gul_zebra
Trådstartare
Gud vad bra!Jag har också DV, och är just nu på ett ställe som ger mig energi. Jag har alltid fixat mina arbetsplatser själv (jobbar inte på kommunens egna utan utplacerad), så jag har sökt upp ställen där jag vet att jag vill vara.
När mitt förra ställe stal energi istället för att ge, "sa jag upp mig" och gick hemma tills jag hittade ett nytt guldställe. Det var det bästa beslutet jag kunde ha fattat, eftersom vägen till väggen kan vara så himla kort för oss som trots allt blivit förtidspensionerade.
Om jag var du skulle jag lagt ner det, tror jag. Det låter som en mycket stressig situation.
Ja, att vägen är kort har jag märkt. Det här har väl byggts på i typ ett år nu, sen helt plötsligt så bara PANG, bryter ihop för allt, orkar ingenting, plocka upp en tappad pappersbit från golvet är för mycket, jag har fått återuppta min medicinering för att kunna sova efter några års uppehåll med den och magsmärtorna är tamefan bedrövliga. Jag går på riktigt och längtar till min ägglossning när jag börjar medicinera för min pmds, i hopp om att medicinen ska dra upp mig litegrann Borde få tummen ur och söka hjälp, men det är ju bara ännu en sak att ta tag i.
Sen är det ju inte enbart jobbet som orsakat det här, utan det är med på ett hörn bara. Men ändå. Fan liksom.