pelhamtygel
Trådstartare
Sitter och funderar på vart hjälpsamheten i samhället har tagit vägen!?
För ca 10 år sedan kom en hund springandes över åkrarna hemma, djurvän som man är lockade jag till mig hunden, som verkade väldigt allmänpåverkad, haltade och flåsade. Ingen ägare syntes till. Vi gav den vatten och kollade igenom den. Upptäckte då att han blödde från alla fyra tassarna. Och vår tanke var att denna hund antagligen sprungit långt. Vi kontaktade då polisen och berättade vilken ras och kön, att den inte hade nått halsband eller märkning. Och att den blödde och var öm i tassarna. Vi berättade även att vi inte kunde ha hand om hunden då dom sa att dom inte fått någon anmälan om en försvunnen hund av den rasen och könet. Men att vi kunde ha kvar den i väntan på att det skulle komma in en anmälan. När dom förstod att vi hade svårt att låta hunden bo här under tiden så kontaktade dom djurskyddet som ringde upp oss och kom sedan hem till oss och kollade på hunden och tog den med sig sedan. Efter några dagar fick vi ett tack kort från både djurskyddet och hund ägaren som berättade att hunden rymt hemifrån och sprungit några mil. Men att han nu var hemma och mådde bra.
För några dagar sedan hände det igen. Plötsligt står det en stor lurvig vovve på gården. Med ett halsband på sig. Jag tittar runt i väntan av att se någon ägare, men ser inte en människa. Så jag kopplar hunden och går bort mot grannhusen, knackar på men ingen saknar denna hund. Så vi gick tillbaks till husen och jag kollade igenom den. Ingen öronmärkning och ingen märkning på halsbandet, rasen hade jag inte en anning om. Men märkte att det var en tik. Kunde vara en löptik som fått vittring på våran han hund. Jag har ju hört att dessa tikar kan gå långt. Så ringde polisen. Där möttes jag av en snorklig röst som sa att dom inte fått in någon anmälan om någon hund. Jag frågade då om någon kanske kunde ta sig ann hunden då jag själv har hanhund och annan hund som har svårt för tikar. Då svarar denna polisen att jag får väl släppa hunden då så den går hem. Eller så får jag binda den någonstans tills det kommer in en anmälan om den. Vi sa tack och hej och la på. Efter rådfrågning hos familjen kom vi fram till att vi inte kunde släppa den då det går en mkt trafikerad väg strax utanför gården och det fanns för stor risk att hunden skulle traska ut på den. Att binda hunden någonstans kändes inte rimligt då våra ega hundar var i extas. Min syster tar då telefonen och runger ytterligare en gång till polisen och berättar att det är inte rimligt att vi ska släppa hunden. Då svarar dom att djur ligger inte på deras bord. min syster frågar då om man inte kan ta kontakt med någon djurorginisation för att få hjälp. Och då svarar polisen att han kopplar vidare till larmcentralen. När signalerna börjar ta ton, lägger syrran på luren. Och vi stod där som fån. Med en borttappad hund i koppeländen. En mkt funderande hanhund som gör allt för att ta sig ut och en argsint tik som vaktar sitt revir. Vart tog hjälpsamheten vägen tänkte vi alla. Ska man bara strunta i när ett djur kommit bort? Tänk om det hänt något med ägaren...
Jag själv trodde att polisen kunde hjälpa oss och hade kontakt med djurorginisationer som hade jourtider. Precis som de gjorde för 10 år sedan. Att de kunde ta hand om en hund, kanske scana efter chip och få fram ägaren. Men jag hade verkligen fel.
Polisen har fullt upp med mer prioriterade fall det förstår jag verkligen. Men kunde dom inte ha ett samarbete med tex djurhem osv. Så när dom då får in en anmälan om ett hittat djur viderkopplar dom eller tipsar om att man kunde vända sig till de orginisationerna ifall man har svårt att hålla djuret.
Vi hittade hundensägare själva denna gången, som visade sig bo några km härifrån. Ägaren hade varit på jobbet och kommit hem och upptäckt att hunden var borta och att sovrumsfönstret stod vidöppet. Hunden kunde alltså ha varit på vift många timmar och hade korsat flera vägar när den gått hem till oss. Vi berättade om vad polisen svarat oss och hundägaren svarade med att det är sjukt hur dom beter sig. Dom anser att borttappade djur inte angår dom. Men när de springer ut på vägen och orsakar en trafikolycka då hamnar de på deras bord endå. Höll med honom helt.
Han var glad att få tillbaks sin hund i helt skick och vi var glada över att hittat ägaren och hunden, ja den var överlycklig över att se sin husse igen^^
För ca 10 år sedan kom en hund springandes över åkrarna hemma, djurvän som man är lockade jag till mig hunden, som verkade väldigt allmänpåverkad, haltade och flåsade. Ingen ägare syntes till. Vi gav den vatten och kollade igenom den. Upptäckte då att han blödde från alla fyra tassarna. Och vår tanke var att denna hund antagligen sprungit långt. Vi kontaktade då polisen och berättade vilken ras och kön, att den inte hade nått halsband eller märkning. Och att den blödde och var öm i tassarna. Vi berättade även att vi inte kunde ha hand om hunden då dom sa att dom inte fått någon anmälan om en försvunnen hund av den rasen och könet. Men att vi kunde ha kvar den i väntan på att det skulle komma in en anmälan. När dom förstod att vi hade svårt att låta hunden bo här under tiden så kontaktade dom djurskyddet som ringde upp oss och kom sedan hem till oss och kollade på hunden och tog den med sig sedan. Efter några dagar fick vi ett tack kort från både djurskyddet och hund ägaren som berättade att hunden rymt hemifrån och sprungit några mil. Men att han nu var hemma och mådde bra.
För några dagar sedan hände det igen. Plötsligt står det en stor lurvig vovve på gården. Med ett halsband på sig. Jag tittar runt i väntan av att se någon ägare, men ser inte en människa. Så jag kopplar hunden och går bort mot grannhusen, knackar på men ingen saknar denna hund. Så vi gick tillbaks till husen och jag kollade igenom den. Ingen öronmärkning och ingen märkning på halsbandet, rasen hade jag inte en anning om. Men märkte att det var en tik. Kunde vara en löptik som fått vittring på våran han hund. Jag har ju hört att dessa tikar kan gå långt. Så ringde polisen. Där möttes jag av en snorklig röst som sa att dom inte fått in någon anmälan om någon hund. Jag frågade då om någon kanske kunde ta sig ann hunden då jag själv har hanhund och annan hund som har svårt för tikar. Då svarar denna polisen att jag får väl släppa hunden då så den går hem. Eller så får jag binda den någonstans tills det kommer in en anmälan om den. Vi sa tack och hej och la på. Efter rådfrågning hos familjen kom vi fram till att vi inte kunde släppa den då det går en mkt trafikerad väg strax utanför gården och det fanns för stor risk att hunden skulle traska ut på den. Att binda hunden någonstans kändes inte rimligt då våra ega hundar var i extas. Min syster tar då telefonen och runger ytterligare en gång till polisen och berättar att det är inte rimligt att vi ska släppa hunden. Då svarar dom att djur ligger inte på deras bord. min syster frågar då om man inte kan ta kontakt med någon djurorginisation för att få hjälp. Och då svarar polisen att han kopplar vidare till larmcentralen. När signalerna börjar ta ton, lägger syrran på luren. Och vi stod där som fån. Med en borttappad hund i koppeländen. En mkt funderande hanhund som gör allt för att ta sig ut och en argsint tik som vaktar sitt revir. Vart tog hjälpsamheten vägen tänkte vi alla. Ska man bara strunta i när ett djur kommit bort? Tänk om det hänt något med ägaren...
Jag själv trodde att polisen kunde hjälpa oss och hade kontakt med djurorginisationer som hade jourtider. Precis som de gjorde för 10 år sedan. Att de kunde ta hand om en hund, kanske scana efter chip och få fram ägaren. Men jag hade verkligen fel.
Polisen har fullt upp med mer prioriterade fall det förstår jag verkligen. Men kunde dom inte ha ett samarbete med tex djurhem osv. Så när dom då får in en anmälan om ett hittat djur viderkopplar dom eller tipsar om att man kunde vända sig till de orginisationerna ifall man har svårt att hålla djuret.
Vi hittade hundensägare själva denna gången, som visade sig bo några km härifrån. Ägaren hade varit på jobbet och kommit hem och upptäckt att hunden var borta och att sovrumsfönstret stod vidöppet. Hunden kunde alltså ha varit på vift många timmar och hade korsat flera vägar när den gått hem till oss. Vi berättade om vad polisen svarat oss och hundägaren svarade med att det är sjukt hur dom beter sig. Dom anser att borttappade djur inte angår dom. Men när de springer ut på vägen och orsakar en trafikolycka då hamnar de på deras bord endå. Höll med honom helt.
Han var glad att få tillbaks sin hund i helt skick och vi var glada över att hittat ägaren och hunden, ja den var överlycklig över att se sin husse igen^^
