För nästan exakt ett år sedan var jag tvungen att ta bort min älskade lilla pålle. Hade haft honom sedan han var 8 månader och nu var han 10 år. tyvärr skadade han sig i hagen och efter många besök och försök på djursjukhus blev han inte bättre utan snarare sämre, till slut dömde dom ut honom för det gick inte att göra någonting åt detta. Funderade på olika sätt att ta bort honom och fick många goda råd av bekanta som har tagit bort sina hästar. Valde till slut att kolla upp detta med nedgrävning på våran mark, frågade djurskydds killen på kommunen när jag var nere i ett ärende för att vi skulle bygga stall mm så kom vi in på detta, hade för mig att det kostade en hel del att få tillstånd men inga problem, jag åkte ner nästa dag och hade med mig en "karta" eller vad man nu kan kalla det, över våran amrk och visade vart vi ville gräva ner honom, inga problem sa han du får muntligt ja nu direkt sa han (eftersom han skulle avlivas omgående i stort sett) sen skickar jag ett papper till dig som du får ha för försäkringens skull (livförsäkringen) så det gick väldigt lätt måste jag säga inga krux osv... Sen var det bara att ta steget att ringa veterinären och boka tid.. Hade valt att ta bort honom med spruta här hemma utanför en av hagarna där han har gått och betat så allt var lugnt och stilla. Min sambo fick låna grävmaskin och gräva. Veterinären kom och jag ahde redan innan talat om för honom att jag inte ville vara med när det "hände" utan min sambo skulle vara med och det var helt ok, åkte iväg med bilen strax efter han hade satt in en vanlig kanyl då åkte jag sen var jag bort tills min sambo ringde mig och sa att nu är det klart. Det hade gått så fort... han hade tydligen stupit direkt när han ahde sprutat in lite så det tog inte många sekunder .. När jag kom hem hade min sambo och veterinären hjälpts åt att gräva ner honom så jag slapp vara med. Denna veterinären är super och ställer alltid upp!
Detta var en utav dom hemskaste dagarna i mitt liv för att vi hade tagit beslutet att han nu skulle få vandra vidare men något som känns bra är att vi gav honom många chanser och tyvärr gick det ej, istället för att bara ta bort honom det hade jag aldrig klarat. Nu vet jag vart han är och han har varken blivit djurmat, människomat eller bränd, han ligger lugnt på våran mark!
