10:a som inte accepterar bett riktigt...

[Fibusen]

Min unghäst född -10 har aldrig riktigt accepterat bett. Munnen är kollad,allt ser bra ut.

I början så hade vi 3-delat tränsbett,vilket han också reds in på. Det var huvudet i vädret i början,men han slappnade av mer och mer,så jag trodde det berodde på att han var ovan. När han sen började bli bökig att tränsa så ringdes veterinären ut,fanns inget fel,en liiiiten liten hake som raspades bort. Provade då ett billy-allen bett som många ska ha blivit hjälpta av,genast så gick tränsningen mycket bättre,från att höja huvudet och bita ihop,så sänkte han och gapade självmant. Dock så fick jag aldrig till den där känslan att han verkligen verkligen gillar det,och vill suga tag i bettet. Men inga protester varken vid tränsning eller ridning,och huvudet kom ner.

Red på det några månader och hoppades att känslan skulle infinna sig,men icke. Som sagt,han var ok med det,men inte helt tillfreds.


Han åkte sen iväg på utbildning,varpå utbildaren hade massvis med bett så hon provade några,dom som funkade bäst var Nova bett,och sen ett gummiklätt tvådelat typ travbett,men endå så var han inte 100 på det. Han kom hem igen och jag satte i mitt billy allen bett,en klar förbättring mot innan,men fortfarande inte hundra.

Nu är han ute på foder och fodervärden rider på novabett. Han accepterar det,gillar det (mer än billy-bettet enligt henne),men fortfarande saknas det något... Hon har även provat bettlöst,och då går han mycket bättre,sänker sig fint och arbetar rätt.

Den enda gången jag (och han) verkligen fått wow-känsla var när vi provade ett westernträns+bett. JÄKLAR vilken skillnad! Han sög tag i bettet,trampade under sig riktigt ordentligt,höjde ryggen och gick verkligen helt rätt,kändes som om vi bara dansade fram! Helt lösa tyglar och han gick i hur fin form som helst! Detta var något slags stångbett...

Hur och vart ska vi gå vidare i bettdjungeln? Har fullt förtroende för min veterinär,han har låååång erfarenhet och är specialist på hästsjukdomar (men kanske inte så mycket tänder?) ,och har jobbat länge på ett av Sveriges största djursjukhus,men har sedan några år startat eget. MEN,jag funderar endå på att åka till en hästodontolog (heter det så? Aja,en riktig hästtandläkare iaf...) eller är det "bortkastade" pengar? Skillnad om min veterinär hade sagt att det såg lite knepigt ut i munnen,då hade jag åkt direkt,men han var "mycket fin i munnen" enligt vet... Men endå,kanske värt att göra ett besök? Vet att pållen är mycket känslig,och visar mer än väl om något är tokigt (som när jag satte in ett tvådelat tränsbett,han bara kastade med huvudet och försökte få över tungan,sen var han dum att tränsa en hel vecka efteråt...). Novabettet gjorde stor skillnad,får en bra känsla på det,men skulle vilja nå fram till punkten där han ÄLSKAR sitt bett.

Eller är det helt enkelt så att vissa unghästar tar det tid för att acceptera bettet fullt ut? Han går ju fint på Nova-bettet,men den där sista wow-känslan infinner sig inte...

Vad är eran erfarenhet av detta? Hittade hästtandläkaren något som veterinären missat? Lärde sig hästen att acceptera bettet till slut? Hittade ni något superbett? Gärna tips på det i sånt fall... Eller gick ni över helt på bettlöst? Kanske ska vi prova att lägga undan betten helt några månader för att sen se vad han tycker igen?

Skulle även ev vilja tävla i dressyr i framtiden,då är det ju inte så mycket att välja på.... Ni som tävlar dressyr med krångelmunnar,hur gör ni? Rider ni på specialbett mesta tiden hemma,och typ bara tävlar på "vanligt" bett? Eller lägger ni ner tävlingsplanerna helt?

 

[super]

@Fibusen Min förra hade väldigt svårt med bett, kanske inte i klass med din men han rullade gärna in näsan mot bröstkorgen om det var ett bett som han inte gillade. Dom enda betten som han fungerade på var Sprengers lite tjockare (18mm) aurigan bett, bla wh ultra gillade han, där kunde han söka sig fram och bli lugn. Nu vet inte jag om det fungerar på din men om du inte har provat så kanske det kan vara värt ett försök.

 

[tuaphua]

Min unghäst född -10 har aldrig riktigt accepterat bett. Munnen är kollad,allt ser bra ut.

I början så hade vi 3-delat tränsbett,vilket han också reds in på. Det var huvudet i vädret i början,men han slappnade av mer och mer,så jag trodde det berodde på att han var ovan. När han sen började bli bökig att tränsa så ringdes veterinären ut,fanns inget fel,en liiiiten liten hake som raspades bort. Provade då ett billy-allen bett som många ska ha blivit hjälpta av,genast så gick tränsningen mycket bättre,från att höja huvudet och bita ihop,så sänkte han och gapade självmant. Dock så fick jag aldrig till den där känslan att han verkligen verkligen gillar det,och vill suga tag i bettet. Men inga protester varken vid tränsning eller ridning,och huvudet kom ner.

Red på det några månader och hoppades att känslan skulle infinna sig,men icke. Som sagt,han var ok med det,men inte helt tillfreds.


Han åkte sen iväg på utbildning,varpå utbildaren hade massvis med bett så hon provade några,dom som funkade bäst var Nova bett,och sen ett gummiklätt tvådelat typ travbett,men endå så var han inte 100 på det. Han kom hem igen och jag satte i mitt billy allen bett,en klar förbättring mot innan,men fortfarande inte hundra.

Nu är han ute på foder och fodervärden rider på novabett. Han accepterar det,gillar det (mer än billy-bettet enligt henne),men fortfarande saknas det något... Hon har även provat bettlöst,och då går han mycket bättre,sänker sig fint och arbetar rätt.

Den enda gången jag (och han) verkligen fått wow-känsla var när vi provade ett westernträns+bett. JÄKLAR vilken skillnad! Han sög tag i bettet,trampade under sig riktigt ordentligt,höjde ryggen och gick verkligen helt rätt,kändes som om vi bara dansade fram! Helt lösa tyglar och han gick i hur fin form som helst! Detta var något slags stångbett...

Hur och vart ska vi gå vidare i bettdjungeln? Har fullt förtroende för min veterinär,han har låååång erfarenhet och är specialist på hästsjukdomar (men kanske inte så mycket tänder?) ,och har jobbat länge på ett av Sveriges största djursjukhus,men har sedan några år startat eget. MEN,jag funderar endå på att åka till en hästodontolog (heter det så? Aja,en riktig hästtandläkare iaf...) eller är det "bortkastade" pengar? Skillnad om min veterinär hade sagt att det såg lite knepigt ut i munnen,då hade jag åkt direkt,men han var "mycket fin i munnen" enligt vet... Men endå,kanske värt att göra ett besök? Vet att pållen är mycket känslig,och visar mer än väl om något är tokigt (som när jag satte in ett tvådelat tränsbett,han bara kastade med huvudet och försökte få över tungan,sen var han dum att tränsa en hel vecka efteråt...). Novabettet gjorde stor skillnad,får en bra känsla på det,men skulle vilja nå fram till punkten där han ÄLSKAR sitt bett.

Eller är det helt enkelt så att vissa unghästar tar det tid för att acceptera bettet fullt ut? Han går ju fint på Nova-bettet,men den där sista wow-känslan infinner sig inte...

Vad är eran erfarenhet av detta? Hittade hästtandläkaren något som veterinären missat? Lärde sig hästen att acceptera bettet till slut? Hittade ni något superbett? Gärna tips på det i sånt fall... Eller gick ni över helt på bettlöst? Kanske ska vi prova att lägga undan betten helt några månader för att sen se vad han tycker igen?

Skulle även ev vilja tävla i dressyr i framtiden,då är det ju inte så mycket att välja på.... Ni som tävlar dressyr med krångelmunnar,hur gör ni? Rider ni på specialbett mesta tiden hemma,och typ bara tävlar på "vanligt" bett? Eller lägger ni ner tävlingsplanerna helt?

Min är en sån känslig trut som haft enorma problem att acceptera bett. Han är väldigt känslig öht och hade lagt sig till med problembeteende i form med att resa sig innan jag fick honom. Jag tror bettproblematiken var en del i det.

Han är en sån som absolut går att runda hyfsat och har lätt för sig.
Men minsta påverkan i truten och han vände ut och in på sig.

Jag upplever att många klappertrutar funkar bra på Sprenger dynamic RS 3-delat. Så jag tog mitt sånt på honom och skolade in korrekt respons för bettet avsuttet(efter att ha gjort om bettillvänjning med hela köret med tumme först innan etc för att få rätt reflex till att ens ha bett i munnen).
Jag red också med en liten hemmagjord kombinationsgrej med både bett och grimma och dubbla tyglar a la kandar då jag gjorde om inridningen.
Just för att inte trigga motreaktioner i onödan då jag ville lära in korrekt reaktion för tygeltagen.

Därefter har jag gradvis ridit honom till att tåla mer tryck i truten.
Jag vill inte ha mycket tryck och tror inte på stöd i form av mer än just sträckt tygel.
Men han behövde lära sig tåla mer än så för att man skulle kunna få till att just det där sträckta och att han själv söker bettet skulle kännas normalt och trevligt för honom.
Idag söker han handen hyfsat för det mesta. Det kan absolut skita sig ibland fortfarande. Men lägsta nivån är rejält höjd och han blir varken arg eller rädd om man tar mer i honom.
Däremot har jag låtit en annan tjej testa honom. Hon är inte riktigt lika van vid så snabba och känsliga hästar som honom(om än känsligare typer). Så då "ströp han gången" något även om han inte backade av jättemycket utan även lade sig på lite emellanåt.

Men jag tror inte min kommer gå wow någonsin med en ryttare som inte är extremt snabb och känslig i handen, vältime:ad.
Däremot är han idag ridbar för andra som är hyfsade ryttare. Och han kan gå på de flesta bett.
Stänger har vi inte testat än. Men det borde gå det med sen.

Så jag säger: skolning.. Det är nog så tråkigt. Av både häst och ryttare.
Sen tycker jag ju att vissa bett är bättre än andra. Och Sprengers Dynamic RS har jag hittills inte haft problem med på någon känslig sak som upplevts ha munproblem.

 

[Shaggy]

Min 10a är också extremt känslig. Jag började på 3 delat. Då gick hon och knäppte av i nacken alternativt gick och ryckte i tygeln trots att den hängde lös. Tränsningen var inte kul. Bytte till rakt med fasta ringar. Det gick lite bättre och efter longering med mycket löst spänd gummisnodd för att få henne att prova sig fram till ett lätt stöd på något som var "fast" istället för min hand som automatiskt parerade en aning gick det ganska bra. Det var fortfarande inte bra men kändes acceptabelt. Hon körde dock fortfarande gärna fram huvudet rakt fram och gapade av en lätt förhållning.
Nu har hon vilat ungefär 1 månad pga växtperiod och vi är tillbaka på ruta 0 igen. Inget stöd i handen utan avknäppt nacke eller dra sig undan bettet .
Hos min tror jag det är arv. Jag har aldrig kunnat rida mor hennes på bett på ett bra sätt utan det har varit sidepull som gällt där (gnisslade tänder, sänkte ryggen och knäppte av i nacken). Tyvärr är inte ungen tillräckligt skolad (är en envis röd dam) än för att det ska fungera med sidepullen än.
Jag är ingen perfekt ryttare men har jobbat hårt på att kunna rida på bett i några år nu och har kommit ganska långt på den vägen.

 

[Fiorano]

Jag tror att förtroende för bettet och förmåga att suga tag i det kommer med utbildningens gång. När bjudningen kommer ordentligt bakifrån och genom ryggen så kommer även suget i bettet.

Min nu sjuåring gick från början bäst på ett rakt bett med fasta ringar. Det är väldigt stilla i munnen. På två- eller tredelat kryllade hon ihop sig nåt alldeles förskräckligt. Först som sexåring tog jag över henne på två och tredelat och då sög hon tag som attan och skummar alltid och ger en väldigt fin känsla i handen.

Oftast med unghästar så får man acceptera att saker tar tid. Dom fattar inte allt på en gång och uppför sig enligt skolbok och utbildningsskala. Låt det bara ta tid så släpper det.

 

[Wingates]

Storebror föredrar rakt bett med fasta ringar, har du provat det? Bättre än på rakt gummibett.
Är även jag sugen på att testa ett dynamic RS, i teorin så skulle det fungera mycket bra.

 

[Sar]

Min unghäst född -10 har aldrig riktigt accepterat bett. Munnen är kollad,allt ser bra ut.

I början så hade vi 3-delat tränsbett,vilket han också reds in på. Det var huvudet i vädret i början,men han slappnade av mer och mer,så jag trodde det berodde på att han var ovan. När han sen började bli bökig att tränsa så ringdes veterinären ut,fanns inget fel,en liiiiten liten hake som raspades bort. Provade då ett billy-allen bett som många ska ha blivit hjälpta av,genast så gick tränsningen mycket bättre,från att höja huvudet och bita ihop,så sänkte han och gapade självmant. Dock så fick jag aldrig till den där känslan att han verkligen verkligen gillar det,och vill suga tag i bettet. Men inga protester varken vid tränsning eller ridning,och huvudet kom ner.

Red på det några månader och hoppades att känslan skulle infinna sig,men icke. Som sagt,han var ok med det,men inte helt tillfreds.


Han åkte sen iväg på utbildning,varpå utbildaren hade massvis med bett så hon provade några,dom som funkade bäst var Nova bett,och sen ett gummiklätt tvådelat typ travbett,men endå så var han inte 100 på det. Han kom hem igen och jag satte i mitt billy allen bett,en klar förbättring mot innan,men fortfarande inte hundra.

Nu är han ute på foder och fodervärden rider på novabett. Han accepterar det,gillar det (mer än billy-bettet enligt henne),men fortfarande saknas det något... Hon har även provat bettlöst,och då går han mycket bättre,sänker sig fint och arbetar rätt.

Den enda gången jag (och han) verkligen fått wow-känsla var när vi provade ett westernträns+bett. JÄKLAR vilken skillnad! Han sög tag i bettet,trampade under sig riktigt ordentligt,höjde ryggen och gick verkligen helt rätt,kändes som om vi bara dansade fram! Helt lösa tyglar och han gick i hur fin form som helst! Detta var något slags stångbett...

Hur och vart ska vi gå vidare i bettdjungeln? Har fullt förtroende för min veterinär,han har låååång erfarenhet och är specialist på hästsjukdomar (men kanske inte så mycket tänder?) ,och har jobbat länge på ett av Sveriges största djursjukhus,men har sedan några år startat eget. MEN,jag funderar endå på att åka till en hästodontolog (heter det så? Aja,en riktig hästtandläkare iaf...) eller är det "bortkastade" pengar? Skillnad om min veterinär hade sagt att det såg lite knepigt ut i munnen,då hade jag åkt direkt,men han var "mycket fin i munnen" enligt vet... Men endå,kanske värt att göra ett besök? Vet att pållen är mycket känslig,och visar mer än väl om något är tokigt (som när jag satte in ett tvådelat tränsbett,han bara kastade med huvudet och försökte få över tungan,sen var han dum att tränsa en hel vecka efteråt...). Novabettet gjorde stor skillnad,får en bra känsla på det,men skulle vilja nå fram till punkten där han ÄLSKAR sitt bett.

Eller är det helt enkelt så att vissa unghästar tar det tid för att acceptera bettet fullt ut? Han går ju fint på Nova-bettet,men den där sista wow-känslan infinner sig inte...

Vad är eran erfarenhet av detta? Hittade hästtandläkaren något som veterinären missat? Lärde sig hästen att acceptera bettet till slut? Hittade ni något superbett? Gärna tips på det i sånt fall... Eller gick ni över helt på bettlöst? Kanske ska vi prova att lägga undan betten helt några månader för att sen se vad han tycker igen?

Skulle även ev vilja tävla i dressyr i framtiden,då är det ju inte så mycket att välja på.... Ni som tävlar dressyr med krångelmunnar,hur gör ni? Rider ni på specialbett mesta tiden hemma,och typ bara tävlar på "vanligt" bett? Eller lägger ni ner tävlingsplanerna helt?

Jag tycker att det låter som en bra ide att kolla upp honom. Om inte annat kan du ju också få många tips om tänkbara bett utifrån hur han ser ut i munnen ( låg gom etc).
Jag longerar alltid unghästar med inspänningstyglar några gånger då jag vänjer in på bett. Just så de ska lära sig gå fram till bettet (då jag kan driva på bakifrån) trots att det kan ta emot och att de kan lita på att bettet ligger stilla.

 

[Fibusen]

Storebror föredrar rakt bett med fasta ringar, har du provat det? Bättre än på rakt gummibett.
Är även jag sugen på att testa ett dynamic RS, i teorin så skulle det fungera mycket bra.

Rakt bett har vi provat,både med fasta och rörliga ringar,upplever att fasta är snäppet bättre,men endå inte lika bra som på Novabettet,men ska absolut prova igen längre fram igen då det endå är ett bett som funkade relativt bra tidigare. För det får man väll tävla dressyr på va? (Är endå dit våran grundplan från början var...)

Han är aldrig så att han slår upp/slänger med huvudet,varken vid förhållning eller normalt,utan mer att han inte vill suga tag i det och arbeta rätt. Nu när fodervärden rider i bettlöst så har han en betydligt trevligare form än när hon rider med bett. Hon rider för tränare regelbundet,och visst har det blivit framsteg. Jag själv har alltid fått beröm för otroligt mjuka händer när jag ridit för instruktör,och har verkligen varit extremt noga med munnen just för att han varit så känslig,och ridit han mycket med sätet bara.

Det är känslan jag fick när jag red på westernbettet vi vill åt,för då märktes det ju mer än väl vad som finns där.

Sprenger har jag kikat på,men osäker då jag inte hört/läst så mycket om dom,men kanske dags att ägna några timmar på det. Vet att "våran" hästbutik hyr ut sprengerbett så man får prova,kan ju vara värt att testa ett par dagar iaf.

Jag tror och hoppas också på att det ska komma med tiden,men såklart att man blir lite osäker,speciellt när det är den första unghästen man har.

 

[doleron]

Din häst har ju redan talat om för dig vilken typ av mundel den vill ha, du skriver ju själv det i ditt första inlägg.

 

[tuaphua]

Rakt bett har vi provat,både med fasta och rörliga ringar,upplever att fasta är snäppet bättre,men endå inte lika bra som på Novabettet,men ska absolut prova igen längre fram igen då det endå är ett bett som funkade relativt bra tidigare. För det får man väll tävla dressyr på va? (Är endå dit våran grundplan från början var...)

Han är aldrig så att han slår upp/slänger med huvudet,varken vid förhållning eller normalt,utan mer att han inte vill suga tag i det och arbeta rätt. Nu när fodervärden rider i bettlöst så har han en betydligt trevligare form än när hon rider med bett. Hon rider för tränare regelbundet,och visst har det blivit framsteg. Jag själv har alltid fått beröm för otroligt mjuka händer när jag ridit för instruktör,och har verkligen varit extremt noga med munnen just för att han varit så känslig,och ridit han mycket med sätet bara.

Det är känslan jag fick när jag red på westernbettet vi vill åt,för då märktes det ju mer än väl vad som finns där.

Sprenger har jag kikat på,men osäker då jag inte hört/läst så mycket om dom,men kanske dags att ägna några timmar på det. Vet att "våran" hästbutik hyr ut sprengerbett så man får prova,kan ju vara värt att testa ett par dagar iaf.

Jag tror och hoppas också på att det ska komma med tiden,men såklart att man blir lite osäker,speciellt när det är den första unghästen man har.

Jag har haft en hel del nya ekipage där man upplevt att den känsliga hästen funkat bäst på stång eller bettlöst.
Men problemet har inte bara varit att hästen varit väldigt känslig i munnen. Utan främst att de iom att de varit så känsliga och haft ryttare som inte varit vana att just utbilda hästar inte kunnat utbilda dem att svara rätt för tygeln.
Med stångbett får man ju lite framåt/nedåt-känsla. Så många av dem blev lite lurade i att börja med stång innan hästen var korrekt skolad på tränsbett. Och man får inte helt rätt effekt av stången då heller. Även om de upplevde det så.

Det man måste göra är att utbilda hästen i att söka sig framåt/nedåt.
Jag är inget fan av att göra det genom inspänningar eller hjälptyglar. Det ger lite samma effekt som stångbettet i det här fallet.
Jag tror min ena tränare beskrev det som att kissa på sig när det är kallt. Det blir varmt och skönt först. Men i längden fryser man bara.
Alltså man får en halvbra feeling som tyvärr inte är korrekt och leder till korrekt arbetsform iom att speciellt känsliga individer då gärna backar av något från bettet. De kan absolut runda sig, söka sig neråt etc. Men med ngt, ngt för kort hals och med lite lite för glappig kontakt alt lite för mkt häng i truten om de lär sig stänga av.

Så när jag ska träna såna ekipage eller hästar börjar jag om. På med tränsbett och ta dem för hand och lär dem framåt/nedåt där. Sen rida..

 

[Kiwifrukt]

Min ponny är lika gammal som din, och vi hade också lite problem med bettet i början. Hon hade ett ganska smalt tredelat bett till att börja med, när vi satt in henne, det var det bettet hon hade haft när hon vandes vid bett också. Men hon växte ur det ganska omgående efter att vi hade börjat rida på henne, så då var jag "tvungen" att byta och bytte till ett annat tredelat bett jag hade hemma, fast storleken större. Det gick inte alls, hon visade med all tänkbar tydlighet att det inte alls föll henne i smaken. I samma veva kom veterinären ut och tittade på tänderna, samt drog vargtänderna, och hon hade inga "fel" i munnen.

Efter det red jag henne på tvådelat gummibett, det där som ska smaka äpple. Det fungerade jättebra till en början, och hon fick en helt annan acceptans till bettet under tiden hon hade det. Det enda tråkiga med det var att hon råkade tugga sönder det, så det blev en vass kant i gummit, så det fick jag kassera. Nu rider jag henne sen lite mindre än ett år tillbaka på ett helt vanligt tvådelat bett, i början var hon lite kinkig med det, men dels berodde nog mycket på den där vassa kanten på gummibettet och sen tror jag mycket i vårt fall berodde på att hon accepterade bettet bättre och bättre ju mer genomriden hon blev, precis som Fiorano säger.

 

[the_connemara]

Min låter väldigt lik. Han trivs bra på ett baucherbett, verkligen stor skillnad! Han vill också ha bettet långt ner i munnen men det blir så skramligt med vanliga bett, med baucherbettet ligger det fortfarande tillräckligt stilla för att man ska slippa den skramliga känslan. Mitt är från Hööks, Gold Medal. Han gillar tjockade bett o tredelade så mundelen var ju även rätt för honom.

I övrigt accepterar han Nathe helt okej. Man får en väligt mjuk känsla med det (vanlgit rakt). Han avskyr annars raka bett, inkl Novabettet. Hade velat testa ett Nathe med tungfrihet och baucherringar men i brist på annat har jag beställt ett Beris i det utförandet.

Håller även med Fiorano fullständigt. Som unghäst var det suuuuperpetig med bett o hur man hanterade det. Man fick typ bara ha handen helt stilla o varje steg i flera år ägnade jag 90 % av tankeverksamheten åt att sköta min hand o få honom att ta fram nosen varje sekund på ryggen. Nu är han betydligt tåligare både med bett o ridning. Även om han såklart blir försiktig resten av ridpasset om man behöver ta i honom eller håller honom för hårt. Det är en svår balansgång att få mer bjudning och mer i handen utan att själv bli för stum tycker jag. Men vi red senaste terrängträningen på det vanliga tränset och det var en stor vinst, nu när hästen är 10 år gammal Vanligtvis betslar jag ner till en kombination med bettlöst för att få mer i handen att rida till.

Vet inte hur du gjort med nosgrimma men min har iaf tidigare år inte gillat remmar under bettet. Han vill visserligen att bettet ligger stilla men han är också väldigt känslig och lydig för tryck över nosen och verkar inte alls uppskatta att nosgrimman ligger emot mera (min engelska är pinsamt löst spänd). Grejar han då med munnen så trycker det ju runt hela nosen och då viker han in den och bjuder inte alls.

 

[Ridinglady]

Mitt 11 åriga sto gillar inte bett! Det finns inget fel på henne och jag har prövat det mesta. Nu har jag bestämt mig för att inte bråka med henne mer så jag rider på hackamore och hästen är glad och nöjd!