Äga/rida grova kallblod

[EKMK]

Jag har sedan barnsben varit störtförälskad i kallblod, ju grövre desto finare!
Särskilt franska kallblod som ardenner, auxois, trait du nord etc, vad jag förstår är dessa inte jättevanliga i Sverige (åtminstone inte dom senare) särskilt inte som ridhästar.
Jag har också alltid dragits till lite mer ”jordade” hästar snarare än heta och tittiga.
Jag skulle vilja lära mig mer om dessa typer av kallblod - hur är deras temperament? (Jag har fått för mig att de är lugna och stabila - kanske inte ens stämmer!) Hur fungerar de som ridhästar? Behöver man kunna köra för att äga en etc.
Inom hundvärlden där jag är verksam finns ju t ex rasklubbar och diverse Facebookgrupper, finns detsamma även för hästar?
Finns det någon här kanske som har erfarenhet av raserna och kan berätta mer?
En dröm vore att någon gång i mitt liv (när jag blivit mer rutinerad) äga en sådan häst, då måste man ju börja någonstans.

 

[Blyger]

Jag har sett ett instagramkonto en svensk tjej har. Hon äger två stora kallblod, kanske kan försöka kontakta henne?

Jag har själv en ovanlig hästras och blev väldigt väl mött av andra hästägare när jag började försöka få drömmarna mer konkreta aldrig något problem att få komma och träffa hästar eller snacka.

 

[skogaliten]

En rasförening för Ardennerhäst finns i Sverige sedan 1901...

https://www.ardennerforeningen.nu/

Aktiviteter och regionala föreningar finns också.
Ardenneraveln är rätt framgångsrik i Sverige, och det förekommer att svenska Ardennerhästar exporteras t.ex. till Belgien...



Och så har vi våra Nordsvenska Brukshästar, som väl är ett uns lättare, snarare ett medeltungt kallblod.
https://nordsvensken.org/

Representanter för Ardennerföreningen eller Föreningen Nordsvenska hästen, kan beskriva dessa raser väldigt väl.

Clydesdale har en avelsförening i Sverige: https://svenskaclydesdaleochshire.se/

Övriga tunga kallblod, är väldigt fåtaliga i Sverige, oavsett om man tänker på Franska, Tyska, Danska, Österrikiska, Engelska, Polska eller andra länders raser av tunga kallblod.

Enstaka individer finns dock av ett flertal raser. För några år sedan så kom det flera stycken Noriker (Österrikiskt tungt kallblod) till Sverige t.ex.

Många, kanske de flesta, av de tyngre kallblodsraserna är mer eller mindre utrotningshotade i sina hemländer, inklusive den svenska Ardennern och den Nordsvenska Brukshästen, och är alltså fåtaliga även i sina ursprungsländer.

Jag hade en Jutsk häst som skolhäst för många år sedan när jag gick en utbildning i brukskörning. Jag minns den som vääldigt stor och hög, även i jämförelse med "vanlig svensk ardenner".

 

[tuaphua]

Jag har sedan barnsben varit störtförälskad i kallblod, ju grövre desto finare!
Särskilt franska kallblod som ardenner, auxois, trait du nord etc, vad jag förstår är dessa inte jättevanliga i Sverige (åtminstone inte dom senare) särskilt inte som ridhästar.
Jag har också alltid dragits till lite mer ”jordade” hästar snarare än heta och tittiga.
Jag skulle vilja lära mig mer om dessa typer av kallblod - hur är deras temperament? (Jag har fått för mig att de är lugna och stabila - kanske inte ens stämmer!) Hur fungerar de som ridhästar? Behöver man kunna köra för att äga en etc.
Inom hundvärlden där jag är verksam finns ju t ex rasklubbar och diverse Facebookgrupper, finns detsamma även för hästar?
Finns det någon här kanske som har erfarenhet av raserna och kan berätta mer?
En dröm vore att någon gång i mitt liv (när jag blivit mer rutinerad) äga en sådan häst, då måste man ju börja någonstans.

Jag har jobbat med lite tyngre kallblod i dressyrträning främst. Det har varit sådana som främst ridits endast.

En av mina tränare vet jag hade ett gäng kunder med ardenners so red för honom för länge sedan. Några av dem hade en helsikes piaff. Jättekul att se!

Sambon har en kompis som i typ hundra år fött upp ardenners och kört med dem i skogsbruk. Han har hjälpt till med att inom någon kör- eller ardenner-förening lära folk köra och köra in sina hästar. Fint att erfarna hjälper till! Och verkligen något folk bör nyttja!
För att köra in en häst vettigt måste den ju vara rätt grundtränad innan för att man inte ska skada sig om den tex kastar runt med vagn etc. Kör man tungt mycket kan man få en häst som inte löser problem genom en snabb explosion. De håller sig till att långsamt pressa igenom situationen. Det kan ju kännas tryggare om man vill ha en lugn ridhäst. En häst som väntar känns ju ofta tryggare. Så att köpa en redan inkörd häst kan vara kanon om man hittar en som är vettigt körd.

 

[eventingmania]

En rasförening för Ardennerhäst finns i Sverige sedan 1901...

https://www.ardennerforeningen.nu/

Aktiviteter och regionala föreningar finns också.
Ardenneraveln är rätt framgångsrik i Sverige, och det förekommer att svenska Ardennerhästar exporteras t.ex. till Belgien...



Och så har vi våra Nordsvenska Brukshästar, som väl är ett uns lättare, snarare ett medeltungt kallblod.
https://nordsvensken.org/

Representanter för Ardennerföreningen eller Föreningen Nordsvenska hästen, kan beskriva dessa raser väldigt väl.

Clydesdale har en avelsförening i Sverige: https://svenskaclydesdaleochshire.se/

Övriga tunga kallblod, är väldigt fåtaliga i Sverige, oavsett om man tänker på Franska, Tyska, Danska, Österrikiska, Engelska, Polska eller andra länders raser av tunga kallblod.

Enstaka individer finns dock av ett flertal raser. För några år sedan så kom det flera stycken Noriker (Österrikiskt tungt kallblod) till Sverige t.ex.

Många, kanske de flesta, av de tyngre kallblodsraserna är mer eller mindre utrotningshotade i sina hemländer, inklusive den svenska Ardennern och den Nordsvenska Brukshästen, och är alltså fåtaliga även i sina ursprungsländer.

Jag hade en Jutsk häst som skolhäst för många år sedan när jag gick en utbildning i brukskörning. Jag minns den som vääldigt stor och hög, även i jämförelse med "vanlig svensk ardenner".

Är du säker på att det var en Jutsk häst? De är ju små och kompakta i motsats till t.ex Belgiska Trekpaarden som lätt landar uppåt 1.80m i mankhöjd.

 

[animalasia]

Jag har sedan barnsben varit störtförälskad i kallblod, ju grövre desto finare!
Särskilt franska kallblod som ardenner, auxois, trait du nord etc, vad jag förstår är dessa inte jättevanliga i Sverige (åtminstone inte dom senare) särskilt inte som ridhästar.
Jag har också alltid dragits till lite mer ”jordade” hästar snarare än heta och tittiga.
Jag skulle vilja lära mig mer om dessa typer av kallblod - hur är deras temperament? (Jag har fått för mig att de är lugna och stabila - kanske inte ens stämmer!) Hur fungerar de som ridhästar? Behöver man kunna köra för att äga en etc.
Inom hundvärlden där jag är verksam finns ju t ex rasklubbar och diverse Facebookgrupper, finns detsamma även för hästar?
Finns det någon här kanske som har erfarenhet av raserna och kan berätta mer?
En dröm vore att någon gång i mitt liv (när jag blivit mer rutinerad) äga en sådan häst, då måste man ju börja någonstans.

Det finns ju en ardenner som heter Torsten som tävlar dressyr, han har ett fb sida där du kan läsa.

 

[skogaliten]

Är du säker på att det var en Jutsk häst? De är ju små och kompakta i motsats till t.ex Belgiska Trekpaarden som lätt landar uppåt 1.80m i mankhöjd.

Bergsäker! Jag såg stamtavlan och passet. Den jutska hästen är betydligt grövre, än den svenska ardennern.

En Ardenner på 160, eller för den delen en Nordsvensk Brukshäst på 160, som är något mindre mindre "grov" än en lika hög eller något högre häst av de där extremt grova raserna, upplevs som betydligt mindre, i enkel vardagshantering.

När man som normalstor kvinna, ska lägga på lokselen, så blir skillnaden påtaglig, det blir helt enkelt svårt att få dit selen på ett optimalt sätt. Eller för den delen att komma åt att borsta hela hästen, utan att stå på en pall.

De flesta raserna av de riktigt tunga kallbloden, "arbetshästarna", är sällan så extremt höga, men däremot väldigt grova, det är bara ett fåtal raser som har uppåt 170 eller mer som normal mankhöjd, de flesta raserna ligger på 160-170. Det var grovleken och dragförmågan man var ute efter när man avlade fram raserna. Hög mankhöjd är mer besvärligt än praktiskt.

Det finns också, runt om i Europa, ett stort antal kallblodsraser/arbetshästar, som är i betydligt mindre format än "jättedragarna". Jättehästarna krävde mycket foder, och på mindre jordbruk, så var kompaktare hästar betydligt mer ekonomiska och användbara till diverse sysslor.

Framväxten av de där väldigt stora hästarna verkar ske under 1800-talets strukturrationalisering av jordbruket, till större brukningsenheter, samtidigt som mer effektiva men hästdragna maskiner/redskap tas fram. Dessutom så kräver lerjordar, rätt mycket "dragkraft framför plogen", så i områden med lerjordar, så "blir" hästarna "större".

 

[Elo]

Det som jag tycker att folk missar med de tyngre raserna är att de är arbetsnarkomaner av rang. De är avlade för att gå många timmar per dag framför plog, vagn eller timmer. En del av dem kan också bli lite självständiga och "hitta på" egna lösningar på saker de stöter på.

 

[vilde]

Jag har sedan barnsben varit störtförälskad i kallblod, ju grövre desto finare!
Särskilt franska kallblod som ardenner, auxois, trait du nord etc, vad jag förstår är dessa inte jättevanliga i Sverige (åtminstone inte dom senare) särskilt inte som ridhästar.
Jag har också alltid dragits till lite mer ”jordade” hästar snarare än heta och tittiga.
Jag skulle vilja lära mig mer om dessa typer av kallblod - hur är deras temperament? (Jag har fått för mig att de är lugna och stabila - kanske inte ens stämmer!) Hur fungerar de som ridhästar? Behöver man kunna köra för att äga en etc.
Inom hundvärlden där jag är verksam finns ju t ex rasklubbar och diverse Facebookgrupper, finns detsamma även för hästar?
Finns det någon här kanske som har erfarenhet av raserna och kan berätta mer?
En dröm vore att någon gång i mitt liv (när jag blivit mer rutinerad) äga en sådan häst, då måste man ju börja någonstans.

Den svenska Ardennern kommer från Belgien, inte Frankrike, rasföreningen hette (heter?) Belgiska hästen.

 

[CaisaCax]

Det som jag tycker att folk missar med de tyngre raserna är att de är arbetsnarkomaner av rang. De är avlade för att gå många timmar per dag framför plog, vagn eller timmer. En del av dem kan också bli lite självständiga och "hitta på" egna lösningar på saker de stöter på.

Så sant! Många kallblod är körhästar i själ och hjärta. Att gå med loksele och dra tungt är enligt dem ”riktigt” jobb som gör en glad och nöjd. Inte säkert att enbart ridning räcker. Jag har ett kallblod som är jättefin i ridningen, men får hon bestämma så är det körning varje dag i veckan. Många säljare av kallblod säljer inte hästar till någon som enbart vill hålla på med ridning (om det inte är så att hästen inte är körbar).

 

[CaisaCax]

X

 

[Rosett]

X

?

 

[CaisaCax]

?

Min telefon råkade göra dubbelpost.