Ålder mognad ponny?

[Ojsan]

Hej! Jag har en liten fundering gällande när en ponny kan räknas som färdigutvecklad både fysiskt och mentalt. Jag är medryttare på en Welsh Mountain (viktbärande ponny, liten vuxen, det är en annan diskussion), född 2010. Supertrevlig ponny, en aning känslig. Inte speciellt utbildad, mest hobbyriden ute och nån gång på bana.
Funderingen gäller att under de ca 2 år jag hanterat honom, så har han gått från lugn och sävlig, till total yrboll som skyggar och spexar, till sansad igen. Lite efter dagsformen. Ägaren har kollat upp både det ena och det andra, fysiskt, omgivning, foder etc, för att lista ut varför han är så "oberäknelig" i humöret. Utan att hitta nåt, utöver att han som sagt är en känslig individ. Så jag började fundera om det helt enkelt kan vara så att han fortfarande är/var en unghäst i sinnet, och behöver hanteras enligt det? (Eller kanske snarare; behöver MER hantering och utbildning, men på sin nivå.)

Jag ber om ursäkt för det något luddiga formuleringen av frågan, skyller på att det är fredag och jag har sömnbrist Men jag tänker att det är så vanligt att se 4-5-åringar som redan är fullt grundutbildade, så att man kanske räknar med att en 8-åring "borde" vara färdigutvecklad och kräver för mycket. Vad är era tankar?

 

[TinyWiny]

Oavsett hästens ålder så behöver hen ju hanteras/utbildas utefter var hen är. Oavsett hästens ålder när hen börjar utbildas och hanteras så krävs ju samma som med en unghäst förutom att tillväxtperioderna inte kommer. Vila behöver de för att smälta ändå och de behöver vila för att reparera de småskador som kan ha uppkommit. Att en häst är färdigväxt innebär ju inte att hen är redo för att ridas 6 dagar i veckan lika lite som vi människor trots att vi har växt färdigt kan börja träna hårt sex dagar i veckan och tro att våra kroppar ska må bra av det. Senor, ligament och skelett behöver längre tid på sig för att bli hållbara och klara påfrestningen än musklerna behöver för att utvecklas så oavsett ålder så bör en häst som rids in ridas in som om hen var tre år, dvs. max tre dagar i veckan och då varannan dag och korta ridpass, ca 20 minuter.

Lugn konsekvent hantering, förutsägbarhet och balans mellan vila och lärande krävs för alla hästar men i synnerhet för en ung och/eller outbildad/ohanterad häst.

Jag gissar utifrån det du skriver att när hästen går i taket så är det fullt. Han behöver vila för att hinna smälta det han lärt sig. Han behöver gå och lulla i hagen och bara vara häst då.

 

[Kjerulfia]

Jag har ett väldigt känsligt 8-årigt connemarasto (född 2010) som först nu verkar ha mognat i skallen tillräckligt mycket för att kunna "ridas". Hittills har det mest varit jobb med att få en avspänd häst och parera diverse krumbukter. Vi har gått två steg framåt och ett steg bakåt och ibland 4 steg bakåt. Hon har krävt att man är otroligt konsekvent, och man måste få med henne på noterna. Ingen häst man sätter sporrar och spö på för då får du en häst som står på bakbenen i ren protest.

Så den senaste vintern och våren jobbade vi med ledorden att ingen trav innan skritten funkar, ingen galopp innan traven funkar, och peppar peppar det har gett resultat. Visst, det har varit aptråkigt att skritta vecka ut och vecka in, men om det är det man måste göra så är det så. Det finns inga genvägar.

Jag har tömkört henne c 1 gång/vecka under hela tiden och det har funkat jättebra för henne och hjälpt till i ridningen otroligt mycket.

Tittig kommer hon alltid att vara, senast var det lerspår efter traktorn, som inte hade funnits på vägen förut, som kunde äta upp en ponny. Men idag så går hon bara som en ostbåge runt, hon slänger sig inte åt sidan ut i åkern eller backar i raketfart 20 meter i ren panik.

 

[Magnum]

Häst 1, han var unghäst till typ 20 på riktigt alltså.
Det var det ena hysset efter det andra, påhittig, uträknande (ja faktiskt) och med oerhört mycket bus.
Mycket lydig och cool och mogen i situationer som krävde det, när han hjälpte flockmedlemmar genom deras svårigheter, på tävling eller andra tillställningar osv men rävarna bakom örat de fanns alltid nära till hands att ta fram.
Krävde att man hanterade honom konsekvent eller tom löjligt konsekvent.
Annars blev han både odräglig och jobbig.

Personer som inte hade konsekvenstänk eller inte hade det där lite naturliga, ja pondusen, dom körde han över, gjorde som han ville, för att han kunde(enligt honom-fick).

Bara sista fem åren nu som man kunde slappna av en aning.
Det var ju bara sån han var. Hans personlighet.
Kodord-konsekvens.



Häst2 är lite speciell, oerhört känslig som inte från början fått skolan av hur man beter sej.
Nu vid åtta års ålder märker man mognad allt eftersom.
Det kan vara att hon lärt sej att inte alltid fly utan frysa istället. Att ta hand om flocken och inte bara förlita sej på den.
Osv

Dvs väldigt olika i vad mognad är för dom pga deras grundpersonlighet.

Häst 1 uppfattades som lugn och trygg och liknande.
Men pang kunde han på en uteritt bete sej som en treåring utan livserfarenhet och till varje pris vilja skena hem pga ett löv eller en postlåda. för att nästa dag lotsa kompisen förbi plogbilen.
Eller vara den lättaste att leda men så var han på lekhumör och tog grimskaftet mellan tänderna och drog. För att han märkte att man inte var uppmärksam.
Det var ingen häst man kunde slappna av med och tro att han skulle vara beskedlig bara för att han var det nyss.
Igen- konsekvens.

 

[Ojsan]

Oavsett hästens ålder så behöver hen ju hanteras/utbildas utefter var hen är. Oavsett hästens ålder när hen börjar utbildas och hanteras så krävs ju samma som med en unghäst förutom att tillväxtperioderna inte kommer. Vila behöver de för att smälta ändå och de behöver vila för att reparera de småskador som kan ha uppkommit. Att en häst är färdigväxt innebär ju inte att hen är redo för att ridas 6 dagar i veckan lika lite som vi människor trots att vi har växt färdigt kan börja träna hårt sex dagar i veckan och tro att våra kroppar ska må bra av det. Senor, ligament och skelett behöver längre tid på sig för att bli hållbara och klara påfrestningen än musklerna behöver för att utvecklas så oavsett ålder så bör en häst som rids in ridas in som om hen var tre år, dvs. max tre dagar i veckan och då varannan dag och korta ridpass, ca 20 minuter.

Lugn konsekvent hantering, förutsägbarhet och balans mellan vila och lärande krävs för alla hästar men i synnerhet för en ung och/eller outbildad/ohanterad häst.

Jag gissar utifrån det du skriver att när hästen går i taket så är det fullt. Han behöver vila för att hinna smälta det han lärt sig. Han behöver gå och lulla i hagen och bara vara häst då.

Jag förstår hur du menar. Den här ponnyn rids dock inte så mycket, han jobbas kanske 3 ggr/vecka och övrig tid går han i stor hage med buskompisar. Så han har inte på det viset så mycket att smälta
Mängden motion är ganska samma hela tiden.
Han är inte i taket, utan mer på tårna och stressar och skuggar. Andra gånger upplevs han nästan seg och loj.

 

[Ojsan]

Jag har ett väldigt känsligt 8-årigt connemarasto (född 2010) som först nu verkar ha mognat i skallen tillräckligt mycket för att kunna "ridas". Hittills har det mest varit jobb med att få en avspänd häst och parera diverse krumbukter. Vi har gått två steg framåt och ett steg bakåt och ibland 4 steg bakåt. Hon har krävt att man är otroligt konsekvent, och man måste få med henne på noterna. Ingen häst man sätter sporrar och spö på för då får du en häst som står på bakbenen i ren protest.

Så den senaste vintern och våren jobbade vi med ledorden att ingen trav innan skritten funkar, ingen galopp innan traven funkar, och peppar peppar det har gett resultat. Visst, det har varit aptråkigt att skritta vecka ut och vecka in, men om det är det man måste göra så är det så. Det finns inga genvägar.

Jag har tömkört henne c 1 gång/vecka under hela tiden och det har funkat jättebra för henne och hjälpt till i ridningen otroligt mycket.

Tittig kommer hon alltid att vara, senast var det lerspår efter traktorn, som inte hade funnits på vägen förut, som kunde äta upp en ponny. Men idag så går hon bara som en ostbåge runt, hon slänger sig inte åt sidan ut i åkern eller backar i raketfart 20 meter i ren panik.

Det där låter faktiskt lite som ponnyn jag pratar om. Kanske det behövs mer konsekvens och "babysteps" istället för att tänka att "det här har han ju gjort massa gånger förut".. Det är som sagt inte någon avancerad träning vi sysslar med, utan mer grunderna. Och från marken funkar han oftast bättre än från ryggen. Rider man ut med sällskap är han oftast den coolaste i gänget. På banan är han ibland en nervig raket, ibland en segpropp.. Men jag tänker att kanske båda beteenden bottnar i att han helt enkelt inte förstår och blir osäker? Han är en ponny som är väldigt mån om att göra rätt i grund och botten. Om hästar kan ha prestationsångest, så är han ett typexempel!

 

[Ojsan]

Häst 1, han var unghäst till typ 20 på riktigt alltså.
Det var det ena hysset efter det andra, påhittig, uträknande (ja faktiskt) och med oerhört mycket bus.
Mycket lydig och cool och mogen i situationer som krävde det, när han hjälpte flockmedlemmar genom deras svårigheter, på tävling eller andra tillställningar osv men rävarna bakom örat de fanns alltid nära till hands att ta fram.
Krävde att man hanterade honom konsekvent eller tom löjligt konsekvent.
Annars blev han både odräglig och jobbig.

Personer som inte hade konsekvenstänk eller inte hade det där lite naturliga, ja pondusen, dom körde han över, gjorde som han ville, för att han kunde(enligt honom-fick).

Bara sista fem åren nu som man kunde slappna av en aning.
Det var ju bara sån han var. Hans personlighet.
Kodord-konsekvens.



Häst2 är lite speciell, oerhört känslig som inte från början fått skolan av hur man beter sej.
Nu vid åtta års ålder märker man mognad allt eftersom.
Det kan vara att hon lärt sej att inte alltid fly utan frysa istället. Att ta hand om flocken och inte bara förlita sej på den.
Osv

Dvs väldigt olika i vad mognad är för dom pga deras grundpersonlighet.

Häst 1 uppfattades som lugn och trygg och liknande.
Men pang kunde han på en uteritt bete sej som en treåring utan livserfarenhet och till varje pris vilja skena hem pga ett löv eller en postlåda. för att nästa dag lotsa kompisen förbi plogbilen.
Eller vara den lättaste att leda men så var han på lekhumör och tog grimskaftet mellan tänderna och drog. För att han märkte att man inte var uppmärksam.
Det var ingen häst man kunde slappna av med och tro att han skulle vara beskedlig bara för att han var det nyss.
Igen- konsekvens.

Häst nummer 2 låter också lite som denna ponny. Han är i grunden väldigt väluppfostrad. Men osäker, behöver lugn och trygghet för att funka bra. Jag inbillar mig att han också är den där sortens som direkt läser av ens egna sinnesstämning, det går inte att komma till stallet stressad och tro att man kan lura honom till att allt är prima ballerina.
Ja.. Jag känner att det är nyttigt att bolla tankar! För jag tror inte han är "bara knäpp" och som sagt har han gåtts igenom så det borde inte finnas rent fysiska orsaker heller.

Märk väl att han kan hanteras från marken av min sexåring, så han är inte farlig på så vis. Men det går bara inte att få nåt grepp om honom. Ena dagen kommer man ut inställd på att han är ett nervvrak och så är han som en trött gammal ridskoleponny. Andra gånger tänker man att han varit så lugn, och så kryper han ur skinnet då man kommer dit.

 

[TinyWiny]

Jag förstår hur du menar. Den här ponnyn rids dock inte så mycket, han jobbas kanske 3 ggr/vecka och övrig tid går han i stor hage med buskompisar. Så han har inte på det viset så mycket att smälta
Mängden motion är ganska samma hela tiden.
Han är inte i taket, utan mer på tårna och stressar och skuggar. Andra gånger upplevs han nästan seg och loj.

Fast att gå från inget till tre dagar i veckan är alldeles tillräckligt mycket. Hur många och hur långa sammanhängande vilor har han fått under den tiden du har ridit honom? Det han lär sig ska processas innan han kan ta till sig kunskapen och ska han lära sig nytt hela tiden så hinner han inte det, för att kunna göra det behöver han helvila. Innan han har tagit till sig det och förstått så kan han det inte utan blir osäker.

Med att vara i taket menar jag en häst som beter sig annorlunda än annars. Minsta tecken på det så är det vila som gäller när det handlar om hästar som lärt sig nya saker. En häst lär sig massor under tiden de vilar. Då faller bitarna på plats och de förstår. Att vara konsekvent, trygg och förutsägbar är en förutsättning för att andra individer ens ska fundera på att lita på en oavsett om det är ett djur eller en människa.

Alla hästar läser av oss människor. Sedan är vissa sorgligt nog så olyssnade på att de har slutat försöka kommunicera tillbaka med de små tecknen de ger och måste ta till storsläggan och vråla för att överhuvudtaget bli hörda.

 

[Magnum]

Ang vila som @TinyWiny skriver

Min häst 2 behöver sina vilor.
Särskilt då hon kom som unghäst och lärde sej massor av (vardagshantering) på kort tid. Ellet var tvungen rättare sagt för att kunna hanteras säkert..

Hon behövde ha vila. En vecka eller två, sen backa bandet och kolla hur det inlärda sitter innan man fortsatt. Inte börja med massa nya saker direkt utan befästa och göra sånt där hästen känner sej säker trygg och duktig.
I mitt fall kunde det vara att ha sadel på sej på stallgången.

Det får inte bli att de skriker ’måste vila’ (hur tecknen eller skriket ser ut är ju olika men det kan ju vara att den beter sej lite lite annorlunda bara) utan det är på små nyanser, små tecken.
Nu är det inte lika ofta förmin häst längre, men man märker när hon behöver sina vilor och ffa efteråt, att det var behövligt.

Inte särskilt många hästar är knäppa, de behöver ha någon som vet och förstår vad de säger.

 

[Kjerulfia]

@Ojsan
Att den både kan vara ett spänd och/eller segpropp känner jag väl igen på min häst. Båda är "svar" på samma sak, dvs att försöka komma undan arbete för det börjar bli jobbigt. Då kan det antingen vara jobbigt i knoppen eller kroppen.
I mitt fall har det gällt att komma på sätt så att jag får min häst med mig och inte emot mig. I början sprang hon iväg eller försökte göra levader, då var det bara in på liiten ett varv eller två tills jag kände att hon slappnade av, nu räcker det med bågar längs ett rakt spår, en större volt eller lite öppna. Vi har gjort många volter under de här åren ska jag tillägga.

Öppna fält var värre än skogen, i svag nedförslut blir det lätt spring (det tog ett tag innan jag kopplade det, vi rider mycket på öppna fält med lite undulerande underlag som man inte tänker på att det inte är platt). Idag kan vi både trava och galoppera på fälten utan att hon stressar upp sig över öronen och flyger i luften. Det handlar ju såklart även om styrka, ju starkare hästen har blivit destu lättare har hon att inte springa iväg när marken sluttar liiite. Även det har vi tränat på på töm. Dvs tömkört ute.

Förra året hade jag också hjälp av en duktig och erfaren unghästutbildare som red henne 3-4 gånger i månaden i 3 månader, samtidigt som jag i början bara tömkörde och skrittade i skogen med hästen. Det var otroligt bra. Tjejen funkade super med hästen och jag hade någon att bolla olika situationer med. Jag kan fortfarande ringa henne ibland för att fråga om det är något.

Min häst är också kinkig med vilka tränare som funkar med henne. Det har varit en liten djungel eftersom jag har fått avstå en av de närmre och för mig bra tränarna, men den personen är alldeles för tuff för min häst. Nu tror jag att jag har hittat rätt , men det har tagit sin tid.

 

[Ojsan]

Fast att gå från inget till tre dagar i veckan är alldeles tillräckligt mycket. Hur många och hur långa sammanhängande vilor har han fått under den tiden du har ridit honom? Det han lär sig ska processas innan han kan ta till sig kunskapen och ska han lära sig nytt hela tiden så hinner han inte det, för att kunna göra det behöver han helvila. Innan han har tagit till sig det och förstått så kan han det inte utan blir osäker.

Med att vara i taket menar jag en häst som beter sig annorlunda än annars. Minsta tecken på det så är det vila som gäller när det handlar om hästar som lärt sig nya saker. En häst lär sig massor under tiden de vilar. Då faller bitarna på plats och de förstår. Att vara konsekvent, trygg och förutsägbar är en förutsättning för att andra individer ens ska fundera på att lita på en oavsett om det är ett djur eller en människa.

Alla hästar läser av oss människor. Sedan är vissa sorgligt nog så olyssnade på att de har slutat försöka kommunicera tillbaka med de små tecknen de ger och måste ta till storsläggan och vråla för att överhuvudtaget bli hörda.

Han har blivit riden/jobbad från marken ca 1-3 gånger/ vecka redan innan jag blev medryttare, jag har inte koll på exakt hur ofta/hur mycket då vi varit fler som hanterar honom. Vi har egentligen inte börjat på nåt nytt, utan lufsat på med samma. Viloperioder har han haft nu och då, bl.a i vintras då det var glashalt överallt runt stallet och det helt enkelt inte gick att göra nåt. I sommar har han i princip vilat, gått på bete och jobbat kanske 1 gång/ vecka på sin höjd.

Men jag funderar ändå efter att ha läst era inlägg på om det är så att själva grunderna inte är tillräckligt befästa. Att han förvisso är inriden såtillvida att han går att styra, sätta igång och stanna, men att han ändå inte är hundra på hjälperna. Jag tror jag får ta och bolla det med ägaren! För jag tänker att en osäker häst i kombination med att grunderna inte riktigt sitter helt, gör att han flippar till lite då han helt enkelt inte riktigt förstår. Hittills har det setts som istadighet, men jag funderar på om rätt väg att gå kanske vore att se över grunderna snarare än att tänka att "det här kan han, han bara trilskas". Vad tänker ni?

Jag håller helt med om att det ofta kan handla om att hästen försöker förmedla nåt, men att ingen lyssnar på dem. Och det är väl det jag försöker bolla här - hur jag ska förstå vad ponnyn försöker säga

Från marken har jag börjat jobba en del med klickerträning, vilket passar denna ponny ypperligt! Att få göra saker i sin takt, utan tvång, gör att han blir mer trygg i sig själv. Jag funderar på att läsa på lite mer om hur man kan använda klickerträningen även vid ridning

 

[Ojsan]

@Ojsan
Att den både kan vara ett spänd och/eller segpropp känner jag väl igen på min häst. Båda är "svar" på samma sak, dvs att försöka komma undan arbete för det börjar bli jobbigt. Då kan det antingen vara jobbigt i knoppen eller kroppen.
I mitt fall har det gällt att komma på sätt så att jag får min häst med mig och inte emot mig. I början sprang hon iväg eller försökte göra levader, då var det bara in på liiten ett varv eller två tills jag kände att hon slappnade av, nu räcker det med bågar längs ett rakt spår, en större volt eller lite öppna. Vi har gjort många volter under de här åren ska jag tillägga.

Öppna fält var värre än skogen, i svag nedförslut blir det lätt spring (det tog ett tag innan jag kopplade det, vi rider mycket på öppna fält med lite undulerande underlag som man inte tänker på att det inte är platt). Idag kan vi både trava och galoppera på fälten utan att hon stressar upp sig över öronen och flyger i luften. Det handlar ju såklart även om styrka, ju starkare hästen har blivit destu lättare har hon att inte springa iväg när marken sluttar liiite. Även det har vi tränat på på töm. Dvs tömkört ute.

Förra året hade jag också hjälp av en duktig och erfaren unghästutbildare som red henne 3-4 gånger i månaden i 3 månader, samtidigt som jag i början bara tömkörde och skrittade i skogen med hästen. Det var otroligt bra. Tjejen funkade super med hästen och jag hade någon att bolla olika situationer med. Jag kan fortfarande ringa henne ibland för att fråga om det är något.

Min häst är också kinkig med vilka tränare som funkar med henne. Det har varit en liten djungel eftersom jag har fått avstå en av de närmre och för mig bra tränarna, men den personen är alldeles för tuff för min häst. Nu tror jag att jag har hittat rätt , men det har tagit sin tid.

Tack för att du delar med dig av hur du jobbat, jag tror jag kan ta med mig av dina erfarenheter och tips med denna ponny!
För hans del så tror jag också att det delvis handlar om att han behöver bygga mer styrka, att vissa saker helt enkelt är jobbiga rent fysiskt för honom. Eftersom ridningen blivit mer eller mindre sporadisk mellan varven, så kanske jag borde tänka mer "igångsättning" nu efter sommaren och betet. Jobba på grunderna, träna styrka och kondition, osv. Ska också höra mig för vad det finns för tränare och få hjälp den vägen. Då jag bara varit medryttare på ponnyn, så har jag inte engagerat mig desto mer i den biten, men nu funderar ägaren om jag kunde ha honom på halvfoder och då lockar det ju lite att få hjälp att komma framåt. (Sidospår - tanken var att jag skulle hämtat hem en egen ponny men som det ser ut nu så blir det förmodligen inget köp då ponnyn har kotledsinflammation på 3 ben..)

Jag älskar ju att jobba honom från marken också, men då han är en alldeles underbar ponny att hantera så vill jag tro att han kan bli lika underbar att rida bara han får rätt förutsättningar!

 

[Ojsan]

Ang vila som @TinyWiny skriver

Min häst 2 behöver sina vilor.
Särskilt då hon kom som unghäst och lärde sej massor av (vardagshantering) på kort tid. Ellet var tvungen rättare sagt för att kunna hanteras säkert..

Hon behövde ha vila. En vecka eller två, sen backa bandet och kolla hur det inlärda sitter innan man fortsatt. Inte börja med massa nya saker direkt utan befästa och göra sånt där hästen känner sej säker trygg och duktig.
I mitt fall kunde det vara att ha sadel på sej på stallgången.

Det får inte bli att de skriker ’måste vila’ (hur tecknen eller skriket ser ut är ju olika men det kan ju vara att den beter sej lite lite annorlunda bara) utan det är på små nyanser, små tecken.
Nu är det inte lika ofta förmin häst längre, men man märker när hon behöver sina vilor och ffa efteråt, att det var behövligt.

Inte särskilt många hästar är knäppa, de behöver ha någon som vet och förstår vad de säger.

Tack för din input! Det är mycket möjligt att jag behöver tänka lite likadant med denna ponny. Han är som sagt riden i 2-3 år (har inte exakt koll då andra ridit honom före mig), men det är mycket möjligt att grunderna aldrig blivit riktigt befästa. Att man bara kört på och utgått från att han kan saker som kanske egentligen inte riktigt sitter.

Jag vill minnas att ägaren nämnt att de gjort om inridningen 2-3 gånger, men exakt hur det gått till vet jag inte. Det har iaf varit problem i omgångar, så det vore kanske på sin plats att se till grunderna först och främst, innan man ens funderar på att kräva mer.

 

[Magnum]

Tack för din input! Det är mycket möjligt att jag behöver tänka lite likadant med denna ponny. Han är som sagt riden i 2-3 år (har inte exakt koll då andra ridit honom före mig), men det är mycket möjligt att grunderna aldrig blivit riktigt befästa. Att man bara kört på och utgått från att han kan saker som kanske egentligen inte riktigt sitter.

Jag vill minnas att ägaren nämnt att de gjort om inridningen 2-3 gånger, men exakt hur det gått till vet jag inte. Det har iaf varit problem i omgångar, så det vore kanske på sin plats att se till grunderna först och främst, innan man ens funderar på att kräva mer.

Tycker du tänker helt rätt.

Tänker att om det nu varit problem med inridningen så är det av ännu större vikt att aldrig gå mer framåt än hästen klarar av och är med på. Och inte glömma att backa bandet. Avsluta lätt.
Se till att man vet att hästen förstår vad som begärs av den.




Ett konkret exempel med min fd bomrädda häst.
Longerar som vanligt.
En bom fram och leder över, för att sen longera över. Ta bort bom. Longera.

Nästa steg. Longera, flera bommar, gå över,longera över, ta bort, longera.

Nästa. Longera, bommar fram, longera över, litet hinder, longera över, ta bort hinder, bara bommar, longera över, ta bort och longera som vanligt.

Typ.
Alltså alltid avsluta passet med något den absolut klarar av.

 

[Ojsan]

@Magnum Tack för konkret exempel! Jag börjar få en bild av hur jag ska tänka - det är värt ett försök helt klart! Han är mig väldigt kär den här ponnyn, så jag vill gärna ge honom möjlighet att visa sin fulla potential.
Kan ödmjukt säga att jag inte har jättemycket erfarenhet av hur man ska ta sig an olika problem, däremot har jag en förmåga att dra till mig (eller dras till.. ) de där speciella individerna, och sedan blir det lite trial and error för att hitta rätt väg att gå.
Jag tror mig däremot vara hyfsat bra på att läsa av ATT en häst försöker säga något. Och det är väl ett bra första steg antar jag, bara man sedan kan lista ut / får hjälp med att tolka VAD den försöker säga.

 

[TinyWiny]

Han har blivit riden/jobbad från marken ca 1-3 gånger/ vecka redan innan jag blev medryttare, jag har inte koll på exakt hur ofta/hur mycket då vi varit fler som hanterar honom. Vi har egentligen inte börjat på nåt nytt, utan lufsat på med samma. Viloperioder har han haft nu och då, bl.a i vintras då det var glashalt överallt runt stallet och det helt enkelt inte gick att göra nåt. I sommar har han i princip vilat, gått på bete och jobbat kanske 1 gång/ vecka på sin höjd.

Men jag funderar ändå efter att ha läst era inlägg på om det är så att själva grunderna inte är tillräckligt befästa. Att han förvisso är inriden såtillvida att han går att styra, sätta igång och stanna, men att han ändå inte är hundra på hjälperna. Jag tror jag får ta och bolla det med ägaren! För jag tänker att en osäker häst i kombination med att grunderna inte riktigt sitter helt, gör att han flippar till lite då han helt enkelt inte riktigt förstår. Hittills har det setts som istadighet, men jag funderar på om rätt väg att gå kanske vore att se över grunderna snarare än att tänka att "det här kan han, han bara trilskas". Vad tänker ni?

Jag håller helt med om att det ofta kan handla om att hästen försöker förmedla nåt, men att ingen lyssnar på dem. Och det är väl det jag försöker bolla här - hur jag ska förstå vad ponnyn försöker säga

Från marken har jag börjat jobba en del med klickerträning, vilket passar denna ponny ypperligt! Att få göra saker i sin takt, utan tvång, gör att han blir mer trygg i sig själv. Jag funderar på att läsa på lite mer om hur man kan använda klickerträningen även vid ridning

Kanske är det så enkelt som att ni hanterar honom så olika du och de andra som har hanterat honom? Alla (egentligen ganska få men vissa visar det inte utan tiger och lider) hästar klarar inte det utan behöver en röd tråd de kan följa och inte behöva fundera över nästa överraskning utan istället hitta tryggheten i att det är såhär det fungerar.

Den vilan då det var glashalt, kunde han gå ut då? Rejsa som vanligt i hagen? Annars får du räkna bort den. Mitt tips är att ge en två veckor lång vila med två-tre månaders mellanrum och då ska det vara hel vila. Inget annat än att gå i hagen och vara häst ( in och ut och normal skötsel som vanligt såklart men inga promenader eller så). Märker du minsta lilla så ge en två veckors vila igen. Det här är ju ett långsiktigt arbete och det kan ta ett år innan du ser resultatet fullt ut.

Jag tror absolut att du är något på spåret med att grunderna inte är befästa. Börja om, ge honom chansen att lyckas, var konsekvent och övertydlig så att han känner att det är okej att testa och misslyckas ibland. Att han inte blir bestraffad när det blir fel utan att du då gör det enklare för honom och ger honom chansen att lyckas.

Klicker kan vara en jättebra väg att gå för att han och du ska få en bättre kommunikation. Om du har möjlighet så be någon filma när du gör det så att du i lugn och ro efteråt kan gå igenom filmen och se vilka signaler han ger och vilka signaler du ger till honom. Det kan man lära sig oändligt mycket på.

Tänk att han är en (människo)kompis till dig. Du vill verkligen verkligen att den här kompisen ska vilja vara med dig. Vad gör du då? Jo, du hittar på roliga saker som gör att din kompis tycker att det är kul att vara med dig. Att hen vill vara med dig. När du och kompisen lärt känna varandra och har haft kul ett tag ihop är det ändå inget värt om kompisen inte kan lita på dig. Att då stå för förutsägbarhet, konsekvent hantering och förutsägbarhet gör dig till någon hästen ser en anledning att vara med. Du blir en trygghet, någon hen kan lita på och vill vara med. Att ni dessutom hittar på en massa kul ihop gör samspelet perfekt

 

[Ojsan]

@TinyWiny

Jag tror du har helt rätt i att denna ponny mår bäst av att en och samma människa hanterar honom, han är en sån som gärna tyr sig till någon och jag tror det blir förvirrande då det är olika människor som hanterar/rider honom på olika vis. På senare tid har det mest varit jag och min dotter som grejar med honom, mycket möjligt att det delvis är därför han fungerat bättre. Sen är det också möjligt att orsaken till att han fungerar så bra med henne, är att hon älskar att "träna" helt kravlöst med honom - hon kan spendera en halvtimme med att presentera honom för "konstiga" saker så som koner och hinderstöd Eller bara leda runt honom i skritt och trav på ridbanan. Han avgudar henne och man kan formligen se hur han försöker sitt allra bästa för att göra det hon önskar att han ska göra. Det är delvis deras samspel som inspirerar mig till att tänka lite utanför boxen Det vore förstås underbart om han blev lika trygg med henne i ridningen också, men jag förstår att det är ett långtidsprojekt.

Då det var glashalt ute så blev det inga promenader. Hagarna var också usla - antingen iskanor eller frusna, knöliga lerhagar. Riktigt värdelöst hästväder där nån månad. Det enda vi gjorde var att klickerträna i boxen på olika saker nu och då, för att han nu skulle få nån slags sysselsättning.

Jag älskar dina synpunkter, ska absolut ta dem till mig! Tänker att jag också får se allt kravlöst pyssel (allt från ryktande till promenader) som relationsstärkande. Jag kan nog själv också känna lite prestationskrav, att jag inte "gjort nåt" om jag bara åker ut och borstar av honom och går en promenad med honom. Men kanske jag får tänka om och se det som nåt grundläggande som behöver få ta tid och plats, för att ha något stabilt att bygga på

 

[TinyWiny]

@TinyWiny

Jag tror du har helt rätt i att denna ponny mår bäst av att en och samma människa hanterar honom, han är en sån som gärna tyr sig till någon och jag tror det blir förvirrande då det är olika människor som hanterar/rider honom på olika vis. På senare tid har det mest varit jag och min dotter som grejar med honom, mycket möjligt att det delvis är därför han fungerat bättre. Sen är det också möjligt att orsaken till att han fungerar så bra med henne, är att hon älskar att "träna" helt kravlöst med honom - hon kan spendera en halvtimme med att presentera honom för "konstiga" saker så som koner och hinderstöd Eller bara leda runt honom i skritt och trav på ridbanan. Han avgudar henne och man kan formligen se hur han försöker sitt allra bästa för att göra det hon önskar att han ska göra. Det är delvis deras samspel som inspirerar mig till att tänka lite utanför boxen Det vore förstås underbart om han blev lika trygg med henne i ridningen också, men jag förstår att det är ett långtidsprojekt.

Då det var glashalt ute så blev det inga promenader. Hagarna var också usla - antingen iskanor eller frusna, knöliga lerhagar. Riktigt värdelöst hästväder där nån månad. Det enda vi gjorde var att klickerträna i boxen på olika saker nu och då, för att han nu skulle få nån slags sysselsättning.

Jag älskar dina synpunkter, ska absolut ta dem till mig! Tänker att jag också får se allt kravlöst pyssel (allt från ryktande till promenader) som relationsstärkande. Jag kan nog själv också känna lite prestationskrav, att jag inte "gjort nåt" om jag bara åker ut och borstar av honom och går en promenad med honom. Men kanske jag får tänka om och se det som nåt grundläggande som behöver få ta tid och plats, för att ha något stabilt att bygga på

Ja släpp dina prestationskrav Att "göra något" med en (sådan) häst kan vara något så enkelt som att få ögonkontakt bara sådär alldeles av sig självt. En sekund av närhet och samförstånd. En sekund då hästen lutar sitt huvud mot ditt och bara är. Att känna att nu hängde han med och förstod vad jag menade och då även med så små saker som att lyfta hoven självmant vid kratsning. Jag tänker att vi träffar de individer vi gör av en anledning. Kanske har du träffat honom för att släppa på dina egna prestationskrav

Det låter fantastiskt med hans och din dotters relation. De kommer säkerligen kunna ta med den upp på ryggen när tiden är mogen

Fortsätt tänka utanför boxen. Filma när ni grejar och titta efteråt vad ni egentligen gör. Bara det att du har börjat tänka utanför boxen bådar väldigt gott

 

[Ojsan]

Ja släpp dina prestationskrav Att "göra något" med en (sådan) häst kan vara något så enkelt som att få ögonkontakt bara sådär alldeles av sig självt. En sekund av närhet och samförstånd. En sekund då hästen lutar sitt huvud mot ditt och bara är. Att känna att nu hängde han med och förstod vad jag menade och då även med så små saker som att lyfta hoven självmant vid kratsning. Jag tänker att vi träffar de individer vi gör av en anledning. Kanske har du träffat honom för att släppa på dina egna prestationskrav

Det låter fantastiskt med hans och din dotters relation. De kommer säkerligen kunna ta med den upp på ryggen när tiden är mogen

Fortsätt tänka utanför boxen. Filma när ni grejar och titta efteråt vad ni egentligen gör. Bara det att du har börjat tänka utanför boxen bådar väldigt gott

Haha ja tänk att en tränare en gång sa ungefär samma sak till mig då jag beklagade mig över ett annat yrväder; de kommer till mig av en anledning Och det där med prestationskrav är nog en sak jag faktiskt behöver jobba på

På något sätt är det extra fint och belönande då man märker att den sortens häst litar på en och förstår vad man menar. All heder åt de snälla, lydiga individerna som gör exakt vad man ber dem, nästan oavsett hur man begär det. Men nånstans känns det mer lärorikt då man måste hitta rätt knappar för att klicka.

Känner mig peppad att ta nya tag efter alla kloka tips och exempel jag fått hittills i tråden

 

[TinyWiny]

Haha ja tänk att en tränare en gång sa ungefär samma sak till mig då jag beklagade mig över ett annat yrväder; de kommer till mig av en anledning Och det där med prestationskrav är nog en sak jag faktiskt behöver jobba på

På något sätt är det extra fint och belönande då man märker att den sortens häst litar på en och förstår vad man menar. All heder åt de snälla, lydiga individerna som gör exakt vad man ber dem, nästan oavsett hur man begär det. Men nånstans känns det mer lärorikt då man måste hitta rätt knappar för att klicka.

Känner mig peppad att ta nya tag efter alla kloka tips och exempel jag fått hittills i tråden

Då är det nog så

Visst är det så! De där man får tänka till med gör att man lär sig enormt mycket och visst är det såååå fantastiskt när de visar sin tillit