som jag har sett fungera bäst är självhjälp genom 12-stegsprogrammet.
Jag tänker inte skriva vad din son borde göra för det måste han själv ta tag i (eller kanske bli dömd till behandling med lite "tur") utan jag tycker du ska fokusera på DIG.
Jag förstår att det är svårt och att du förmodligen är fruktansvärt orolig.

För det första vill jag tipsa om möten för anhöriga. Det finns tex. Nar-Anon (anhöriga till narkomaner) och du kan googla för att hitta närmaste möte.
Dit får du komma och bara lyssna, prata med andra i samma sits eller få telefonnummer att ringa om du behöver.
Bara att slippa vara själv i oron kan göra mycket.

Sedan tänker jag lite som någon annan skrev, att du kanske ska förklara på jobbet hur det är just nu. Folk är oftast oerhört förstående bara man är ärlig.
Hur noga du vill gå in på detaljer väljer du själv men du ska veta att det är INTE ditt fel att din son använder droger. Du har inte misslyckats som mamma och det är inget att skämmas för.

Med huset så kanske du får fundera om du inte ska chansa att hyra ut det igen. Prova sätt ut en annons och se vilka som nappar. Kanske kommer den perfekta hyresgästen och löser det problemet!

Jag vill ge dig massor av kramar och jag hoppas verkligen att allt kommer ljusna för dig!

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Tack!!

Nar-anon finns tyvärr inte i mina trakter, det blir i såna fall Al-anon som gäller, men det känns just nu inte helt bra.... Har dock viss kontakt med andra föräldrar i ungefär samma situation och bra kontakt med sonens behandlare inom öppenvården.

Behandlingshem är inte särskilt troligt, kommunen lär försöka slippa den utgiften.
Pratade med honom igår och då mådde han bättre. Är svårt att stå bredvid och inget kunna göra när ens barn förstör så för sig...
Blir mest att fokusera på praktiska saker framöver, hans lägenhet ska säljas, och det kommer vi att hjälpa honom med. Att ha kvar den är inget alternativ iom att han även förlorade jobbet pga det här.

Angående huset så känner jag mig rätt trött på att hyra ut, med krävande/otrevliga hyresgäster, kan vi bara klara oss tills yngsta sonen börjar tjäna pengar så får han flytta in där.

Just nu känns dock ingenting roligt, och jag är rädd för att min bipolära sjukdom gör sig påmind. Har pga dålig ekonomi ett längre tag inte haft råd att hämta ut min medicin, så det måste jag bara fixa när/om jag får pengar igen. Har även bokat tid med min läkare.

Borde ta tag i en massa saker men orken finns inte, känns som att livet sakta rinner bort och jag kan inte se någon ljusning. Har heller ingen jag kan prata med.
Mina föräldrar orkar jag inte dra in i det här, inte just nu. Vi har ingen särskilt bra kontakt och mamma skulle jag få ett evigt sjå med att försöka stötta, då hon skulle ta det hårt. Det orkar jag inte just nu, då det inte skulle hjälpa upp min situation.

 

[MidnightSoul]

Sv: Allt rasar samman....

Har du provat prata med kyrkan? Jag vet inte om dom hjälper med medeciner men jag vet att dom har hjälpt till med matpengar till folk som har det svårt och dom har även bra pratkontakter som du kan prata med.

 

[Inte_Ung]

Sv: Allt rasar samman....

Du måste prioritera din medicin.
Det är viktigast just nu.
Om sonens lägenhet säljs kan du inte få låna pengar av honom då?

 

[tanten]

Sv: Allt rasar samman....

Borde ta tag i en massa saker men orken finns inte, känns som att livet sakta rinner bort och jag kan inte se någon ljusning. Har heller ingen jag kan prata med.
Mina föräldrar orkar jag inte dra in i det här, inte just nu. Vi har ingen särskilt bra kontakt och mamma skulle jag få ett evigt sjå med att försöka stötta, då hon skulle ta det hårt. Det orkar jag inte just nu, då det inte skulle hjälpa upp min situation.

Ha inte så förbaskat stora krav på dig själv!!

För mig känns det totalt självklart att du säckat ihop. Du är i en krisreaktion, i chock. Våga ta hjälp.

Dessutom är jag säker på att du HAR folk att tala med. Du törs bara inte lita på att de vill.

Behöver du prata får du hojta.

Varma tankar
/tanten

 

[Passion]

Sv: Allt rasar samman....

Tack!!

Nar-anon finns tyvärr inte i mina trakter, det blir i såna fall Al-anon som gäller, men det känns just nu inte helt bra.... Har dock viss kontakt med andra föräldrar i ungefär samma situation och bra kontakt med sonens behandlare inom öppenvården.

Behandlingshem är inte särskilt troligt, kommunen lär försöka slippa den utgiften.
Pratade med honom igår och då mådde han bättre. Är svårt att stå bredvid och inget kunna göra när ens barn förstör så för sig...
Blir mest att fokusera på praktiska saker framöver, hans lägenhet ska säljas, och det kommer vi att hjälpa honom med. Att ha kvar den är inget alternativ iom att han även förlorade jobbet pga det här.

Angående huset så känner jag mig rätt trött på att hyra ut, med krävande/otrevliga hyresgäster, kan vi bara klara oss tills yngsta sonen börjar tjäna pengar så får han flytta in där.

Just nu känns dock ingenting roligt, och jag är rädd för att min bipolära sjukdom gör sig påmind. Har pga dålig ekonomi ett längre tag inte haft råd att hämta ut min medicin, så det måste jag bara fixa när/om jag får pengar igen. Har även bokat tid med min läkare.

Borde ta tag i en massa saker men orken finns inte, känns som att livet sakta rinner bort och jag kan inte se någon ljusning. Har heller ingen jag kan prata med.
Mina föräldrar orkar jag inte dra in i det här, inte just nu. Vi har ingen särskilt bra kontakt och mamma skulle jag få ett evigt sjå med att försöka stötta, då hon skulle ta det hårt. Det orkar jag inte just nu, då det inte skulle hjälpa upp min situation.

Ja det är ju tyvärr så, man blir väldigt maktlös när det handlar om andra som missbrukar. Det du kan göra är att göra en orosanmälan till soc.
Det kan leda till tvångsvård om dom bedömer det nödvändigt.
Och tyvärr verkar det som att han har ganska allvarliga problem eftersom han åkte dit för drograttfylla, "vanliga" människor sätter sig inte och kör bil påverkade. Tur att inte han eller någon annan blev skadad.

Egentligen kanske han borde få reda ut sitt eget kaos som han har skapat så att han får lite konsekvenser men jag förstår absolut att man vill finnas där och hjälpa sitt barn också.

Jag tror du behöver all hjälp du kan få. Speciellt eftersom du kan ha en viss känslighet i och med din bipolära sjukdom.
Och försök få låna lite pengar till medicin, det är superviktigt! Det kanske går bra just nu men rätt vad det är kan du hamna i ett skov och då kan du absolut inte ta tag i allt som behöver göras.
Berätta för din läkare hur det är just nu, du kanske skulle behöva komma och prata med någon eller så?

Kyrkan var ett bra tips som någon skrev, ibland hjälper dom till med såna här saker.
Och lägg ut lite krokar om hur läget med huset är. Kanske någon på ditt nya jobb har en brorsdotter som behöver bo någonstans tillfälligt? Jag vet inte, ibland löser sig saker om man bara tar hjälp av andra.

Jag vet hur det känns att sitta ensam, utan ork och med en massa tuffa saker att ta tag i. Det känns övermäktigt och bara tanken på all skit tar massa energi.
Jag har i mina tuffaste tider gått både till psykolog, på 12-stegsmöten och tagit hjälp av alla bekanta i min närhet som ibland har blivit fina, nära vänner och som gärna hjälpt till. Allt för att inte sjunka!

Kanske någon på buke bor i närheten?

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Passion, någon orosanmälan behövs nog inte i nuläget, han VILL ju få vård, och har möte med soc på tisdag. Är fortfarande kvar på avgiftningen, och hoppas att han stannar så länge det behövs. Han VILL sluta själv och han kommer att få ta den biten själv.
Har deltagit på anhörigdagar och vet ju hur jag BÖR agera, men enkelt är det inte!
Lägenheten har han lån på som hans pappa gått i borgen för, därför hjälper vi honom där. Sen får vi se....
Pengarna därifrån går till att lösa lånet samt ev betala skulder, beror på hur mycket det blir....
Inte Ung, enligt ovan kan jag tyvärr inte låna där.... Medicinen får jag försöka lösa....
Tanten, jo det finns några jag kanske kan prata med, men har inte velat lägga mina bekymmer på dessa, än!!

För övrigt, tja det bara MÅSTE lösa sig, åtminstone några av sakerna så att situationen blir hanterbar.
Jag är normalt en positiv person, som ser hinder som saker att lösa, men det börjar kännas övermäktigt!!!

Har haft en tung tid innan men jobbet kändes verkligen som en ljusning! Ringde upp ett företag på vinst och förlust och det visade sig att de sökt länge efter någon till just den här tjänsten, utan att hitta någon lämplig
Hittills känns det bra, alla har full förståelse för att det tar tid att bli varm i kläderna, och jag får mycket bra gehör för mina idéer om förbättringar.
Arbetet i sig är både tungt fysiskt och innebär en hel del klurande, men jag gillar det!
Och just den fysiska biten har varit sååå bra när ångesten varit som värst! Att då få ta ut sig är bra terapi!

Tack för att ni orkar lyssna, det betyder enormt mycket! Hoppas att jag kan ta till mig alla goda råd med, gör inget om ni tjatar in dem i skallen på mig

 

[Niyama]

Sv: Allt rasar samman....

Just nu känns dock ingenting roligt, och jag är rädd för att min bipolära sjukdom gör sig påmind. Har pga dålig ekonomi ett längre tag inte haft råd att hämta ut min medicin, så det måste jag bara fixa när/om jag får pengar igen. Har även bokat tid med min läkare.

Hur mycket kostar medicinen egentligen? Kan du inte sälja nåt för att få in lite pengar? Annars: gå till soc, har du absolut inga pengar så lär du kunna få hjälp till medicinen.

 

[tanten]

Sv: Allt rasar samman....

Ta till vara de som finns runt omkring.

Rasar det finns jag hemma hela dagen imorgon. Kaffe finns alltid. Du vet var brevlådan står.

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Soc kvarnar mal väl långsamt??? Dessutom finns ju tillgångar i form av hästar (och de är ju lättsålda ) och egen gård.... Så det tror jag inte är någon idé, tyvärr!

Ena hästen SKA säljas, ska dock på inridning först (bättre inkomst!), den andra är min rekreation, men har funderat på att låna bort honom, vet bara inte varför jag ens ska fortsätta leva mitt nuvarande liv då???

Ska se om jag kan hyra ut huset på begränsad tid, annars finns det en del saker jag har planerat att försöka sälja, dock lär det bli till rejält underpris

 

[solonely]

Sv: Allt rasar samman....

Ta till vara de som finns runt omkring.

Rasar det finns jag hemma hela dagen imorgon. Kaffe finns alltid. Du vet var brevlådan står.

Kanske tar jag dig på allvar, kloka ord är aldrig fel!

Gick inte att skicka PM...